monstermalva

Jaha, nu sitter jag här, ensam en lördagkväll, väntar på att min man ska komma hem och bloggar. Näeeh, det är inget sorgligt med det, jag har ett liv. Egentligen.
Jag kan i alla fall konstatera att OLW:s smörpopcorn är det sämsta jag har varit med om. Halva påsen är bränd, och andra halvan är inte ens poppad. Med andra ord: ca 2 ätbara popcorn per påse. Inte okej.

Meeen, jag har också anmält mig till utställningen i Växjö i början av november, vilket kommer bli Malvas officiella utställningsdebut. Debut på officiell utställning, alltså. Det ska bli spännande!
För tillfället ligger nyss nämnda debutant i husses soffa och äter på en skoformad tugg-grej, och tittar på mig med nådig blick. Lite lagom graciös och divig sådär, på en kudde som i sin tur ligger på en filt. Och med den bästa utsikten över både TV:n och resten av lägenheten. Ja, min hund är en bortskämd tanthund.

Imorgon ska hon dock vara en taggad brukshund, när vi ska åka till Sanna (den här gången tar vi ingen hänsyn till huruvida hon är hemma eller inte) och asträna lydnad. Eller flumma, man vet aldrig riktigt vad det blir mest av.

Ja, det var nog ungefär alla nyheter jag hade att komma med. Kanske också att grannen häromdagen lyckades låsa ute sin hund i trapphuset, och undrade förvånat vart jag hade hittat henne när jag knackade på för att lämna tillbaka henne. Ansvarsfull snubbe, den där.

Nu ska jag duscha, och hoppas att schampo går vinnande ur striden mot smörpopcornslukten.

Såååå, följande saker, bland annat, har hänt som jag inte har upplyst min bloggomvärld om tidigare, men nu har jag den stora vänligheten att ta tag i det!


Förra helgen var herr Zixtenspaniel här och hälsade på, hårade ner och åt upp alla små ändar av tuggben som Malva har placerat runt om i lägenheten. För att underlätta för mig lurade jag till mig en bil i utbyte mot detta, som har liksom råkat bli kvar här. Zixten har bland annat fått äran att  testa på rundan-runt-sjön med mig och Anna, samt stressa upp grannens schäfer som började skälla som en galning så fort vi gick förbi (inlåst, alltså, vi hann aldrig med att träffa fröken schäfer live). Vi hade egentligen också tänkt att åka och hälsa på Sanna + collies, men eftersom vi aldrig lyckades få kontakt med dessa så fick vi istället stanna hemma och ha eget lördagsmys med glass till matte och märgben till hundar. Vi överlevde.
Mr Zixt åkte sen hem på tisdagkvällen. Därefter fick jag nog någon form av hjärnblödning, och beslutade att det var en jättebra idé att anmäla mig och Malvakatt till lydnadstävling den 15 oktober. Så, nu har vi chansen att göra bort oss totalt på hemmaplan. Yay.
Jag hade ju också tänkt anmäla mig till lydnadskurs helgen efter (eller, egentligen hade jag hellre tagit kurs än tävling), men eftersom det nu har gått två veckor utan att jag har fått svar från hundungdom på om det finns plats kvar eller inte, så antar jag att nej, det fanns nog ingen plats till mig.

I fredags var jag på inflyttningsfest, vilket ledde till en inte särskilt aktiv, om än ledig, lördag för varken mig eller Malva (förutom en långrunda för Malva, eftersom en viss Karlsson har en obehaglig vana att vakna jättetidigt och vara jättepigg dagen efter intag av alkoholhaltiga drycker, för att sen sänka energinivån allteftersom vi andra piggnar till)

I söndags var det återigen jobbdags (inte två lediga dagar i rad här inte!) vilket dock inte gjorde så mycket eftersom jag fick jobba med Ellinor (insert awesome-ninja-coolt-kodnamn here) och vi som vanligt var awesome och räddade stället från undergång med vår blotta närvaro. Och sen dödade Malva sin mjukisälg som hon har haft hos husse, och spred ut inälvorna över hela lägenheten.

Igår var det sen Den Stora Födelsedagen, då alla i min omgivning fyllde år och mr Karlsson fick en skitbra present och pappa fick ingen alls utan bara ett telefonsamtal och Ellinor fick ingen heller men den är lite awesome och hon ska få den idag, och jag borde lära mig att inte skriva så långa meningar eftersom jag har en tendens att bara fylla dem med nonsens, och sen skriva dit ett kommatecken följt av lika mycket nonsens till.
Kvällen var menad att ägnas åt grillsammankomst på en jättemysig grillplats som herr numera-23-åring hade hittat, men den visade sig vara privatägd av en arg liten tant som körde bort oss, och istället fick det grillas på lite närmare avstånd. Malva fick en korv, och sprang sen runt och försökte fjäska/tigga/sitta vackert/gosa sig till diverse mat och uppmärksamhet. Jag fick en brännblåsa på läppen, till följd av en listigt planerad attack med en livsfarlig marshmallow. Och lite senare på kvällen kunde jag konstatera att jag även fick mig en förkylning. (Där fick jag för att jag har hånat alla andra som redan har haft sin omgång)

Och idag började vi dagen med en promenix med Annapanna på campus, under vilken fröken fick ett antal knäppryck och kutade omkring i cirklar som en idiot (men missade som tur var en gubbe som råkade passera i den värsta galenskapen). Detta följdes av en snabb runda inom stan, som följdes av att jag nu sitter här med en däckad hund på fötterna och funderar på att anmäla mig till utställningen här i Växjö i början av november. Eftersom Tipshallen där det hela ska hållas ligger typ sådär, 2-300 meter från min lägenhet så känns det som att det inte borde vara ett alltför stort projekt för oss att klara av... Förutom att jag måste bli medlem i en länsklubb, vilket kommer bli Blekinge eftersom jag är skriven där, vilket i för sig inte gör så mycket eftersom Smålands klubb har de flesta aktiviteter i Jönköping eller på Öland så det är ändå närmare till Blekinge. Vilket innebär att jag kommer vara medlem i 3 olika hundklubbar (om man inte räknar Spaniel/Retrieverklubben som kommer på köpet), vilket egentligen känns lite onödigt. Jag har ju faktiskt bara en hund.

