Valpavslutning
Idag har vi varit på sista valpkurstillfället. Malva var glad, som vanligt, vilket gjorde det ganska jobbigt att gå fint vid sidan (utan koppel!) utan att kasta sig vildsint över hundarna runtomkring och starta masslek. Det gick bra ungefär lika ofta som det gick dåligt. Men, hon visade sig från bästa lydnadshumör vid platsliggning (såklart) och -sitt.
Malva lyckades också genomföra en alldeles perfekt inkallning, förbi de andra hundarna som ett litet spjut, fram till matte för att bevisa att "nu var jag jätteduktig, eller hur bra nu får jag göra vad jag vill hejdå" - svängde tvärt och rusade glatt fram till bichon frisén som var utsedd till dagens bästis. Uppenbarligen är det numera hennes uppgift att besluta vilken belöning hon ska få. Men hon spred i alla fall glädje till gruppen, i form av gapskratt åt denna stiliga manöver.
Idag har vi tränat med Beneful Happy Walks - eller Glücklische Unterwegen, om man så föredrar - vilket luktar lite som felaktigt tillagad kloakråtta, som har blivit något för gammal (inte gott, alltså). Hundarna verkar gilla den dock, inte för att de är särskilt kräsna av sig då den ena äter allt som har minst 0,3% kött (cirka) och den andra äter allt som får plats i munnen (helt eller delvis). Så länge man håller andan under hela träningspasset, alternativt kommer på någon fiffig konstruktion för att hindra all funktion i luktcellerna, så fungerar dessa små godisar alltså ganska bra. Tack SKooi, för denna underbara gåva!
För övrigt är Malva nu 35 cm hög och väger 6,2 kg, som den speta hon är. Hon har kommit in i spökåldern och är därmed misstänksam mot allt från syrsor i skogen till mamma med blött hår.
Hennes tramsighet har även gått sitt första blodspår i veckan, vilket även detta genomfördes med stor misstänksamhet. Man vet ju faktiskt aldrig om ägaren till blodet står och lurar nånstans i skogen..! Hon genomförde det dock, sakta men säkert, och avslutade med att omsorgsfullt gräva ner den funna rådjursklöven i vägkanten och glatt trava hemåt.
Nu får vi väl gå och träna in att gå i en 8 runt mina ben, med klicker eftersom en av kursledarna inte trodde att man kan göra det....
Malva lyckades också genomföra en alldeles perfekt inkallning, förbi de andra hundarna som ett litet spjut, fram till matte för att bevisa att "nu var jag jätteduktig, eller hur bra nu får jag göra vad jag vill hejdå" - svängde tvärt och rusade glatt fram till bichon frisén som var utsedd till dagens bästis. Uppenbarligen är det numera hennes uppgift att besluta vilken belöning hon ska få. Men hon spred i alla fall glädje till gruppen, i form av gapskratt åt denna stiliga manöver.
Idag har vi tränat med Beneful Happy Walks - eller Glücklische Unterwegen, om man så föredrar - vilket luktar lite som felaktigt tillagad kloakråtta, som har blivit något för gammal (inte gott, alltså). Hundarna verkar gilla den dock, inte för att de är särskilt kräsna av sig då den ena äter allt som har minst 0,3% kött (cirka) och den andra äter allt som får plats i munnen (helt eller delvis). Så länge man håller andan under hela träningspasset, alternativt kommer på någon fiffig konstruktion för att hindra all funktion i luktcellerna, så fungerar dessa små godisar alltså ganska bra. Tack SKooi, för denna underbara gåva!
För övrigt är Malva nu 35 cm hög och väger 6,2 kg, som den speta hon är. Hon har kommit in i spökåldern och är därmed misstänksam mot allt från syrsor i skogen till mamma med blött hår.
Hennes tramsighet har även gått sitt första blodspår i veckan, vilket även detta genomfördes med stor misstänksamhet. Man vet ju faktiskt aldrig om ägaren till blodet står och lurar nånstans i skogen..! Hon genomförde det dock, sakta men säkert, och avslutade med att omsorgsfullt gräva ner den funna rådjursklöven i vägkanten och glatt trava hemåt.
Nu får vi väl gå och träna in att gå i en 8 runt mina ben, med klicker eftersom en av kursledarna inte trodde att man kan göra det....
