Mösshund

Roadkill är en väldigt, väldigt plågad liten varelse nu i vintertider. Han kanske är menad att gå i ide egentligen, i vilket fall kommer han nog inte överleva vintern. Fast så var han ju redan överkörd när vi köpte honom. Malvas brutalitet och sanslösa sadism har lett till att han nu inte bara har en reva (läs 7 revor) i svansen, utan också ett uppslitet hål i nacken ur vilket Malva har grävt alla hans inälvor (ja, bomull då alltså) - som häromdagen låg spridda i lägenheten. Kvar är alltså ett sladdrigt skal i latex, med en pip i som inte funkar. Ena pupillen och nosen är lite bortskavd, och hela grejen luktar lite som om det faktiskt var ett överkört djur på riktigt. MEN vi älskar den! Malva gör det i alla fall.

I helgen var vi och hälsade på Sanna i skogen, Malva lekte med Rut och Thia konstant under hela vår vistelse där, och jag tog inte en endaste bild på dem. Fast hon hann också med att få sig en åthutning av den arga lilla katten, stjäla de andras märgben och prova en hel del täcken som Sanna hade fått hem. Jag vill köpa nästan alla. Och ett halsband i varje färg (med matchande koppel, naturligtvis), och ett antal selar, och en och annan leksak, och sån där reflexspray bara för att se hur det funkar, och en träapport om vi nu ska träna lydnad, och... eh, ja, ni förstår.
Hennes valpighet fick också prova en hundmössa (den tillhörde ett täcke, som dock var alldeles för litet) som var jättetöntig, då såg hon ut såhär fin ut:



Rut var också fin i vintermössa, men hade svårt att vara still tillräckligt länge för att min stackars telefon skulle hinna ta en bild:

(Tassarna i bakgrunden tillhör Thia, som var lite ledsen för att inte hon fick ha mössa på sig och bli fotograferad)
Nej, jag känner inte att jag vill köpa den här mössan. Faktiskt.

Idag har Malva tråkigt, eftersom jag var tvungen att jobba lite mer än planerat och hon då fick vara hemma med husse som pluggade och inte heller hade tid. Men hon har fått klickerträna lite i alla fall, med den nya superbelöningen - eldorado goudaost. Sorgligt nog den enda osten herr Karlsson kan tänka sig att äta, så vi tränar med ett och annat gnälligt "du tränar upp aaall min ooost!" i bakgrunden.

Nåväl. I morgon får vi försöka göra något vettigt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0