monstermalva

Hur man klickertränar på bästa sätt, enligt MalvaMetoden:

1. Försök upprepade gånger krypa in genom mattes öra, för att antingen ta sig till hjärnan och manipulera den, eller för att få matte att ge upp och plocka fram klicker och godis.

2. Placera matte på knä på golvet, på lämpligt avstånd.

3. Erbjud beteenden. Det vill säga, sitt i surikat ("sitt fint"). Sitt vanligt. Sitt surikat. Ligg. Sitt surikat och vifta ospecificerat med tassarna, och upprepa detta under otåliga ljud och menande blickar mot korven matte borde dela ut.

4. Inse att matte är dum i huvet som inte anser att det du just gjorde var ett trick värt minst all korv.

5. Upprepa punkt 3, men använd otåliga ljud och menande blickar under hela repertoaren.

6. Stirra uppgivet på matte.

7. Slå med tassen på mattes tumme, så att klickerknappen trycks ner och matte måste ge godis.

8. Du har nu effektivt tränat och belönat dig själv. Njut av din nyvunna kunskap!

För övrigt har Malva "lekt" ihjäl sin stackars flamingo till oigenkännlighet, han ser numera ut såhär:

...och Daniel är förkrossad över detta.

(i kanten där ser ni förresten lite av min nya matta som jag köpte igår, woho :D)

Nu har jag och Malva varit ute och gått och rekat omgivningen lite grann. Vi har kommit fram till att det tar ungefär 20 minuter att promenera ner till brukshundsklubben, vilket får anses vara ganska lagom. På samma väg hittade vi även en hage som har utnämnts till Växjös Hundlekpark, som jag inte hade en aning om att det fanns men nu vet vi det i alla fall! Där passade vi på att leka lite med en golden retriever och två gråhundar - varav den ena var knappt 4 månader gammal och redan betydligt större än minimonstret. Malva passade även på att för en gångs skull testa på att bete sig som en "normal" kooiker, var lite lätt reserverad mot de andra hundarna och kände inte alls behovet av att hälsa på ägarna. Fast efter en liten stund tröttnade hon och försökte få igång gråhundarna på en rusa-som-en-idiot-runda (med tillhörande kraschlandningar i staketet), fast ingen orkade ens försöka sig på att springa ikapp henne. Malva fick övergå till brottningsmatch med valpen istället, och var sen sitt vanliga översociala jag på vägen hem. Behöver det nämnas att hon hann klättra upp i ansiktet på de andra hundägarna och kräla omkring av lycka en stund innan vi gick?
I samma krokar verkar det ligga ett naturreservat, med diverse olika stigar att följa, men dem får vi nog utforska senare när snön har försvunnit...

Jag har även upptäckt 5 inställningar på min kamera som jag inte hade en aning om (jag har ju bara haft den i 3-4 år eller så...), till exempel en inställning för att ta bättre bilder i snö - något som hade behövts på bilden ovan och alla andra bilder under hela den här aslånga vintern... Men jag får väl nöja mig, jag har insett att det känns viktigare att köpa saker som porslin och mat och sånt än en systemkamera. (Kanske)

Så här ser det i alla fall ut när Malva tuggar på Zixtens superstora julben (som han inte uppskattar), och med det får jag väl avsluta det här och släpa ner Malva från sängen så att vi hinner träna lite innan jag ska sticka till jobbet:

Jaha, nu har vi alltså flyttat, Malva och jag. Numera bor vi i en vindslägenhet ungefär halvvägs mellan jobbet och centrum. Kylskåpet låter lite som om det sitter en jättearg duva inlåst i det, och vissa utrymmen har en tendens att lukta lite som specifika maträtter (fast jag har svårt att konstatera vilka). Men inte länge till, för idag har jag införskaffat husdeodorant med citrusdoft, minsann!
Jag har i genomsnitt 10 minuters gångväg till ALLT, förutom möjligen skog. Vi ska försöka jobba på det i morgon, och se om vi inte kan hitta någonstans där en liten hund kan hitta pinnar och bark och sånt.
Vi har inte så jättemycket möbler, men tur är väl det för det var inte det lättaste att få dem uppför trapporna (det hotas om motorsåg när de ska ner igen...), men vi kommer väl skaffa mer i sinom tid (till exempel när nästa lön kommer).

