Schwahabla
HEJ. Javillvamed.
Idag var en sån där asbra dag på jobbet, när man är lite för lite människor jämfört med hur mycket man har att göra. Dessutom råkade det vara så att av de 4 personer som ändå var där så var den ena ny och måste vägledas hela tiden, och den andra dunderförkyld och kunde inte säga mer än två meningar innan rösten försvann, och den tredje är egentligen bara praktikant och kan säga två meningar överhuvudtaget på svenska (ha det bra, vi ses imorgon / kan jag hjälpa dig?) - och han hade dessutom åkt på ett pass på 12-13 timmar för att chefen har rest bort (och glömt att ladda upp med växelmynt...) och inte vill betala mer personal.
Awesome.
Anyway, nu ikväll har jag skickat hem fröken kooiker med bror min, hon får semester i skogen en och en halv vecka. Hon uttryckte nämligen att hon inte ville följa med på midsommarfirande i år, och även att hon gärna står över festivalresa nästa vecka, så hon får spendera tiden med att trakassera Zixten istället. Jag kommer krevera av ensamhet, kanske. Eller börja klickerträna herr Karlsson. Kanske är han bra på slalom?
Förra helgen var Malva dock med på grisfest i Skåneland. Hon är ju redan en ganska rutinerad grisfestbesökare eftersom hon var med även förra året, typ 10 veckor gammal. (Inte som mig och Ida dock, 5:e året i rad!!!)
Den här gången fick hon dock inte vara med ute bland folk och socialisera sig (det är mer motiverat att släpa runt på en tioveckorsvalp bland finkläder för att man vill ha koll på den, än en "mogen och lydig" ettåring), utan fick vara hos de andra hundarna. Hon plågades inte.
Dock sov hon som en skjuten björn dagen efter (man kan undra vem som festade hårdast egentligen...), tillräckligt för att nästan-husse skulle undra om hon kanske var sjuk. Jag passade på att njuta av stillheten.
Roadkill har för övrigt gått sönder. Igen. Jag ska ringa till supporten och klaga (dvs, Sanna). Skitkvalitet, håller den inte för att bli dödad gång på gång av en rabiat liten monsterhund, kampad med, gnagd på och slängd in i diverse väggar och annat? Jag tror att vi kampar för mycket med huvudet på stackarn, han dör nästan alltid på grund av nackskador (whiplash?).
Än så länge är det dock bara ett litet hål, kanske håller han några träningsomgångar till...
Huslighet.
Som den avancerade husapa jag är har jag idag:
- Städat
- Varit ute och gått
- Varit på biblioteket, banken och systemet (vuxenpoäng, vuxenpoäng, ännu mer vuxenpoäng)
- Skickat iväg skitmassa viktiga papper och brev och sånt
- Handlat
- Tränat slalom med Malva
- Bakat kanelbullar (pensionärspoäng)
AWESOMENESS, är jag. Fast jag kanske inte städade riktigt så mycket som jag borde. Meeen det gör inget, för jag har ändå varit husligast av alla.
Malva har inte hjälpt till ett skit. Jo, hon åt upp ägget som blev över efter bullpenslingen. Och ligger nu och hårar ner den nyss avhårade mattan. Hm.
Tillägg: hon är också mästerapportören i stövlar, eftersom hon just genomförde hela kvällskissrundan med sin knut i munnen. Det finns få saker som ser så knäppt ut som en kissande hund med en lång repknut i munnen. Jag misstänker att hon i själva verket är en liten retrieverblandras. Eller så tycker hon bara väldigt mycket om sin knut, eftersom hon nu verkar tycka att den ska sova hos oss i sängen. Nja, anser jag, det är minsann trångt nog som det är!
- Städat
- Varit ute och gått
- Varit på biblioteket, banken och systemet (vuxenpoäng, vuxenpoäng, ännu mer vuxenpoäng)
- Skickat iväg skitmassa viktiga papper och brev och sånt
- Handlat
- Tränat slalom med Malva
- Bakat kanelbullar (pensionärspoäng)
AWESOMENESS, är jag. Fast jag kanske inte städade riktigt så mycket som jag borde. Meeen det gör inget, för jag har ändå varit husligast av alla.