Utställningshund! ...ehum.
Ja, igår var vi alltså på Das Stora Utställning. Som ni ser på den värdelösa bilden här ovanför resulterade det i fjärde bästa tikvalp. Visserligen var det bara just fyra tikvalpar som deltog, vilket innebär att vi alltså kom sist i klassen, men det är bara tramsiga detaljer.
Det vimlade av kooikers på gräsplanen i Degeberga, och det var riktigt kul att se hur olika alla var - där var stora och små, fluffiga och mer korthåriga, lockiga och rakpälsade, med stora fläckar och små fläckar och mycket fläckar till nästan inga fläckar, de var glada, arga, skuttiga, rädda, stissiga och kolugna - de flesta egenskaper var nog representerade. Speciellt roligt var det att se skillnaden på valparna, i Malvas klass (valpar 4-6 månader) var alla födda antingen den fjärde eller femte april och alltså nästan exakt lika gamla. Ändå var det stor skillnad på dem - speciellt på min lilla fröken, upptäckte vi. De andra tikarna hade ganska korta ben och var "kompakta", alltså inte tjocka utan mer... tja, proportionella.
Malva är mer formad som typ en älgkalv, med sina långa spindelben och kroppen som växer lite här och där utan någon särskild ordning. Typiskt valputseende, trodde jag, men tydligen inte!
I alla fall, efter att ha kastat sig fram som en galning första varvet i ringen (utan att ge domaren minsta chans att se hur hon rörde sig), skötte hon sig på bordet och nöjde sig med att pussa lite diskret på domaren istället för att i vanlig ordning studsa som en liten idiot. Hon stod snällt stilla (om än inte särskilt rakt och snyggt) och lät sig matas med tidigare omskrivna leverkorv, och när vi fick springa själva ett varv travade hon prydligt vid sidan... tills hon kom på att hon var akut kissnödig (trots att hon hade kissat max en halvtimme tidigare) och kastade sig ner med ett plågat uttryck. Eh, ja, domarbordet fick sig ett ganska gott skratt i alla fall. (Det känns för övrigt väldigt bra att ha satt ribban som enda representant från Malvas kennel, på ovanstående sätt... hrm)
Som sagt kom vi fyra av fyra, med följande kritik av domaren, holländska Jos Dekker:
"Feminine. Too short in body proportion, makes her more than leggy. Lovely head. Ears too big, but lovely earrings. Back running up the hill. Very long second tyle, long tail. Happy mover with a happy tail, lovely temper!"
Vi har fortfarande inte lyckats lista ut vad "second tyle" betyder, men vi misstänker att det har något med benen att göra. Om någon råkar sitta på den vetskapen får ni gärna dela med er av den!
Personligen tycker jag det är fruktansvärt roligt med de för stora öronen, eftersom min käre bror brukar likna henne vid ett flygplan när hon fäller ut dem. Mamma är mest road över uttrycket "happy tail" som nu används flitigt här hemma.
Nåväl, vi fick hundgodis och kex och foderprover till ett värde av gissningsvis hela anmälningsavgiften, det var superfint väder och Malva fick träffa och leka lite med en halvbror samt några andra rasfränder.
Jag lyckades även, trots att jag naturligtvis glömde kameran hemma, få en bild på Malvas snygge far, om än med den värdelösa mobilkameran och en bit ifrån. Tyvärr hann vi inte gå och hälsa på honom, när jag och mamma väl hade listat ut vem det var blev det lunchpaus och alla försvann, och eftersom vi hade en tämligen trött liten valp åkte vi hemåt istället. Här är han i alla fall, SE UCH Manusia's Mervin:
En lyckad dag ändå, anser jag och Malva (jag anser att Malva anser det)!
Leverkorv
Zixten har åkt till Öland med husse, och lämnat oss här med katten. Det är bra, eftersom jag nu kan träna hela pass med enbart Malva utan att en viss långörad spaniel sticker fram nosen och kräver att få samma belöning. Samtidigt är det dåligt, vi tycker ju trots allt om att ha Zixten runt oss. Dessutom hade han precis lärt sig att öppna kökslådorna utan att behöva ha en trasa att dra i, vilket är mycket underhållande. Men han kommer väl hem i helgen, så att vi kan fortsätta terrorisera varandra alla tre!
