Pepparkooikerland
I helgen har vi varit i Älmhult och bakat pepparkakor. Jodå, Malva också. Fast hon har inte bakat så mycket utan mest tiggt (ganska framgångsrikt, kanske ska tilläggas...). Men hon luktade pepparkaka i pälsen ett par dagar efter. Och hon har blivit mästare på att tigga pepparkakor. Jag tror att hon tyckte det var ganska roligt, dels för att hon lyckades i sitt tiggande och dessutom fanns det ju hur mycket som helst att övervaka, alla som bakade och ugnen och hela Daniels mormors hus och så fick man följa med ner i källaren och hämta deg ibland och allt möjligt. Så Malva gick mest runt och såg viktig och lite lite nöjd ut och såg till så att allt flöt på.
Och hemma hos Daniels familj fick hon nog någon form av flashback till tiden som valp, och återupplivade sin gamla syssla att rusa fram och tillbaka i hallen och köket, knöla ihop mattorna i farten och sen glida över hela köksgolvet.
Daniel gjorde för övrigt mest fula och oigenkännliga pepparkakor (som den ihoptryckta grisen han försöker påstå är någon form av elefantdjur), medan jag gjorde vackra och fina små hjärtan och får och katter. Bara så ni vet.
I söndags spelade de julskiva på Grand Samarkand, tyvärr var den inte längre än lite drygt en timme och eftersom jag jobbade 9 timmar så blev resultatet att jag nu har tröttnat på alla de jullåtarna för i år.
I måndags bytte de istället till Carolas julskiva, med tillräckligt hög volym för att man ska höra vem det är som sjunger men tillräckligt låg volym för att man inte ska höra vilken låt det är. Alltså hör man bara långa, höga toner med Carolas röst, och en och annan fiol emellanåt, hela tiden.
Igår hade jag min enda lediga dag denna veckan, vilket jag firade med att baka chokladbiskvier. Och så kom mr Karlsson och vi gick omkring på stan och lekte coola lite, och jag hittade en fin klänning MEN den gick först inte att knäppa upp och sen inte att knäppa, vilket inte kändes som ett väldigt bra fynd. Tanken var egentligen att jag skulle köpa julklappar och en present till Sanna som fyller år idag (woho!), men det gick lite sådär med den saken. Jag får göra ett nytt försök.
Jag gick också en ordentlig långrunda med fröken kooiker, som var väldigt hjälpsam med bakandet och stod framför mina fötter hela tiden för att se till att jag gjorde rätt.
Nu försöker hon muta mig med en plastburk hon har hittat, troligen för att jag ska ge henne all den uppmärksamhet som Drottning Kooiker förtjänar. Det är bara att lyda!
Och hemma hos Daniels familj fick hon nog någon form av flashback till tiden som valp, och återupplivade sin gamla syssla att rusa fram och tillbaka i hallen och köket, knöla ihop mattorna i farten och sen glida över hela köksgolvet.
Daniel gjorde för övrigt mest fula och oigenkännliga pepparkakor (som den ihoptryckta grisen han försöker påstå är någon form av elefantdjur), medan jag gjorde vackra och fina små hjärtan och får och katter. Bara så ni vet.
I söndags spelade de julskiva på Grand Samarkand, tyvärr var den inte längre än lite drygt en timme och eftersom jag jobbade 9 timmar så blev resultatet att jag nu har tröttnat på alla de jullåtarna för i år.
I måndags bytte de istället till Carolas julskiva, med tillräckligt hög volym för att man ska höra vem det är som sjunger men tillräckligt låg volym för att man inte ska höra vilken låt det är. Alltså hör man bara långa, höga toner med Carolas röst, och en och annan fiol emellanåt, hela tiden.
Igår hade jag min enda lediga dag denna veckan, vilket jag firade med att baka chokladbiskvier. Och så kom mr Karlsson och vi gick omkring på stan och lekte coola lite, och jag hittade en fin klänning MEN den gick först inte att knäppa upp och sen inte att knäppa, vilket inte kändes som ett väldigt bra fynd. Tanken var egentligen att jag skulle köpa julklappar och en present till Sanna som fyller år idag (woho!), men det gick lite sådär med den saken. Jag får göra ett nytt försök.
Jag gick också en ordentlig långrunda med fröken kooiker, som var väldigt hjälpsam med bakandet och stod framför mina fötter hela tiden för att se till att jag gjorde rätt.
Nu försöker hon muta mig med en plastburk hon har hittat, troligen för att jag ska ge henne all den uppmärksamhet som Drottning Kooiker förtjänar. Det är bara att lyda!