Malva har inte hjälpt till ett skit. Jo, hon åt upp ägget som blev över efter bullpenslingen. Och ligger nu och hårar ner den nyss avhårade mattan. Hm.
Tillägg: hon är också mästerapportören i stövlar, eftersom hon just genomförde hela kvällskissrundan med sin knut i munnen. Det finns få saker som ser så knäppt ut som en kissande hund med en lång repknut i munnen. Jag misstänker att hon i själva verket är en liten retrieverblandras. Eller så tycker hon bara väldigt mycket om sin knut, eftersom hon nu verkar tycka att den ska sova hos oss i sängen. Nja, anser jag, det är minsann trångt nog som det är!
Inte för att skryta men, eh..
min hund råkar vara asbra på att springa slalom. Bara så alla vet. Idag testade jag och Schmallow för första gången 8 pinnar, helt utan staket eller förskjutningar på pinnarna. Resultatet:
Vad som inte är särskilt snyggt dock är mitt kast där i slutet, sämre tajming får man leta efter, men det tycker jag att vi allihopa ignorerar.
Den här gången försökte jag faktiskt att få bort ljudet på manuell väg, eftersom det enda som hörs är att jag vrålar "okej!" in i mobilen början, vilket jag tror att vi bör bespara allas öron. Jag lyckades inte öppna klippskrället i något program som kan ta bort ljud dock, men eftersom ljudgudarna verkar vara med mig så försvann det visst på vägen i alla fall.
Underbart vilket tekniskt geni jag är.
Anyway, detta innebär att vi är på god väg mot startklarhet i hoppklass, vi har nu cirka 4 månader kvar att utöka till 12 pinnar, öka tempot samt träna mer på ingångar från alla möjliga håll. Innan vi får starta alltså, vi måste ju faktiskt inte. Fast vi ska! (För vi ska äga alla, och om vi inte gör det kan vi skylla på att hon bara är ett och ett halvt år och då kan man inte förväntas äga. Assmart.)
Ja just det, och så kanske vi måste träna lite på de andra hindren, och handling och sånt trams (att styra är för mesar).
En annan nyhet är att vi i fredags var i Älmhult och firade mr Karlssons syster (med det vackra namnet Anna) som tog studenten. Malva gick omkring och höll koll på alla, krävde kärlek och tiggde förmodligen till sig runt sin egen vikt i rostbiff.
Hon börjar bli en fulländad släktkalas-tiggare, och kan hantera alla generationer - från dammsugning under barnbordet, till svältande gatuhundsposering inför mödrarna (helst en och en när inte de andra ser, så att alla tror att ingen har givit hunden mat), till viftande svans och huvudet i knät på far-och morföräldrar som gärna klappar den snälla, kloka lilla hunden (och de tog ju ändå lite för stor tårtbit, insåg de nu)....
Med andra ord är det inte bara jag som behöver ut och springa denna veckan!
Rätt snyggt för att vara första försöket, om jag får säga det själv. (okej, tekniskt sett är det här andra försöket, första skicket filmade jag inte. Men hon klarade det då också!). Speciellt kaninhoppet hon gör vid sista pinnen, det tog ganska många repetitioner innan hon insåg att det var helt onödigt.
Vad som inte är särskilt snyggt dock är mitt kast där i slutet, sämre tajming får man leta efter, men det tycker jag att vi allihopa ignorerar.
Den här gången försökte jag faktiskt att få bort ljudet på manuell väg, eftersom det enda som hörs är att jag vrålar "okej!" in i mobilen början, vilket jag tror att vi bör bespara allas öron. Jag lyckades inte öppna klippskrället i något program som kan ta bort ljud dock, men eftersom ljudgudarna verkar vara med mig så försvann det visst på vägen i alla fall.
Underbart vilket tekniskt geni jag är.
