monstermalva

Jaha, nu var julen (och mitt 4 dagar långa jullov) över, för att ge plats åt den riktiga högtiden - mellandagsrean! Fast just det, jag jobbar ju hela dagarna, så jag har inte direkt tid att slösa upp min torftiga lön ändå. Igår, till exempel, var jag schemalagd för 3 timmar men det slutade med att jag jobbade 9 timmar. Jag älskar god planering!

Men nog om det. Jag känner att det är dags för ett något obligatoriskt juleinlägg!
Malva såg i vanlig ordning till att få mest uppmärksamhet, även under julen. På julafton till exempel, när hon insåg att Kalle Anka och annat tecknat trams gjorde oss mer intresserade än hennes högtidliga sovande på soffan, valde hon att spy en liten fontän av illaluktande gojs över mattan. Hon fick definitivt vår uppmärksamhet.
Dessvärre verkade det som att hon inte riktigt hade tänkt på att en bieffekt av att kräkas upp hela sitt innanmäte kan vara att man mår lite illa (eller tvärtom, det är lite som med hönan och ägget) och därför gick hon och slokade med svansen i några timmar efteråt. Det är enda gången Malva har varit ens i närheten av att vara sjuk, men av någon anledning förvånar det mig inte att det inträffade just på julafton. I vilket fall som helst så piggnade hon snart till, kanske var det när hon insåg att inuti den i hennes ögon värdelösa gåvan hon tilldelats (trots att hon i normala fall ser det som sin uppgift att sönderdela allt papper som finns i molekyler) fanns ett tuggben modell större.

Malvas övriga julklappar var ett grisöra, en rosa flamingo från Daniel som blev så omtyckt att den nu ligger här med ansiktet avtuggat, och en DogTornado aktiveringsleksak från Dogman som vi fick som plåster för vårt oerhörda lidande i samband med diskvalificeringen ur deras tävling i höstas (ni kanske minns det från något tidigare inlägg).

Delikatessen exotisk fågel. Här syns för övrigt Zixtens gigantiska julklappsben, och Malvas något mindre.

Zixten var däremot laddad, och hade helst öppnat alla julklappar. Han var så inne i att kasta papper omkring sig att han knappt märkte att paketen faktiskt innehöll saker, utan fortsatte istället glatt att slita sönder allt han kom åt. Han har också försökt gräva sig igenom DogTornadon, tålmodig som han är, men efter ett tag lyckades jag faktiskt få honom att inse att man inte får något godis (läs torrfoder) om man inte använder enbart nosen.

Juldagen spenderade Zixten till större delen ute i snön, där han låg som en sankt bernard och vakade över (och skällde lite på) släkten som anlände. Malva sprang omkring och tiggde kärlek som vanligt, men var faktiskt ovanligt sansad och icke-klättrande. Kanske för att ingen vågade ge henne någon julmat, eller för att ingen egentligen brydde sig så värst mycket om att hon existerade i all sin gosighet.

 

I färd med att döda den nyss befriade Ullareds-flamingon

 

Jag har inga fina julkort på Malva i tomteluva vid en vacker snölykta och julgran i bakgrunden, men eftersom jag ändå inte har skickat ett endaste julkort så gör det nog inget. Jag har ju skitbra bilder på hur hon dissekerar ett gosedjur istället! Dessutom skulle hon aldrig sitta still bredvid en snölykta, hon skulle gräva den till smulor på rekordtid...

Det bästa med min hund är att hon har förstått innebörden av ordet "fy" utan att vi knappt har behövt träna på det. Exempel: Malva har fått syn på väldigt intressanta människor någonstans (det vill säga människor som existerar), och ser ut att vilja springa fram och hoppa upp i ansiktet på dem. MEN, ett endaste litet "nej" - inte ens ett fy, utan ett nej i vanlig samtalston, så skuttar hon istället vidare åt hållet vi faktiskt var på väg.
Som jämförelse kan ju nämnas att om Malva nu hade varit Zixten, hade reaktionen istället varit febrilt tänkande med blicken snabbt flackande mellan mig och det intressanta, för att komma fram till lösningen "Aha!! Aldrig i livet, skitmatte, wohooo"..... och det är därför Zixten går i koppel och Malva lös.
Exemplet ovan var för övrigt hämtat från vår kvällsrunda idag (inte Zixten-delen dock), under vilken vi bland annat stärkte vår relation - kanske man kan kalla det - genom att gräva ett gemensamt hål i snön. Malva hade grym inlevelse och rafsade på som en rabiat liten mullvad, men vi fick båda ge oss när vi kom ner till islagret som skiljer den första snöomgången från de senaste. Vi såg säkert väldigt coola ut, i alla fall.

