Jakthundar!
De är så duktiga, mina små kräk, ibland.
Igår fick jag höra att Malva gick ett riktigt eftersök för första gången, och spårade upp ett nyskjutet, synnerligen avlidet vildsvin, alldeles själv! Fröken Malva var enligt rapport kanske inte helt övertygad om storheten i ett dött vildsvin, men tyckte i alla fall att det var kanonkul att spåra. Jag hade ju mina misstankar om att fröken skulle vilja överge uppdraget i skarpt läge när hon insåg exakt vad det faktiskt var hon letade efter (speciellt på gris) eftersom hennes viltintresse kanske inte är det starkast lysande, men uppenbarligen gick det alldeles galant trots att den lilla otäcka klöven i änden var utbytt mot ett stort dött djur. Det har också inkommit uppgifter om en liten galen kooiker som sprang i cirklar och dansade krigsdans kring bytet när det väl var hemtransporterat och i säkert förvar på gårdsplanen....
Och madam Tilda då, jo hon har faktiskt idag hämtat sin alldeles första, alldeles riktiga fågel! Vi fick mycket bra hjälp att introducera det hela, tidigare har Tilson mest fått snusa lite på fågel och hämta någon enstaka vinge, men hon tycker att de där hela fåglarna är lite obehagliga. Idag fick hon först bära på en lite själv bredvid mig, vilket funkade en gång och sen tyckte Tilda att njäe, jag vet inte om den var så himla awesome det där sladdriga fjäderfät. Så vi testade en liten luring, och kastade tre snabba, superlätta markeringar på rad. Först en dummy, sen ett kaninskinn, sen pippin. Dummyn var förstås rolig som vanligt, kaninskinnet var ju supermysigt, och sen blev det av bara farten så att fågeln får väl plockas in den också då! Första gången var det visserligen i ett ytterst försiktigt grepp med yttersta framtänderna i yttersta vingen och så lite närkontakt som möjligt, men fågeln levererades i alla fall prydligt i min hand. Vi testade en ytterligare gång i slutet av träningen, och redan då hade madam samlat mod nog att gripa fågeln över bröstkorgen istället. (Tilda passade också på att belöna sig själv med det inhämtade kaninskinnet så fort hon hade lämnat av fågeln...)
Så nog finns det hopp för mina små liv, även på den jaktliga och skogliga och viltliga sidan!
Utställningsretriever
Jaha, nu är vi tillbaka i norrland igen, och det blev Tilda som fick äran att följa med till isbjörnsland första delen av terminen. Vi startade igång med att åka på utställning i Vännäs förra helgen, med SSRK som arrangör. Tilda var på ett alldeles särskilt strålande humör och passade på att visa upp hur duktig hon är på att hoppa jämfota i ringen, bland annat. Men förutom det visade hon sig ändå tydligen från sin lite vackrare sida och fick Excellent samt en andraplacering i öppenklass, bland många fina tikar. Domare var Henric Fryckstrand och han gav fröken Tilda-trams följande fina kritik:
"Söt tik som är välvisad. Feminint huvud, vänligt uttryck, bra hals. Harmonisk konstruktion, passande benstomme. Behöver få en bättre välvd bröstkorg. Fin rygg, välvinklad bak. Rör sig utmärkt från sidan, kunde vara lite mer parallell. Bra pälskondition, visar sig mycket väl."
En dag att vara nöjd med alltså, speciellt eftersom Tilda nu är bland de yngsta i öppenklassen och inte direkt mest välutvecklad.
Några bilder som ett stycke medsläpad Pojkvän tog:
Tidigare i sommar var vi också på Triple Int utställning i Jönköping, och ställde ut tre dagar i rad för tre olika domare. Där såg man verkligen prov på olika domares åsikter, eftersom hundarna ändå oftast ser ganska lika ut under en och samma helg. För Tildas del innebar det de två första dagarna betyget Very Good utan placering, och på söndagen Excellent, andraplacering i öppenklass följt av en andraplacering i bästa tikklass med reserv-CERT och reserv-CACIB. Så kan det gå!
I den andra änden av retrieverlivet har vi precis påbörjat en kurs i jaktlydnad, i goldenklubbens regi. Tilda och jag och ungefär 10 andra ekipage tillsammans med två vana goldeninstruktörer ska nu drillas i fotgående, stadga och inkallning för att komma ett snäpp närmare en framtida provstart. Hittills har vi hunnit med ett tillfälle, som ägnades åt lugn och passivitet till stor del vilket var ytterst nyttigt för fröken hopp och studs.
I söder härjar MonsterMalva nu fritt, hon ägnar hösten åt att fortsätta på lydnadskurs med mamma, och ska också gå rallylydnadskurs, så hon håller sig synnerligen aktiverad tills det är dags för vårdnadsbyte igen.
