Alright, love.
Okej!
Jag tog mig igenom alla flygplatser, klarade alla säkerhetskontroller, hoppade på rätt flygplan och ligger nu i ett svinkallt rum och gosar ner mig i en säng med den underbara uppfinningen: eluppvärmd filt.
Som ni förstår är det kallt i England, trots att temperaturen har varit runt nollan hela dagen känns det som massa minus och det har eldats flitigt i brasan. Och i Agaspisen, tydligen måste man åka till England för att få se en agaspis som faktiskt används på riktigt (naturligtvis med en tekanna på).
Jag är nu alltså helt utlämnad till följande människor:
Gill, som är ansvarig för det hela, och som är stolt över att vara mer daltig än vad en normal svensk mamma är.
Brian, en liten gubbe i mollskinnsbyxor som mest går runt och lagar mat och pratar med sig själv. Komplett med pipan i mungipan.
Jenny, en svensk tjej som har uppdraget att lära mig alla rutiner kring de 15 hundarna som ska skötas om.
Med andra ord, jag har det rätt bra.
Imorgon ska jag upp kl 6 för att sitta valpvakt åt en tik som har en tendens att lägga sig ovanpå sina några dagar gamla valpar utan att riktigt fatta att de inte tål 30 kilo golden på sig.
Hittills har jag lärt mig att engelsmän är väldigt glada (för det mesta) och använder väldigt mycket love, sweetheart osv i tilltalandet av allt från hundar till kunder till patienter osv. Och så äter man alltid efterrätt efter middagen, i alla fall om man har en kock som heter Brian. Och så har jag hört att tv-programmen ska vara bättre än i Sverige, men det har jag inte hunnit undersöka så mycket än. Och att man kör så illa att det behövs trafikrapporter varje halvtimme på radio. Men det är väl kanske för att de envisas med att köra på fel sida av vägen....
Nu borde jag få ihop lite sömn, så att jag orkar sitta och mysa med valparna imorgon.
Jag tog mig igenom alla flygplatser, klarade alla säkerhetskontroller, hoppade på rätt flygplan och ligger nu i ett svinkallt rum och gosar ner mig i en säng med den underbara uppfinningen: eluppvärmd filt.
Som ni förstår är det kallt i England, trots att temperaturen har varit runt nollan hela dagen känns det som massa minus och det har eldats flitigt i brasan. Och i Agaspisen, tydligen måste man åka till England för att få se en agaspis som faktiskt används på riktigt (naturligtvis med en tekanna på).
Jag är nu alltså helt utlämnad till följande människor:
Gill, som är ansvarig för det hela, och som är stolt över att vara mer daltig än vad en normal svensk mamma är.
Brian, en liten gubbe i mollskinnsbyxor som mest går runt och lagar mat och pratar med sig själv. Komplett med pipan i mungipan.
Jenny, en svensk tjej som har uppdraget att lära mig alla rutiner kring de 15 hundarna som ska skötas om.
Med andra ord, jag har det rätt bra.
Imorgon ska jag upp kl 6 för att sitta valpvakt åt en tik som har en tendens att lägga sig ovanpå sina några dagar gamla valpar utan att riktigt fatta att de inte tål 30 kilo golden på sig.
Hittills har jag lärt mig att engelsmän är väldigt glada (för det mesta) och använder väldigt mycket love, sweetheart osv i tilltalandet av allt från hundar till kunder till patienter osv. Och så äter man alltid efterrätt efter middagen, i alla fall om man har en kock som heter Brian. Och så har jag hört att tv-programmen ska vara bättre än i Sverige, men det har jag inte hunnit undersöka så mycket än. Och att man kör så illa att det behövs trafikrapporter varje halvtimme på radio. Men det är väl kanske för att de envisas med att köra på fel sida av vägen....
Nu borde jag få ihop lite sömn, så att jag orkar sitta och mysa med valparna imorgon.
Sista minuten i Sverige.