Jag försökte ta ett par bilder med min usla telefon i morse när jag var ute på den obligatoriska morgonrundan - efter att min asbra chef skickade ett sms klockan halv nio om att jag minsann skulle börja jobba klockan tio eftersom han antagligen just insett att vi visst skulle öppna en timme tidigare idag (nej tack sa jag, eftersom det hade tagit mig ungefär lika lång tid att gå till jobbet som att vänta på första bussen 10.20...) - men resultatet blev såhär:

 

Ingen höjdare, alltså.

Nu ligger hennes kooikerhet här i soffan och ser varm och plågad ut, men vill man så gärna ligga i soffan trots att man har en massa päls så får man skylla sig själv. Innan blev hon också tvingad till att dansa med Daniel till Justin Biebers senaste album, det finns alltså inga gränser för vad den stackars hunden utsätts för.

Det sämsta med att ha en kooiker är att man måste faktiskt ut och gå en morgonrunda innan jobbet, och nej, det räknas inte om man går runt huset, eftersom den inte nöjer sig med motionen man får av att flytta sig mellan soffan och sängen (som en viss spaniel jag vet gör). Det bästa med att ha en kooiker som måste ut och motionera på morgonen, är att man kan lägga tillbaks den i sängen och använda den som värmekälla även fast man har varit och busat i en halvmeter snö, till skillnad från exempelvis nyss nämnda spaniel. Faktum är att Malvas sele samlar på sig mer snö än vad själva hunden gör, hon behöver bara skaka på sig och så är hon torr och snöfri igen. Ibland behöver man inte ens torka tassarna!

Idag har jag jobbat, två timmar längre än vad jag hade räknat med, och dessutom promenerat sträckan som vanligtvis avverkas med den ena bussen, eftersom jag missade den näst intill enda bussen som gick med lite knappt 7 minuter. Yay. Nåväl tänkte jag, då får jag väl rättfärdiga kakpåsen jag ska sätta i mig med att gå första biten, hurtig som jag är. Dessutom kom jag fram till stationen i precis lagom tid för att hinna med bussen som går varje timme ut till campus. Trodde jag - i själva verket skulle bussen inte alls gå 5 minuter senare som tabellen visade, utan den lilla skylten i busskuren påstod att den skulle komma om 34 minuter, minsann! Jag vet inte hur det är möjligt för en buss att bli försenad en halvtimme när sträckan den ska köra brukar ta strax under en kvart, men det är å andra sidan inte första gången.

När jag så väl kom hem, måttligt upprörd över hur felbehandlad jag kände mig (dessutom hade chauffören på teleborgsbussen mage att dra ett dåligt skämt när jag klev på), hade Malva organiserat någon form av förfest i lägenheten. Jag är säker på att det var Malva, för hon var noga med att vara i centrum hela tiden och efter att deltagarna (hela 4 stycken, så dålig är Malva på att ordna fest) hade gått vidare somnade hon ganska snart, efter att ha ätit exakt 4 kulor av sin kvällsmat.

Nöjd hund, och lite av en blottare.

I morse träffade vi för övrigt en fruktansvärt söt phalénevalp, och jag som hittills har hävdat att Malva är den absolut sötaste hunden som existerar hade god lust att byta ut henne på plats. Men efter att de hade fått busa lite grann (de fick, för jag blev så överlycklig över att ägaren faktiskt frågade om de fick hälsa) tog jag ändå med mig min egen hund vidare i snöskogen.

