Havskatter och varulvar
I helgen var vi först en sväng hemma och därefter ute på Hasslö. Det var.... intressant. Malva höglöpte, och Zixten ansåg sig vara en alldeles utmärkt avelshane som kunde ta hand om den saken. Det var dock bara Zixten själv som hade den uppfattningen.
Alltså förvandlades vårt hem till en hundsluss, när vi försökte skeppa runt hundarna mellan olika rum och kissrundor utan att valpar skapades. Malva tyckte mest det var sorgligt när hon blev instängd/utsläppt utan sällskap, medan Zixten valde att yla ut sitt missnöje. Konstant. Hela helgen har vi alltså levt med bakgrundsmusik i form av "wooooooooooooooooooo....", eller någon enstaka variation i form av "waowaowaaaaaaaaaaaaaoooooo".
Hans sång fortsatte även ute på Hasslö, fast där övergav vi honom för att istället lyssna på lite andra ylanden från bl.a Hoola Bandoola Band, Eldkvarn och September en stund.
Mr Karlsson och jag lyckades dessutom genomföra en promenad med båda hundarna tillsammans. Malva ramlade i havet och simmade säkert 63 cm till närmaste sten som gick att kravla upp på (den bredvid den hon druttade i från, alltså), och Zixten genomförde för eventuellt första gången någonsin ett hundmöte där han var den mest väluppfostrade parten. Kanske kände han sig så mallig för att han fick vara ute och gå med en löptik och det fick inte de andra spanielsen (spanielarna? spanielna? spaniel i plural?) som vi mötte, så han behövde bara spatsera förbi och se cool ut trots att de andra två (en cocker och en springer) hoppade omkring och lät och var allmänt galna.
Nu verkar dock löpandet börja lugna ner sig lite, och Malva börjar återgå till sitt normala jag, möjligen med undantag av nervositeten för ljud runtomkring. Igår var vi också hemma en liten runda, och då kunde faktiskt båda hundarna vara i samma rum utan våldtäktsförsök.
Överlag var jag hemskt effektiv igår. Eller, jag körde omkring mycket! Körde från Växjö på morgonen (eftersom mamma är iväg hela veckan har jag passat på att stjäla bilen), ner till Asarum och farmor och farfar, lämpade av Malva för att åka till sadisternas mörka samlingshåla - folktandvården. Efter att ha använts som visningsobjekt för någon form av tandläkarstudent (blivande tortyrmästare), och fått lite skällning för att jag inte hade tillräckligt äcklig mun för att det skulle vara roligt att visa mig, lyckades jag rymma och flydde tillbaka till mina farföräldrar. En stund senare tog jag fröken hund (som hade hunnit med att bli aningen bortskämd) och körde vidare in till Karlshamn (igen), för att hälsa på Linnea, konstatera att jag lyckas pricka in att komma hem dagen innan Östersjö börjar och dagen efter Östersjö slutar och alltså missa hela skiten, och slutligen begav jag mig hem till pappa och Zixten.
För att sen köra tillbaka till Växjö i morse, dumpa Malva hemma och åka till jobbet.
Nu sitter jag och försöker övertala mig själv att det är jättekul och givande att laga mat och att jag inget hellre vill, och att NeverStop inte är tillräckligt näringsrikt för att klassas som middag.
Alltså förvandlades vårt hem till en hundsluss, när vi försökte skeppa runt hundarna mellan olika rum och kissrundor utan att valpar skapades. Malva tyckte mest det var sorgligt när hon blev instängd/utsläppt utan sällskap, medan Zixten valde att yla ut sitt missnöje. Konstant. Hela helgen har vi alltså levt med bakgrundsmusik i form av "wooooooooooooooooooo....", eller någon enstaka variation i form av "waowaowaaaaaaaaaaaaaoooooo".
Hans sång fortsatte även ute på Hasslö, fast där övergav vi honom för att istället lyssna på lite andra ylanden från bl.a Hoola Bandoola Band, Eldkvarn och September en stund.
Mr Karlsson och jag lyckades dessutom genomföra en promenad med båda hundarna tillsammans. Malva ramlade i havet och simmade säkert 63 cm till närmaste sten som gick att kravla upp på (den bredvid den hon druttade i från, alltså), och Zixten genomförde för eventuellt första gången någonsin ett hundmöte där han var den mest väluppfostrade parten. Kanske kände han sig så mallig för att han fick vara ute och gå med en löptik och det fick inte de andra spanielsen (spanielarna? spanielna? spaniel i plural?) som vi mötte, så han behövde bara spatsera förbi och se cool ut trots att de andra två (en cocker och en springer) hoppade omkring och lät och var allmänt galna.