Jaha, så blev det vinter till slut och snön kom. Alltså är Malva lycklig, och fräser återigen runt som en trimmad snöslunga och stoppar huvudet så långt ner i snön hon kan utan att få jord i munnen. Eftersom jag inte har tagit en enda vinterbild innan (känns inte så lönt att ta kort på lera och vissna löv), så tryckte jag av några plikttrogna mobilbilder häromdagen på den vanliga rundan. Så, varsågoda:
För övrigt är paniken stor, eftersom jag imorgon ska bege mig på resa till Retrieverland. Ja, England alltså. Och detta innebär, bland annat, följande saker:
1. Jag måste flyga, själv. Och jag har bara flugit två gånger förut, och aldrig själv.
2. Jag måste byta flyg. Utan att gå vilse. På Heathrow.
3. Jag kommer inte komma hem på flera månader
4. Jag måste lämna Malva hemma.
Nu kanske ni tror att jag har ångest över att lämna familj, vänner, pojkvän osv. hemma. Jo, visst det har jag, lite, fast dem kan jag ju hålla kontakten med och dessutom vet de om att jag kommer tillbaka igen. Det är ingenting mot ångesten att lämna min fluffiga lilla kompanjon och sängvärmare. Men, jag vet att hon kommer köra med sina tillfälliga hussar och mattar och med all sannolikhet vara den odrägligaste och överlägsnaste kooikerdrottningen i hela världen när jag kommer hem igen. Eller så skickas hon med express till Newcastle om ett par veckor, när hon har slitit ut sin omgivning.
I alla fall så har husse Karlsson fått tillåtelse att uppdatera fröken fjants liv här på bloggen, och jag kommer väl förhoppningsvis att uppdatera från mitt nya regniga tillhåll, om nu jag och min 22 kilo tunga väska lyckas ta oss dit smärtfritt. Och om jag inte blir uppäten omgående av de hemska små Golden-valparna.
Den som lever får se!
Noooh!
Min ståtliga avelstik visade sig ha lite halvdana höfter. B/C blev domen, vilket alltså innebär en okej höft och en mindre okej höft. Men, vi ska väl inte sörja för det, hon är ju en ganska liten och spinkig dam så troligen är det inget som kommer att påverka henne särskilt mycket. Dessvärre är hon ju då inte så himla mycket till ståtlig avelstik längre...
Detta har lett till en del detektivarbete i Malvas stamtavla efter var dessa höfter kan ha kommit ifrån, ett arbete som inte gav så mycket eftersom det sällan är mer än just den hund i kullen som avlades på som har röntgats (alltså inga syskon till hunden, mer än något enstaka) och dessutom är Malvas pappa importerad, vilket gör att det inte finns så mycket info att hitta där. Dock hade alla hundar jag kollade på mammans sida som var röntgade fått A, inklusive syskon, och eftersom Malvas pappa ändå hade B så är det väl troligare att det ligger någonstans bak i hans stamtavla. Inte för att det spelar någon roll nu, i för sig.
Trots att resultatet var lite sisådär så är jag ändå impad över hur fort det gick att få veta hur det blev. Jag var ju hos veterinären i måndags, och idag fanns resulatet både på hunddata och i min brevlåda.
Kanske vet de på SKK att drottning Malva hatar att vänta, och gav därför hennes bilder högsta prioritet. "AHMAGAAD", vrålade de kanske på röntgenavläsningsavdelningen (jag vet inte ens om det finns en sån avdelning), "Malva af Monstervalp har röntgats! Fort, kom hit, avbryt alla luncher och trams, det här måste lösas GENAST!"
Eller så är de kanske alltid så här snabba. Jag vet ju faktiskt inte, eftersom det är den första hunden jag har röntgat själv. Eller så har de inte så mycket att göra i januari. Ingen vet, förutom röntgenavläsningsavdelningen, denna mystiska, mytomspunna plats där stora beslut fattas.
I alla fall, nu börjar det bli ganska avancerat att skriva. Drottning kooiker har nämligen lagt sig över tangentbordet.
Detta har lett till en del detektivarbete i Malvas stamtavla efter var dessa höfter kan ha kommit ifrån, ett arbete som inte gav så mycket eftersom det sällan är mer än just den hund i kullen som avlades på som har röntgats (alltså inga syskon till hunden, mer än något enstaka) och dessutom är Malvas pappa importerad, vilket gör att det inte finns så mycket info att hitta där. Dock hade alla hundar jag kollade på mammans sida som var röntgade fått A, inklusive syskon, och eftersom Malvas pappa ändå hade B så är det väl troligare att det ligger någonstans bak i hans stamtavla. Inte för att det spelar någon roll nu, i för sig.