Min slutsats är att jag kanske ska ta och betala mina räkningar först, och anmäla mig till hundutställning sen.


Här tänkte jag lagt in en bild på Malva i det höstiga gräset, men min telefon bestämde sig för att jag hade igång för många program, och det gick inte att visa bilder samtidigt som man har igång... ingenting. Ett program samtidigt är alltså för mycket, det förstår ju alla, vad dum jag är. Så därför blir det ingen bild till dagens därmed ganska tråkiga inlägg!

Jag har historiens sämsta batteritid på min dator, om någon undrar.

I alla fall, jag sitter och funderar på att anmäla mig till en lydnadstävling och en lydnadskurs. I så fall måste jag dock vara ledig tre lördagar i rad, vilket kommer bli en strid.
Malva försöker samtidigt räcka mig en penna, i utbyte mot uppmärksamhet eller min mat. Jag misstänker dock att Malva är den som har stulit pennan från början, istället för att lydigt ha letat upp den åt mig som hon försöker påskina.

ANYWAY, det stora som hände i Malvas liv igår, var att hon fick en tandborste! En grön, med katten Jansson på - jag trodde att det var Vargen och tänkte att det passar ju min farliga best vars vassa huggtänder ska poleras, meeen när jag kom hem visade det sig att det var den timida lilla katten istället. Nej, det är inget konstigt med att ge sin hund barntandborstar med Bamsefigurer på.
Nu har vi alltså börjat öva på att borsta tänderna - eftersom Malvas andedräkt påminner om något väldigt gammalt och väldigt dött - vilket går ganska bra när man använder sig av tandkräm i form av räkost. Inte för att det kanske blir så mycket renare just nu, MEN det kommer det bli när vi har övat ett tag, och dessutom kommer tandvisning att vara en piece of cake. Awesome.


Jag har också kommit fram till att min slalomträning är ganska så jättekass, efter att ha sett följande video:


Eller i alla fall är det här med störningsträning något vi ligger aningen efter i. Hmmmmm.

Jag skrev just ett aslångt och bra inlägg, och så försvann det. Tack, blogg.se, vänligen avlid.

Bröl.

Jag får väl skriva ett nytt.

Imorgon.

Pah.

Okej, så jag borde ha andra saker för mig, men här kommer ett spykalas över en viss tv-profil, som kanske egentligen inte platsar på en blogg, men jag måste!

Jag har av någon outrgrundlig anledning satt mig framför tv4 plus, när det är vår käre Cesar Millan som hoppar omkring i rutan och "rehabiliterar" hundar.
Just idag är han hos en familj med två dvärgpinschrar, som är lite lätt sjövilda. De skäller, hoppar, härjar och är allmänt hyperaktiva.
Programmet inleds med följande assmarta citat: "likt andra små hundar kan dvärgpinscher utveckla aggressivt ägandebegär". Jaha. Eh. För det första, vad är "aggressivt ägandebegär"? Jag antar att de syftar på resursförsvar, alltså att hunden försvarar sin mat, sovplats osv, och i det här fallet att de också vaktar sin matte och sitt hus. Tydligen är det bara små hundar som gör så, stora hundar vaktar inte. Eller de vaktar kanske på ett icke aggressivt sätt, inget skällande, bitande eller morrande? Awesome!

Därefter är det dags att lära de här hundarna lite hyfs. Cesar har förvisso helt rätt i att hundarna inte har några som helst regler och att de inte får mycket motion, så han börjar med att ta med dem på en springrunda. Därefter samlar han ihop familjen och pratar med dem om hur hundarna ska sluta skälla på andra hundar. Under tiden är hundarna lugnare än de nånsin har varit tidigare, enligt familjen. Matte till hundarna ställer då frågan "ska de inte få någon form av belöning för att de uppför sig så bra nu?" - något jag tycker är självklart i hundträning, hunden belönas när den gör rätt = vill upprepa det önskvärda beteendet.

Cesar Millan bemötte frågan med gapskratt. Han dumförklarade ägaren som trodde att man behövde röra/ge något till/prata med hunden för att den ska bli belönad. Hans förklaring var att han var glad, och hundarna kände det och därför blev de belönade och tillfreds med livet. "De är HUNDAR, inte människor, de känner det!"
Nu är det ju fritt fram för var och en att tro på att hundar blir belönade av att en man de har träffat i en kvart (och dessutom släpat omkring dem i ett tunt strypkoppel) är nöjd, men jag tycker inte att det känns särskilt trovärdigt. Visst blir min hund glad när jag blir glad, men jag tvivlar på att hon blir lika glad över att en främmande man blir det, och i vilket fall är det inte tillräcklig belöning för att bryta en sån sak som utfall mot andra hundar (inte för att Malva gör det, men hon är ju en liten hund så det är bäst att passa sig!)

Nästa problem var att mamman i familjen (samma idiot som trodde att hundar ska belönas, puh), i själva verket var väldigt rädd för hundar som var större än hennes egna.
Herr Millan tog då ut matte med två hundar, samt sin egen sävliga pitbull, på en promenad för att visa att stora hundar inte är farligare än små. Bra idé absolut, men samma man som nyss talade om hur känsliga hundar är för sinnesstämning tyckte alltså att det var en bra idé att låta två hundar som redan hade hundmötesproblem gå med en livrädd, blek och spänd kvinna förbi bl.a. en lös labrador. Tur att hundar inte reagerar på rädsla då och försöker skydda sin matte, som uppenbarligen anser att andra hundar är farliga och ska skrämmas bort.... (ledtråd: det gör de!)
Himla tur att han är så bra på att strypa med kopplet och nypa till i sidan och säga "pschh", den där Cesar, så att han kan lösa allt!

Eller vänta nu, en av dvärgpinschrarna blev visst avlivad.

Okej, jag är officiellt värdelös på att blogga. Jag skyller det på att jag har haft en massa viktiga saker för mig och att en massa folk har bott hos mig de senaste veckorna och jag har alltså inte haft tid. Jag tänker i alla fall låtsas att det är så.