...och så var det November...
Jaha, nu har jag glömt att uppdatera på ett tag igen. Det är för att jag är så viktig, och sådär.
I helgen, till exempel, var det möhippa för den intet ont anande Rebecca. Så här fin blev hon när vi hade kidnappat henne:
I fredags var jag och kapade av mitt stackars aslånga hår, så nu behöver jag inte ägna halva dygnet åt att reda ut tovor och behöver bara en tofs för att hålla det kvar i uppsatt läge. Ha!
I fredags sa jag också upp mig från mitt jobb, så nu har jag bara en månad av krigande med mina chefer kvar (vilket inte gör så jättemycket, eftersom jag numera bara får kvällstider eller helger när de inte är där), och sen ska jag minsann ha jullov. Och eftersom de flesta redan vet om det så är det väl hög tid att så att säga offentliggöra mitt nya blivande jobb när jullovet är över:
Jo, det är sant, jag ska åka till England och bo på kennel. Jag väntar fortfarande på ett definitivt datum, men i januari bär det av till engelska landsbygden, massa regn, och ett gäng golden retrievers. På obestämd tid, men runt ett halvår eller så är det väl tänkt.
Förhoppningsvis kommer jag återvända som expert på allt av avel och hundskötsel heter, och troligen också lite biten av utställningsintresse, eftersom min värd/chef är flitig både utställare och domare. Hon och hennes man har haft goldens i 30 år och dessutom haft ett par omgångar hundpensionat, så jag hoppas kunna lära mig en hel del!
Sorgligt nog kommer inte fröken monstervalp att följa med mig på min resa (i alla fall inte första tiden), men hon har både husse, mina föräldrar och Anna att förpesta livet för medan jag är borta, så det går nog ingen större nöd på henne. Och husse har lovat att klickerträna henne, för "det ser ju inte så himla svårt ut", och Anna kan träna lite agility med henne för hon har abstinens av att inte få ha sina hundar hos sig. Ta-daa, Malva kommer vara ett välutbildat muskelknippe, redo för SM i minst 3 grenar när jag kommer hem igen (det förväntar jag mig i alla fall)!
Fröken Malva själv har just ätit kvällsmat och går nu runt och rapar som en redig skogshuggare, jag har hittills räknat till 3 rap som har fått väggarna att skaka lite grann. Gulligt...
I helgen, till exempel, var det möhippa för den intet ont anande Rebecca. Så här fin blev hon när vi hade kidnappat henne:
I fredags var jag och kapade av mitt stackars aslånga hår, så nu behöver jag inte ägna halva dygnet åt att reda ut tovor och behöver bara en tofs för att hålla det kvar i uppsatt läge. Ha!
I fredags sa jag också upp mig från mitt jobb, så nu har jag bara en månad av krigande med mina chefer kvar (vilket inte gör så jättemycket, eftersom jag numera bara får kvällstider eller helger när de inte är där), och sen ska jag minsann ha jullov. Och eftersom de flesta redan vet om det så är det väl hög tid att så att säga offentliggöra mitt nya blivande jobb när jullovet är över:
Jo, det är sant, jag ska åka till England och bo på kennel. Jag väntar fortfarande på ett definitivt datum, men i januari bär det av till engelska landsbygden, massa regn, och ett gäng golden retrievers. På obestämd tid, men runt ett halvår eller så är det väl tänkt.
Förhoppningsvis kommer jag återvända som expert på allt av avel och hundskötsel heter, och troligen också lite biten av utställningsintresse, eftersom min värd/chef är flitig både utställare och domare. Hon och hennes man har haft goldens i 30 år och dessutom haft ett par omgångar hundpensionat, så jag hoppas kunna lära mig en hel del!
Sorgligt nog kommer inte fröken monstervalp att följa med mig på min resa (i alla fall inte första tiden), men hon har både husse, mina föräldrar och Anna att förpesta livet för medan jag är borta, så det går nog ingen större nöd på henne. Och husse har lovat att klickerträna henne, för "det ser ju inte så himla svårt ut", och Anna kan träna lite agility med henne för hon har abstinens av att inte få ha sina hundar hos sig. Ta-daa, Malva kommer vara ett välutbildat muskelknippe, redo för SM i minst 3 grenar när jag kommer hem igen (det förväntar jag mig i alla fall)!
Fröken Malva själv har just ätit kvällsmat och går nu runt och rapar som en redig skogshuggare, jag har hittills räknat till 3 rap som har fått väggarna att skaka lite grann. Gulligt...
