monstermalva

Igår fyllde Malva 12 veckor. Detta firades med en flykt till sjön för att inte förgås i solskenet, där Malva beslutade att det var dags att lära sig simma. Så hon simmade, dessutom ca 3 minuter efter att vi hade diskuterat huruvida man behöver hjälpa hundar att lära sig simma, ska vi kanske göra som med Zixten och gå ett par gånger på hundsimmet när hon blir lite äldre för att hon ska känna sig trygg i vattnet?
Uppenbarligen inte.
Malva gav sig ut på en simtur på kanske en meter, vilket väl får anses vara ganska lagom för en valp i hennes ålder, sen återgick hon glatt till att plaska i kanten och rota upp pinnar. Sådär, färdigt.

Idag har jag även fått mail från hundungdom, och det verkar som om det faktiskt blir av en valpkurs i juli/augusti, vilket vi tackar alldeles extra för. Bara för mig att pussla lite med jobbtiderna så ska vi nog kunna åka dit och sätta skräck i de timida små varelser till valpar normala människor kanske skaffar sig (eller inte?).
400 kr för en valpkurs på 7 gånger + inskrivning borde för övrigt knappt vara lagligt, det är ju tramsigt billigt. Fast man ska väl inte klaga så länge man är deltagare ;)

Avslutar med ett par bilder på vilddjuret:

Är jag.

Men jag skyller på att jag har spenderat den senaste veckan på diverse olika ställen förutom hemma, och därmed inte haft varken tid eller möjlighet att uppdatera världen om mitt och fröken Malvas alldeles fruktansvärt instressanta liv (ehum..)!
Det började i alla fall förra lördagen med grisfest hos min gode vän Anna i skåne, där Malva stortrivdes bland alla människor som hon kunde kasta sig på rygg framför och kräva kärlek av. Hon fick också leka lite med Garbo och Dante (stor fluffig och liten fluffig) på söndagen, lilla Dante tyckte att fröken kooiker var en ganska läskig varelse inomhus, men när de fick röja loss på gräsmattan lekte de riktigt bra. Optimistisk som jag är försökte jag ta kort på det, vilket resulterade mestadels i bilder på vita streck eller fläckar på gräset...


Här satt de ju i alla fall någorlunda still...


















I övrigt såg det mest ut såhär (fast med Garbo och hennes älskade boll i bakgrunden).

I alla fall, efter detta bar det av till Älmhult och Daniel och hans familj, där vi spenderade veckan med att miljöträna, lära oss att inte äta mattor och bota Daniels mammas hundskräck. Vi lyckades i alla fall i viss mån, intalar jag mig.
Här upptäckte Malva bland annat också att man kan skälla på små arga trasselhundar (vid hund nr 3 lyckades hon dock fokusera liiite mer på matte än på trasslet), hur lycklig man kan bli av att få en halv, bränd korv att göra vad man vill med, hur mycket nya saker att äta man kan hitta i stan och hur ledsen man blir när man inte får vara med och spela kubb. Med andra ord en ganska händelserik vecka för fröken valp. Hon har också utvecklat ett alldeles speciellt sätt att väcka nästan-husse (aka Daniel) på morgonen, genom att vänligt slicka honom på halsen och sedan, när han så smått börjar återkomma till livet, hugga honom i näsan. Mycket underhållande för den som råkar få för sig att lyfta upp Malva i sängen...

Midsommar spenderade vi hos Ida i Lönsboda (alltså åter till skåneland), där Malva fick en hel del ljudträning i form av exempelvis luftgevärsskott, applåder, snapsvisor och skånska (fast just det hade vi ju redan tränat på lite veckan innan). Hon fick också träffa sin älsklingslektant Rut, och Thia som verkade uppgraderas från "stor, vit, läskig" till lektant nr 2.
Malva däckade sen först av alla, trots att hon inte hade druckit en enda snaps, och sov i godan ro inne i Idas hus medan vi andra tampades med mygg och annat otyg på logen...

Slutligen bar det alltså hem till Zixten som faktiskt blev riktigt glad över att ha det lilla monstret hemma igen, och hela lördagkvällen gick åt till att försöka få en väldigt trött och tjurig liten valp att lugna ner sig och sova... och när det äntligen inträffade var jag ungefär lika trött själv...

Sådär, det var en massiv uppdatering om den senaste veckans fängslande företeelser! Det påstås för övrigt att Malva har utvecklat en viss långbenthet, vilket jag nog tyvärr måste inse är ganska sant...