Nu verkar dock löpandet börja lugna ner sig lite, och Malva börjar återgå till sitt normala jag, möjligen med undantag av nervositeten för ljud runtomkring. Igår var vi också hemma en liten runda, och då kunde faktiskt båda hundarna vara i samma rum utan våldtäktsförsök.
Överlag var jag hemskt effektiv igår. Eller, jag körde omkring mycket! Körde från Växjö på morgonen (eftersom mamma är iväg hela veckan har jag passat på att stjäla bilen), ner till Asarum och farmor och farfar, lämpade av Malva för att åka till sadisternas mörka samlingshåla - folktandvården. Efter att ha använts som visningsobjekt för någon form av tandläkarstudent (blivande tortyrmästare), och fått lite skällning för att jag inte hade tillräckligt äcklig mun för att det skulle vara roligt att visa mig, lyckades jag rymma och flydde tillbaka till mina farföräldrar. En stund senare tog jag fröken hund (som hade hunnit med att bli aningen bortskämd) och körde vidare in till Karlshamn (igen), för att hälsa på Linnea, konstatera att jag lyckas pricka in att komma hem dagen innan Östersjö börjar och dagen efter Östersjö slutar och alltså missa hela skiten, och slutligen begav jag mig hem till pappa och Zixten.
För att sen köra tillbaka till Växjö i morse, dumpa Malva hemma och åka till jobbet.
Nu sitter jag och försöker övertala mig själv att det är jättekul och givande att laga mat och att jag inget hellre vill, och att NeverStop inte är tillräckligt näringsrikt för att klassas som middag.
Mensmonster
Ja, det stämmer. Min hund är ett mensmonster. Eller löpmonster, om man så föredrar. Jag ska aldrig ha tonårsbarn.
För det första är Malva just nu den mammigaste hund som någonsin skådats. Om hon hade fått bestämma hade hon legat vid mina fötter även på toaletten och i duschen, och helst också på jobbet. Eller ännu bättre, suttit i mitt knä. Då kan hon ju också se till att jag inte tittar eller koncentrerar mig på något annat än Hennes Kungliga Kooikerhet.
För det andra gnäller hon. Malva gnäller aldrig, vilket gör att jag drivs till psykisk ohälsa av hennes gnisslande så fort något inte är till belåtenhet. Detta blir ju förstås lite mer påtagligt på grund av nyss nämnda klistrighet, så att oljuden alltid framförs väldigt nära mina öron..
Saker verkar dessutom aldrig vara helt till fröken monsters belåtenhet. Behovet av uppmärksamhet är extremt, medan koncentrationsförmågan är nere på noll. Med andra ord har jag nu en hund som likt en valp kräver att bli underhållen hela tiden, likt en valp kan koncentrera sig i ca 8 sekunder innan hon tröttnar och vill hitta på något annat, men har aktiveringsbehovet och den fysiska uthålligheten hos en energisk unghund.
I förmiddags tyckte jag att det kunde vara en bra idé att cykla ner oss till bhk och träna lite agility, lätta och bra övningar där vi kunde bara springa runt och göra rätt, eftersom Malvas självförtroende är ungefär som hos en mobbad tolvåring. Malva verkade uppskatta detta, i fem sekunder. Sen byttes den glada galoppen och lekandet mot sorgsen trav och lite förstrött släpande på Roadkill. Bytte till en helt annan övning. Jaaa, jättekul - men bara en repetition. Gjorde en lite längre kombination och tänkte att hon kanske ville ha lite utmaning ändå - jättebra fart och flyt tills Malva blev lite, lite osäker på vilket håll hon skulle efter en tunnel. "Nähä, då tänker inte jag vara med". Pausade, gick och lät henne plaska lite i sjön. Tränade lite kontaktfält, då mixade hon fritt mellan att göra supersnygga "2 på 2 av"-stopp och att kasta sig av från uppfarten på balansbommen....
Gav upp.
Malva har nämligen utarbetat väldigt specifikt vad hon vill tränas till, och försöker man något annat blir hon frustrerad, lite likt ett litet barn som inte får som det vill, och en gnällkonsert utan like sätts igång.
Följande saker är alltså Malva-approved träning:
- Vifta på tassarna ("paw" för höger och "tass" för vänster)
- Backa runt mig, vilket är det nuvarande favorittricket tillsammans med "surikat"
- Apportera klickern. Inget annat, endast klickern är värdig att bäras i Malvas kungliga mun.