7 sorters Malva (eller två!)
Min nacke är konstig. Det känns som att jag har någon form av nackspärr, fast det sitter bara på vänstra sidan av nacken och har dessutom sträckt ut sig till att omfatta hela vänster hjärnhalva. Kanske håller jag på att få en långsam stroke. Eller så är jag lite lite hjärndöd, fast bara på vänster sida.
I alla fall. I söndags var vi på utställning. Ja, vi var faktiskt på utställning i lördags och fredags också, men i söndags deltog vi i spektaklet.
Den individuella bedömningen gick bra, även om jag måste säga att jag tyckte det var en väldigt snabb bedömning av domaren. Malva fick hoppa upp på bordet, bli klämd på lite grann, springa fram och tillbaka en gång och i samma veva som domaren bad oss springa ett varv runt efter det så riktade han uppmärksamheten mot nästa hund. Men, han kanske inte behövde så mycket tid, han visste väl vad han tittade efter. Vi fick i alla fall ett Excellent, vilket var mitt lilla mål för dagen, och följande kritik:
"Very feminin, 18 months. Needs to fulfill in maturity. Correct head with typical coloured and formed eyes. Scissor bite. Slightly low tail set."
Med andra ord: Malva ser ut som en tjej, vilket ju passar bra eftersom hon är just det, men en något omogen sån. Och, hon har fint huvud men svansen har trillat lite för långt ner (hon hade alltså inte svansen mellan benen, utan den sitter fast för långt ner på rumpan, så att säga).
För övrigt insåg jag just att jag ljög lite för domaren, Malva blev ju faktiskt 19 månader, samma dag och allt. Hoppsan.
I konkurrensklassen var vi dock inte så populära, och blev oplacerade som femma av fem deltagande tikar. Vilket inte gör mig särskilt mycket, förutom att jag stör mig lite på att vi fick sämre placering än hunden som bet sin ägare inne i ringen (något jag trodde skulle räknas som "oacceptabelt beteende").
Sorgligt nog hette denna hund också Malva, fast kom från en annan kennel. Vilket bland annat ledde till att någon frågade om min hund var Malva (jo, det var hon ju), och en tjej då förklarade för mig att min hund bet mig. Svaret är nej, snorunge, min hund har bättre vett än så, hade jag kunnat säga, men jag uteslöt snorunge-delen och talade om att det var hunden bredvid, den andra Malva, den icke-monstriga, mindre glada och inte lika söta Malva som hade bitit sin ägare (bedömningen om gladhet och söthet utfördes av mig, som själv-auktoriserad domare).
Därefter började jag fundera över varför hon släppte fram sin hund till min (de båda busade omkring under tiden), om hon nu trodde att hon var aggressiv på nåt vis. Och när jag hade funderat på det började jag fundera på om det var fler som trodde att det var MIN Malva som bets, och vilka åtgärder jag i så fall skulle behöva ta för att hämnas och rättfärdiga MIN Malvas namn.
Så, så att alla som någonsin besöker denna blogg vet:
Min hund biter ICKE i folk.
Om hon nu inte har fått tillåtelse, alltså. Typ "här, varsågod, kampa med min hand/näsa/insert valfri kroppsdel here". Och inte ens då biter hon hårt. Så det så.
Jag tror för övrigt att den andra Malva, bit-Malva, bets för att hon ville bli arg på en hund bakom, men blev stoppad av sin ägare så då bet hon i henne istället. Så sa i alla fall Anna, som såg det lite bättre än mig (jag hörde bara arga små ljud, och flyttade lite diskret min hund åt hållet där inga ljud hördes...).
Jag tycker dock fortfarande inte att det är okej att en hund gör så, om det inte är i någon form av väldigt pressad situation. Vilket en utställningsring inte är. Så.
Som tröst för att vi inte fick med oss någon blaffig rosett hem att skryta med gick jag och Malva och tröstköpte hundgodis. Hon har nu två påsar asbra-och-nyttiga-och-utan-tillsatser-hundkex från James Wellbeloved, och en påse Snack Meat Sandwich (visst låter det tufft?) som ser sjukt goda ut, från Profine. Och så har vi varit nära på att köpa en hel massa onödiga saker, men jag lyckades lägga band på mig.
Nu ska jag försöka sova bort min nackspärr. Eller äta glass. Jag har inte riktigt bestämt mig...
I alla fall. I söndags var vi på utställning. Ja, vi var faktiskt på utställning i lördags och fredags också, men i söndags deltog vi i spektaklet.