Idag har jag torkat leverkorv, av någon jättekonstig anledning. Resultatet blev enligt mig inte fullt lika bra som med blodpudding, men ändock acceptabelt. Det har heller aldrig existerat en så perfekt (och spontan!) platsliggning som vid mina fötter medan jag försökte skära upp den geggiga historien i små små bitar, och katten satt fint för glatta livet.
Det där med platsliggning verkar för övrigt vara något favoriserat hos Malva för tillfället. Eller så har jag helt enkelt lyckats med bedriften att lära in flera ord, men bara ett beteende. Dessutom utan att märka det själv, det är ju ändå rätt duktigt. Just nu går nämligen ett inomhusträningspass till ungefär såhär:
Malva är superfokuserad. Jag säger "ligg". Malva kastar sig ner på marken och ligger perfekt. Belöning, slut.
Malva är superfokuserad. Jag säger "sitt". Malva kastar sig ner på marken och ligger perfekt.
Malva är superfokuserad. Jag säger "stå". Malva kastar sig ner på marken och ligger perfekt...
Hmm.
I morgon ska vi gå upp asaballatidigt. Det känns sådär, min enda förhoppning är att valpskrället har vett att vara lite morgontrött hon med.
Idag har jag torkat leverkorv, av någon jättekonstig anledning. Resultatet blev enligt mig inte fullt lika bra som med blodpudding, men ändock acceptabelt. Det har heller aldrig existerat en så perfekt (och spontan!) platsliggning som vid mina fötter medan jag försökte skära upp den geggiga historien i små små bitar, och katten satt fint för glatta livet.
Det där med platsliggning verkar för övrigt vara något favoriserat hos Malva för tillfället. Eller så har jag helt enkelt lyckats med bedriften att lära in flera ord, men bara ett beteende. Dessutom utan att märka det själv, det är ju ändå rätt duktigt. Just nu går nämligen ett inomhusträningspass till ungefär såhär:
Malva är superfokuserad. Jag säger "ligg". Malva kastar sig ner på marken och ligger perfekt. Belöning, slut.
Malva är superfokuserad. Jag säger "sitt". Malva kastar sig ner på marken och ligger perfekt.
Malva är superfokuserad. Jag säger "stå". Malva kastar sig ner på marken och ligger perfekt...
Hmm.
I morgon ska vi gå upp asaballatidigt. Det känns sådär, min enda förhoppning är att valpskrället har vett att vara lite morgontrött hon med.
Lyxhund
Malva med resterna av dagens middag.
Idag har Malva ätit ostron, som den bortskämda lilla skithund hon är. Eller, ja, hon fick gnaga ur skalen efter ostronen vi andra åt, men det anses ändå som alldeles för lyxig mat för en hund. Jag har dessutom fått höra att lilla fröken har fått äta både vitlökssmör och fralla medan jag var i stan, vilket är ytterligare ett bevis på att det minsann inte är jag som skämmer bort det lilla åbäket!
Ostronätandet var en spännande upplevelse för både människor och hund, men vi ansåg allihop att det var mycket gott (och tackar Mugge, Zixtens uppfödare, som är på besök och hade dessa små slemmiga skapelser med sig). Förutom Zixten då, som även han fick ett skal att slicka på men valde att somna i det istället. Han får dock dispens eftersom han är sjuk och ledsen och därmed inte gör så mycket mer än just sover (av erlichios, som brukar komma och hälsa på någon gång varje sommar). Men imorgon hoppas vi att han är pigg igen, när antibiotikan börjar verka!
I helgen var vi i släktstugan i Abbetorp för den årliga kräftskivan med släkten, där hundarna även fick socialisera sig med de tre busungarna Ella, Emil och Elias - något som var ganska nytt för Malva som inte har träffat så mycket barn innan. Det blev mycket klappande, pinnkastande och allmänt bus vilket ledde till en rätt trött liten valp (och gissningsvis en övertalningskampanj angående hundköp i familjen Hallner ;)). Dessutom en mycket välborstad Zixten, som tyckte det var lagom att ligga i gräset och vara frisörobjekt medan Malva fick ta hand om busande, bollhämtning och knäsittande.