Anyway, idag har jag varit ganska duktig, och städat en massa. Igår var Schmallow och jag och tränade lite agility, för att trösta oss eftersom mr Karlsson har åkt till New York utan oss (och, han har tagit sönder min dammsugare!). Det gick ganska bra, med tanke på hur sällan vi tränar. Och med tanke på hur dålig Malvatrams har blivit på att kampa på agilityplanen. Men vi körde ett par rundor med hopp-slalom-hopp-spring-som-bara-den, och testade på lite bakombyten.
Tidigare i veckan var vi och körde ett ordentligt pass lydnad, nu när jag har gått med på att faktiskt komma igång och tävla. Jag kan konstatera att min hund är awesome på inkallning. Och på läggande under gång - dock inte att ligga kvar där hon la sig. Enligt Malva utförs momentet gå fot - ligg - kräla vidare på marken jämte matte. Tyvärr säger inte lydnadsreglerna helt samma sak... Apporteringen börjar sitta bra, i alla fall det lilla som krävs i klass 1, och platsliggandet funkar så fort fröken inser att det är det som är grejen, inte "gör allt du kan om inte belöning kommer inom 2 sekunder". Så då har vi kvar.... linförighet, där det mest är uthålligheten och koncentrationen att träna mer på, ställandet, hopp och tandvisning. Ganska mycket. MEN, vi är längre än vad jag trodde. Vilket är bra.

Jag borde kanske uppdatera om roliga saker som har hänt under tiden jag har varit skriftligt stum, som att vi har varit på kräftskiva och att min vän Anna har flyttat till Växjö och att jag harit varit och hälsat på i Landskrona och att en viss person, kodnamn Bellatrix Lestrange, som jag har ett ofrivilligt umgänge med alldeles för ofta har förstorat läpparna och det ser ut som en rejäl allergisk reaktion. Men, som vi alla vet är jag ganska lat, och ägnar därför den tiden åt att leta efter hunddokumentärer. Och försöka bena ut röran som är min bildmapp på den här stackars datorn.

Där hittade jag bland annat det här videoklippet, på Schmallow som äntligen har fått igång familjens kattunge att leka med henne:




Som ni ser är Malva inte helt nöjd med kattens taktik att attackera hennes ben. Speciellt inte när katten tränger in Malva i hörnan, lägger sig och ser oberörd ut, väntar tills Malva tittar bort och sen går till anfall mot tassarna.
Eftersom Malva inte får eller vågar bita i katten eller välta den (hennes vanliga taktik) för hårt, får hon helt enkelt se sig ägd av den aslilla tramskatten.

Det får avsluta detta inlägg, med lite tur dröjer inte fullt lika länge tills nästa (eller med lite otur...?)

Som de sa på radion innan.

Jag har fått små hintar om att jag tydligen skulle vara dålig på det här med att uppdatera min blogg! Så kan vi inte ha det, tänkte jag, och skrev ett aslångt inlägg som av någon anledning försvann ut i cyberspace och aldrig kom tillbaka. Med andra ord är det internets/ödets fel att jag är dålig på att blogga!

Idag kom jag på ett episkt freestyleprogram som jag och Malva skulle vinna alla tävlingar i hela världen med. Dessvärre skulle det ta fjorton år att träna in, har jag kommit fram till med hjälp av avancerade uträkningsmetoder, osv. Vilket innebär att Malva skulle vara 15 år när vi har tränat in allt, och förmodligen inte vara fysiskt kapabel att utföra programmet ändå. Detta betyder alltså att jag har två alternativ: 1. Börja träna. Och se till att vara lite effektivare än normalt. Eller, 2. Förenkla en del övningar en aning så att det hela blir lite mer realistiskt, och kanske acceptera att inte vinna alla tävlingar i hela världen. Än.

Allt det här kom jag på under tiden jag var på jobbet, när jag kanske borde varit engagerad i kunderna. Tur att jag har skapat ett alldeles särskilt beställningsminne-centra i hjärnan som fungerar helt oberoende av vad resten av mig håller på med, vilket gör att jag till exempel kan fundera fram freestyleprogram samtidigt som jag lägger salami på någons macka. Eller så har jag helt enkelt inte ett särskilt tankekrävande jobb.



Malva har i alla fall precis fått sina klor klippta. Synd att inte hundklor är dyrbart och exklusivt och värda en massa pengar, för i så fall hade vi kunnat bli rika! Ingen hund är nämligen så bra på att odla klor som Malva.
Mästerodlaren ligger nu i soffan och låter som ett heliumpåverkat sjölejon, och försöker bryta nacken av sig själv för att kunna äta upp min hand. Kanske är det hämnden för att jag tränade inkallning under kvällsrundan. Eller för att hon fick träna på att gå lös i stadsmiljö när vi gick hem från stationen innan, och därför inte kunde lukta omkring så intensivt för att hon var tvungen att bete sig ansvarsfullt och lydigt.

Såhär såg Malva för övrigt ut för ett litet tag sen när hon fick en välbehövlig dusch, efter att ha varit och "hjälpt till" med att fiska kräftor:

Nämnda kräftor kommer förhoppningsvis förtäras i helgen, när det blir stora släktkräftskivan. Jag förbereder mig genom att fylla frysen med Subwaykakor, som jag ska använda för att köpa mig popularitet med.

Kolla, nu har jag skrivit ett nytt aslångt inlägg som handlade mest om helt andra saker än det var tänkt. Det var inte ens det minsta svårt!

Så här asbra är vattenkranen på jobbet, 360 graders vattensprut. Så lite hade jag att göra igår att jag hade tid att ta kort på kranen!

Fast jag har inte ens tid att skriva bloggtrams, jag ska diska (med min egen fungerande vattenkran) och leta upp mr K-sons bankdosa, som jag visst har lovat att släpa mig över med (i utbyte mot ett mål mat och hundvaktande i helgen).

 

Någon annan gång ska jag uppdatera om mitt möte med snälla busschaufförer (!) och hur jag än en gång har blivit övertalad att träna lydnad med Schmalva.