Trots att resultatet var lite sisådär så är jag ändå impad över hur fort det gick att få veta hur det blev. Jag var ju hos veterinären i måndags, och idag fanns resulatet både på hunddata och i min brevlåda.
Kanske vet de på SKK att drottning Malva hatar att vänta, och gav därför hennes bilder högsta prioritet. "AHMAGAAD", vrålade de kanske på röntgenavläsningsavdelningen (jag vet inte ens om det finns en sån avdelning), "Malva af Monstervalp har röntgats! Fort, kom hit, avbryt alla luncher och trams, det här måste lösas GENAST!"
Eller så är de kanske alltid så här snabba. Jag vet ju faktiskt inte, eftersom det är den första hunden jag har röntgat själv. Eller så har de inte så mycket att göra i januari. Ingen vet, förutom röntgenavläsningsavdelningen, denna mystiska, mytomspunna plats där stora beslut fattas.
I alla fall, nu börjar det bli ganska avancerat att skriva. Drottning kooiker har nämligen lagt sig över tangentbordet.
Ost, och höfter.
OKEJ
Idag har vi varit och röntgat höfterna på fröken Malv. Därför sitter vi nu och är livrädda för vad resultatet ska bli. Ja, inte Malva förstås, hon är fortfarande slö efter sederingen och byter mellan att ligga i sin bur och att ligga i mitt knä och sova. Och jag glömde be dem maila bilderna till mig, insåg jag nu, det var ju trögt gjort. Men nu hoppas vi på att lilla fröken ska vara fri så att hon kan fortsätta hoppa omkring och tramsa sig som hon har gjort hittills. Det var första gången jag var med på en höftröntgen, det var väldigt intressant och herr veterinär var snäll och förklarade för mig hur lilla fröken kooiker skulle ligga för att SKK-aporna ska bli nöjda, vilket tog ett par bilder eftersom lilla fröken kooikers höger- och vänstersida tydligen inte är helt symmetriska.
Jag har också bokat flygbiljett, enkel resa till England, efter en del strul har vi alltså fått till ett avresedatum. SÅ nu är det inte alls långt kvar och jag har nu officiellt fått Den Stora Packningspaniken. Tur att jag har en stor resväska...
Och så har jag troligen tappat bort en vante.
Och så håller jag på att försöka lära mig 1. Att avläsa de olika funktionerna på SKK Avelsdata på mest effektiva och informativa sätt, och 2. Att förstå det engelska systemet för höftledsröntgen, när jag nu ändå är inne på det temat.
Och så ska jag laga paj.
Och, det är nog allt som händer här. Förutom att Malva just vaknade och skrämde livet ur både mig och husse. Det var Lillebror som kom och väckte, med ost som nu ska bli till paj!
Idag har vi varit och röntgat höfterna på fröken Malv. Därför sitter vi nu och är livrädda för vad resultatet ska bli. Ja, inte Malva förstås, hon är fortfarande slö efter sederingen och byter mellan att ligga i sin bur och att ligga i mitt knä och sova. Och jag glömde be dem maila bilderna till mig, insåg jag nu, det var ju trögt gjort. Men nu hoppas vi på att lilla fröken ska vara fri så att hon kan fortsätta hoppa omkring och tramsa sig som hon har gjort hittills. Det var första gången jag var med på en höftröntgen, det var väldigt intressant och herr veterinär var snäll och förklarade för mig hur lilla fröken kooiker skulle ligga för att SKK-aporna ska bli nöjda, vilket tog ett par bilder eftersom lilla fröken kooikers höger- och vänstersida tydligen inte är helt symmetriska.
Jag har också bokat flygbiljett, enkel resa till England, efter en del strul har vi alltså fått till ett avresedatum. SÅ nu är det inte alls långt kvar och jag har nu officiellt fått Den Stora Packningspaniken. Tur att jag har en stor resväska...
Och så har jag troligen tappat bort en vante.
Och så håller jag på att försöka lära mig 1. Att avläsa de olika funktionerna på SKK Avelsdata på mest effektiva och informativa sätt, och 2. Att förstå det engelska systemet för höftledsröntgen, när jag nu ändå är inne på det temat.
Och så ska jag laga paj.
Och, det är nog allt som händer här. Förutom att Malva just vaknade och skrämde livet ur både mig och husse. Det var Lillebror som kom och väckte, med ost som nu ska bli till paj!
Hur man börjar hata sin bredbandsoperatör.