Jag funderar nu på att förena mig med den avsvimmade valpen här bredvid, för det känns inte ens lönt att försöka ta reda på var min man befinner sig (det är visst sista festhelgen för terminen om man är student). I morse gick han nästan upp tidigt, när jag hade kommit tillbaka från skogsrundan (och med tidigt menar jag alltså typ, halv 10). På mitt förvånade skrik vid såna livstecken svarade han "jag vill ju umgås med min underbara flickvän.... som äter senap.... jag går och lägger mig igen". Nähä. Men försök du äta en macka med julskinka på utan senap, då är det ju faktiskt meningslöst att alls äta den.

Det var i alla fall det enda jag har sett av honom idag.

Och ja, jag inser också att det här inlägget var helt utan någon som helst intressant information (utom kanske att jag måste ha en phaléne), men jag har jobbat länge idag (och tydligen är det inte bara jag som handlar julklappar sista veckan, utan hela Växjös befolkning) så jag har en anledning att få svamla! Dessutom har jag ju druckit ett halvt glas mousserande vin, mitt lilla fyllo.

Malva är aslycklig.
Det verkade som att det till slut blev ganska tråkigt att plöja runt som en galning i snön, men mest berodde det nog på att det började bli lite skare på snön. Men, turligt nog för Malva har det nu rasat ner en omgång till så det är bara att börja om och fräsa vidare. Med lite större svårighet i och för sig, eftersom hon nu försvinner helt i snön och det enda som syns är ett litet huvud som skuttar runt. Dessvärre innebär det här också att alla stigarna, som var upptrampade så att man faktiskt kunde gå ungefär där man brukar gå, nu är ganska översnöade och även där är det alltså bara att börja om.
Jag plågas, Malva gläds.

Eventuellt går fröken flams också igenom någon form av andra spökålder, och försöker varna mig för potentiellt farliga saker som kan finnas längs våra promenader. Igår var det ett barn som skrek uppe vid slottet, och idag en tjej som tog bilder på sig själv en liten bit iväg. Uppenbara hot mot vår existens, som krävde lite skällande och skuttande runt i snön innan hon fann sig i att misstänksamt gå bakom mig och spana... Dessutom står det någon form av grävmaskin (läs: livsfarligt monster) ute på "gräs"planen, som måste blängas på med största möjliga misstänksamhet när vi går förbi. Fördelen med det hela är i alla fall att hon verkar ha lärt sig att springa till mig, istället för att själv springa fram och undersöka/skrämma bort eventuella farligheter, vilket gör att hon ändå kan gå lös för det mesta (nu även vid cyklister, om hon får sitta ner medan de kör förbi!). Tydligen inte med Daniel dock, som tog med sig henne för att hämta posten igår (och då behöver man alltså inte lämna byggnaden, så hon fick vara lös), varpå Malva smet ut när någon gick in, och vägrade komma tillbaka, och Daniel fick smyga omkring för att försöka fånga henne medan hon nosade på något. Jag önskar att jag hade varit hemma så jag kunde tittat och skrattat åt honom.

Idag är jag ledig, och borde åka in till stan för att införskaffa de sista julklapparna och sånt trams. Men, jag borde nog aktivera Malva först eftersom hon just nu ligger på rygg i soffan och tuggar på sin egen tass, vilket inte ser särskilt värdigt ut.
Dessutom snöar det igen...

Fönstertittande hund

Roadkill är en väldigt, väldigt plågad liten varelse nu i vintertider. Han kanske är menad att gå i ide egentligen, i vilket fall kommer han nog inte överleva vintern. Fast så var han ju redan överkörd när vi köpte honom. Malvas brutalitet och sanslösa sadism har lett till att han nu inte bara har en reva (läs 7 revor) i svansen, utan också ett uppslitet hål i nacken ur vilket Malva har grävt alla hans inälvor (ja, bomull då alltså) - som häromdagen låg spridda i lägenheten. Kvar är alltså ett sladdrigt skal i latex, med en pip i som inte funkar. Ena pupillen och nosen är lite bortskavd, och hela grejen luktar lite som om det faktiskt var ett överkört djur på riktigt. MEN vi älskar den! Malva gör det i alla fall.

