monstermalva

Nu har jag anmält Malvakatt och mig till rallylydnadstävling i påsk. Jag förväntar mig att VINNA. Alternativt, att inte bli diskad. Helst båda, de går ju faktiskt att kombinera.

Dessutom har vi kommit med på en agilitykurs som ska starta i april. Eftersom informationsbladet jag fick av instruktören inleddes med ordet "WOHOO!", kommer det nog bli en ganska episk kurs. Vi siktar som vanligt på att äga skiten ur allihopa.

Nu ska jag bara snoka rätt på en ordentlig veterinär här i Växjö (jag är trots allt inte särskilt imponerad av djursjukhuset, inte enbart för att de får typ 90% negativa omdömen...) som kan vaccinera det lilla kräket och helst också göra en patellaundersökning, samt betala en rejäl försäkringspremie för det kommande året, så ska nog lilla fröken ha fått sin ekonomiska uppmärksamhet för resten av månaden!

Och! Jag har återfått min kameraladdare, så förhoppningsvis kommer jag kunna slänga fram lite mer bilder på det överenergiska lilla Malvamonstret, som har sovit i snart 3 timmar...

Så, då var jag återigen hemma från Kläppens fasor. Eftersom jag misstänker att det finns en och annan som är intresserad av hur det gick för mig därute i snödrivorna, tänkte jag sammanfatta veckan med en liten lista på saker som man kanske bör ha klarat av under en skidresa:

 

Överhuvudtaget vågat sig ut i dessa stup till backar med två små brädlappar på fötterna som enda stöd - check

Ramlat i barnbacken - check. Fast bara för att jag var på väg nerför en snödriva!

Kört över ett barn - faktiskt inte! Men jag var hemskt nära.

Varit tvungen att bli puttad och dragen för att kunna ta sig fram på plan mark - check. (jag hade faktiskt inga stavar!)

Bastat - check

Åkt sittlift - check

Blivit mulad - inte en enda gång, konstigt nog. Jag var kanske för sorglig som jag var.

Vrålat som en galning och tyckt att jag var snabbast i världen - check. Att det tog mig dubbelt så lång tid att ta mig ner för backarna som alla andra är oviktigt i sammanhanget.

Blivit omkörd av barn som är under halva min längd - check.

Brutit ben - inte ett enda, faktiskt

Fått blåmärken - check!

Fikat - check.

Ramlat i den brantaste liften och kasat upp på magen - check.

Ramlat i en inte alls särskilt brant lift och asat med pojkvän i fallet - check.

Åkt i en svart backe - check.

Ramlat i en svart backe - check.

Fått motta repliken "Tyngden på dalskidan, älskling!" - check.

Tagit en massa asbra bilder - nej, eftersom jag inte vågade ha med mig något krossbart ut i backarna. Det finns dessvärre både bild- och filmbevis på mina äventyr av de som vågade.

 

Ja, det var väl det mest intressanta från förra veckan kanske (eller kanske inte). Det kanske inte riktigt framgår av ovanstående, men jag ägde faktiskt på det här med skidåkning. I slutet av veckan körde jag till och med om flera stycken ((barn))! En mycket smärtfriare vecka än väntat alltså!

 

Jag sitter här och funderar på att anmäla mig till en rallylydnadstävling i april. Jag och Zixten var ju på denna tävling (olofströms "blåkullarace") förra året, och förutom att han bland annat gick till attack på en av skyltarna så gick ju det faktiskt bra, trots att vi hade tränat i ca en vecka. (Zixtens första och förmodligen sista tävling slutade med plats 11 av ca 25, för er som inte vet).
Malva ligger och kastar omkring en liten hoptorkad gurkände, tydligen är det hemskt roligt. Hon ser med andra ord inte direkt ut som en mäktig tävlingshund, men å andra sidan är det ju bara en inofficiell tävling, och i rallylydnad får man prata med hunden så  mycket man vill under momenten. HM. Vi får se, vi får se.

I övrigt är Malvas mat nu rättså slut, vi köpte ett annat foder att ha lite så länge tills idioterna, förlåt, den kompetenta personalen på Arken beslutar sig för att faktiskt ta hem vårt vanliga foder (Precept). Det verkar dock inte vara så uppskattat, eftersom Malva spydde upp det två gånger under gårdagen. Kanske hörde hon att jag sa att hon inte var särskilt smal längre och att jag nog skulle köpa det vanliga vuxenfodret istället för Endurance-varianten för aktiva tävlingshundar som vi har haft nu, och blev lite bulimisk av det. Idag blir det därför ris till middag för hennes del, och dessutom hittade vi lite riktigt foder hos Daniel, som hon kan äta tills det är dags att åka hem imorgon.
Då får fröken spendera en vecka hemma hos Zixto, för jag ska åka och slå ihjäl mig i fjällen. Japp. Det kommer bli antingen episkt eller fruktansvärt, ingen vet riktigt ännu.