Som ni vet (eftersom jag beskrev det i förra inlägget) så har jag skaffat mig en ny glansig dator. Igår kom jag hem till min lägenhet och ville då koppla in min nya glansiga dator till det mobila bredbandet som jag har i min lägenhet (fråga mig inte varför jag fortfarande har ett mobilt istället för vanligt bredband, jag är helt enkelt lat).
Svaret blev "nej, tack. Jag tänker icke befatta mig med detta glänsande åbäke till äppeldator". Nähä. Ringde supporten (mr Karlsson) som förklarade att jag var dum i huvudet som inte förstod att jag måste sparka igång det gamla datorskrället, koppla in internet på den och ladda hem drivrutiner så att jag kunde lägga över och installera dem på äppeldatorn. Duh!
Okej, skrälledator igång, lyder, följer hans länk, fixar, donar, känner mig ganska hi-tech, kopplar in.... svaret är fortfarande "nej. icke."
Nähä.
Ringer supporten (mr Karlsson) igen, han förstår inte hur jag tänker som inte provade att leta efter drivrutiner till Lion (dvs, mitt operativsystem) eftersom de han föreslog (till Snowleopard, förra operativsystemet) inte funkade. Sparkar upp skrället igen, hittar inget, hittar inget, hittar inget, hittar något, testar, donar, kopplar in....... nej. Icke.
NÄHÄ.
Blänger ilsket på äppeldatorn, klappar om mitt gamla skrälle som trots att inte tafsplattan funkar och trots att den låter som en flygplansmotor och trots att den är snabb och smidig som en reumatisk sköldpadda i alla fall lyder och fungerar. Supporten (mr Karlsson) har slutat svara. Funderar på att mala ner modemet i beståndsdelar. Men till slut beslutar jag mig för att ge upp och gå och lägga mig.
Så, idag när det var lite mer kontorstidstimmar kontaktar jag supportchatten för bredbandet (dvs, inte mr Karlsson utan den riktiga supporten). Efter en lång promenad i solskenet med Malva känner jag mig redo att vara vänlig i alla fall i ett par minuter. Får ett halvdumförklarande svar att drivrutinerna finns på deras hemsida. Svaret är nej, kossa, skriver jag i stora bokstäver (nej, det gjore jag inte på riktigt), så är ICKE fallet. Fröken supportchattskossa (jag får kalla henne det, för jag skriver inte ut hennes namn) kommer då på att nähe, nej det gör det visst inte, men hon kan maila dem till mig, det löser hon, vad har jag för operativsystem?
Lion.
Åh. Jaha. Nej det har vi inga, prova Snow leopard.
Ja, kära lilla ko, jag har redan provat det.
Jaha. Nej, men då kan du inte använda det modemet, det är för gammalt. Tyvärr, sucks to be you, skaffa ett nytt modem.
Nähä.
Jag förklarar vänligt för supportchattskvinnan att jag är väldigt tacksam för hjälpen men att jag önskar henne och hennes bredband långt långt bort, dit pepparn växer (det skrev jag, men jag lät bli att skicka för jag är trots allt ganska snäll innerst inne och det var ju egentligen inte hennes fel).
Steg 2. Istället för att sätta mig och beställa ett nytt modem beslutar jag mig för att säga upp hela skiten, jag ska ju ändå snart utomlands och det är dessutom bättre att skaffa mig ett normalt, fast bredband när jag kommer hem igen. Ringer till kundtjänst och möts av en sån där gosig förinspelad röst, som ber mig förklara mitt ärende och ge henne alla nummer, och bekräftar sen att aha, du vill alltså göra nåt med uppsägning? Ja tack, Förinspelade Röst.
Kopplas till kö, blir framkopplad ganska direkt eftersom jag ringer på De Arbetslösa och Sjukskrivnas Tid (mitt på dagen när normalt folk jobbar, alltså). En asglad kille svarar.
- hej, jag skulle vilja säga upp mitt abonnemang hos er.
- JAHA, svarar Asglada Killen, men det kan ju inte jag göra, det är inte ens mig du ska prata med.
- Nähä... (sänder ett ondsint öga i tanken till fröken Förinspelad Röst)
- Men det är lugnt, säger Asglada Killen, jag skickar vidare dig till mina kollegor!