Anyway, detta innebär att vi är på god väg mot startklarhet i hoppklass, vi har nu cirka 4 månader kvar att utöka till 12 pinnar, öka tempot samt träna mer på ingångar från alla möjliga håll. Innan vi får starta alltså, vi måste ju faktiskt inte. Fast vi ska! (För vi ska äga alla, och om vi inte gör det kan vi skylla på att hon bara är ett och ett halvt år och då kan man inte förväntas äga. Assmart.)
Ja just det, och så kanske vi måste träna lite på de andra hindren, och handling och sånt trams (att styra är för mesar).
En annan nyhet är att vi i fredags var i Älmhult och firade mr Karlssons syster (med det vackra namnet Anna) som tog studenten. Malva gick omkring och höll koll på alla, krävde kärlek och tiggde förmodligen till sig runt sin egen vikt i rostbiff.
Hon börjar bli en fulländad släktkalas-tiggare, och kan hantera alla generationer - från dammsugning under barnbordet, till svältande gatuhundsposering inför mödrarna (helst en och en när inte de andra ser, så att alla tror att ingen har givit hunden mat), till viftande svans och huvudet i knät på far-och morföräldrar som gärna klappar den snälla, kloka lilla hunden (och de tog ju ändå lite för stor tårtbit, insåg de nu)....
Med andra ord är det inte bara jag som behöver ut och springa denna veckan!
Funktionärapa
Jag är officiellt sönderbränd.
Snabbuppdatering om den senaste tiden:
Förra måndagen var det avslutning på agilitykursen. Vi körde ett par små banor, Malva var awesome och ägde skiten ur dem och vi gjorde alla möjliga snajsiga byten och var superbra, osv. Fast vi gråter lite för att kursen är slut och Kristina inte kommer hitta på svåra och roliga saker att göra till oss mer. (fast det kanske hon kan göra någon gång ändå, om vi ber jättesnällt...?)
Förra lördagen var Malva första gången hos sin nya hundvakt, Sara. Det verkar ha gått bra, så förmodligen kommer hon vara där lite ibland på helgerna när jag jobbar.
Eh, de andra dagarna har vi mest gjort diverse random saker. Som att fylla år, i tisdags = jag är nu asgammal. Och äta tårta, med anledning av det - och hälsa på mamma och pappa och Zixten. Just det, och lillbrorsan med. Eller som att leka värdebyggande lekar med nya buren (just det, jag har köpt en ny bur. Tack för 20-årspresenten, ni som gav mig pengar, t.ex.). En stålbur blev det den här gången, som ska bli tävling-och-andra-tillfällen-som-hunden-måste-vara-utom-synhåll-bur.
Oroa er inte, jag har inga planer på att bli mogen och vuxen och vettig osv bara för att jag nu har passerat 20-årsstrecket, nejdå. Jag svamlar vidare.
Idag har jag varit funktionär på agilitytävling. Det innebär att jag har blivit solbränd, nej, inte på det bra, bruna, sexiga sättet, utan mer på det röda, shorts-t-shirt-keps-sättet. Det svider redan. Det innebär också att jag har blivit väldigt sugen på att tävla själv, och äga skiten ur alla (erhrm). OCH slutligen har jag lärt mig ganska mycket, och vad gällande handling har jag kommit fram till följande slutsatser (efter att ha varit på hoppbanan, klass 1-2):
- Jo, det lönar sig att träna in ett ordentligt slalom.
- Lär inte hunden "fram" (=spring vidare framåt) om du tänker skrika det när du egentligen menar sväng.
- Om hunden bara kan ta slalom om den springer på vänster sida om föraren, så blir allting mycket jobbigare.
- Det är meningslöst att använda kommandon som hunden inte förstår.
- Jag ska träna mer på slalom. Alla borde träna mer på slalom.
Mest slalomslutsatser, alltså. Så nu ska vi nöta slalom i ett par månader tills Malva är gammal nog att tävla. Kanske lite kontaktfält också. Och diverse annat. Men mer slalom!
Ja, jag är en nörd. Så är livet, om man ska bli agilitychampion snarast möjligt.