Den individuella bedömningen gick bra, även om jag måste säga att jag tyckte det var en väldigt snabb bedömning av domaren. Malva fick hoppa upp på bordet, bli klämd på lite grann, springa fram och tillbaka en gång och i samma veva som domaren bad oss springa ett varv runt efter det så riktade han uppmärksamheten mot nästa hund. Men, han kanske inte behövde så mycket tid, han visste väl vad han tittade efter. Vi fick i alla fall ett Excellent, vilket var mitt lilla mål för dagen, och följande kritik:
"Very feminin, 18 months. Needs to fulfill in maturity. Correct head with typical coloured and formed eyes. Scissor bite. Slightly low tail set."
Med andra ord: Malva ser ut som en tjej, vilket ju passar bra eftersom hon är just det, men en något omogen sån. Och, hon har fint huvud men svansen har trillat lite för långt ner (hon hade alltså inte svansen mellan benen, utan den sitter fast för långt ner på rumpan, så att säga).
För övrigt insåg jag just att jag ljög lite för domaren, Malva blev ju faktiskt 19 månader, samma dag och allt. Hoppsan.
I konkurrensklassen var vi dock inte så populära, och blev oplacerade som femma av fem deltagande tikar. Vilket inte gör mig särskilt mycket, förutom att jag stör mig lite på att vi fick sämre placering än hunden som bet sin ägare inne i ringen (något jag trodde skulle räknas som "oacceptabelt beteende").
Sorgligt nog hette denna hund också Malva, fast kom från en annan kennel. Vilket bland annat ledde till att någon frågade om min hund var Malva (jo, det var hon ju), och en tjej då förklarade för mig att min hund bet mig. Svaret är nej, snorunge, min hund har bättre vett än så, hade jag kunnat säga, men jag uteslöt snorunge-delen och talade om att det var hunden bredvid, den andra Malva, den icke-monstriga, mindre glada och inte lika söta Malva som hade bitit sin ägare (bedömningen om gladhet och söthet utfördes av mig, som själv-auktoriserad domare).
Därefter började jag fundera över varför hon släppte fram sin hund till min (de båda busade omkring under tiden), om hon nu trodde att hon var aggressiv på nåt vis. Och när jag hade funderat på det började jag fundera på om det var fler som trodde att det var MIN Malva som bets, och vilka åtgärder jag i så fall skulle behöva ta för att hämnas och rättfärdiga MIN Malvas namn.
Så, så att alla som någonsin besöker denna blogg vet:
Min hund biter ICKE i folk.
Om hon nu inte har fått tillåtelse, alltså. Typ "här, varsågod, kampa med min hand/näsa/insert valfri kroppsdel here". Och inte ens då biter hon hårt. Så det så.
Jag tror för övrigt att den andra Malva, bit-Malva, bets för att hon ville bli arg på en hund bakom, men blev stoppad av sin ägare så då bet hon i henne istället. Så sa i alla fall Anna, som såg det lite bättre än mig (jag hörde bara arga små ljud, och flyttade lite diskret min hund åt hållet där inga ljud hördes...).
Jag tycker dock fortfarande inte att det är okej att en hund gör så, om det inte är i någon form av väldigt pressad situation. Vilket en utställningsring inte är. Så.
Som tröst för att vi inte fick med oss någon blaffig rosett hem att skryta med gick jag och Malva och tröstköpte hundgodis. Hon har nu två påsar asbra-och-nyttiga-och-utan-tillsatser-hundkex från James Wellbeloved, och en påse Snack Meat Sandwich (visst låter det tufft?) som ser sjukt goda ut, från Profine. Och så har vi varit nära på att köpa en hel massa onödiga saker, men jag lyckades lägga band på mig.
Nu ska jag försöka sova bort min nackspärr. Eller äta glass. Jag har inte riktigt bestämt mig...
Fast jag borde gå och lägga mig
....så sitter jag här och gör en massa jätteonödiga saker som jag inte alls borde göra, och om jag borde göra nåt så skulle det ju varit sånt som faktiskt behöver göras, för jag har en del sånt. Som ska göras, alltså.
MEN!
Har DU nånsin undrat hur en jättearg och aggressiv kooikervarg med alla möjliga fel på sig låter när man retar den i soffan? Klart du har! Här är svaret:
Näe, det har var kanske inte så himla informativt inlägg. Fast å andra sidan så kan jag nog konstatera att informativa och samhällnyttiga blogginlägg inte riktigt är min grej. Inte min kopp te, som någon annan kanske skulle säga.