-.... japp, det var allt.
Som ni förstår blir det inte så värst varierad träning dessa dagar, trots det konstanta aktiveringsbehovet. Men det positiva är ju att Malva kommer vara en mästare på tassviftningar och klicker-apportering när hon har löpt klart. Jag funderar dock på att försöka lura henne till att apportera mina nycklar istället...
För det första är Malva just nu den mammigaste hund som någonsin skådats. Om hon hade fått bestämma hade hon legat vid mina fötter även på toaletten och i duschen, och helst också på jobbet. Eller ännu bättre, suttit i mitt knä. Då kan hon ju också se till att jag inte tittar eller koncentrerar mig på något annat än Hennes Kungliga Kooikerhet.
För det andra gnäller hon. Malva gnäller aldrig, vilket gör att jag drivs till psykisk ohälsa av hennes gnisslande så fort något inte är till belåtenhet. Detta blir ju förstås lite mer påtagligt på grund av nyss nämnda klistrighet, så att oljuden alltid framförs väldigt nära mina öron..
Saker verkar dessutom aldrig vara helt till fröken monsters belåtenhet. Behovet av uppmärksamhet är extremt, medan koncentrationsförmågan är nere på noll. Med andra ord har jag nu en hund som likt en valp kräver att bli underhållen hela tiden, likt en valp kan koncentrera sig i ca 8 sekunder innan hon tröttnar och vill hitta på något annat, men har aktiveringsbehovet och den fysiska uthålligheten hos en energisk unghund.
Så här stora öron får för övrigt Malva när hon jagar skalbagge.
I förmiddags tyckte jag att det kunde vara en bra idé att cykla ner oss till bhk och träna lite agility, lätta och bra övningar där vi kunde bara springa runt och göra rätt, eftersom Malvas självförtroende är ungefär som hos en mobbad tolvåring. Malva verkade uppskatta detta, i fem sekunder. Sen byttes den glada galoppen och lekandet mot sorgsen trav och lite förstrött släpande på Roadkill. Bytte till en helt annan övning. Jaaa, jättekul - men bara en repetition. Gjorde en lite längre kombination och tänkte att hon kanske ville ha lite utmaning ändå - jättebra fart och flyt tills Malva blev lite, lite osäker på vilket håll hon skulle efter en tunnel. "Nähä, då tänker inte jag vara med". Pausade, gick och lät henne plaska lite i sjön. Tränade lite kontaktfält, då mixade hon fritt mellan att göra supersnygga "2 på 2 av"-stopp och att kasta sig av från uppfarten på balansbommen....
Gav upp.
Malva har nämligen utarbetat väldigt specifikt vad hon vill tränas till, och försöker man något annat blir hon frustrerad, lite likt ett litet barn som inte får som det vill, och en gnällkonsert utan like sätts igång.
Följande saker är alltså Malva-approved träning:
- Vifta på tassarna ("paw" för höger och "tass" för vänster)
- Backa runt mig, vilket är det nuvarande favorittricket tillsammans med "surikat"
- Apportera klickern. Inget annat, endast klickern är värdig att bäras i Malvas kungliga mun.
-.... japp, det var allt.
Som ni förstår blir det inte så värst varierad träning dessa dagar, trots det konstanta aktiveringsbehovet. Men det positiva är ju att Malva kommer vara en mästare på tassviftningar och klicker-apportering när hon har löpt klart. Jag funderar dock på att försöka lura henne till att apportera mina nycklar istället...
Såhär mycket skum var det vid sjön idag!
Cyklist, javisst
Igår var jag och Malva ute och cyklade (innan föregående inlägg, alltså). Detta eftersom:
1. Jag har äntligen fått hit min cykel
2. Tidigt på morgonen är jag väldigt bra på att hitta på effektiva lösningar på mina morgonbestyr, som kan öka antalet minuter jag kan ligga kvar i sängen. Att cykla morgonrundan bedömdes enligt morgonlogiken nästan kunna halvera tiden vi behövde spendera för att uppnå samma energiförbrukning som den timslånga promenaden jag hade planerat.
En söndagmorgon kändes som en ganska lämplig tidpunkt att ge sig ut på detta projekt, eftersom antalet bilar, folk och hundar ute är lika med ungefär 3 st. En av varje, alltså.
Malva tyckte att det var en ganska skum idé att behöva trava bredvid cykeln på trottoaren, och verkade mest uttråkad av det hela.