Tackartackar, så blev jag skickad till nästa kö. Får vänta en liten stund, sen får jag återigen upprepa numrena jag gav till Förinspelade Rösten (undrar vad det var för mening med henne, egentligen. Hon verkar inte göra sig förtjänt av sin lön, direkt) för en annan tjej. Så får jag förklara varför jag inte vill ha kvar mitt abonnemang (se hela ovanstående inlägg, fast i mycket förkortad version)
- OKEJ, säger hon i luren, men vet du vad då löser jag det, så kan du behålla modemet och så kan du tanka på det som ett kontantkort om du skulle behöva använda det igen.
- Men det kan jag ju inte, det går ju inte att använda det på min dator....?
- Eh... nej, just det ja. Men eh, du kanske vill använda det på en annan dator, och då kan du göra så, bra va?!
- Underbart (tänker att jag kan ju behålla det och backa över det med bilen för att ta ut min frustration).
OCH SÅ, ett aslångt blogginlägg senare, så sitter jag här på mitt dånande gamla skrälle till dator för att kunna använda internet. Och så tittar jag på mitt antika bredband och på min nya glansiga dator som inte vill kännas vid såna hemska gamla fossiler till bredband. Och ja, de hade nog varit rätt fula tillsammans i alla fall, så det kanske är lika bra att de inte kommer överens.
Nu ringde för övrigt support nr 1 (dvs, mr Karlsson) och talar vänligt om att han kan lösa det för han har fått det att funka på sin dator, det är bara att komma över.
BRÖL
// Anna W, legitimerad surkärring. (Med skoskav. Kan man skylla på det?)
Svaret blev "nej, tack. Jag tänker icke befatta mig med detta glänsande åbäke till äppeldator". Nähä. Ringde supporten (mr Karlsson) som förklarade att jag var dum i huvudet som inte förstod att jag måste sparka igång det gamla datorskrället, koppla in internet på den och ladda hem drivrutiner så att jag kunde lägga över och installera dem på äppeldatorn. Duh!
Okej, skrälledator igång, lyder, följer hans länk, fixar, donar, känner mig ganska hi-tech, kopplar in.... svaret är fortfarande "nej. icke."
Nähä.
Ringer supporten (mr Karlsson) igen, han förstår inte hur jag tänker som inte provade att leta efter drivrutiner till Lion (dvs, mitt operativsystem) eftersom de han föreslog (till Snowleopard, förra operativsystemet) inte funkade. Sparkar upp skrället igen, hittar inget, hittar inget, hittar inget, hittar något, testar, donar, kopplar in....... nej. Icke.
NÄHÄ.
Blänger ilsket på äppeldatorn, klappar om mitt gamla skrälle som trots att inte tafsplattan funkar och trots att den låter som en flygplansmotor och trots att den är snabb och smidig som en reumatisk sköldpadda i alla fall lyder och fungerar. Supporten (mr Karlsson) har slutat svara. Funderar på att mala ner modemet i beståndsdelar. Men till slut beslutar jag mig för att ge upp och gå och lägga mig.
Så, idag när det var lite mer kontorstidstimmar kontaktar jag supportchatten för bredbandet (dvs, inte mr Karlsson utan den riktiga supporten). Efter en lång promenad i solskenet med Malva känner jag mig redo att vara vänlig i alla fall i ett par minuter. Får ett halvdumförklarande svar att drivrutinerna finns på deras hemsida. Svaret är nej, kossa, skriver jag i stora bokstäver (nej, det gjore jag inte på riktigt), så är ICKE fallet. Fröken supportchattskossa (jag får kalla henne det, för jag skriver inte ut hennes namn) kommer då på att nähe, nej det gör det visst inte, men hon kan maila dem till mig, det löser hon, vad har jag för operativsystem?
Lion.
Åh. Jaha. Nej det har vi inga, prova Snow leopard.
Ja, kära lilla ko, jag har redan provat det.
Jaha. Nej, men då kan du inte använda det modemet, det är för gammalt. Tyvärr, sucks to be you, skaffa ett nytt modem.
Nähä.
Jag förklarar vänligt för supportchattskvinnan att jag är väldigt tacksam för hjälpen men att jag önskar henne och hennes bredband långt långt bort, dit pepparn växer (det skrev jag, men jag lät bli att skicka för jag är trots allt ganska snäll innerst inne och det var ju egentligen inte hennes fel).