MEN!
Har DU nånsin undrat hur en jättearg och aggressiv kooikervarg med alla möjliga fel på sig låter när man retar den i soffan? Klart du har! Här är svaret:
Näe, det har var kanske inte så himla informativt inlägg. Fast å andra sidan så kan jag nog konstatera att informativa och samhällnyttiga blogginlägg inte riktigt är min grej. Inte min kopp te, som någon annan kanske skulle säga.
Moovie star, movie staaar..
Jaha. Nu är det november. Vinter. Yay.
Anyway, jag har nådigt beslutat mig för att visa upp filmen från Malvas lydnadstävling. Intressant, inspiration, avskräckande exempel - det får ni avgöra själva. Här har ni det, komplett med coola texteffekter innan varje moment. Och ja, min hund kanske är lite liten för att det ska synas bra på film med det avståndet, men hon har inga planer på att växa. Så det får ni leva med!
I helgen är det internationell utställning i Växjö, ca 150 m från mitt hus. På söndag ska alltså jag och fröken kooiker ta oss an struttandet i vänstervarv igen, och det blir det första officiella utställningsresultatet. På lördag ska jag släpa med mig mr Karlsson för att spana in ras för en eventuell framtida nykomling, och på fredag blir det förhoppningsvis antingen utställningsdejt med Sanna eller agilitydejt med Anna. Eller allra helst, båda!
Inför helgen har jag 1. påbörjat en massiv kooikerrengöring, genom att reda ut allt öronhår och borsta bort päls nog för att göra mig en vinterjacka (fast såhär i efterhand kanske hon borde ha så mycket päls som möjligt på sig på utställning...). Jag har också gnuggat frenetiskt med Bamsetandborsten samt klippt klor i mängder. I slutet på veckan planerar jag även att få till ett hundbad, vilket säkert kommer bli väldigt... eh, uppskattat.
Jag har också 2. försökt träna in ett stiligt uppställande a'la proffshandler, i tron att om min hund vet precis vart hon ska ställa fötterna för att se snyggast ut, så behöver inte jag bekymra mig över det framför domaren. Problemet här ligger ju då i att jag inte vet var fötterna ska vara, och därför inte kan lära Malva det. Dessutom tycker Malva att det är en alldeles underbart urtråkig övning att bara stå stilla och vifta på svansen, och inte ens få försöka erbjuda andra tricks som är roligare att utföra.
Så, vi övar på att stå stilla och se glada ut, och så hoppas vi att det är allt som krävs för att bli champion.
Anyway, jag har nådigt beslutat mig för att visa upp filmen från Malvas lydnadstävling. Intressant, inspiration, avskräckande exempel - det får ni avgöra själva. Här har ni det, komplett med coola texteffekter innan varje moment. Och ja, min hund kanske är lite liten för att det ska synas bra på film med det avståndet, men hon har inga planer på att växa. Så det får ni leva med!
I helgen är det internationell utställning i Växjö, ca 150 m från mitt hus. På söndag ska alltså jag och fröken kooiker ta oss an struttandet i vänstervarv igen, och det blir det första officiella utställningsresultatet. På lördag ska jag släpa med mig mr Karlsson för att spana in ras för en eventuell framtida nykomling, och på fredag blir det förhoppningsvis antingen utställningsdejt med Sanna eller agilitydejt med Anna. Eller allra helst, båda!
Inför helgen har jag 1. påbörjat en massiv kooikerrengöring, genom att reda ut allt öronhår och borsta bort päls nog för att göra mig en vinterjacka (fast såhär i efterhand kanske hon borde ha så mycket päls som möjligt på sig på utställning...). Jag har också gnuggat frenetiskt med Bamsetandborsten samt klippt klor i mängder. I slutet på veckan planerar jag även att få till ett hundbad, vilket säkert kommer bli väldigt... eh, uppskattat.
Jag har också 2. försökt träna in ett stiligt uppställande a'la proffshandler, i tron att om min hund vet precis vart hon ska ställa fötterna för att se snyggast ut, så behöver inte jag bekymra mig över det framför domaren. Problemet här ligger ju då i att jag inte vet var fötterna ska vara, och därför inte kan lära Malva det. Dessutom tycker Malva att det är en alldeles underbart urtråkig övning att bara stå stilla och vifta på svansen, och inte ens få försöka erbjuda andra tricks som är roligare att utföra.
Så, vi övar på att stå stilla och se glada ut, och så hoppas vi att det är allt som krävs för att bli champion.