När jag kom ut i lite mer öde mark på grusvägarna kopplade jag loss travaren och gav henne fritt ansvar att besluta tempot. Tydligen var det mycket roligare. Plötsligt insåg Malva att visst ja, hon är ju en greyhound, och satte av i all världens fart. Att jag för en gångs skull kunde hänga med i hennes tempo var kanske det bästa som har hänt någonsin (enligt Malva) och en styck asglad liten kooiker rusade fram med ansiktsuttrycket "ÅH GUD MATTE, vi springer! Vi SPRINGER!!!!"
Mellan dessa små rusningar gick det hela nästan i gångfart, eftersom jag upptäckte att en 38 cm hög hund inte kan trava så fort.
Idag sitter jag och lyssnar på 30 seconds to Mars (och vill gifta mig med Jared Leto) och fördjupar mig lite i ämnet avel, och mellan varven försöker jag koppla kommandot "tass" till att Malva flexar upp sin vänstertass.
Jag har dessutom upptäckt den asroliga provparningsfunktionen i SKK:s Avelsdata, töntig som jag är finner jag det mycket underhållande att kombinera Malva med diverse hanhundar och se vilka som skulle vara passande/opassande som kavaljerer, enligt stamtavlor och hälsoresultat. (Nathalie, det ser bra ut för Malva och Ayax som kärlekspar än så länge ;P)
Jag har också sökt runt på random kennelnamn (shit vad mycket jag kan göra samtidigt), och kan konstatera att eftersom kennel Awesome är upptaget och man nog behöver använda minst tre bokstäver, så är mina två huvudkandidater till namn på min framtida asbraiga kennel ute ur leken.
Åh, nej, nu har jag alltså bara typ två år till på mig att komma på nya förslag, innan Malva kanske eventuellt kan ha visat sig duglig nog för att fundera över valpar...
På tal om valpar har förresten Malva fått halvsyskon, på Änglaheden föddes en kull valpar första juli. Malva hälsar att de små snorungarna aldrig kommer nå upp i hennes klass, och aldrig bli lika söta.
Hehe, grannens TV har visst gått sönder. Det kan han ha.
1. Jag har äntligen fått hit min cykel
2. Tidigt på morgonen är jag väldigt bra på att hitta på effektiva lösningar på mina morgonbestyr, som kan öka antalet minuter jag kan ligga kvar i sängen. Att cykla morgonrundan bedömdes enligt morgonlogiken nästan kunna halvera tiden vi behövde spendera för att uppnå samma energiförbrukning som den timslånga promenaden jag hade planerat.
En söndagmorgon kändes som en ganska lämplig tidpunkt att ge sig ut på detta projekt, eftersom antalet bilar, folk och hundar ute är lika med ungefär 3 st. En av varje, alltså.
Malva tyckte att det var en ganska skum idé att behöva trava bredvid cykeln på trottoaren, och verkade mest uttråkad av det hela.
När jag kom ut i lite mer öde mark på grusvägarna kopplade jag loss travaren och gav henne fritt ansvar att besluta tempot. Tydligen var det mycket roligare. Plötsligt insåg Malva att visst ja, hon är ju en greyhound, och satte av i all världens fart. Att jag för en gångs skull kunde hänga med i hennes tempo var kanske det bästa som har hänt någonsin (enligt Malva) och en styck asglad liten kooiker rusade fram med ansiktsuttrycket "ÅH GUD MATTE, vi springer! Vi SPRINGER!!!!"
Mellan dessa små rusningar gick det hela nästan i gångfart, eftersom jag upptäckte att en 38 cm hög hund inte kan trava så fort.
Idag sitter jag och lyssnar på 30 seconds to Mars (och vill gifta mig med Jared Leto) och fördjupar mig lite i ämnet avel, och mellan varven försöker jag koppla kommandot "tass" till att Malva flexar upp sin vänstertass.
Jag har dessutom upptäckt den asroliga provparningsfunktionen i SKK:s Avelsdata, töntig som jag är finner jag det mycket underhållande att kombinera Malva med diverse hanhundar och se vilka som skulle vara passande/opassande som kavaljerer, enligt stamtavlor och hälsoresultat. (Nathalie, det ser bra ut för Malva och Ayax som kärlekspar än så länge ;P)
Jag har också sökt runt på random kennelnamn (shit vad mycket jag kan göra samtidigt), och kan konstatera att eftersom kennel Awesome är upptaget och man nog behöver använda minst tre bokstäver, så är mina två huvudkandidater till namn på min framtida asbraiga kennel ute ur leken.