Anyway, grattis till Anna och Garbo som fick en pinne i agilitytvåan. (yaaaay :D)
Malva är astrött, och sover i sin bur (originalburen), trots att hon har spenderat nästan hela dagen i just bur, i Annas tält. Och struttat runt lite och försökt se cool ut, och badat lite med Garbo. Men nu är hon passivitets- och miljötränad så det räcker ett tag till!
Nu ska jag sluta svamla, och äta jordgubbar, för såna har jag! Alternativt bada i aloe vera-gel.
Kanske båda.
Snabbuppdatering om den senaste tiden:
Förra måndagen var det avslutning på agilitykursen. Vi körde ett par små banor, Malva var awesome och ägde skiten ur dem och vi gjorde alla möjliga snajsiga byten och var superbra, osv. Fast vi gråter lite för att kursen är slut och Kristina inte kommer hitta på svåra och roliga saker att göra till oss mer. (fast det kanske hon kan göra någon gång ändå, om vi ber jättesnällt...?)
Förra lördagen var Malva första gången hos sin nya hundvakt, Sara. Det verkar ha gått bra, så förmodligen kommer hon vara där lite ibland på helgerna när jag jobbar.
Eh, de andra dagarna har vi mest gjort diverse random saker. Som att fylla år, i tisdags = jag är nu asgammal. Och äta tårta, med anledning av det - och hälsa på mamma och pappa och Zixten. Just det, och lillbrorsan med. Eller som att leka värdebyggande lekar med nya buren (just det, jag har köpt en ny bur. Tack för 20-årspresenten, ni som gav mig pengar, t.ex.). En stålbur blev det den här gången, som ska bli tävling-och-andra-tillfällen-som-hunden-måste-vara-utom-synhåll-bur.
Oroa er inte, jag har inga planer på att bli mogen och vuxen och vettig osv bara för att jag nu har passerat 20-årsstrecket, nejdå. Jag svamlar vidare.
Idag har jag varit funktionär på agilitytävling. Det innebär att jag har blivit solbränd, nej, inte på det bra, bruna, sexiga sättet, utan mer på det röda, shorts-t-shirt-keps-sättet. Det svider redan. Det innebär också att jag har blivit väldigt sugen på att tävla själv, och äga skiten ur alla (erhrm). OCH slutligen har jag lärt mig ganska mycket, och vad gällande handling har jag kommit fram till följande slutsatser (efter att ha varit på hoppbanan, klass 1-2):
- Jo, det lönar sig att träna in ett ordentligt slalom.
- Lär inte hunden "fram" (=spring vidare framåt) om du tänker skrika det när du egentligen menar sväng.
- Om hunden bara kan ta slalom om den springer på vänster sida om föraren, så blir allting mycket jobbigare.
- Det är meningslöst att använda kommandon som hunden inte förstår.
- Jag ska träna mer på slalom. Alla borde träna mer på slalom.
Mest slalomslutsatser, alltså. Så nu ska vi nöta slalom i ett par månader tills Malva är gammal nog att tävla. Kanske lite kontaktfält också. Och diverse annat. Men mer slalom!
Ja, jag är en nörd. Så är livet, om man ska bli agilitychampion snarast möjligt.
Anyway, grattis till Anna och Garbo som fick en pinne i agilitytvåan. (yaaaay :D)
Malva är astrött, och sover i sin bur (originalburen), trots att hon har spenderat nästan hela dagen i just bur, i Annas tält. Och struttat runt lite och försökt se cool ut, och badat lite med Garbo. Men nu är hon passivitets- och miljötränad så det räcker ett tag till!
Nu ska jag sluta svamla, och äta jordgubbar, för såna har jag! Alternativt bada i aloe vera-gel.
Kanske båda.
Räääv!
Jag borde kanske berätta om saker som vi har gjort den senaste veckan osv. MEN! Först måste jag berätta om den lilla räven vi mötte nyss, när vi var på väg hem från lite kvällsagilityträning. Något som för övrigt kändes som en väldigt bra idé när jag gick, men efter en stunds träning kom våra fiender myggen fram, och plötsligt var det inte riktigt lika roligt att träna i skymningen. Men fort sprang vi!