Vi var även på kobingo, fast vi kom dit för sent så själva bingot var redan klart, men fröken Malva fick i alla fall öva lite på att sitta stilla och snällt trots att en annan hund var precis bredvid, med det största straffet av alla (enligt en valp, i alla fall): att inte få hälsa! Men hon klarade det riktigt bra, efter en liten stund...
Häromdagen sköts det även ett rådjur här, men det tyckte inte Malva om alls. Zixten var gladeligen med mitt i händelsernas centrum, men Malva satt på trappan och vågade inte befatta sig med det stora hemska rådjuret (fick jag i alla fall berättat för mig, jag var tyvärr inte närvarande). Men nu har hon i alla fall vågat sig på att undersöka lådan med rådjurets innehåll, som står och samlar flugor ute - dock mycket misstänksamt!
Mwaha!
Jag, som den värdelösa människa jag är, har glömt att tala om för alla mina 5 läsare den oerhört viktiga nyheten att: Malva ska ju börja sin tävlingskarriär!! Det ska börjas i tid, minsann.
Nu är det ju inget allvarligt tävlande vi ska ge oss in på, men idag har vi i alla fall fått PM till Skooi:s (kooikerklubben) clubshow nästa helg i Degeberga! Minsann! I den inofficiella valpklassen ska vi skutta runt i utställningsringen och känna oss coola (ehum) och naturligtvis vara bäst och snyggast av alla. Ja, Malva ska ju göra själva snyggast-delen, fast jag är glad om vi lyckas att alls befinna oss på området med i alla fall någon Malvatass i marken... Gissningsvis inte.
MEN, vi kommer att a) ge domaren ett ganska gott skratt och b) se en massa andra kooikrar. Och naturligtvis lära oss hur man beter sig på utställning. Eftersom min utställningskarriär utgörs av en enda dreverutställning, kan det kanske behövas lite mer erfarenhet innan vi kan ta det hela på blodigt allvar (som om vi nånsin skulle göra det. HA! Fast vi måste ju vara bäst).
Den blivande championvalpen ligger just nu och sover med huvudet hängande utanför soffan. Det ser... eh, mysigt ut. Hon har även varit med och lagt ut kräftburar idag, vilket gjorde henne mycket glad och lätt fiskdoftande. Zixten luktar dock 300 gånger värre, och har en skum brunaktig färg, så det gör inget.
Nu är det ju inget allvarligt tävlande vi ska ge oss in på, men idag har vi i alla fall fått PM till Skooi:s (kooikerklubben) clubshow nästa helg i Degeberga! Minsann! I den inofficiella valpklassen ska vi skutta runt i utställningsringen och känna oss coola (ehum) och naturligtvis vara bäst och snyggast av alla. Ja, Malva ska ju göra själva snyggast-delen, fast jag är glad om vi lyckas att alls befinna oss på området med i alla fall någon Malvatass i marken... Gissningsvis inte.
MEN, vi kommer att a) ge domaren ett ganska gott skratt och b) se en massa andra kooikrar. Och naturligtvis lära oss hur man beter sig på utställning. Eftersom min utställningskarriär utgörs av en enda dreverutställning, kan det kanske behövas lite mer erfarenhet innan vi kan ta det hela på blodigt allvar (som om vi nånsin skulle göra det. HA! Fast vi måste ju vara bäst).
Den blivande championvalpen ligger just nu och sover med huvudet hängande utanför soffan. Det ser... eh, mysigt ut. Hon har även varit med och lagt ut kräftburar idag, vilket gjorde henne mycket glad och lätt fiskdoftande. Zixten luktar dock 300 gånger värre, och har en skum brunaktig färg, så det gör inget.
Stadshund
Jag borde lägga upp lite nya bilder, men eftersom jag inte har min egen dator så känns det lite jobbigt, alltså struntar jag i det ett tag till!
De senaste dagarna har monstret och jag spenderat i Växjö, hos halv-husse. Malva får nu alltså öva sig i den stora konsten att inte klättra på alla man möter, vilket verkar vara en mycket svår konst... Men hon har nu, efter drygt 3 dagar, börjat behärska sig vid möten med cyklister och i de flesta fall (dvs ca 70%, kanske) även vanliga gående. Hundar däremot kan man inte riktigt släppa förbi utan att kasta sig omkring som en liten galen jojo en stund... Vi borde nog försöka ragga upp någon att träna lite mer hundmöten med även hemma i skogen, med andra ord.