Åh, nej, nu har jag alltså bara typ två år till på mig att komma på nya förslag, innan Malva kanske eventuellt kan ha visat sig duglig nog för att fundera över valpar...
På tal om valpar har förresten Malva fått halvsyskon, på Änglaheden föddes en kull valpar första juli. Malva hälsar att de små snorungarna aldrig kommer nå upp i hennes klass, och aldrig bli lika söta.
Hehe, grannens TV har visst gått sönder. Det kan han ha.
Schäferkräk.se
Åhå, vad glad jag är i min granne. Jag tror jag ska ge honom en present. Ett koppel, och ett klippkort på AA. Eller ett nackskott. Nej, man får inte säga att man ska skjuta sin granne, det är taskigt och olagligt. MEN är det någon som ska skjutas, så är det han.
För en stund sen gick jag och Malva ut på kvällskiss. Som vanligt gick vi ut på gräsmattan, och ut springer (som vanligt) grannens schäfer efter. Som vanligt verkar den anse att kooikermos till middag vore en delikatess. Och som vanligt lyckades jag precis få tag i den innan den får tag i Malva, och börjar släpa tillbaks den i en något stor strypkedja till ägaren (som tur är har hunden i alla fall ett halsband att hålla tag i).
Som vanligt är min granne full, men kommer i alla fall utvinglande för att hämta in hunden. Följande konversation utspelar sig:
Granne: SHIBAAAAAA!! höhö
Jag: Här, varsågod.
- Schibaaa, är du schnäll?
- Nja, hon ville just bita min hund
- Nejdå. Hon gör ingen fluga förnär, det vet jag!
- Jo.
- Nej.
- Jo, jag såg henne, hon hade munnen öppen över min hund och tänkte bita. (okej, lätt överdrift, men jag försökte vara tydlig och fyllo-pedagogisk)
- Shiba är snäll, hon är bara nyfiken.
- Det är hon säkert, men min hund är rädd för andra hundar, speciellt stora, så de behöver inte hälsa just nu (försöker byta taktik. Malva skulle ju rent teoretiskt kunna vara rädd för stora hundar...)
Grannen släpper Shiba. Jag fångar Shiba.
Ovanstående konversation upprepas, med en och annan variation i mina förklaringar till varför våra hundar inte behöver "leka".
Grannen övergår till att småprata.
"Konversationen" fortsätter i liknande stil en liten stund till, tydligen handlade det hela om att om man inte vill kasta ölburkar och fimpar i sin lägenhet så ska man inte göra det i naturen heller. Vi avhandlar också, bland annat, Shibas borttagna livmoder som kostade 20 000:-, att hon är tio år, men det syns inte på hundar utan bara på människor när de är gamla, några vändor nedskräpning till, och några andra väldigt intressanta och givande ämnen innan han slutligen verkar bestämma sig för att putta och asa hund och sig själv inåt.
För säkerhets skull gick jag en extra runda åt andra hållet, och kom nästan utanför gården innan...
- FESCHTIVALLLL!!! Är inte du på feschtavaal?
- nää.... (crap, varför svarade jag?)
- ÖSCEEMÖÖÖJJJ
- Östersjö, ja precis..
- Är det nu?
- Ingen aning (låtsas inte om att jag kommer från Karlshamn och är ganska säker på när Östersjö börjar)
- ÖSCHEMÖÖÖÖÖJ! Du får hänga med mig dit!
- Absolut! (aldrig i helvetet, om jag så blev hotad med frätande syra, fyratusen rabiesråttor och en Christer Sjögren-konsert.)
- Öschemöö.. HIHIHIHI, SHIBA, kom nu gårviin.
Ovanstående konveration går på repeat medan jag jobbar på att ta mig utom synhåll runt huset, och lovar att åka med honom till östersjö samt plinga på om jag behöver hjälp med något (se förra parentesen). Inga löften jag förmodligen behöver oroa mig över, eftersom de var som bortblåsta ur grannens minne fem sekunder efter att jag gav dem...
Nu ska jag sova, och sen ska jag gå morgonrundan i lugn och ro medan grannen fortfarande sover, sen ska jag skriva till Jägarförbundet och fråga om det möjligen är rätt tid för jakt på thailändska män utan tänder.