Idag är Malva lite försummad, hon fick inte följa med och handla och har inte gjort så mycket intressant alls förutom att påbörja "tricket" att själv stoppa tassarna i selen (nejdå, hon har inte alls världens lataste matte). Vi låg dessutom kvar i sängen till klockan var nästan 1, för att vi kan. I det här hushållet går man inte upp tidigare än man måste!
Om någon tycker det är konstigt att Malva fann sig i att ligga i sängen hela förmiddagen, så är svaret nej. Malva har nämligen inte velat göra så mycket mer än sova de senaste dagarna. Jag misstänker att det är ett löp på ingång, eftersom hon just nu gör nästan allt hon inte brukar göra. Hon ligger och tjurar i buren, nosar oavbrutet i marken när vi är ute och går, och morrar både länge och väl på allt som ger ljud ifrån sig. Besökare får sig en kombination av glatt studsande, morrande, glada väsningar och varnade skall. Hon har till och med bytt preferens bland tuggsakerna, nu är det ett tidigare bortglömd litet nylonben som är den käraste ägodelen. Hon har också blivit mycket "mammigare" än vad hon har varit innan och vill helst leva sitt liv i mitt knä (eller i buren), jag har till och med hört henne pipa lite när jag har gått ut. Med andra ord är Malva inte riktigt som hon brukar, men jag hoppas att det går över så småningom - kanske när vi får hit resten av grejerna från Daniels lägenhet, där bland annat Roadkill befinner sig.

Vi har lyckats pricka in ett hus med fullt av andra hundar i, vilket är både bra och dåligt. På våningen under oss har vi hälsat lite snabbt på en fransk bulldog, som vi hoppas kunna stifta lite mer bekantskap med så småningom. På ett kontor på bottenvåningen huserar ett par yorkshireterriers tillhörande hyresvärden, som jag dock inte har träffat på ännu. På samma våning finns också en gigantisk schäfer, som enligt hyresvärden kan vara något småhundsätande och aggressiv om den är på det humöret. Den har vi faktiskt träffat på idag, och det var väl ingen höjdare. Herr/fru schäfer började mycket riktigt skälla och kasta sig i kopplet ganska omgående när den fick syn på lilla kooiker ute på gården. Lilla kooiker blev skitförbannad och skällde tillbaka allt vad hon orkade - inget vidare första intryck från vår sida heller alltså. Sorgligt nog ägs schäferstackarn av en styck glad thailändsk man, som leende kom och mötte oss och gladeligen hade släppt fram hunden för att "hälsa" om inte jag hade ryckt åt mig min lilla (helst oätna) illbatting och smitit in i huset. Förmodligen kommer jag alltså förr eller senare behöva tala om för den leende lilla gubben att jag inte anser att våra hundar ska hälsa på varandra trots att de bor grannar, gissningsvis samtidigt som jag artigt sparkar bort hans hund från min.
Det kommer bli spännande!

Nu ska vi försöka frambringa en strumpa att kampa med, om det nu kan passa damen, ur någon väska eller låda någonstans....

Som rubriken lyder!
Vi har just lekt en runda med aktiveringleksaken, som består av fyra benformade skivor som man kan snurra på, för att få fram godis i urgröpningar - som också är benformade. Jag har börjat introducera klossar (benformade!) som man kan sätta i för att göra det lite svårare - klossen måste lyftas bort innan man kan snurra på skivan.
I alla fall, förra gången vi lekte en liten stund med den satte jag i en kloss, och fick visa lite grann för att hon skulle förstå att den gick att lyfta på. En gång hann vi göra det. Den här gången behövde jag knappast visa, hon kopplade sambandet mellan klossen och att det inte gick att snurra på ungefär 7 sekunder, lyfte bort klossen och fick sitt godis. När leksaken var tom försökte hon sätta tillbaka klossen igen - jag vet inte om det innebär smarthet eller tvärtom, men jag tänker tolka det som intelligens!
Vilket förvisso är ganska sorgligt, eftersom jag nu aldrig kommer kunna skylla på hennes dumhet för att det inte går bra att träna. Eller ja, adhd/damp-diagnosen får nog sitta kvar ett tag till, men det finns uppenbarligen liv innanför de flaxande öronen och den vita lilla bläsen, till skillnad mot vad många verkar tro!
Här är hon i alla fall in action, den sluga lilla råttan:

Malva är tillbaka! Faktum är att hon kom tillbaka redan i förrgår, men jag har inte orkat tala om denna viktiga händelse för världen. Men återigen fylls lägenheten av hundhår, pipleksaker och skällande på alla som plingar på dörren. Wunderbar!
Jag har också fått veta att jag ska flytta, och att jag eventuellt ska göra det redan på söndag. Det innebär att jag och Malva snart kommer ha en egen tvåa att leva rövare i. Det innebär också att jag ska bo helt ensam för första gången någonsin, och jag kommer därför utdela ett plågsamt straff till alla som inte hälsar på mig regelbundet - kanske helt enkelt att ni får ta hand om mig sen när jag har blivit galen av att gå runt och prata med mig själv hela dagarna. Alternativet är att jag skaffar mig en hög till med hundar och övergår i en hundversion av crazy catlady.
MEN det kommer förstås också att bli ganska asbra att flytta till min lilla vind, eftersom jag kommer ha skitnära till allting och dessutom ett antal stora upplysta parkeringar att träna lydnad på hela kvällarna.

Malva fryser lite numera, vilket konstigt nog gör mig lite glad - mest för att jag nu får en anledning att köpa ett asfint täcke till henne. Dessvärre har Sanna beslutat sig för att kombinera sitt valpköp med någon form av elak influensa, så jag tror att vi väntar ett tag med att invadera hennes hus och lager. (Och gosa med Whin. Vi måste gosa med Whin).

För övrigt har vi återigen frångått den SuperSatsiga träningsplanen för att istället träna in ett antal omotiverade trick, exempelvis att stå på bakbenen (vilket Malva har försökt få mig att godkänna som trick i princip sen jag fick hem henne). Men hon har faktiskt blivit mycket bättre på vänstersvängarna i fotposition sen hon lärde sig snurra-runt-pallen-grejen, vilket helt plötsligt gör att det inte alls det var ett meningslöst och omotiverat trick att lära in (som vissa snart-före-detta-sambos vill påstå)! Allt går att lösa med tricks!

Här borde jag egentligen lägga in en bild på Malva, som just nu ligger i soffan med rumpan högt uppe på ett par kuddar och läppen lite uppdragen så att ena tanden syns. Hon ser ut lite som någon form av slaget troll. Men, jag orkar inte gå och hämta kameran (som jag kanske kan byta ut mot Idas systemkamera, om jag lyckas skrapa ihop lite pengar), och antagligen skulle hon vakna och följa med mig om jag försökte. Ni får tänka er hur det ser ut istället.
Nu ska jag snart åka och jobba, och sen ska jag ägna mig åt en av mina stora hobbys - skapa listor!

Denna veckan är Malva på semester, i det exotiska Svarvaremåla. Mest för att jag ska kunna jobba som en liten dåre (fast idag var det lugnt, vilket jag och Maja firade med semlor). Detta gör att jag inte har så mycket intressant att blogga om, eftersom själva föremålet för skriverierna inte är närvarande. Att lämna bort Malva är för övrigt lite som att raka av sig allt hår - det blir mindre att sköta om och man behöver inte gå upp lika tidigt på morgonen, men det känns tomt och lite kallt. Malva och jag är förmodligen siamesiska tvillingar, fast ni vet, olika arter.

Men! Jag sitter här och dör lite inombords för att jag inte har lyckats prata med Sanna, som hämtade hem en styck liten, fluffig, blue merle-färgad Border Collie-valp igår. (Sanna, jag kräver att få veta ALLA detaljer, från Ruts avundsjuka till Whins kissrutiner!). Malva kommer självklart att bli en ultimat lektant till denna lilla skapelse - förhoppningsvis kanske hon får testa på hur det är att vara den som blir dragen i skinnet och biten i kinderna, istället för den som drar och biter.

Nåväl, jag får väl ta och skriva färdigt något av de inläggen jag faktiskt har börjat lite på, och kanske jobba vidare på Malvas "träningsplan" som substitut för att faktiskt genomföra träningen. Och gosa får jag väl göra med Daniel då....
Jag vill ha tillbaka min hund!

Så är det dags för ett nytt år, med nya möjligheter och så vidare. Det börjar bli dags för Malva att växa upp och spöa skiten ur alla andra hundar i alla tävlingsgrenar. 2011 ska bli Året Då Malva Ägde Alla. Eller, eh, ja. Vi kommer nog fortsätta flumma som vanligt och inte göra ett vettigt skit.