I helgen var vi och hälsade på Sanna i skogen, Malva lekte med Rut och Thia konstant under hela vår vistelse där, och jag tog inte en endaste bild på dem. Fast hon hann också med att få sig en åthutning av den arga lilla katten, stjäla de andras märgben och prova en hel del täcken som Sanna hade fått hem. Jag vill köpa nästan alla. Och ett halsband i varje färg (med matchande koppel, naturligtvis), och ett antal selar, och en och annan leksak, och sån där reflexspray bara för att se hur det funkar, och en träapport om vi nu ska träna lydnad, och... eh, ja, ni förstår.
Hennes valpighet fick också prova en hundmössa (den tillhörde ett täcke, som dock var alldeles för litet) som var jättetöntig, då såg hon ut såhär fin ut:

Rut var också fin i vintermössa, men hade svårt att vara still tillräckligt länge för att min stackars telefon skulle hinna ta en bild:

(Tassarna i bakgrunden tillhör Thia, som var lite ledsen för att inte hon fick ha mössa på sig och bli fotograferad)
Nej, jag känner inte att jag vill köpa den här mössan. Faktiskt.

Idag har Malva tråkigt, eftersom jag var tvungen att jobba lite mer än planerat och hon då fick vara hemma med husse som pluggade och inte heller hade tid. Men hon har fått klickerträna lite i alla fall, med den nya superbelöningen - eldorado goudaost. Sorgligt nog den enda osten herr Karlsson kan tänka sig att äta, så vi tränar med ett och annat gnälligt "du tränar upp aaall min ooost!" i bakgrunden.

Nåväl. I morgon får vi försöka göra något vettigt!

Roadkill är sårad. Han har en reva i svansen, Malva kanske måste få en ny i julklapp. Men det hindrade inte oss från att busa med den stackarn i snön en stund nyss. Malva har också ätit sönder en strumpa, som alla trodde var hennes men som egentligen var hel och helt funktionabel (om än ganska ful och gammal).
Vi har också börjat träna på ett nytt trick: surikatposition ("sitt fint"). Och platsliggning, lite då och då.

Lite fler snöbilder från när jag var hemma häromdagen:

Malva var hungrig ikväll, det är eventuellt första gången det händer. Jag försökte passa på att göda henne, först gav jag henne lite extra mat, vilken hon åt upp. Sen tänkte jag lura i henne ännu lite mer genom att lägga lite mat i det gröna lilla aktiveringsmonstret, men då tittade hon mest på den med en något spyfärdig min (men protesterade naturligtvis högljutt när Zixten åt upp den istället, som den gentleman han är).

Nu ligger hon här och slickar kärleksfullt på mitt ben. Jag har stulit mammas dator (jag lämnade min egen i Växjö) och försöker förtvivlat spela lite spotify-musik på den, men med det supersnabba asbra internet vi har här går det inte så bra. Jag misstänker att jag får välja en låt, och helt enkelt spela den på repeat tills jag tröttnar (Gravity - Pixie Lott. Den ultimata mima-med-stor-inlevelse-med-Malva-som-mikrofon-låten).

 

För övrigt så har jag för en gångs skull inte tröttnat på julen ännu, vilket jag brukar ha hunnit göra vid den här tiden. Kanske är det för att det är så mycket snö, det känns mer motiverat att ha julpynt överallt när det faktiskt är vinter ute. Nästan lite mysigt, till och med!

Vad jag däremot HAR tröttnat på är den eviga julmusiken. Förra veckan när jag var ledig (och antagligen varenda dag även när jag inte var här) spelade mamma julmusik varje dag. Hela dagen, även om hon inte själv var i huset, ekade den evinnerliga julmusiken i hela huset (eller ja, mest på nedervåningen, kanske). Och i Växjö har alla affärer (utom Subway, som inte har fått radion installerad än) börjat köra jullåtar, antingen samma låtar som de senaste 10 åren, eller samma låtar som de senaste 10 åren i "häftiga" remixer. Nej, inte okej.