(Jag är faktiskt inte så våldsam som det kanske verkar. Jag är faktiskt ganska timid och snäll. Fast det vore bara så mycket jobbigare att behöva träna agility med en 7,5 kilos köttfärsklump, bara för att grannen inte är nykter nog att sätta fast ett koppel/stänga dörren)
För en stund sen gick jag och Malva ut på kvällskiss. Som vanligt gick vi ut på gräsmattan, och ut springer (som vanligt) grannens schäfer efter. Som vanligt verkar den anse att kooikermos till middag vore en delikatess. Och som vanligt lyckades jag precis få tag i den innan den får tag i Malva, och börjar släpa tillbaks den i en något stor strypkedja till ägaren (som tur är har hunden i alla fall ett halsband att hålla tag i).
Som vanligt är min granne full, men kommer i alla fall utvinglande för att hämta in hunden. Följande konversation utspelar sig:
Granne: SHIBAAAAAA!! höhö
Jag: Här, varsågod.
- Schibaaa, är du schnäll?
- Nja, hon ville just bita min hund
- Nejdå. Hon gör ingen fluga förnär, det vet jag!
- Jo.
- Nej.
- Jo, jag såg henne, hon hade munnen öppen över min hund och tänkte bita. (okej, lätt överdrift, men jag försökte vara tydlig och fyllo-pedagogisk)
- Shiba är snäll, hon är bara nyfiken.
- Det är hon säkert, men min hund är rädd för andra hundar, speciellt stora, så de behöver inte hälsa just nu (försöker byta taktik. Malva skulle ju rent teoretiskt kunna vara rädd för stora hundar...)
Grannen släpper Shiba. Jag fångar Shiba.
Ovanstående konversation upprepas, med en och annan variation i mina förklaringar till varför våra hundar inte behöver "leka".
Grannen övergår till att småprata.
- Var har du HAN? Karln!? Han skulle till Norrland, sa han till mig!!
- Eh... (skit, grannen står mellan mig och ingången)... Stockholm... (tillräckligt likt norrland?)
- HAHAHAHAHA (alla borde höra min grannes skratt, det är det skummaste ljud en mänsklig varelse kan producera). FESCHTIVAL? Var det det?
- Ja.. (planerar flyktväg medan jag lyssnar halvhjärtat på hans förklaringar om att sån där hårdrock-heavy-metal-musik som typ Deep Purple inte är nåt att ha. Tur att Deep Purple inte skulle till Sonisphere-festivalen då..)
- Skau jobba imorrn? Jag jobbar som vaktmästae på citygross
Grannen släpper Shiba. Jag fångar Shiba.
- Jaha, där ser man (förstår varför han valde en så stor hund som schäfer när han använder henne till att hålla balansen).
- Rabatt.... Har du hört den nya lagen? Ölburkarschhööuuuu böter.
- Eh, jaha? Ja, nej, det har jag inte hört (förstår varför Shiba hellre jagar kooiker än ligger inne hos husse...)
- Schhssh(insert valfria vokaler här)schöööuuu... PRINCIPEN! gffschhhllaaaaeee, i din lägenhet?? Skulle du det?
- Ehm.....(chansa!)... nej?
- NÄ! PRINCIPEN!! Det är det jag menaaa!
- Precis! (försöker förflytta hela sällskapet inåt, men ändå hålla största möjliga avstånd mellan Shiba och Malva. Malva samlar för övrigt mod nog att gruffa till lite, vilket låter som en ledsen kattunge, men ändå ger Shiba skäl att stirra lite hårdare)
- SCHIIIBAA, du är snäll. Shiiiba...
- Eh... (skit, grannen står mellan mig och ingången)... Stockholm... (tillräckligt likt norrland?)
- HAHAHAHAHA (alla borde höra min grannes skratt, det är det skummaste ljud en mänsklig varelse kan producera). FESCHTIVAL? Var det det?
- Ja.. (planerar flyktväg medan jag lyssnar halvhjärtat på hans förklaringar om att sån där hårdrock-heavy-metal-musik som typ Deep Purple inte är nåt att ha. Tur att Deep Purple inte skulle till Sonisphere-festivalen då..)
- Skau jobba imorrn? Jag jobbar som vaktmästae på citygross
Grannen släpper Shiba. Jag fångar Shiba.
- Jaha, där ser man (förstår varför han valde en så stor hund som schäfer när han använder henne till att hålla balansen).
- Rabatt.... Har du hört den nya lagen? Ölburkarschhööuuuu böter.
- Eh, jaha? Ja, nej, det har jag inte hört (förstår varför Shiba hellre jagar kooiker än ligger inne hos husse...)