Igår var vi asduktiga, var ute och gick långrunda och petade lite i agilityhindren på hundungdom, och lärde oss bland annat den asroliga leken "slå ner vippbrädan i marken med framtassarna". Sen var vi där en runda till med Sanna och petade lite till. Resultat: Malva kan nu gå över vippgrejen utan att tycka det är läskigt, och hoppa genom däcket (fast det var plast på det så man inte kunde hoppa någon annanstans än just genom däcket, så jag antar att det inte räknas riktigt. Men hon vet i alla fall att man ska hoppa!).

Idag har vi inte gjort ett skit, annat än en liten promenad. Inte ens städat lägenheten, trots att vi verkligen borde (Malva borde mest, för det är hon som har stökat ner).
Men det hinner vi inte nu, för vi måste packa och träna rallylydnad, innan jag ska bege mig till jobbet för sjunde dagen i rad...

Observera, följande inlägg är skrivet av Malvas låtsas-husse Daniel "Qul-jävel" Karlsson.



Eftersom Anna befinner sig på jobbet innebär det att jag får vara hundvakt idag. Som den godhjärtade pojkvän jag är så ställer jag upp!

Malva och jag är ungefär lika lata idag. Jag har ätit på Max idag, något Malva också hade velat göra tror jag. Hon verkade iaf vara väldigt intresserad av mina pommes, till skillnad från mig.

Dagen till ära har jag fortsatt mitt åtagande att göra Malva till en headbangande Metalhund! I egenskap av husse (typ) känner jag att det är min plikt att berika den lilla hundens liv med bra musik. Därför har dagens lektion handlat om ett av mina favorit band of all time. Nämligen bandet Slipknot.
Vi har nu hunnit gå igenom samtliga album. Självklart krävs det mer än en genomlyssning per album för att hitta sina favoritspår. Men det kommer vi kunna ta en annan dag. Under dagens sessioner har jag kunnat konstatera att Malva gillar* följande låtar:

- Psychosocial
- (sic)
- People = Shit
- Wait and Bleed
- Dead Memories

* = Studier visar att man kan se på hundar om de gillar musik när de vill leka. Därför har jag studerat vilka låtar som Malva leker bäst till. Hur en hund leker bäst kan verka väldigt subjektiv, fast nu när jag gjorde det så blev det otroligt objektiv och korrekt.

Det regnar ute idag, om någon har lyckats missa det. Det är antagligen för att jag är ledig. Av någon anledning kändes det därför väldigt lockande att stanna inne och klickerträna idag, istället för några allt för ambitiösa utevistelser. Jag har varit lite duktig, städat och tvättat och sånt, och Malva har mest tittat på. Hon har blängt lite misstänksamt på dammsugaren, bitit lite i sopborsten och flitigt plockat ut det mesta jag plockade ihop.
Även Malva fick sig en liten städning med genomborstning och kloklippning, så nu är hon vacker!
Jag tvingade faktiskt ut oss på en träningsrunda på fotbollsplanen i ösblötan. Eller ja, sådär supermycket träning blev det egentligen inte, utan mest sprang Malva runt i cirklar i full fart, som någon slags gepard med stereotypier, medan jag stod och tittade på, skakade på huvudet och slängde iväg Roadkill lite då och då. Hade hon kunnat så är jag övertygad om att hon hade ackompanjerat det hela med vilda tjut av typen "yaaaaay, jag är blöt, jag är blötast av alla, YAAAAAY!!"...typ.

Resultatet var en väldigt blöt och väldigt smutsig liten hund, som inte tyckte att det var fullt lika kul med vatten när det kom från duschen... Men nu är hon fluffig som bara den, av någon anledning verkar det som att kooikerpäls expanderar när den blir fuktig och skapar en mycket fin frisyr med ordentlig volym.

Nu avslutar vi dagen hos Daniel, eftersom vi ska tigga sockerkaka!

Jag kan meddela att Malva är precis lika pigg och galen som vanligt, och verkar inte ha några som helst men av söndagens dramatik. Igår for hon dessutom runt som en idiot hemma hos Daniel med sin nya leksak med efterblivet utseende. Alla Malvas leksaker tenderar att ha ett lätt lobotomerat utseende, jag vet inte varför... Detta var i alla fall en gul godzilla-dinosaurie-liknande filur med alienfötter och skelande ögon, som kommer få husera hemma hos husse för de gånger vi hälsar på där.