Hon borde kanske lära sig "sök bankdosa". Istället för lydnad. Hm.

Jag får leta själv istället, passande nog till tonerna av "Search and destroy"....

 

I helgen var vi först en sväng hemma och därefter ute på Hasslö. Det var.... intressant. Malva höglöpte, och Zixten ansåg sig vara en alldeles utmärkt avelshane som kunde ta hand om den saken. Det var dock bara Zixten själv som hade den uppfattningen.

Alltså förvandlades vårt hem till en hundsluss, när vi försökte skeppa runt hundarna mellan olika rum och kissrundor utan att valpar skapades. Malva tyckte mest det var sorgligt när hon blev instängd/utsläppt utan sällskap, medan Zixten valde att yla ut sitt missnöje. Konstant. Hela helgen har vi alltså levt med bakgrundsmusik i form av "wooooooooooooooooooo....", eller någon enstaka variation i form av "waowaowaaaaaaaaaaaaaoooooo".

Hans sång fortsatte även ute på Hasslö, fast där övergav vi honom för att istället lyssna på lite andra ylanden från bl.a Hoola Bandoola Band, Eldkvarn och September en stund.
Mr Karlsson och jag lyckades dessutom genomföra en promenad med båda hundarna tillsammans. Malva ramlade i havet och simmade säkert 63 cm till närmaste sten som gick att kravla upp på (den bredvid den hon druttade i från, alltså), och Zixten genomförde för eventuellt första gången någonsin ett hundmöte där han var den mest väluppfostrade parten. Kanske kände han sig så mallig för att han fick vara ute och gå med en löptik och det fick inte de andra spanielsen (spanielarna? spanielna? spaniel i plural?) som vi mötte, så han behövde bara spatsera förbi och se cool ut trots att de andra två (en cocker och en springer) hoppade omkring och lät och var allmänt galna.


Nu verkar dock löpandet börja lugna ner sig lite, och Malva börjar återgå till sitt normala jag, möjligen med undantag av nervositeten för ljud runtomkring. Igår var vi också hemma en liten runda, och då kunde faktiskt båda hundarna vara i samma rum utan våldtäktsförsök.
Överlag var jag hemskt effektiv igår. Eller, jag körde omkring mycket! Körde från Växjö på morgonen (eftersom mamma är iväg hela veckan har jag passat på att stjäla bilen), ner till Asarum och farmor och farfar, lämpade av Malva för att åka till sadisternas mörka samlingshåla - folktandvården. Efter att ha använts som visningsobjekt för någon form av tandläkarstudent (blivande tortyrmästare), och fått lite skällning för att jag inte hade tillräckligt äcklig mun för att det skulle vara roligt att visa mig, lyckades jag rymma och flydde tillbaka till mina farföräldrar. En stund senare tog jag fröken hund (som hade hunnit med att bli aningen bortskämd) och körde vidare in till Karlshamn (igen), för att hälsa på Linnea, konstatera att jag lyckas pricka in att komma hem dagen innan Östersjö börjar och dagen efter Östersjö slutar och alltså missa hela skiten, och slutligen begav jag mig hem till pappa och Zixten.
För att sen köra tillbaka till Växjö i morse, dumpa Malva hemma och åka till jobbet.


Nu sitter jag och försöker övertala mig själv att det är jättekul och givande att laga mat och att jag inget hellre vill, och att NeverStop inte är tillräckligt näringsrikt för att klassas som middag.

Ja, det stämmer. Min hund är ett mensmonster. Eller löpmonster, om man så föredrar. Jag ska aldrig ha tonårsbarn.

För det första är Malva just nu den mammigaste hund som någonsin skådats. Om hon hade fått bestämma hade hon legat vid mina fötter även på toaletten och i duschen, och helst också på jobbet. Eller ännu bättre, suttit i mitt knä. Då kan hon ju också se till att jag inte tittar eller koncentrerar mig på något annat än Hennes Kungliga Kooikerhet.

För det andra gnäller hon. Malva gnäller aldrig, vilket gör att jag drivs till psykisk ohälsa av hennes gnisslande så fort något inte är till belåtenhet. Detta blir ju förstås lite mer påtagligt på grund av nyss nämnda klistrighet, så att oljuden alltid framförs väldigt nära mina öron..

Saker verkar dessutom aldrig vara helt till fröken monsters belåtenhet. Behovet av uppmärksamhet är extremt, medan koncentrationsförmågan är nere på noll. Med andra ord har jag nu en hund som likt en valp kräver att bli underhållen hela tiden, likt en valp kan koncentrera sig i ca 8 sekunder innan hon tröttnar och vill hitta på något annat, men har aktiveringsbehovet och den fysiska uthålligheten hos en energisk unghund.

Så här stora öron får för övrigt Malva när hon jagar skalbagge.

I förmiddags tyckte jag att det kunde vara en bra idé att cykla ner oss till bhk och träna lite agility, lätta och bra övningar där vi kunde bara springa runt och göra rätt, eftersom Malvas självförtroende är ungefär som hos en mobbad tolvåring. Malva verkade uppskatta detta, i fem sekunder. Sen byttes den glada galoppen och lekandet mot sorgsen trav och lite förstrött släpande på Roadkill. Bytte till en helt annan övning. Jaaa, jättekul - men bara en repetition. Gjorde en lite längre kombination och tänkte att hon kanske ville ha lite utmaning ändå - jättebra fart och flyt tills Malva blev lite, lite osäker på vilket håll hon skulle efter en tunnel. "Nähä, då tänker inte jag vara med". Pausade, gick och lät henne plaska lite i sjön. Tränade lite kontaktfält, då mixade hon fritt mellan att göra supersnygga "2 på 2 av"-stopp och att kasta sig av från uppfarten på balansbommen....
Gav upp.

Malva har nämligen utarbetat väldigt specifikt vad hon vill tränas till, och försöker man något annat blir hon frustrerad, lite likt ett litet barn som inte får som det vill, och en gnällkonsert utan like sätts igång.
Följande saker är alltså Malva-approved träning:
- Vifta på tassarna ("paw" för höger och "tass" för vänster)
- Backa runt mig, vilket är det nuvarande favorittricket tillsammans med "surikat"
- Apportera klickern. Inget annat, endast klickern är värdig att bäras i Malvas kungliga mun.
-.... japp, det var allt.