- Schhssh(insert valfria vokaler här)schöööuuu... PRINCIPEN! gffschhhllaaaaeee, i din lägenhet?? Skulle du det?
- Ehm.....(chansa!)... nej?
- NÄ! PRINCIPEN!! Det är det jag menaaa!
- Precis! (försöker förflytta hela sällskapet inåt, men ändå hålla största möjliga avstånd mellan Shiba och Malva. Malva samlar för övrigt mod nog att gruffa till lite, vilket låter som en ledsen kattunge, men ändå ger Shiba skäl att stirra lite hårdare)
- SCHIIIBAA, du är snäll. Shiiiba...
"Konversationen" fortsätter i liknande stil en liten stund till, tydligen handlade det hela om att om man inte vill kasta ölburkar och fimpar i sin lägenhet så ska man inte göra det i naturen heller. Vi avhandlar också, bland annat, Shibas borttagna livmoder som kostade 20 000:-, att hon är tio år, men det syns inte på hundar utan bara på människor när de är gamla, några vändor nedskräpning till, och några andra väldigt intressanta och givande ämnen innan han slutligen verkar bestämma sig för att putta och asa hund och sig själv inåt.
För säkerhets skull gick jag en extra runda åt andra hållet, och kom nästan utanför gården innan...
- FESCHTIVALLLL!!! Är inte du på feschtavaal?
- nää.... (crap, varför svarade jag?)
- ÖSCEEMÖÖÖJJJ
- Östersjö, ja precis..
- Är det nu?
- Ingen aning (låtsas inte om att jag kommer från Karlshamn och är ganska säker på när Östersjö börjar)
- ÖSCHEMÖÖÖÖÖJ! Du får hänga med mig dit!
- Absolut! (aldrig i helvetet, om jag så blev hotad med frätande syra, fyratusen rabiesråttor och en Christer Sjögren-konsert.)
- Öschemöö.. HIHIHIHI, SHIBA, kom nu gårviin.
Ovanstående konveration går på repeat medan jag jobbar på att ta mig utom synhåll runt huset, och lovar att åka med honom till östersjö samt plinga på om jag behöver hjälp med något (se förra parentesen). Inga löften jag förmodligen behöver oroa mig över, eftersom de var som bortblåsta ur grannens minne fem sekunder efter att jag gav dem...
Nu ska jag sova, och sen ska jag gå morgonrundan i lugn och ro medan grannen fortfarande sover, sen ska jag skriva till Jägarförbundet och fråga om det möjligen är rätt tid för jakt på thailändska män utan tänder.
(Jag är faktiskt inte så våldsam som det kanske verkar. Jag är faktiskt ganska timid och snäll. Fast det vore bara så mycket jobbigare att behöva träna agility med en 7,5 kilos köttfärsklump, bara för att grannen inte är nykter nog att sätta fast ett koppel/stänga dörren)
Vuxen!
Idag kom Malva tillbaka, uppskjutsad av min käre bror. Vi fick även ha finbesök i form av Zixten ett par timmar, vilka vi ägnade åt att, eh, sova.
Nåväl, den stora händelsen är jag (läs: herr Karlsson) upptäckte en blodfläck. Fröken Monstervalp har börjat löpa!
Detta innebär följande saker:
1. Jag hoppas vid gudarna att det började typ, idag, eftersom Zixten inte är kastrerad och de har bott ihop i en vecka. (Fast ingen hemma hade märkt av varken löp eller intresse från Zixtens sida, så det borde inte vara nån fara)
2. Säng- och soff-förbud för alla löpande kooikrar.
3. Woho, Malva har blivit stor flicka, osv.
Fröken själv verkar inte allt för glad över händelsen, hon ligger i buren/korgen/på golvet och växlar mellan att sova och att se ledset skamsen ut. Då och då kryper hon fram för att tigga lite kärlek, för att sen återgå till något av sina nästen.
Hon verkar i alla fall ha kommit på alldeles själv att blodfläckar överallt inte är helt önskvärt, och tvättar sig noga.
I morgon ska vi nog ta och testa om hon kan rycka upp sig lite så vi kan komma igång och göra saker igen. Idag satsar vi på att samla kraft och energi... (dvs, slöa skiten ur oss)
Nåväl, den stora händelsen är jag (läs: herr Karlsson) upptäckte en blodfläck. Fröken Monstervalp har börjat löpa!