Vi åt också grillat igår för första gången! (jodå, Malva fick också smaka grillat kött) Är inte det ett tok-vårtecken så säg!

Idag var vi ute och körde en runda slalomträning i solen. Det var väl femte gången vi tränade på det här (femte tillfället, alltså), och jag må då säga att det går riktigt bra! Jag har flyttat runt stolpar och skickat henne från alla möjliga vinklar, och Malva har kutat på så att vi nu är bara någon decimeter ifrån att ha ett ordentligt fyrapinnars slalom, förhoppningsvis kommer vi kunna pussla ihop det nästa omgång. Fröken kooiker verkar uppskatta att få springa som en idiot (och leka med Roadkill) som omväxling till den ganska lugna och samlade träningen vi brukar försöka åstadkomma.
Dessutom gjorde det (tillsammans med promenaden i morse) att lilla fröken var någorlunda uttröttad när jag gick till jobbet på eftermiddagen. Denna gången var jag dock noga med att plocka bort allt eventuellt ätbart, från tuggummipaket till kiwiskal, från alla höjder en kooiker kan tänkas ta sig till...

Såhär ser nöjd (och trött) ser man ut, när man kan ligga i både sängen och solen samtidigt!

Jaha. Dagen idag började bra, vi var hurtiga och tränade ett rejält pass i morse och hann motionera lite grann också innan jag kilade till jobbet.

När jag kom hem upptäckte jag dock att Malva någon gång under mitt arbetspass hade fått tag i mina Alvedon som jag hade glömt kvar på soffbodet... och tuggat i sig dem. Panik? Äh tänkte jag, det är nog inte nån fara. Hon hade ju inte fått i sig mängder, utan max en och en halv tablett. Fast efter en koll med jourhavande veterinär visade det sig att det kanske inte var sådär värst nyttigt för en liten hund att knapra paracetamol ändå, och de ville titta på henne ganska så med en gång. Eh, jaha, nu blev det plötsligt lite panik, eftersom djursjukhuset råkar ligga på helt andra sidan Växjö och jag som ni kanske vet inte har någon bil (och buss en söndagkväll när man vill komma snabbt fram kändes helt enkelt inte som något alternativ..).

Som tur väl var kunde Titti rycka in som akutchaffis, och Malva åkte glatt med till veterinären. Jätteglad var hon över en liten söndagsutflykt, ända tills kräkmedlet hon fick började verka. Ynkligare hund har aldrig skådats, det kan jag nog garantera. Vi får väl se hur glad hon är nästa gång det blir veterinärbesök. Nåväl, lite vätskepåfyllning (som i för sig rann ut mest, kändes det som), ett par doser motgift och 1600 kronor senare - hon kunde ju inte väntat tills imorgon på kontorstid, skrället - är vi hemma igen, och Malva är åter sitt glada jag och försöker nu övertala mig att vi ska leka med Roadkill.
Jag är inte fullt lika lycklig, eftersom jag dessutom måste gå upp kl 4 inatt för att ge henne nästa dos antidot...

Men något positivt kom det ju ur det hela! Jag fick träffa Titti, och Malva blev ordentligt vägd (7,5 kilo, den spetan), och... tja, det var nog det enda positiva jag kunde komma på, ja...

Nu får jag väl försöka sova en stund, så jag kan sikta rätt med medicinen sen.

Så här kul tyckte Malva att det var att ligga och posera med rosetter, som hon dessutom inte ens fick arrangera om själv...


För övrigt har vi nu varit och hälsat på i båda djuraffärerna häromkring och försökt köpa hundmat, vilket inte lyckades. Den ena hade inte Precept alls i sortimentet, och den andra hade bara senior-varianten hemma. Eftersom Malva ändå har ett tag kvar tills hon räknas som senior, så får vi väl vänta tills de får in nytt nästa vecka.

Jag har överträffat mig själv, och lyckats lägga undan min kameraladdare så noga att jag har misslyckats med att hitta den igen trots att jag nu har vänt upp och ner på hela lägenheten. Hmm.
Vad jag däremot har hittat är tassalva och en hel massa andra grejer som jag hade glömt var de var. Så nu har valp mjuka fina tassar i alla fall, det är ju alltid något.

För övrigt har vägarbetet utanför mitt hus visst gått lite överstyr, och de håller nu på att spränga ett stort hål där det tidigare var ett körfält... Malva tycker att det är ganska läskigt när huset skakar till ibland, och går omkring och morrar missnöjt.

Nu verkar det dock som att de har tystnat en stund, kanske kan vi våga oss ut och träna lite innan jag ska bege mig till jobbet....?