Som ni förstår blir det inte så värst varierad träning dessa dagar, trots det konstanta aktiveringsbehovet. Men det positiva är ju att Malva kommer vara en mästare på tassviftningar och klicker-apportering när hon har löpt klart. Jag funderar dock på att försöka lura henne till att apportera mina nycklar istället...

Såhär mycket skum var det vid sjön idag!

Igår var jag och Malva ute och cyklade (innan föregående inlägg, alltså). Detta eftersom:
1. Jag har äntligen fått hit min cykel
2. Tidigt på morgonen är jag väldigt bra på att hitta på effektiva lösningar på mina morgonbestyr, som kan öka antalet minuter jag kan ligga kvar i sängen. Att cykla morgonrundan bedömdes enligt morgonlogiken nästan kunna halvera tiden vi behövde spendera för att uppnå samma energiförbrukning som den timslånga promenaden jag hade planerat.

En söndagmorgon kändes som en ganska lämplig tidpunkt att ge sig ut på detta projekt, eftersom antalet bilar, folk och hundar ute är lika med ungefär 3 st.  En av varje, alltså.

Malva tyckte att det var en ganska skum idé att behöva trava bredvid cykeln på trottoaren, och verkade mest uttråkad av det hela.
När jag kom ut i lite mer öde mark på grusvägarna kopplade jag loss travaren och gav henne fritt ansvar att besluta tempot. Tydligen var det mycket roligare. Plötsligt insåg Malva att visst ja, hon är ju en greyhound, och satte av i all världens fart. Att jag för en gångs skull kunde hänga med i hennes tempo var kanske det bästa som har hänt någonsin (enligt Malva) och en styck asglad liten kooiker rusade fram med ansiktsuttrycket "ÅH GUD MATTE, vi springer! Vi SPRINGER!!!!"
Mellan dessa små rusningar gick det hela nästan i gångfart, eftersom jag upptäckte att en 38 cm hög hund inte kan trava så fort.



Idag sitter jag och lyssnar på 30 seconds to Mars (och vill gifta mig med Jared Leto) och fördjupar mig lite i ämnet avel, och mellan varven försöker jag koppla kommandot "tass" till att Malva flexar upp sin vänstertass.
Jag har dessutom upptäckt den asroliga provparningsfunktionen i SKK:s Avelsdata, töntig som jag är finner jag det mycket underhållande att kombinera Malva med diverse hanhundar och se vilka som skulle vara passande/opassande som kavaljerer, enligt stamtavlor och hälsoresultat. (Nathalie, det ser bra ut för Malva och Ayax som kärlekspar än så länge ;P)
Jag har också sökt runt på random kennelnamn (shit vad mycket jag kan göra samtidigt), och kan konstatera att eftersom kennel Awesome är upptaget och man nog behöver använda minst tre bokstäver, så är mina två huvudkandidater till namn på min framtida asbraiga kennel ute ur leken.
Åh, nej, nu har jag alltså bara typ två år till på mig att komma på nya förslag, innan Malva kanske eventuellt kan ha visat sig duglig nog för att fundera över valpar...

På tal om valpar har förresten Malva fått halvsyskon, på Änglaheden föddes en kull valpar första juli. Malva hälsar att de små snorungarna aldrig kommer nå upp i hennes klass, och aldrig bli lika söta.




Hehe, grannens TV har visst gått sönder. Det kan han ha.

Åhå, vad glad jag är i min granne. Jag tror jag ska ge honom en present. Ett koppel, och ett klippkort på AA. Eller ett nackskott. Nej, man får inte säga att man ska skjuta sin granne, det är taskigt och olagligt. MEN är det någon som ska skjutas, så är det han.

För en stund sen gick jag och Malva ut på kvällskiss. Som vanligt gick vi ut på gräsmattan, och ut springer (som vanligt) grannens schäfer efter. Som vanligt verkar den anse att kooikermos till middag vore en delikatess. Och som vanligt lyckades jag precis få tag i den innan den får tag i Malva, och börjar släpa tillbaks den i en något stor strypkedja till ägaren (som tur är har hunden i alla fall ett halsband att hålla tag i).
Som vanligt är min granne full, men kommer i alla fall utvinglande för att hämta in hunden. Följande konversation utspelar sig:

Granne: SHIBAAAAAA!! höhö
Jag: Här, varsågod.
- Schibaaa, är du schnäll?
- Nja, hon ville just bita min hund
- Nejdå. Hon gör ingen fluga förnär, det vet jag!
- Jo.
- Nej.
- Jo, jag såg henne, hon hade munnen öppen över min hund och tänkte bita. (okej, lätt överdrift, men jag försökte vara tydlig och fyllo-pedagogisk)
- Shiba är snäll, hon är bara nyfiken.
- Det är hon säkert, men min hund är rädd för andra hundar, speciellt stora, så de behöver inte hälsa just nu (försöker byta taktik. Malva skulle ju rent teoretiskt kunna vara rädd för stora hundar...)
Grannen släpper Shiba. Jag fångar Shiba.
Ovanstående konversation upprepas, med en och annan variation i mina förklaringar till varför våra hundar inte behöver "leka".
Grannen övergår till att småprata.


"Konversationen" fortsätter i liknande stil en liten stund till, tydligen handlade det hela om att om man inte vill kasta ölburkar och fimpar i sin lägenhet så ska man inte göra det i naturen heller. Vi avhandlar också, bland annat, Shibas borttagna livmoder som kostade 20 000:-, att hon är tio år, men det syns inte på hundar utan bara på människor när de är gamla, några vändor nedskräpning till, och några andra väldigt intressanta och givande ämnen innan han slutligen verkar bestämma sig för att putta och asa hund och sig själv inåt.
För säkerhets skull gick jag en extra runda åt andra hållet, och kom nästan utanför gården innan...

