Aj fil lajk dänsing tonajt

Som de sa på radion innan.

Jag har fått små hintar om att jag tydligen skulle vara dålig på det här med att uppdatera min blogg! Så kan vi inte ha det, tänkte jag, och skrev ett aslångt inlägg som av någon anledning försvann ut i cyberspace och aldrig kom tillbaka. Med andra ord är det internets/ödets fel att jag är dålig på att blogga!

Idag kom jag på ett episkt freestyleprogram som jag och Malva skulle vinna alla tävlingar i hela världen med. Dessvärre skulle det ta fjorton år att träna in, har jag kommit fram till med hjälp av avancerade uträkningsmetoder, osv. Vilket innebär att Malva skulle vara 15 år när vi har tränat in allt, och förmodligen inte vara fysiskt kapabel att utföra programmet ändå. Detta betyder alltså att jag har två alternativ: 1. Börja träna. Och se till att vara lite effektivare än normalt. Eller, 2. Förenkla en del övningar en aning så att det hela blir lite mer realistiskt, och kanske acceptera att inte vinna alla tävlingar i hela världen. Än.

Allt det här kom jag på under tiden jag var på jobbet, när jag kanske borde varit engagerad i kunderna. Tur att jag har skapat ett alldeles särskilt beställningsminne-centra i hjärnan som fungerar helt oberoende av vad resten av mig håller på med, vilket gör att jag till exempel kan fundera fram freestyleprogram samtidigt som jag lägger salami på någons macka. Eller så har jag helt enkelt inte ett särskilt tankekrävande jobb.



Malva har i alla fall precis fått sina klor klippta. Synd att inte hundklor är dyrbart och exklusivt och värda en massa pengar, för i så fall hade vi kunnat bli rika! Ingen hund är nämligen så bra på att odla klor som Malva.
Mästerodlaren ligger nu i soffan och låter som ett heliumpåverkat sjölejon, och försöker bryta nacken av sig själv för att kunna äta upp min hand. Kanske är det hämnden för att jag tränade inkallning under kvällsrundan. Eller för att hon fick träna på att gå lös i stadsmiljö när vi gick hem från stationen innan, och därför inte kunde lukta omkring så intensivt för att hon var tvungen att bete sig ansvarsfullt och lydigt.

Såhär såg Malva för övrigt ut för ett litet tag sen när hon fick en välbehövlig dusch, efter att ha varit och "hjälpt till" med att fiska kräftor:

Ganska ledsen. Men fluffig (snart), och i rätt färgkombination.

Nämnda kräftor kommer förhoppningsvis förtäras i helgen, när det blir stora släktkräftskivan. Jag förbereder mig genom att fylla frysen med Subwaykakor, som jag ska använda för att köpa mig popularitet med.

Kolla, nu har jag skrivit ett nytt aslångt inlägg som handlade mest om helt andra saker än det var tänkt. Det var inte ens det minsta svårt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0