Igår var vi inne en liten stund i stan på eftermiddagen, och eftersom Karl-Oskardagarna pågick var det fullt med folk som Malva kunde springa runt och älska. Förvisso fick hon spendera mesta tiden med att sitta på en bänk och bara titta, men hon gjorde sitt bästa i alla fall. Och så fick hon klättra lite på någon från Bilkåren (vad nu det är) som på något mysko sätt började prata om hundar och slutade prata om strömavbrott, utan att jag egentligen märkte att han bytte ämne...
Malva har också varit på picknick, och upptäckt det asbraiga med att Daniel har en jättestor gräsmatta precis bredvid huset där man kan vara lös och bete sig som en allmän tönt och rusa runt över vidderna med Roadkill i munnen. Naturligtvis med ett antal kullerbyttor till följd.
Nyss gick vi en lååång runda - i alla fall om man är en valp - där den STACKARS hunden (obs, ironi) var tvungen att gå i koppel heela vägen, vilket inte alls uppskattades av hennes valpighet men däremot av de allra flesta vi mötte.
Detta resulterade i att en styck valp och en styck pojkvän nu ligger i sängen och sover som små grisar. Lugn och ro för mig i ett par timmar, alltså...
För övrigt har Malva blivit riktigt duktig i skolningen till morgontrött, idag sov hon ända till 9 innan två små tassar och ett glatt ansikte i vanlig ordning dök upp på sängkanten för att påminna om att här finns minsann en kissnödig valp! Ja, sen har hon även lärt sig att gladeligen ligga i soffan och slöa hela förmiddagen framför en film, ett intresse som för övrigt delas av halvhusse (aka sovande gris nr 2) Daniel. Underbart, eftersom det leder till en eftermiddag av total hyperaktivitet... Eller som vi lite mer positivt försöker kalla det, motivation till träning!
... I alla fall efter ett antal varv runt gräsmattan.
De senaste dagarna har monstret och jag spenderat i Växjö, hos halv-husse. Malva får nu alltså öva sig i den stora konsten att inte klättra på alla man möter, vilket verkar vara en mycket svår konst... Men hon har nu, efter drygt 3 dagar, börjat behärska sig vid möten med cyklister och i de flesta fall (dvs ca 70%, kanske) även vanliga gående. Hundar däremot kan man inte riktigt släppa förbi utan att kasta sig omkring som en liten galen jojo en stund... Vi borde nog försöka ragga upp någon att träna lite mer hundmöten med även hemma i skogen, med andra ord.
Igår var vi inne en liten stund i stan på eftermiddagen, och eftersom Karl-Oskardagarna pågick var det fullt med folk som Malva kunde springa runt och älska. Förvisso fick hon spendera mesta tiden med att sitta på en bänk och bara titta, men hon gjorde sitt bästa i alla fall. Och så fick hon klättra lite på någon från Bilkåren (vad nu det är) som på något mysko sätt började prata om hundar och slutade prata om strömavbrott, utan att jag egentligen märkte att han bytte ämne...
Malva har också varit på picknick, och upptäckt det asbraiga med att Daniel har en jättestor gräsmatta precis bredvid huset där man kan vara lös och bete sig som en allmän tönt och rusa runt över vidderna med Roadkill i munnen. Naturligtvis med ett antal kullerbyttor till följd.
Nyss gick vi en lååång runda - i alla fall om man är en valp - där den STACKARS hunden (obs, ironi) var tvungen att gå i koppel heela vägen, vilket inte alls uppskattades av hennes valpighet men däremot av de allra flesta vi mötte.
Detta resulterade i att en styck valp och en styck pojkvän nu ligger i sängen och sover som små grisar. Lugn och ro för mig i ett par timmar, alltså...