- FESCHTIVALLLL!!! Är inte du på feschtavaal?
- nää.... (crap, varför svarade jag?)
- ÖSCEEMÖÖÖJJJ
- Östersjö, ja precis..
- Är det nu?
- Ingen aning (låtsas inte om att jag kommer från Karlshamn och är ganska säker på när Östersjö börjar)
- ÖSCHEMÖÖÖÖÖJ! Du får hänga med mig dit!
- Absolut! (aldrig i helvetet, om jag så blev hotad med frätande syra, fyratusen rabiesråttor och en Christer Sjögren-konsert.)
- Öschemöö.. HIHIHIHI, SHIBA, kom nu gårviin.

Ovanstående konveration går på repeat medan jag jobbar på att ta mig utom synhåll runt huset, och lovar att åka med honom till östersjö samt plinga på om jag behöver hjälp med något (se förra parentesen). Inga löften jag förmodligen behöver oroa mig över, eftersom de var som bortblåsta ur grannens minne fem sekunder efter att jag gav dem...

Nu ska jag sova, och sen ska jag gå morgonrundan i lugn och ro medan grannen fortfarande sover, sen ska jag skriva till Jägarförbundet och fråga om det möjligen är rätt tid för jakt på thailändska män utan tänder.





(Jag är faktiskt inte så våldsam som det kanske verkar. Jag är faktiskt ganska timid och snäll. Fast det vore bara så mycket jobbigare att behöva träna agility med en 7,5 kilos köttfärsklump, bara för att grannen inte är nykter nog att sätta fast ett koppel/stänga dörren)

Idag kom Malva tillbaka, uppskjutsad av min käre bror. Vi fick även ha finbesök i form av Zixten ett par timmar, vilka vi ägnade åt att, eh, sova.

Nåväl, den stora händelsen är jag (läs: herr Karlsson) upptäckte en blodfläck. Fröken Monstervalp har börjat löpa!
Detta innebär följande saker:
1. Jag hoppas vid gudarna att det började typ, idag, eftersom Zixten inte är kastrerad och de har bott ihop i en vecka. (Fast ingen hemma hade märkt av varken löp eller intresse från Zixtens sida, så det borde inte vara nån fara)
2. Säng- och soff-förbud för alla löpande kooikrar.
3. Woho, Malva har blivit stor flicka, osv.

Fröken själv verkar inte allt för glad över händelsen, hon ligger i buren/korgen/på golvet och växlar mellan att sova och att se ledset skamsen ut. Då och då kryper hon fram för att tigga lite kärlek, för att sen återgå till något av sina nästen.
Hon verkar i alla fall ha kommit på alldeles själv att blodfläckar överallt inte är helt önskvärt, och tvättar sig noga.

I morgon ska vi nog ta och testa om hon kan rycka upp sig lite så vi kan komma igång och göra saker igen. Idag satsar vi på att samla kraft och energi... (dvs, slöa skiten ur oss)

Ja, jag är hemma igen! Verkligheten ska åter börja efter några dagars vistelse i Borlänge, tillsammans med 49 999 andra personer.
Jag har gjort saker som man ska göra på festival, till exempel:

Ätit langos - Köat - Nästan kokats levande i ett svinvarmt tält -  Bongat (för er som inte vet kan jag upplysa om att det innefattar en öl/cider, en tratt och en slang. Inte bra idé) - Suttit i gräset och softat - Blivit borttappad - Skapat en liten klubb för borttappade personer (vi var i alla fall två medlemmar) - Blivit hittad igen - Köat - Ätit asgod mat på ett mysigt litet café - Inte ätit Ben&Jerrys, för att de hade sålt slut på ett ton glass - Skrattat åt en sovande snubbe som välte -
Och en massa andra tramsiga saker.


Dessutom har jag sett och lyssnat på en del artister. Jag gör en kort sammanfattningslista a'la tidningsrecensioner:
Bäst:
Journey - Don't stop believing. Any way you want it. Duracellkanin-sångare. Wah.
30 seconds to Mars - plötsligt gjorde det inget att jag hade tappat bort mig själv. Jag blev kär.
The Ark - man kan ju faktiskt inte annat än älska Ola Salo.

Bubblare:
All time low, Jimmy Eat World (fast vi missade början) och kanske också Timbuktu.

Sämst:
Bob Dylan
The Strokes
M.I.A.

(sorgligt nog tre av de största namnen)

Och att de hade satt Filip & Fredrik på en inomhusscen där det fick plats 800 personer. Det stod ett par tusen fler i kön...



Men nu är det som sagt tillbaka till det verkliga livet. Det där vi fortfarande inte har fått något schema för denna veckan, så att jag inte har någon aning om ifall jag ska jobba imorgon eller inte. Jagälskarmittjobb.

Idag var en sån där asbra dag på jobbet, när man är lite för lite människor jämfört med hur mycket man har att göra. Dessutom råkade det vara så att av de 4 personer som ändå var där så var den ena ny och måste vägledas hela tiden, och den andra dunderförkyld och kunde inte säga mer än två meningar innan rösten försvann, och den tredje är egentligen bara praktikant och kan säga två meningar överhuvudtaget på svenska (ha det bra, vi ses imorgon / kan jag hjälpa dig?) - och han hade dessutom åkt på ett pass på 12-13 timmar för att chefen har rest bort (och glömt att ladda upp med växelmynt...) och inte vill betala mer personal.
Awesome.

Anyway, nu ikväll har jag skickat hem fröken kooiker med bror min, hon får semester i skogen en och en halv vecka. Hon uttryckte nämligen att hon inte ville följa med på midsommarfirande i år, och även att hon gärna står över festivalresa nästa vecka, så hon får spendera tiden med att trakassera Zixten istället. Jag kommer krevera av ensamhet, kanske. Eller börja klickerträna herr Karlsson. Kanske är han bra på slalom?

