Mensmonster

Ja, det stämmer. Min hund är ett mensmonster. Eller löpmonster, om man så föredrar. Jag ska aldrig ha tonårsbarn.

För det första är Malva just nu den mammigaste hund som någonsin skådats. Om hon hade fått bestämma hade hon legat vid mina fötter även på toaletten och i duschen, och helst också på jobbet. Eller ännu bättre, suttit i mitt knä. Då kan hon ju också se till att jag inte tittar eller koncentrerar mig på något annat än Hennes Kungliga Kooikerhet.

För det andra gnäller hon. Malva gnäller aldrig, vilket gör att jag drivs till psykisk ohälsa av hennes gnisslande så fort något inte är till belåtenhet. Detta blir ju förstås lite mer påtagligt på grund av nyss nämnda klistrighet, så att oljuden alltid framförs väldigt nära mina öron..

Saker verkar dessutom aldrig vara helt till fröken monsters belåtenhet. Behovet av uppmärksamhet är extremt, medan koncentrationsförmågan är nere på noll. Med andra ord har jag nu en hund som likt en valp kräver att bli underhållen hela tiden, likt en valp kan koncentrera sig i ca 8 sekunder innan hon tröttnar och vill hitta på något annat, men har aktiveringsbehovet och den fysiska uthålligheten hos en energisk unghund.

Så här stora öron får för övrigt Malva när hon jagar skalbagge.


I förmiddags tyckte jag att det kunde vara en bra idé att cykla ner oss till bhk och träna lite agility, lätta och bra övningar där vi kunde bara springa runt och göra rätt, eftersom Malvas självförtroende är ungefär som hos en mobbad tolvåring. Malva verkade uppskatta detta, i fem sekunder. Sen byttes den glada galoppen och lekandet mot sorgsen trav och lite förstrött släpande på Roadkill. Bytte till en helt annan övning. Jaaa, jättekul - men bara en repetition. Gjorde en lite längre kombination och tänkte att hon kanske ville ha lite utmaning ändå - jättebra fart och flyt tills Malva blev lite, lite osäker på vilket håll hon skulle efter en tunnel. "Nähä, då tänker inte jag vara med". Pausade, gick och lät henne plaska lite i sjön. Tränade lite kontaktfält, då mixade hon fritt mellan att göra supersnygga "2 på 2 av"-stopp och att kasta sig av från uppfarten på balansbommen....
Gav upp.

Malva har nämligen utarbetat väldigt specifikt vad hon vill tränas till, och försöker man något annat blir hon frustrerad, lite likt ett litet barn som inte får som det vill, och en gnällkonsert utan like sätts igång.
Följande saker är alltså Malva-approved träning:
- Vifta på tassarna ("paw" för höger och "tass" för vänster)
- Backa runt mig, vilket är det nuvarande favorittricket tillsammans med "surikat"
- Apportera klickern. Inget annat, endast klickern är värdig att bäras i Malvas kungliga mun.
-.... japp, det var allt.

Som ni förstår blir det inte så värst varierad träning dessa dagar, trots det konstanta aktiveringsbehovet. Men det positiva är ju att Malva kommer vara en mästare på tassviftningar och klicker-apportering när hon har löpt klart. Jag funderar dock på att försöka lura henne till att apportera mina nycklar istället...

Såhär mycket skum var det vid sjön idag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0