Detta innebär följande saker:
1. Jag hoppas vid gudarna att det började typ, idag, eftersom Zixten inte är kastrerad och de har bott ihop i en vecka. (Fast ingen hemma hade märkt av varken löp eller intresse från Zixtens sida, så det borde inte vara nån fara)
2. Säng- och soff-förbud för alla löpande kooikrar.
3. Woho, Malva har blivit stor flicka, osv.
Fröken själv verkar inte allt för glad över händelsen, hon ligger i buren/korgen/på golvet och växlar mellan att sova och att se ledset skamsen ut. Då och då kryper hon fram för att tigga lite kärlek, för att sen återgå till något av sina nästen.
Hon verkar i alla fall ha kommit på alldeles själv att blodfläckar överallt inte är helt önskvärt, och tvättar sig noga.
I morgon ska vi nog ta och testa om hon kan rycka upp sig lite så vi kan komma igång och göra saker igen. Idag satsar vi på att samla kraft och energi... (dvs, slöa skiten ur oss)
Peace, love, och 50 000 personer.
Ja, jag är hemma igen! Verkligheten ska åter börja efter några dagars vistelse i Borlänge, tillsammans med 49 999 andra personer.
Jag har gjort saker som man ska göra på festival, till exempel:
Ätit langos - Köat - Nästan kokats levande i ett svinvarmt tält - Bongat (för er som inte vet kan jag upplysa om att det innefattar en öl/cider, en tratt och en slang. Inte bra idé) - Suttit i gräset och softat - Blivit borttappad - Skapat en liten klubb för borttappade personer (vi var i alla fall två medlemmar) - Blivit hittad igen - Köat - Ätit asgod mat på ett mysigt litet café - Inte ätit Ben&Jerrys, för att de hade sålt slut på ett ton glass - Skrattat åt en sovande snubbe som välte -
Och en massa andra tramsiga saker.
Dessutom har jag sett och lyssnat på en del artister. Jag gör en kort sammanfattningslista a'la tidningsrecensioner:
Bäst:
Journey - Don't stop believing. Any way you want it. Duracellkanin-sångare. Wah.
30 seconds to Mars - plötsligt gjorde det inget att jag hade tappat bort mig själv. Jag blev kär.
The Ark - man kan ju faktiskt inte annat än älska Ola Salo.
Bubblare:
All time low, Jimmy Eat World (fast vi missade början) och kanske också Timbuktu.
Sämst:
Bob Dylan
The Strokes
M.I.A.
(sorgligt nog tre av de största namnen)
Och att de hade satt Filip & Fredrik på en inomhusscen där det fick plats 800 personer. Det stod ett par tusen fler i kön...
Men nu är det som sagt tillbaka till det verkliga livet. Det där vi fortfarande inte har fått något schema för denna veckan, så att jag inte har någon aning om ifall jag ska jobba imorgon eller inte. Jagälskarmittjobb.
Jag har gjort saker som man ska göra på festival, till exempel:
Ätit langos - Köat - Nästan kokats levande i ett svinvarmt tält - Bongat (för er som inte vet kan jag upplysa om att det innefattar en öl/cider, en tratt och en slang. Inte bra idé) - Suttit i gräset och softat - Blivit borttappad - Skapat en liten klubb för borttappade personer (vi var i alla fall två medlemmar) - Blivit hittad igen - Köat - Ätit asgod mat på ett mysigt litet café - Inte ätit Ben&Jerrys, för att de hade sålt slut på ett ton glass - Skrattat åt en sovande snubbe som välte -
Och en massa andra tramsiga saker.
Dessutom har jag sett och lyssnat på en del artister. Jag gör en kort sammanfattningslista a'la tidningsrecensioner:
Bäst:
Journey - Don't stop believing. Any way you want it. Duracellkanin-sångare. Wah.
30 seconds to Mars - plötsligt gjorde det inget att jag hade tappat bort mig själv. Jag blev kär.
The Ark - man kan ju faktiskt inte annat än älska Ola Salo.
Bubblare:
All time low, Jimmy Eat World (fast vi missade början) och kanske också Timbuktu.
Sämst:
Bob Dylan
The Strokes
M.I.A.
(sorgligt nog tre av de största namnen)
Och att de hade satt Filip & Fredrik på en inomhusscen där det fick plats 800 personer. Det stod ett par tusen fler i kön...
Men nu är det som sagt tillbaka till det verkliga livet. Det där vi fortfarande inte har fått något schema för denna veckan, så att jag inte har någon aning om ifall jag ska jobba imorgon eller inte. Jagälskarmittjobb.
