monstermalva

Så är det dags för ett nytt år, med nya möjligheter och så vidare. Det börjar bli dags för Malva att växa upp och spöa skiten ur alla andra hundar i alla tävlingsgrenar. 2011 ska bli Året Då Malva Ägde Alla. Eller, eh, ja. Vi kommer nog fortsätta flumma som vanligt och inte göra ett vettigt skit.


Såhär till nyår har det ju också varit det vanliga krigandet om smällare och fyrverkerier vs. hundägare med rädda hundar. Jag måste säga att jag tycker det är ganska löjligt.
Visst, det finns väldigt många anledningar till att inte smälla fyrverkerier, man kan spränga sig själv i luften, det ser ut som skit efteråt, osv. Men att hundägare på fullt allvar tror att folk någonsin skulle sluta smälla enbart för hundarnas skull är ju bara idiotiskt. Jag tycker det vore bättre att kämpa för att man ska få ta med sig hunden överallt, om man nu ska kriga för hundars rättigheter i samhället...
Och nej, jag är självklart inte helt känslokall, det är absolut synd om alla de hundar som är så rädda att de håller på att krypa ur skinnet på nyårsafton, de som måste drogas eller skickas ut på landet för att inte få panik. Men är enligt mig upp till varje hundägare att förbereda sin hund, det är ju faktiskt väldigt mycket lättare att träna sin egen hund att inte reagera än vad det är att försöka ändra på hela nyårstraditionen - jag hade antagligen inte ens kunnat ändra på min egen raketglada pojkvän om jag så hade bett på mina bara knän.
Vi anpassar våra hundar helt och hållet efter våra liv och rutiner resten av året, jag förstår faktiskt inte varför det är så många som anser att vi inte ska behöva göra det den sista (och första) dagen på året. Naturligtvis blir hundar rädda för höga ljud, och vissa är mer känsliga än andra, men det finns massa metoder för att träna dem att vara lugna ändå. Det finns människor som också är skotträdda - ett exempel är min bror. Min bror är jägare, kanske ska tilläggas.
Malva ligger och sover medan ljuden till något tv-spelskrig spelas högt nog för att jag själv ska hoppa till. Zixten hoppar snällt med in i fräsande och gnisslande tåg, trots att han tycker det är jätteobehagligt, och han har lärt sig att slappna av även om det åskar och blixtrar ute. Jag pratade med en tjej som hade labrador för ett tag sen, hon hade problem att hålla hunden lugn på nyår - eftersom han hoppade upp i fönstret så fort det smällde och spanade efter en fågel att hämta. Jag är säker på att Malva reagerade lite vid tolvslaget igår, men jag brydde mig inte eftersom jag vet att hon inte får panik (vi har tränat ;)) och dessutom var tillsammans med två synnerligen orädda hundar, inomhus. Nästa gång kommer hon förhoppningsvis att bry sig ännu mindre, eftersom hon uppenbarligen inte dog av det.
Jag skulle därför snarare vilja uppmana hundägare: ta ansvaret för era hundar, se till att de slipper skaka och dregla så fort det börjar låta utanför fönstret!

För, som Sanna så väl uttryckte det "det är fan en rättighet att sätta eld på sina pengar och skjuta upp dem i luften som en idiot!"


Nog om det! Trots min fyrverkeriälskande pojkvän blev det ett rätt mesigt fyrverkeri hos Sanna i skogen, så våra hundar hade faktiskt inte heller så mycket att bry sig om - alla (utom en) hade förväntat sig att alla andra skulle ta med sig raketer...
Men vi åt asgod kyckling, Malva lekte med sin favorit-tant Thia och vice favorit-tant Rut (de turas om att vara överst på listan, har jag märkt) och åt nästan ingenting förutom några chips-ringar på hela dagen. Hon blev så till sig av alla som behövde hållas reda på att hon helt glömde bort att hon är rumsren, och kissade inne två gånger trots att jag med jämna mellanrum tvingade ut henne i blåsten och snön. Vi passade på att köpa en ny Roadkill (en grå!), eftersom Thia bet av svansen och dissekerade den gamla lite lite mer än vad Malva redan hade lyckats med, och Daniel köpte en mjukis-sköldpadda som redan är lobotomerad och tömd på inälvor. Malva satsade på en helnatt och försökte hålla igång de andra i konstant lek (genom att hänga i deras skinn och slita dem i ben, öron, kinder och annat löst), men till sist blev hon förvisad till min jacka i hallen, där hon gav upp och somnade.
Ett trevligt nyår, med andra ord! Nu avslutar jag nog det här aslånga inlägget, och passar på att önska alla mina 8 läsare ett gott nytt år!