monstermalva

Såååå, följande saker, bland annat, har hänt som jag inte har upplyst min bloggomvärld om tidigare, men nu har jag den stora vänligheten att ta tag i det!


Förra helgen var herr Zixtenspaniel här och hälsade på, hårade ner och åt upp alla små ändar av tuggben som Malva har placerat runt om i lägenheten. För att underlätta för mig lurade jag till mig en bil i utbyte mot detta, som har liksom råkat bli kvar här. Zixten har bland annat fått äran att  testa på rundan-runt-sjön med mig och Anna, samt stressa upp grannens schäfer som började skälla som en galning så fort vi gick förbi (inlåst, alltså, vi hann aldrig med att träffa fröken schäfer live). Vi hade egentligen också tänkt att åka och hälsa på Sanna + collies, men eftersom vi aldrig lyckades få kontakt med dessa så fick vi istället stanna hemma och ha eget lördagsmys med glass till matte och märgben till hundar. Vi överlevde.
Mr Zixt åkte sen hem på tisdagkvällen. Därefter fick jag nog någon form av hjärnblödning, och beslutade att det var en jättebra idé att anmäla mig och Malvakatt till lydnadstävling den 15 oktober. Så, nu har vi chansen att göra bort oss totalt på hemmaplan. Yay.
Jag hade ju också tänkt anmäla mig till lydnadskurs helgen efter (eller, egentligen hade jag hellre tagit kurs än tävling), men eftersom det nu har gått två veckor utan att jag har fått svar från hundungdom på om det finns plats kvar eller inte, så antar jag att nej, det fanns nog ingen plats till mig.

I fredags var jag på inflyttningsfest, vilket ledde till en inte särskilt aktiv, om än ledig, lördag för varken mig eller Malva (förutom en långrunda för Malva, eftersom en viss Karlsson har en obehaglig vana att vakna jättetidigt och vara jättepigg dagen efter intag av alkoholhaltiga drycker, för att sen sänka energinivån allteftersom vi andra piggnar till)

I söndags var det återigen jobbdags (inte två lediga dagar i rad här inte!) vilket dock inte gjorde så mycket eftersom jag fick jobba med Ellinor (insert awesome-ninja-coolt-kodnamn here) och vi som vanligt var awesome och räddade stället från undergång med vår blotta närvaro. Och sen dödade Malva sin mjukisälg som hon har haft hos husse, och spred ut inälvorna över hela lägenheten.

Igår var det sen Den Stora Födelsedagen, då alla i min omgivning fyllde år och mr Karlsson fick en skitbra present och pappa fick ingen alls utan bara ett telefonsamtal och Ellinor fick ingen heller men den är lite awesome och hon ska få den idag, och jag borde lära mig att inte skriva så långa meningar eftersom jag har en tendens att bara fylla dem med nonsens, och sen skriva dit ett kommatecken följt av lika mycket nonsens till.
Kvällen var menad att ägnas åt grillsammankomst på en jättemysig grillplats som herr numera-23-åring hade hittat, men den visade sig vara privatägd av en arg liten tant som körde bort oss, och istället fick det grillas på lite närmare avstånd. Malva fick en korv, och sprang sen runt och försökte fjäska/tigga/sitta vackert/gosa sig till diverse mat och uppmärksamhet. Jag fick en brännblåsa på läppen, till följd av en listigt planerad attack med en livsfarlig marshmallow. Och lite senare på kvällen kunde jag konstatera att jag även fick mig en förkylning. (Där fick jag för att jag har hånat alla andra som redan har haft sin omgång)

Och idag började vi dagen med en promenix med Annapanna på campus, under vilken fröken fick ett antal knäppryck och kutade omkring i cirklar som en idiot (men missade som tur var en gubbe som råkade passera i den värsta galenskapen). Detta följdes av en snabb runda inom stan, som följdes av att jag nu sitter här med en däckad hund på fötterna och funderar på att anmäla mig till utställningen här i Växjö i början av november. Eftersom Tipshallen där det hela ska hållas ligger typ sådär, 2-300 meter från min lägenhet så känns det som att det inte borde vara ett alltför stort projekt för oss att klara av... Förutom att jag måste bli medlem i en länsklubb, vilket kommer bli Blekinge eftersom jag är skriven där, vilket i för sig inte gör så mycket eftersom Smålands klubb har de flesta aktiviteter i Jönköping eller på Öland så det är ändå närmare till Blekinge. Vilket innebär att jag kommer vara medlem i 3 olika hundklubbar (om man inte räknar Spaniel/Retrieverklubben som kommer på köpet), vilket egentligen känns lite onödigt. Jag har ju faktiskt bara en hund.