Steg 2. Istället för att sätta mig och beställa ett nytt modem beslutar jag mig för att säga upp hela skiten, jag ska ju ändå snart utomlands och det är dessutom bättre att skaffa mig ett normalt, fast bredband när jag kommer hem igen. Ringer till kundtjänst och möts av en sån där gosig förinspelad röst, som ber mig förklara mitt ärende och ge henne alla nummer, och bekräftar sen att aha, du vill alltså göra nåt med uppsägning? Ja tack, Förinspelade Röst.
Kopplas till kö, blir framkopplad ganska direkt eftersom jag ringer på De Arbetslösa och Sjukskrivnas Tid (mitt på dagen när normalt folk jobbar, alltså). En asglad kille svarar.
- hej, jag skulle vilja säga upp mitt abonnemang hos er.
- JAHA, svarar Asglada Killen, men det kan ju inte jag göra, det är inte ens mig du ska prata med.
- Nähä... (sänder ett ondsint öga i tanken till fröken Förinspelad Röst)
- Men det är lugnt, säger Asglada Killen, jag skickar vidare dig till mina kollegor!
Tackartackar, så blev jag skickad till nästa kö. Får vänta en liten stund, sen får jag återigen upprepa numrena jag gav till Förinspelade Rösten (undrar vad det var för mening med henne, egentligen. Hon verkar inte göra sig förtjänt av sin lön, direkt) för en annan tjej. Så får jag förklara varför jag inte vill ha kvar mitt abonnemang (se hela ovanstående inlägg, fast i mycket förkortad version)
- OKEJ, säger hon i luren, men vet du vad då löser jag det, så kan du behålla modemet och så kan du tanka på det som ett kontantkort om du skulle behöva använda det igen.
- Men det kan jag ju inte, det går ju inte att använda det på min dator....?
- Eh... nej, just det ja. Men eh, du kanske vill använda det på en annan dator, och då kan du göra så, bra va?!
- Underbart (tänker att jag kan ju behålla det och backa över det med bilen för att ta ut min frustration).
OCH SÅ, ett aslångt blogginlägg senare, så sitter jag här på mitt dånande gamla skrälle till dator för att kunna använda internet. Och så tittar jag på mitt antika bredband och på min nya glansiga dator som inte vill kännas vid såna hemska gamla fossiler till bredband. Och ja, de hade nog varit rätt fula tillsammans i alla fall, så det kanske är lika bra att de inte kommer överens.
Nu ringde för övrigt support nr 1 (dvs, mr Karlsson) och talar vänligt om att han kan lösa det för han har fått det att funka på sin dator, det är bara att komma över.
BRÖL
// Anna W, legitimerad surkärring. (Med skoskav. Kan man skylla på det?)
Januarihund
Sådär, då har det hänt en hel massa saker över "jullovet", både viktiga och inte så viktiga. Till exempel:
1. Jag har köpt mig en ny dator. En sån där cool och smidig och dyr en med äpple på. Jag har blivit lovad att den är felfri, så om den inte funkar kommer en massaker utan like att utbryta (bara så ni är beredda).
2. Jag har, nu när jag sitter här på min nya glänsande dator, kommit på att i de blogginläggen som jag har skrivit från mammas (inte lika glänsande) dator har det smugit sig in ett litet "p" i html-versionen av texten, vilket tydligen gör att texten blir pytteliten. Varför finns det kanske någon nörd som kan svara på, men jag kan det inte. Men nu vet jag i alla fall hur jag ska få texten normalstor igen.
3. Jag har spenderat nyår i Amsterdam, vilket var en ganska galen men väldigt rolig upplevelse, och jag har troligen gått upp ca 14,7 kilo i vikt på den helgen (kanske, det är mest en chansning). I alla fall, väldigt god och framför allt väldigt mycket mat fanns det där, och deras favoritmat verkar vara ost.
4. Malva spenderade nyår i Svarvaremåla, där inte en raket syntes till enligt hyfsat säkra källor.
5. Jag fick två nya hundböcker i julklapp, som jag nu ska lusläsa och översätta till tränings-awesomeness.
Och så en massa andra saker, och sånt.
Malva lät bli att fontänspy över mattan på julafton (som hon gjorde förra året), och spenderade istället energin på att ligga i farfars knä och ställa sig in. I julklapp fick hon lite snuskigt tugg och en ny fin leksak i form av en anka i gummi/latexmaterial. Tydligen är det tänkt att hon ska använda den för att träna sig själv till en fågelapportör.