Anyway, där gick vi i godan ro och Malva var lös, vi var nästan inne i stan. Jag gick och funderade på varför Malva alltid var så väldigt intresserad av lukterna på just den här lilla biten, OCH DÅ sprang en liten, liten rävliknande varelse över vägen.
På med koppel, spanade lite men drog slutsatsen att räven nog hade sprungit vidare så vi fortsatte gå. MEN (visst är jag dramatisk? Om inte, föreställ er att jag är dramatisk.) då kom den upp igen, en liten ullig unge var det. Satte sig och tittade på oss en stund, jag försökte ta kort på den, fast en cyklist kom och verkade anse mig vara ganska efterbliven som satt där och såg helt fascinerad ut (jag är ju dessutom född i skogen, jag borde ha fått min dos av rävar). Han påminde i alla fall om att det går en järnväg rakt under vägen vi satt på, höll med om att den såg vilsen ut, sa "hoppas den inte blir överkörd", och körde vidare.
Rävungen verkade i alla fall ganska fascinerad av mig och Malva, så den kom tillbaka en stund till. Det var lite som Micke och Molle. Fast mer såhär:
Malva (aka Molle): wtf??
Räven (aka Micke): mamma?
Malva: ÅH EN VALLLP!!!!
Räven: wtf?
Malva: Snälla snälla valpen lek med Malva nuuu
Räven: Kan du vara min mamma? Räv?
Malva: Är det ens en riktig valp...?
Räven: ...Räv? Nja. Mamma? *gråt* (baowbaowbaow)
Malva: Valp :( *gråt*
Den funderade ett par gånger på om den skulle våga sig fram till Malva och hälsa lite, men den beslutade sig alltid för att nja, helst inte. (Vilket var lika bra det, man vet ju aldrig vad den hade för maskar och skabb och jag vet inte allt). Så satt den och kliade sig lite, ropade lite ynkligt efter sin övriga familj (baowbaowbaoww), och kikade på oss.
Någon vuxen räv eller för den delen kullsyskon syntes inte till, antingen var de väl smarta nog att INTE hoppa upp på cykelvägen framför folk och hundar, eller så kanske de hade blivit överkörda av tåget (jävla cyklist, här försöker man vara optimistisk)
Jag filmade i alla fall räven lite, fast jag vet inte hur man får över videoklipp från mobilen till datorn utan att tappa bort ljudet på vägen. Tydligen kommer ljudet dock tillbaka när man laddar upp det på youtube, och det är ju helt logiskt.
Om ni undrar varför bilden skakar till mer eller mindre våldsamt ibland, så är det bara jag som blir dödligt sårad av myggen. Myggjakt är visst något Malva också ägnar sig åt, när hon plötsligt börjar titta upp i himlen.
(ja, det är nog ingen mer än jag som är intresserad av ett suddigt videoklipp i halvmörker föreställande min hund som stirrar på en rävunge, men det är min blogg så jag lägger upp vad jag vill!)
Anyway, där gick vi i godan ro och Malva var lös, vi var nästan inne i stan. Jag gick och funderade på varför Malva alltid var så väldigt intresserad av lukterna på just den här lilla biten, OCH DÅ sprang en liten, liten rävliknande varelse över vägen.
På med koppel, spanade lite men drog slutsatsen att räven nog hade sprungit vidare så vi fortsatte gå. MEN (visst är jag dramatisk? Om inte, föreställ er att jag är dramatisk.) då kom den upp igen, en liten ullig unge var det. Satte sig och tittade på oss en stund, jag försökte ta kort på den, fast en cyklist kom och verkade anse mig vara ganska efterbliven som satt där och såg helt fascinerad ut (jag är ju dessutom född i skogen, jag borde ha fått min dos av rävar). Han påminde i alla fall om att det går en järnväg rakt under vägen vi satt på, höll med om att den såg vilsen ut, sa "hoppas den inte blir överkörd", och körde vidare.