Min slutsats är att jag kanske ska ta och betala mina räkningar först, och anmäla mig till hundutställning sen.


Här tänkte jag lagt in en bild på Malva i det höstiga gräset, men min telefon bestämde sig för att jag hade igång för många program, och det gick inte att visa bilder samtidigt som man har igång... ingenting. Ett program samtidigt är alltså för mycket, det förstår ju alla, vad dum jag är. Så därför blir det ingen bild till dagens därmed ganska tråkiga inlägg!

Jag har historiens sämsta batteritid på min dator, om någon undrar.

I alla fall, jag sitter och funderar på att anmäla mig till en lydnadstävling och en lydnadskurs. I så fall måste jag dock vara ledig tre lördagar i rad, vilket kommer bli en strid.
Malva försöker samtidigt räcka mig en penna, i utbyte mot uppmärksamhet eller min mat. Jag misstänker dock att Malva är den som har stulit pennan från början, istället för att lydigt ha letat upp den åt mig som hon försöker påskina.

ANYWAY, det stora som hände i Malvas liv igår, var att hon fick en tandborste! En grön, med katten Jansson på - jag trodde att det var Vargen och tänkte att det passar ju min farliga best vars vassa huggtänder ska poleras, meeen när jag kom hem visade det sig att det var den timida lilla katten istället. Nej, det är inget konstigt med att ge sin hund barntandborstar med Bamsefigurer på.
Nu har vi alltså börjat öva på att borsta tänderna - eftersom Malvas andedräkt påminner om något väldigt gammalt och väldigt dött - vilket går ganska bra när man använder sig av tandkräm i form av räkost. Inte för att det kanske blir så mycket renare just nu, MEN det kommer det bli när vi har övat ett tag, och dessutom kommer tandvisning att vara en piece of cake. Awesome.


Jag har också kommit fram till att min slalomträning är ganska så jättekass, efter att ha sett följande video:


Eller i alla fall är det här med störningsträning något vi ligger aningen efter i. Hmmmmm.

Jag skrev just ett aslångt och bra inlägg, och så försvann det. Tack, blogg.se, vänligen avlid.

Bröl.

Jag får väl skriva ett nytt.

Imorgon.

Pah.

Okej, så jag borde ha andra saker för mig, men här kommer ett spykalas över en viss tv-profil, som kanske egentligen inte platsar på en blogg, men jag måste!

Jag har av någon outrgrundlig anledning satt mig framför tv4 plus, när det är vår käre Cesar Millan som hoppar omkring i rutan och "rehabiliterar" hundar.
Just idag är han hos en familj med två dvärgpinschrar, som är lite lätt sjövilda. De skäller, hoppar, härjar och är allmänt hyperaktiva.
Programmet inleds med följande assmarta citat: "likt andra små hundar kan dvärgpinscher utveckla aggressivt ägandebegär". Jaha. Eh. För det första, vad är "aggressivt ägandebegär"? Jag antar att de syftar på resursförsvar, alltså att hunden försvarar sin mat, sovplats osv, och i det här fallet att de också vaktar sin matte och sitt hus. Tydligen är det bara små hundar som gör så, stora hundar vaktar inte. Eller de vaktar kanske på ett icke aggressivt sätt, inget skällande, bitande eller morrande? Awesome!

Därefter är det dags att lära de här hundarna lite hyfs. Cesar har förvisso helt rätt i att hundarna inte har några som helst regler och att de inte får mycket motion, så han börjar med att ta med dem på en springrunda. Därefter samlar han ihop familjen och pratar med dem om hur hundarna ska sluta skälla på andra hundar. Under tiden är hundarna lugnare än de nånsin har varit tidigare, enligt familjen. Matte till hundarna ställer då frågan "ska de inte få någon form av belöning för att de uppför sig så bra nu?" - något jag tycker är självklart i hundträning, hunden belönas när den gör rätt = vill upprepa det önskvärda beteendet.