För övrigt har Malva blivit riktigt duktig i skolningen till morgontrött, idag sov hon ända till 9 innan två små tassar och ett glatt ansikte i vanlig ordning dök upp på sängkanten för att påminna om att här finns minsann en kissnödig valp! Ja, sen har hon även lärt sig att gladeligen ligga i soffan och slöa hela förmiddagen framför en film, ett intresse som för övrigt delas av halvhusse (aka sovande gris nr 2) Daniel. Underbart, eftersom det leder till en eftermiddag av total hyperaktivitet... Eller som vi lite mer positivt försöker kalla det, motivation till träning!
... I alla fall efter ett antal varv runt gräsmattan.
Lekledare!
Malva har lyckats!
Det tog henne två hela månader av intensiva lekinviter, påhopp, bett och diverse andra taktiker, men nu äntligen har katten släppt loss och leker med henne! Som det lilla monstret har kämpat för detta, envis som en liten liten arg åsna. Häromdagen var det till och med katten som helt själv hoppade ner från stolen, letade upp Malva och började brottas... Visserligen är jag inte helt säker på om katten faktiskt leker med henne eller om den bara tycker det är kul att puckla på skitvalpen, men det spelar inte så stor roll eftersom Malva är fullständigt överlycklig över detta genombrott och därmed även anser att det är helt okej att störa kattstackaren om den försöker lägga sig utom räckhåll, tills den ger upp.
Det var absolut på tiden att någon tog över rollen som lekfarbror, anser Zixten, som nu har börjat fly upp på soffan vid jobbiga tillfällen. Till exempel när fröken morgonpigg lever rövare vid frukostbordet...
Jag har för övrigt gjort upp ett litet träningsschema för den kommande veckan som jag inte alls kommer att följa. Istället har vi nu börjat med att kunna skilja på vilket kommando som hör till vilket beteende (en ganska bra sak att kunna, tycker jag). I förrgår utövade jag dessutom as-effektiv multitasking genom att träna två hundar samtidigt, lämpligtvis i att lyssna efter sitt namn och efterföljande kommando, och båda hundarna var förvånande nog jätteduktiga på att sitta, ligga och stå oberoende av vad den andra gjorde.
Igår var Malva hos valpvakt på Hasslö, och lekte förmodligen skägget av dvärgschnauzern Elliot medan vi andra var på jättefint bröllop, för idag sov hon till klockan 10 och hade efter en frukost-tiggar-runda upp till mormor och morfar inga problem att lägga sig och sova en runda till, först i mattes säng och sen i solen på balkongen...
Och nu är vi hemma hos katten igen..... ;)
Det tog henne två hela månader av intensiva lekinviter, påhopp, bett och diverse andra taktiker, men nu äntligen har katten släppt loss och leker med henne! Som det lilla monstret har kämpat för detta, envis som en liten liten arg åsna. Häromdagen var det till och med katten som helt själv hoppade ner från stolen, letade upp Malva och började brottas... Visserligen är jag inte helt säker på om katten faktiskt leker med henne eller om den bara tycker det är kul att puckla på skitvalpen, men det spelar inte så stor roll eftersom Malva är fullständigt överlycklig över detta genombrott och därmed även anser att det är helt okej att störa kattstackaren om den försöker lägga sig utom räckhåll, tills den ger upp.
Det var absolut på tiden att någon tog över rollen som lekfarbror, anser Zixten, som nu har börjat fly upp på soffan vid jobbiga tillfällen. Till exempel när fröken morgonpigg lever rövare vid frukostbordet...
Jag har för övrigt gjort upp ett litet träningsschema för den kommande veckan som jag inte alls kommer att följa. Istället har vi nu börjat med att kunna skilja på vilket kommando som hör till vilket beteende (en ganska bra sak att kunna, tycker jag). I förrgår utövade jag dessutom as-effektiv multitasking genom att träna två hundar samtidigt, lämpligtvis i att lyssna efter sitt namn och efterföljande kommando, och båda hundarna var förvånande nog jätteduktiga på att sitta, ligga och stå oberoende av vad den andra gjorde.
Igår var Malva hos valpvakt på Hasslö, och lekte förmodligen skägget av dvärgschnauzern Elliot medan vi andra var på jättefint bröllop, för idag sov hon till klockan 10 och hade efter en frukost-tiggar-runda upp till mormor och morfar inga problem att lägga sig och sova en runda till, först i mattes säng och sen i solen på balkongen...
Och nu är vi hemma hos katten igen..... ;)