Rävungen verkade i alla fall ganska fascinerad av mig och Malva, så den kom tillbaka en stund till. Det var lite som Micke och Molle. Fast mer såhär:
Malva (aka Molle): wtf??
Räven (aka Micke): mamma?
Malva: ÅH EN VALLLP!!!!
Räven: wtf?
Malva: Snälla snälla valpen lek med Malva nuuu
Räven: Kan du vara min mamma? Räv?
Malva: Är det ens en riktig valp...?
Räven: ...Räv? Nja. Mamma? *gråt* (baowbaowbaow)
Malva: Valp :( *gråt*
Den funderade ett par gånger på om den skulle våga sig fram till Malva och hälsa lite, men den beslutade sig alltid för att nja, helst inte. (Vilket var lika bra det, man vet ju aldrig vad den hade för maskar och skabb och jag vet inte allt). Så satt den och kliade sig lite, ropade lite ynkligt efter sin övriga familj (baowbaowbaoww), och kikade på oss.
Någon vuxen räv eller för den delen kullsyskon syntes inte till, antingen var de väl smarta nog att INTE hoppa upp på cykelvägen framför folk och hundar, eller så kanske de hade blivit överkörda av tåget (jävla cyklist, här försöker man vara optimistisk)
Jag filmade i alla fall räven lite, fast jag vet inte hur man får över videoklipp från mobilen till datorn utan att tappa bort ljudet på vägen. Tydligen kommer ljudet dock tillbaka när man laddar upp det på youtube, och det är ju helt logiskt.
Om ni undrar varför bilden skakar till mer eller mindre våldsamt ibland, så är det bara jag som blir dödligt sårad av myggen. Myggjakt är visst något Malva också ägnar sig åt, när hon plötsligt börjar titta upp i himlen.
(ja, det är nog ingen mer än jag som är intresserad av ett suddigt videoklipp i halvmörker föreställande min hund som stirrar på en rävunge, men det är min blogg så jag lägger upp vad jag vill!)
Hur man skapar en awesome hund:
....har jag ingen aning om. Jag tror att min var det från början.
Exempel:
Malva har en ganska tankspridd matte, som vi alla kanske vet. Tillräckligt tankspridd för att sitta i soffan och äta tårta (jag har tårta, och får ha tårta, för jag fyllde år igår!), och därefter lämna burken med före detta tårta i soffan (det får jag också göra, för jag bor själv och är skitgammal och får göra vad jag vill, och dessutom åt jag faktiskt inte hela tårtbiten utan lät resten stå på tallriken i kylen), och därefter gå iväg och handla. Men det gör inget, för har man en awesome hund som jag har så hoppar hon inte upp i soffan och äter tårtrester när matte är och handlar. Hon låter dem ligga kvar där.
Och när matte kom hem och såg hur duktig Malva hade varit, fick hon äran att slicka ur burken. Malva gjorde detta med stor inlevelse, och bar därefter tillbaka den renslickade burken och la den i mitt knä.
Nästa steg blir att lära henne diska burken också!
Exempel:
Malva har en ganska tankspridd matte, som vi alla kanske vet. Tillräckligt tankspridd för att sitta i soffan och äta tårta (jag har tårta, och får ha tårta, för jag fyllde år igår!), och därefter lämna burken med före detta tårta i soffan (det får jag också göra, för jag bor själv och är skitgammal och får göra vad jag vill, och dessutom åt jag faktiskt inte hela tårtbiten utan lät resten stå på tallriken i kylen), och därefter gå iväg och handla. Men det gör inget, för har man en awesome hund som jag har så hoppar hon inte upp i soffan och äter tårtrester när matte är och handlar. Hon låter dem ligga kvar där.
Och när matte kom hem och såg hur duktig Malva hade varit, fick hon äran att slicka ur burken. Malva gjorde detta med stor inlevelse, och bar därefter tillbaka den renslickade burken och la den i mitt knä.
Nästa steg blir att lära henne diska burken också!