Cesar Millan bemötte frågan med gapskratt. Han dumförklarade ägaren som trodde att man behövde röra/ge något till/prata med hunden för att den ska bli belönad. Hans förklaring var att han var glad, och hundarna kände det och därför blev de belönade och tillfreds med livet. "De är HUNDAR, inte människor, de känner det!"
Nu är det ju fritt fram för var och en att tro på att hundar blir belönade av att en man de har träffat i en kvart (och dessutom släpat omkring dem i ett tunt strypkoppel) är nöjd, men jag tycker inte att det känns särskilt trovärdigt. Visst blir min hund glad när jag blir glad, men jag tvivlar på att hon blir lika glad över att en främmande man blir det, och i vilket fall är det inte tillräcklig belöning för att bryta en sån sak som utfall mot andra hundar (inte för att Malva gör det, men hon är ju en liten hund så det är bäst att passa sig!)

Nästa problem var att mamman i familjen (samma idiot som trodde att hundar ska belönas, puh), i själva verket var väldigt rädd för hundar som var större än hennes egna.
Herr Millan tog då ut matte med två hundar, samt sin egen sävliga pitbull, på en promenad för att visa att stora hundar inte är farligare än små. Bra idé absolut, men samma man som nyss talade om hur känsliga hundar är för sinnesstämning tyckte alltså att det var en bra idé att låta två hundar som redan hade hundmötesproblem gå med en livrädd, blek och spänd kvinna förbi bl.a. en lös labrador. Tur att hundar inte reagerar på rädsla då och försöker skydda sin matte, som uppenbarligen anser att andra hundar är farliga och ska skrämmas bort.... (ledtråd: det gör de!)
Himla tur att han är så bra på att strypa med kopplet och nypa till i sidan och säga "pschh", den där Cesar, så att han kan lösa allt!

Eller vänta nu, en av dvärgpinschrarna blev visst avlivad.

Okej, jag är officiellt värdelös på att blogga. Jag skyller det på att jag har haft en massa viktiga saker för mig och att en massa folk har bott hos mig de senaste veckorna och jag har alltså inte haft tid. Jag tänker i alla fall låtsas att det är så.

Anyway, idag har jag varit ganska duktig, och städat en massa. Igår var Schmallow och jag och tränade lite agility, för att trösta oss eftersom mr Karlsson har åkt till New York utan oss (och, han har tagit sönder min dammsugare!). Det gick ganska bra, med tanke på hur sällan vi tränar. Och med tanke på hur dålig Malvatrams har blivit på att kampa på agilityplanen. Men vi körde ett par rundor med hopp-slalom-hopp-spring-som-bara-den, och testade på lite bakombyten.
Tidigare i veckan var vi och körde ett ordentligt pass lydnad, nu när jag har gått med på att faktiskt komma igång och tävla. Jag kan konstatera att min hund är awesome på inkallning. Och på läggande under gång - dock inte att ligga kvar där hon la sig. Enligt Malva utförs momentet gå fot - ligg - kräla vidare på marken jämte matte. Tyvärr säger inte lydnadsreglerna helt samma sak... Apporteringen börjar sitta bra, i alla fall det lilla som krävs i klass 1, och platsliggandet funkar så fort fröken inser att det är det som är grejen, inte "gör allt du kan om inte belöning kommer inom 2 sekunder". Så då har vi kvar.... linförighet, där det mest är uthålligheten och koncentrationen att träna mer på, ställandet, hopp och tandvisning. Ganska mycket. MEN, vi är längre än vad jag trodde. Vilket är bra.

Jag borde kanske uppdatera om roliga saker som har hänt under tiden jag har varit skriftligt stum, som att vi har varit på kräftskiva och att min vän Anna har flyttat till Växjö och att jag harit varit och hälsat på i Landskrona och att en viss person, kodnamn Bellatrix Lestrange, som jag har ett ofrivilligt umgänge med alldeles för ofta har förstorat läpparna och det ser ut som en rejäl allergisk reaktion. Men, som vi alla vet är jag ganska lat, och ägnar därför den tiden åt att leta efter hunddokumentärer. Och försöka bena ut röran som är min bildmapp på den här stackars datorn.

Där hittade jag bland annat det här videoklippet, på Schmallow som äntligen har fått igång familjens kattunge att leka med henne:




Som ni ser är Malva inte helt nöjd med kattens taktik att attackera hennes ben. Speciellt inte när katten tränger in Malva i hörnan, lägger sig och ser oberörd ut, väntar tills Malva tittar bort och sen går till anfall mot tassarna.
Eftersom Malva inte får eller vågar bita i katten eller välta den (hennes vanliga taktik) för hårt, får hon helt enkelt se sig ägd av den aslilla tramskatten.

Det får avsluta detta inlägg, med lite tur dröjer inte fullt lika länge tills nästa (eller med lite otur...?)