Idag har jag klippt Zixten.
Det blev en pälsmassaker utan like när jag gick loss med trimmaskin och saxar för att skapa en sval och tovfri sommarfrisyr. Rumpfluffet är nu ett minne blott, liksom de flesta lockar och spret åt alla håll och Zixten ser faktiskt ganska glad ut (han vet förstås inte om hur han ser ut, men han är antagligen ett par kilo lättare nu).
Reaktionerna på hans nya frisyr har varit något spridda, mamma brast ut i skratt och pappa tyckte det var jättefint... själv satsar jag på ett mellanting, han ser sval och hyfsat välskött ut om än ganska skrattretande. Bild på spektaklet kommer nog, i sinom tid.

Malva av Monstervalp tyckte att det hela var en underbart bra idé, eftersom hela hallen fylldes av hårtussar som bara väntade på att hon skulle tugga på dem, jaga dem, eller bära in dem i köket och sprida ut dem. Ännu bättre att matte var upptagen i sitt maniska klippande och lät henne utöva sina uppgifter ifred, och bäst av allt att jag försökte sopa ihop allt hår så att hon fick öva på att jaga sopborsten också...
Det visade sig också att även borstar, kammar och de små längdreglerande plastkammarna som ska sättas på klippmaskinen var alldeles utmärkta som valpmat, enligt Malva. Om man nu skulle tröttna på att jaga hårtussar alltså.

När Zixten hade fått fly undan saxar och skär och låg och begrundade sin skräckupplevelse (som han sov sig igenom) hos husse, var jag och fröken kooiker ute på en liten promenad bland knotten. Vi var faktiskt lite duktiga och tränade både kontakt och inkallning, efter ca 3 klick och falukorvs-smulor hade jag världens gladaste valp som travade i konstant fotposition efter insikten att man får lättförtjänt godis och beröm genom att bara gå och titta på matte. "ASBRA!" lyste ur hennes vanligtvis hyssplanerande ögon, det gäller att ta chansen när man får tigga.
Valplyckan var sen fullkomlig när hon som belöning fick en ordentlig barkbit att släpa hem och sprida över köksgolvet (lättmotiverad, eh, ja).

Det är nu för övrigt bevisat att falukorv faktiskt verkar smaka bättre än fårskit... skönt att ha det utrett.

Idag har vi spenderat dagen vid sjön, vilket var tämligen uppskattat av båda hundarna. Av Zixten för att han fick bada och förmodligen för att Malva inte följde efter honom ut i vattnet, av Malva för att där fanns hur många olika sorters pinnar och andra saker som helst att äta på och släpa runt. Modig som hon är vågade hon doppa näästan hela benen i vattnet, men fann betydligt större nöje i nyss nämnda pinnar samt att dissekera en stor grästuva som hon grävde upp alldeles själv. Det blev också ett antal varv tokryckande runt badplatsen, dvs "accelerera mera" med en del kullerbyttor som följd.. Jag tog ca 7000 bilder med mobilkameran (som vanligt glömde jag ta med den vanliga), i hopp om att åtminstone 2-3 stycken skulle bli vettiga...

Detta ledde till en ganska trött valp, som sov större delen av eftermiddagen. Kvällen fylldes med aktiviteter såsom apportering av kattsvans (jodå, den satt fortfarande på katten) och spanielterrorisering. Efter en stunds hängande i öron, svans och andra överflödiga kroppsdelar lyckades hon faktiskt få igång Zixten, och de låg i en stor morrande hög på golvet en stund innan de antog den gemensamma uppgiften att jaga katten till nästa kommun (eller åtminstone in i syrénbusken).
Malva har också precis tagit livet av en skalbagge som hade förirrat sig in i köket, tydligen var det bästa sättet att vända på den så många gånger att den dog, och att låta lite argt på den för att visa vem som har makten. Nu ligger hon nöjt i Zixtens korg och försöker avliva en plastflaska.
Ett litet urval av de 7000 bilderna från sjön får ni här:

Hej och välkommen, typ, till den här alldeles jättenya bloggen! Jag kände att det var dags att starta en med anledning av den lilla men ack så tuffa varelsen Malva, som drösade in i mitt och min familjs liv för lite mer än två veckor sen och har fått ge namn åt denna blogg. Malva är alltså en kooikerhondje, en valp, och en galen och skitjobbig och underbar liten sådan. Allt bus, trams och jävelskap som denna lilla hund fyller sina (och mina) dagar med, kommer jag förhoppningsvis att förtälja här, då de är alldeles för välplanerade och glädjefyllt utförda för att inte delas med allmänheten!