Inte heller i år verkade Malva dock fatta grejen med att öppna paket, efter ivrigt påhejande pillade hon sig till slut in i paketet med ankan, men det andra tuggpaketet vägrade hon bestämt att ta i. Kanske blev hon lite avskräckt av Zixten, som slet som ett vilddjur i sina julklappar och försökte ta över alla andras paket också. När han sen låg och gnagde märgben och grisöra vågade sig Malva knappt in i rummet annat än i krypande läge, för att blidka den mäktiga varg som härskade i vardagsrummet. Fast hon var ganska snabb på att sno hans grisöra när Zixten gick därifrån...
I övrigt förflöt julen smärtfritt, och nu är den alltså över för i år. Idag har vi varit ute och gått en långrunda i blåsten, Malvas öron fladdrade så mycket i vinden att jag trodde hon skulle lyfta och flyga bort. Dessutom, eftersom de stod upp eller låg bakåt mest hela tiden, så blev jag lite rädd att hjärnan skulle blåsa ur, det hade ju varit rätt jobbigt.
Nu ligger hon dock nöjd och ihoprullad på soffan, som den latmask hon är, och jag ska tydligen gå och köpa curry. Vad det nu är för en idiot som inte har curry hemma.
(Gissa en gång. Japp, mr Karlsson.)
1. Jag har köpt mig en ny dator. En sån där cool och smidig och dyr en med äpple på. Jag har blivit lovad att den är felfri, så om den inte funkar kommer en massaker utan like att utbryta (bara så ni är beredda).
2. Jag har, nu när jag sitter här på min nya glänsande dator, kommit på att i de blogginläggen som jag har skrivit från mammas (inte lika glänsande) dator har det smugit sig in ett litet "p" i html-versionen av texten, vilket tydligen gör att texten blir pytteliten. Varför finns det kanske någon nörd som kan svara på, men jag kan det inte. Men nu vet jag i alla fall hur jag ska få texten normalstor igen.
3. Jag har spenderat nyår i Amsterdam, vilket var en ganska galen men väldigt rolig upplevelse, och jag har troligen gått upp ca 14,7 kilo i vikt på den helgen (kanske, det är mest en chansning). I alla fall, väldigt god och framför allt väldigt mycket mat fanns det där, och deras favoritmat verkar vara ost.
4. Malva spenderade nyår i Svarvaremåla, där inte en raket syntes till enligt hyfsat säkra källor.
5. Jag fick två nya hundböcker i julklapp, som jag nu ska lusläsa och översätta till tränings-awesomeness.
Och så en massa andra saker, och sånt.
Malva lät bli att fontänspy över mattan på julafton (som hon gjorde förra året), och spenderade istället energin på att ligga i farfars knä och ställa sig in. I julklapp fick hon lite snuskigt tugg och en ny fin leksak i form av en anka i gummi/latexmaterial. Tydligen är det tänkt att hon ska använda den för att träna sig själv till en fågelapportör.
Inte heller i år verkade Malva dock fatta grejen med att öppna paket, efter ivrigt påhejande pillade hon sig till slut in i paketet med ankan, men det andra tuggpaketet vägrade hon bestämt att ta i. Kanske blev hon lite avskräckt av Zixten, som slet som ett vilddjur i sina julklappar och försökte ta över alla andras paket också. När han sen låg och gnagde märgben och grisöra vågade sig Malva knappt in i rummet annat än i krypande läge, för att blidka den mäktiga varg som härskade i vardagsrummet. Fast hon var ganska snabb på att sno hans grisöra när Zixten gick därifrån...
I övrigt förflöt julen smärtfritt, och nu är den alltså över för i år. Idag har vi varit ute och gått en långrunda i blåsten, Malvas öron fladdrade så mycket i vinden att jag trodde hon skulle lyfta och flyga bort. Dessutom, eftersom de stod upp eller låg bakåt mest hela tiden, så blev jag lite rädd att hjärnan skulle blåsa ur, det hade ju varit rätt jobbigt.
Nu ligger hon dock nöjd och ihoprullad på soffan, som den latmask hon är, och jag ska tydligen gå och köpa curry. Vad det nu är för en idiot som inte har curry hemma.
(Gissa en gång. Japp, mr Karlsson.)
