Ringcraft

Ja, idag har jag varit i Skottland, minsann, på ringträning med 6-månadersvalparna. Tydligen är den lilla klubben vi åker till i Skottland bättre än den som finns närmare i Carlisle, alla toppuppfödarna runtomkring samlas visst på samma ställe. Och så hade de massa god fika.
Jag åkte med för att hålla den hund som inte visades för "domaren", eftersom jag inte har lärt mig hur hundarna ska stå och visas rätt ännu. Rätt var det var hojtade dock instruktören att vi skulle ställa upp hundarna och naturligtvis lyckades jag befinna mig precis mitt framför henne, så det var bara att se glad ut, smygtitta lite åt ena hållet på hur Jenny gjorde och lite åt andra hållet för att få lite pekande intruktioner från Gill, flytta lite på Josies fötter och se glad ut. Inte riktigt lika enkelt som "här titta på godisen jag viftar med, stå still i 5 sekunder nu" som jag har kört med Malva.
Men, alla var snälla och trevliga och ingen åt upp mig, och så småningom kommer jag också kunna strutta runt med en stilig galen goldenvalp vid sidan (de är inte särskilt följsamma, kan påpekas).

Det slog mig under kvällen återigen hur artiga och vänliga engelsmännen är. Och inte alls som svenskar oftast är, lite krystat artiga, man ler lite stelt och har en ytlig konversation. Här är man liksom familj med en gång, bara faktumet att man är där betyder att man är en i gänget. Folk jag inte ens hade hälsat på började peka ut hundar och prata om hur de rörde sig och berätta historier och greja, och det var inte direkt för att det var brist på andra att prata med.
Överlag så är folk ibland så trevliga utan anledning att man blir nästan blir lite ställd - som typ när jag skulle köpa en macka på Heathrow och mannen som sålde den pratade på om var jag kom från och vart jag skulle och hur det var med det ena och det andra (orkar han göra så med alla kunder??).

Men det är väl en vanesak, eller som Gill påpekade häromdagen så är det jättelätt att konversera med en svensk person även om man inte kan språket. Det är bara att lägga in "jahaa", "jaha?" och "mmm" på lämpliga ställen. Enligt hennes uppfattning var de tre svenska orden som används mest "mmm", "också" och "vad sa du?" (well, det sista är ju en mening, om man ska vara petig). Ganska roligt att höra vad en utomstående tycker är typiskt svenskt.
Dessutom har Gill och Brian varit med på svenska fester ett par gånger, och hon tyckte att svenskarna har ett väldigt speciellt sätt att festa på - antingen dricker vi inte alls, eller så blir vi jättefulla. Inget mellanting. Fast, sa hon, anledningen till det är att vi envisas med att skåla hela tiden, och dessutom sjunga sånger till det.

Här finns dock en del svenska influenser - det har ju trots allt funnits fler svenska kennelmaids här innan. Grillkrydda, till exempel. Och ketchup kallas för "swedish sauce" för att vi har det till allting...
Och så finns det ju AGA-spisen, och en gammal Volvo. 

Anyway, nu ska jag ägna mig åt att tvinga valpar att äta lite - det är min tur inatt nämligen. Och så ska jag titta på reklamer med en surikat som heter Sergei, tydligen ska det vara jätteroligt.


Åh, just det, vi har plusgrader här nu. Enjoy your snökaos, bahahaha!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0