Som ni kanske förstår är jag inget fan av julmusik. Faktum är att jag kräks lite grann inombords när någon spelar Last Christmas eller Bjällerklang. Jag önskar att någon kunde sätta sig och skriva lite nya jullåtar, och de få gånger det faktiskt händer så kunde man ju ta och glömma någon av de gamla, och helst aldrig nånsin spela dem igen. Eftersom jag inte har något bättre för mig, och inte har något bra Malva-relaterat att komma med förutom att hon är hungrig, och alla andra har julspecialer hit och dit på sina bloggar, så tänker jag delge min 5-i-topp-lista på jullåtar som får min själ att dö lite grann, eller i alla fall må väldigt dåligt:

 

1. Merry Xmas Everybody. Jag vet inte vem som har gjort den, jag vill inte heller veta. Det finns ingenting som är bra med den här låten, förutom möjligen att den tar slut. Tyvärr finns den med på mammas jul-lista (och den är inte så lång, så den börjar om ganska ofta...)

2. Happy Christmas (War is over). Den här låten hade inte behövt vara så dålig, den börjar ändå helt okej (so this is Christmas, lalala...). MEN. Sen kommer kören som gud glömde in, som verkar bestå av barn som allihop koncentrerar sig mycket mer på att låta högst än på att faktiskt låta bra. Ett underbart recept på huvudvärk och dåligt humör!

3. Merry Christmas to you. Jill Johnson upprepar samma mening i ca 5 minuter. Det är ganska dömt att misslyckas.

4. Do they know it's Christmas? Ja, de vet nog att det är jul nu. Ni har ju sjungit om det längre än jag har existerat.

5. Delad femteplats får Last christmas och Rocking around the christmas tree. Mest för att de tvunget ska spelas 500.000 gånger inom loppet av någon månad, varje år.

 

För att ni nu inte ska tro att jag är en bitter liten människa som inte uppskattar denna kärlekens högtid (vilket jag i för sig är, lite grann), så har jag också gjort en lista på julmusik som faktiskt går att stå ut med, och till och med är lite bra i sina stunder. Om man tvunget måste ha julstämning, så rekommenderar jag att man främst håller sig till följande låtar:

 

1. Shake up christmas. Säga vad man vill om Coca-Cola, men det här är i alla fall en ny jullåt! Den är dessutom bra, fast jag vågar inte lyssna på den av rädsla för att hata den till nästa år.

2. Fairytale of New York. Mest för att texten är så trevlig och bra.

3. Nu kommer det tomtar med Fronda. Inte ens jag kan låta bli att vara glad och guppa lite till en sån töntlåt.

4. O helga natt. Mest för att den kan vrålas fram för full hals under det eventuella julbaket. Helst framförd av typ Peter Jöback, för rätt sliskighet.

5 Vår julskinka har rymt. Det enda som inte kan bli gammalt, är Werner & Werner.

 

EDIT: såhär i efterhand ser jag ju att jag har glömt ta med den bästa jullåten som någonsin kommer skapas, nämligen Yule shoot your eye out av Fall out Boy. Underbar låt!

 

Sorgligt nog var det mycket lättare att göra dåligt-listan, jag hade kunnat göra den betydligt längre. Mitt efternamn hade kanske varit Scrooge, om jag hade varit lite rikare, lite snålare, lite äldre och lite gråare.

 

Förresten kanske det saknas ett och annat C i det här inlägget, det beror i så fall på att man tydligen måste trycka på den tangenten i genomsnitt 3 gånger innan själva bokstaven dyker upp. Nu ska jag och Malva sova, om Malva har morrat klart på den som öppnade badrumsdörren - troligen en inbrottstjuv!

Ja, på allmän begäran har jag nu filmat lite snabbt hur det ser ut med tricket "steppa runt en pall", som jag nu har börjat döpa till "spin", och ska nu försöka mig på att lägga upp det här. Ni får ha överseende med att jag råkade missa halva hunden i bild, jag glömde titta vart jag siktade med kameran, och att kvalitén är ganska värdelös (om Tomten skulle råka läsa det här, så önskar jag mig en svindyr systemkamera i julklapp!).

Men här är i alla fall 16 sekunder av Aslydig Kooiker! (vad gör man inte för lite vildsvinskött?)

Jag vet inte riktigt vad hon gör i början där, stretchar lite för att vara snygg på film, kanske...