monstermalva

Nr 1, busschaufförkvinnan som ställde sig upp någon hållplats efter att vi klev på och hojtade genom bussen:

- URSÄKTA, du med hunden! Hunden får INTE vara i sätet, antingen så får du ha den i knät eller så får den vara på golvet!! Annars...

- Ehm, ja alltså, hon sitter ju på golvet... (där Malva alltså hade suttit sen vi klev på eftersom jag är mycket väl medveten om att blöta hundtassar inte lämpar sig på bussäten)

- Jaha. Ja. så satte sig busschauffören ner igen och fortsatte köra buss.

Hundsamtal nr 2 två var egentligen inte så mycket ett samtal som en monolog, men ändå. Den inträffade när vi var ute och gick en runda och mötte en barmfamilj. 

Lite på efterkälken gick en liten kille på typ 8-10 år, och när Malva stannade och luktade runt lite på en snödriva så tittade han på henne och berättade lite tyst för sig själv:

- Äntligen, får hon äta snö. Hon älskar ju snö. Åh... Och så fortsatte han mumla lite för sig själv medan de gick vidare.

Så tydligen är Malva ett stort fan av att äta snö. Så kan det vara!

Ja, det kan man undra. Antingen så kanske det inte händer så mycket, eller så kanske det händer jättemycket, eller så har jag bara glömt bort att skriva ner det. Anywho.

 

Nu händer det lite sådär lagom mycket vad det gäller hundigheterna. Malfons Åberg (det senaste tillskottet i smeknamnssamlingen) och jag går en kurs i hundmassage. Vilket jag uppskattar väldigt mycket, och Malva uppskattar... tja, lite sådär lagom mycket. Visst är det väl mysigt att bli gosad och klappad på, men det här med att man tvunget ska klämma och känna på varenda muskel, det tycker Malva är lite överskattat. För att inte tala om att plötsligt andra människor ska komma och peta på en, det är ju synnerligen obehagligt gjort av dem och kan inte vara till någon nytta. Speciellt inte om man måste ligga ner och inte kan kontrollera vad deras egna, troligen lömska, hund hittar på under tiden. Det är inte lätt att vara en kooikerprinsessa.

 

På Tildafronten har jag anmält oss till ett jaktapporteringsläger i sommar, för de klickerkloka instruktörerna på Klickerförlaget. Det kommer bli.... intressant. Jag har också aktiverat mig i Goldenklubben och sitter nu i styrelsen här i Västerbottenssektionen. 

 

Och i övriga nyheter har jag gått med på att göra något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Därmed har jag fallit offer för Umeåinvånarnas grupptryck, givit upp kampen om ickekampen och eventuellt beseglat mitt öde. Jag har nämligen köpt gymkort. Inte bara det, jag har utnyttjat det också! Flera gånger! Tanken är att jag under tre månader ska genomgå fyra omgångar per vecka i IKSU:s tortyrsalar, och därefter se ut som... tja, insert valfri asvältränad snygg kvinna here. Till min hjälp (?) har jag 1 st Pojkvän, som instruerar mig i hur och vart jag ska lyfta diverse tunga grejer (well, typ de lättaste grejerna som är möjliga att hitta på IKSU, men tungt för mig!). Hans uppgift är också att peppa mig genom att då och låtsas att han ser ett begynnande sexpack eller att han är sjukt imponerad av att jag kunde benböja med den fantastiskt tunga vikten av enbart stången.

Detta innebär också att jag numera går omkring med konstant träningsvärk, eftersom Pojkvän också har lagt upp det så fantastiskt att man alltid har träningsvärk antingen i allting ovanför midjan eller allting under den. Just idag är det övre delen, vilket innebär att jag undviker att lyfta saker och att ha armarna i andra positioner än rakt ner. Idag ska jag träna ben/rumpa/mage, vilket innebär att jag de nästkommande två dagarna kommer undvika saker som att gå trappor, skratta, och tja, böja på benen. 

 

Vi får se hur det slutar....