Förra helgen var Malva dock med på grisfest i Skåneland. Hon är ju redan en ganska rutinerad grisfestbesökare eftersom hon var med även förra året, typ 10 veckor gammal. (Inte som mig och Ida dock, 5:e året i rad!!!)
Den här gången fick hon dock inte vara med ute bland folk och socialisera sig (det är mer motiverat att släpa runt på en tioveckorsvalp bland finkläder för att man vill ha koll på den, än en "mogen och lydig" ettåring), utan fick vara hos de andra hundarna. Hon plågades inte.
Dock sov hon som en skjuten björn dagen efter (man kan undra vem som festade hårdast egentligen...), tillräckligt för att nästan-husse skulle undra om hon kanske var sjuk. Jag passade på att njuta av stillheten.


Roadkill har för övrigt gått sönder. Igen. Jag ska ringa till supporten och klaga (dvs, Sanna). Skitkvalitet, håller den inte för att bli dödad gång på gång av en rabiat liten monsterhund, kampad med, gnagd på och slängd in i diverse väggar och annat? Jag tror att vi kampar för mycket med huvudet på stackarn, han dör nästan alltid på grund av nackskador (whiplash?).
Än så länge är det dock bara ett litet hål, kanske håller han några träningsomgångar till...

Som den avancerade husapa jag är har jag idag:

- Städat
- Varit ute och gått
- Varit på biblioteket, banken och systemet (vuxenpoäng, vuxenpoäng, ännu mer vuxenpoäng)
- Skickat iväg skitmassa viktiga papper och brev och sånt
- Handlat
- Tränat slalom med Malva
- Bakat kanelbullar (pensionärspoäng)

AWESOMENESS, är jag. Fast jag kanske inte städade riktigt så mycket som jag borde. Meeen det gör inget, för jag har ändå varit husligast av alla.

Malva har inte hjälpt till ett skit. Jo, hon åt upp ägget som blev över efter bullpenslingen. Och ligger nu och hårar ner den nyss avhårade mattan. Hm.

Tillägg: hon är också mästerapportören i stövlar, eftersom hon just genomförde hela kvällskissrundan med sin knut i munnen. Det finns få saker som ser så knäppt ut som en kissande hund med en lång repknut i munnen. Jag misstänker att hon i själva verket är en liten retrieverblandras. Eller så tycker hon bara väldigt mycket om sin knut, eftersom hon nu verkar tycka att den ska sova hos oss i sängen. Nja, anser jag, det är minsann trångt nog som det är!

min hund råkar vara asbra på att springa slalom. Bara så alla vet. Idag testade jag och Schmallow för första gången 8 pinnar, helt utan staket eller förskjutningar på pinnarna. Resultatet:

Rätt snyggt för att vara första försöket, om jag får säga det själv. (okej, tekniskt sett är det här andra försöket, första skicket filmade jag inte. Men hon klarade det då också!). Speciellt kaninhoppet hon gör vid sista pinnen, det tog ganska många repetitioner innan hon insåg att det var helt onödigt.
Vad som inte är särskilt snyggt dock är mitt kast där i slutet, sämre tajming får man leta efter, men det tycker jag att vi allihopa ignorerar.
Den här gången försökte jag faktiskt att få bort ljudet på manuell väg, eftersom det enda som hörs är att jag vrålar "okej!" in i mobilen början, vilket jag tror att vi bör bespara allas öron. Jag lyckades inte öppna klippskrället i något program som kan ta bort ljud dock, men eftersom ljudgudarna verkar vara med mig så försvann det visst på vägen i alla fall.
Underbart vilket tekniskt geni jag är.

Anyway, detta innebär att vi är på god väg mot startklarhet i hoppklass, vi har nu cirka 4 månader kvar att utöka till 12 pinnar, öka tempot samt träna mer på ingångar från alla möjliga håll. Innan vi får starta alltså, vi måste ju faktiskt inte. Fast vi ska! (För vi ska äga alla, och om vi inte gör det kan vi skylla på att hon bara är ett och ett halvt år och då kan man inte förväntas äga. Assmart.)
Ja just det, och så kanske vi måste träna lite på de andra hindren, och handling och sånt trams (att styra är för mesar).



En annan nyhet är att vi i fredags var i Älmhult och firade mr Karlssons syster (med det vackra namnet Anna) som tog studenten. Malva gick omkring och höll koll på alla, krävde kärlek och tiggde förmodligen till sig runt sin egen vikt i rostbiff.
Hon börjar bli en fulländad släktkalas-tiggare, och kan hantera alla generationer - från dammsugning under barnbordet, till svältande gatuhundsposering inför mödrarna (helst en och en när inte de andra ser, så att alla tror att ingen har givit hunden mat), till viftande svans och huvudet i knät på far-och morföräldrar som gärna klappar den snälla, kloka lilla hunden (och de tog ju ändå lite för stor tårtbit, insåg de nu)....


Med andra ord är det inte bara jag som behöver ut och springa denna veckan!

Jag är officiellt sönderbränd.

Snabbuppdatering om den senaste tiden:
Förra måndagen var det avslutning på agilitykursen. Vi körde ett par små banor, Malva var awesome och ägde skiten ur dem och vi gjorde alla möjliga snajsiga byten och var superbra, osv. Fast vi gråter lite för att kursen är slut och Kristina inte kommer hitta på svåra och roliga saker att göra till oss mer. (fast det kanske hon kan göra någon gång ändå, om vi ber jättesnällt...?)
Förra lördagen var Malva första gången hos sin nya hundvakt, Sara. Det verkar ha gått bra, så förmodligen kommer hon vara där lite ibland på helgerna när jag jobbar.
Eh, de andra dagarna har vi mest gjort diverse random saker. Som att fylla år, i tisdags = jag är nu asgammal. Och äta tårta, med anledning av det - och hälsa på mamma och pappa och Zixten. Just det, och lillbrorsan med. Eller som att leka värdebyggande lekar med nya buren (just det, jag har köpt en ny bur. Tack för 20-årspresenten, ni som gav mig pengar, t.ex.). En stålbur blev det den här gången, som ska bli tävling-och-andra-tillfällen-som-hunden-måste-vara-utom-synhåll-bur.
Oroa er inte, jag har inga planer på att bli mogen och vuxen och vettig osv bara för att jag nu har passerat 20-årsstrecket, nejdå. Jag svamlar vidare.