Såhär till nyår har det ju också varit det vanliga krigandet om smällare och fyrverkerier vs. hundägare med rädda hundar. Jag måste säga att jag tycker det är ganska löjligt.
Visst, det finns väldigt många anledningar till att inte smälla fyrverkerier, man kan spränga sig själv i luften, det ser ut som skit efteråt, osv. Men att hundägare på fullt allvar tror att folk någonsin skulle sluta smälla enbart för hundarnas skull är ju bara idiotiskt. Jag tycker det vore bättre att kämpa för att man ska få ta med sig hunden överallt, om man nu ska kriga för hundars rättigheter i samhället...
Och nej, jag är självklart inte helt känslokall, det är absolut synd om alla de hundar som är så rädda att de håller på att krypa ur skinnet på nyårsafton, de som måste drogas eller skickas ut på landet för att inte få panik. Men är enligt mig upp till varje hundägare att förbereda sin hund, det är ju faktiskt väldigt mycket lättare att träna sin egen hund att inte reagera än vad det är att försöka ändra på hela nyårstraditionen - jag hade antagligen inte ens kunnat ändra på min egen raketglada pojkvän om jag så hade bett på mina bara knän.
Vi anpassar våra hundar helt och hållet efter våra liv och rutiner resten av året, jag förstår faktiskt inte varför det är så många som anser att vi inte ska behöva göra det den sista (och första) dagen på året. Naturligtvis blir hundar rädda för höga ljud, och vissa är mer känsliga än andra, men det finns massa metoder för att träna dem att vara lugna ändå. Det finns människor som också är skotträdda - ett exempel är min bror. Min bror är jägare, kanske ska tilläggas.
Malva ligger och sover medan ljuden till något tv-spelskrig spelas högt nog för att jag själv ska hoppa till. Zixten hoppar snällt med in i fräsande och gnisslande tåg, trots att han tycker det är jätteobehagligt, och han har lärt sig att slappna av även om det åskar och blixtrar ute. Jag pratade med en tjej som hade labrador för ett tag sen, hon hade problem att hålla hunden lugn på nyår - eftersom han hoppade upp i fönstret så fort det smällde och spanade efter en fågel att hämta. Jag är säker på att Malva reagerade lite vid tolvslaget igår, men jag brydde mig inte eftersom jag vet att hon inte får panik (vi har tränat ;)) och dessutom var tillsammans med två synnerligen orädda hundar, inomhus. Nästa gång kommer hon förhoppningsvis att bry sig ännu mindre, eftersom hon uppenbarligen inte dog av det.
Jag skulle därför snarare vilja uppmana hundägare: ta ansvaret för era hundar, se till att de slipper skaka och dregla så fort det börjar låta utanför fönstret!

För, som Sanna så väl uttryckte det "det är fan en rättighet att sätta eld på sina pengar och skjuta upp dem i luften som en idiot!"


Nog om det! Trots min fyrverkeriälskande pojkvän blev det ett rätt mesigt fyrverkeri hos Sanna i skogen, så våra hundar hade faktiskt inte heller så mycket att bry sig om - alla (utom en) hade förväntat sig att alla andra skulle ta med sig raketer...
Men vi åt asgod kyckling, Malva lekte med sin favorit-tant Thia och vice favorit-tant Rut (de turas om att vara överst på listan, har jag märkt) och åt nästan ingenting förutom några chips-ringar på hela dagen. Hon blev så till sig av alla som behövde hållas reda på att hon helt glömde bort att hon är rumsren, och kissade inne två gånger trots att jag med jämna mellanrum tvingade ut henne i blåsten och snön. Vi passade på att köpa en ny Roadkill (en grå!), eftersom Thia bet av svansen och dissekerade den gamla lite lite mer än vad Malva redan hade lyckats med, och Daniel köpte en mjukis-sköldpadda som redan är lobotomerad och tömd på inälvor. Malva satsade på en helnatt och försökte hålla igång de andra i konstant lek (genom att hänga i deras skinn och slita dem i ben, öron, kinder och annat löst), men till sist blev hon förvisad till min jacka i hallen, där hon gav upp och somnade.
Ett trevligt nyår, med andra ord! Nu avslutar jag nog det här aslånga inlägget, och passar på att önska alla mina 8 läsare ett gott nytt år!