Idag har jag varit funktionär på agilitytävling. Det innebär att jag har blivit solbränd, nej, inte på det bra, bruna, sexiga sättet, utan mer på det röda, shorts-t-shirt-keps-sättet. Det svider redan. Det innebär också att jag har blivit väldigt sugen på att tävla själv, och äga skiten ur alla (erhrm). OCH slutligen har jag lärt mig ganska mycket, och vad gällande handling har jag kommit fram till följande slutsatser (efter att ha varit på hoppbanan, klass 1-2):

- Jo, det lönar sig att träna in ett ordentligt slalom.
- Lär inte hunden "fram" (=spring vidare framåt) om du tänker skrika det när du egentligen menar sväng.
- Om hunden bara kan ta slalom om den springer på vänster sida om föraren, så blir allting mycket jobbigare.
- Det är meningslöst att använda kommandon som hunden inte förstår.
- Jag ska träna mer på slalom. Alla borde träna mer på slalom.

Mest slalomslutsatser, alltså. Så nu ska vi nöta slalom i ett par månader tills Malva är gammal nog att tävla. Kanske lite kontaktfält också. Och diverse annat. Men mer slalom!


Ja, jag är en nörd. Så är livet, om man ska bli agilitychampion snarast möjligt.


Anyway, grattis till Anna och Garbo som fick en pinne i agilitytvåan. (yaaaay :D)


Malva är astrött, och sover i sin bur (originalburen), trots att hon har spenderat nästan hela dagen i just bur, i Annas tält. Och struttat runt lite och försökt se cool ut, och badat lite med Garbo. Men nu är hon passivitets- och miljötränad så det räcker ett tag till!
Nu ska jag sluta svamla, och äta jordgubbar, för såna har jag! Alternativt bada i aloe vera-gel.
Kanske båda.

Jag borde kanske berätta om saker som vi har gjort den senaste veckan osv. MEN! Först måste jag berätta om den lilla räven vi mötte nyss, när vi var på väg hem från lite kvällsagilityträning. Något som för övrigt kändes som en väldigt bra idé när jag gick, men efter en stunds träning kom våra fiender myggen fram, och plötsligt var det inte riktigt lika roligt att träna i skymningen. Men fort sprang vi!

Anyway, där gick vi i godan ro och Malva var lös, vi var nästan inne i stan. Jag gick och funderade på varför Malva alltid var så väldigt intresserad av lukterna på just den här lilla biten, OCH DÅ sprang en liten, liten rävliknande varelse över vägen.
På med koppel, spanade lite men drog slutsatsen att räven nog hade sprungit vidare så vi fortsatte gå. MEN (visst är jag dramatisk? Om inte, föreställ er att jag är dramatisk.) då kom den upp igen, en liten ullig unge var det. Satte sig och tittade på oss en stund, jag försökte ta kort på den, fast en cyklist kom och verkade anse mig vara ganska efterbliven som satt där och såg helt fascinerad ut (jag är ju dessutom född i skogen, jag borde ha fått min dos av rävar). Han påminde i alla fall om att det går en järnväg rakt under vägen vi satt på, höll med om att den såg vilsen ut, sa "hoppas den inte blir överkörd", och körde vidare.
Rävungen verkade i alla fall ganska fascinerad av mig och Malva, så den kom tillbaka en stund till. Det var lite som Micke och Molle. Fast mer såhär:

Malva (aka Molle): wtf??
Räven (aka Micke): mamma?
Malva: ÅH EN VALLLP!!!!
Räven: wtf?
Malva: Snälla snälla valpen lek med Malva nuuu
Räven: Kan du vara min mamma? Räv?
Malva: Är det ens en riktig valp...?
Räven: ...Räv? Nja. Mamma? *gråt* (baowbaowbaow)
Malva: Valp :( *gråt*

Den funderade ett par gånger på om den skulle våga sig fram till Malva och hälsa lite, men den beslutade sig alltid för att nja, helst inte. (Vilket var lika bra det, man vet ju aldrig vad den hade för maskar och skabb och jag vet inte allt). Så satt den och kliade sig lite, ropade lite ynkligt efter sin övriga familj (baowbaowbaoww), och kikade på oss.
Någon vuxen räv eller för den delen kullsyskon syntes inte till, antingen var de väl smarta nog att INTE hoppa upp på cykelvägen framför folk och hundar, eller så kanske de hade blivit överkörda av tåget (jävla cyklist, här försöker man vara optimistisk)

Jag filmade i alla fall räven lite, fast jag vet inte hur man får över videoklipp från mobilen till datorn utan att tappa bort ljudet på vägen. Tydligen kommer ljudet dock tillbaka när man laddar upp det på youtube, och det är ju helt logiskt.

Om ni undrar varför bilden skakar till mer eller mindre våldsamt ibland, så är det bara jag som blir dödligt sårad av myggen. Myggjakt är visst något Malva också ägnar sig åt, när hon plötsligt börjar titta upp i himlen.

(ja, det är nog ingen mer än jag som är intresserad av ett suddigt videoklipp i halvmörker föreställande min hund som stirrar på en rävunge, men det är min blogg så jag lägger upp vad jag vill!)

....har jag ingen aning om. Jag tror att min var det från början.

Exempel:
Malva har en ganska tankspridd matte, som vi alla kanske vet. Tillräckligt tankspridd för att sitta i soffan och äta tårta (jag har tårta, och får ha tårta, för jag fyllde år igår!), och därefter lämna burken med före detta tårta i soffan (det får jag också göra, för jag bor själv och är skitgammal och får göra vad jag vill, och dessutom åt jag faktiskt inte hela tårtbiten utan lät resten stå på tallriken i kylen), och därefter gå iväg och handla. Men det gör inget, för har man en awesome hund som jag har så hoppar hon inte upp i soffan och äter tårtrester när matte är och handlar. Hon låter dem ligga kvar där.

Och när matte kom hem och såg hur duktig Malva hade varit, fick hon äran att slicka ur burken. Malva gjorde detta med stor inlevelse, och bar därefter tillbaka den renslickade burken och la den i mitt knä.

Nästa steg blir att lära henne diska burken också!