Återkomst!

 Aha! Jag är hemma igen. I Svarvaremåla, skogen, Sverige. Eftersom jag inte har skrivit något sen typ ungefär runt min födelsedag, så kan jag ju sammanfatta de senaste två månaderna enligt följande:
- Som ni kanske minns fick fröken Darcy 5 valpar på min födelsedag, den 31:e maj.
- Nästan två veckor senare, den 12 juni, fick den andra tiken Sia 6 stycken valpar. Med andra ord hade vi plötsligt 11 valpar som krävde mer eller mindre dygnet runt-bevakning.
- I slutet på juni kom mamma och pappa och hälsade på några dagar, vi var på match på ringcraft, shoppade lite i Carlisle, och pappa blev kär i alla hundarna.
- En svensk tjej kom för att ta över efter mig, klarade 4 dagar och åkte sen hem igen.
- Herr Joseph var på utställning och fick sitt fjärde reserv-cert.
- Ännu en svensk tjej kom för att ta över efter mig, den här gången gick det betydligt bättre.
- Jag gjorde min domardebut, i junior samt senior handling på ringcraft-match den 31:a juli. Det var en ganska konstig känsla, eftersom flera av de handlers jag dömde är betydligt bättre på att visa hund än vad jag troligen någonsin kommer bli...
- Den 5:e augusti gjorde jag och Tira, som nu hunnit bli 6 månader, vår officiella utställningsdebut på Golden Retriever Club of Northumbia's Open Show. Vi kom tvåa!
- Den 6:e augusti vinkade vi hejdå till alla Sias valpar som åkte till sina nya hem.
- Och slutligen den 7:e augusti körde Brian mig till Manchester Airport, och planet bar av till Helsingfors, Kastrup och slutligen HEM. Varför via Helsingfors? Jo, för med mig på hemresan följde detta lilla kräk:
 
 
 
Gillbryan Waltzing Matilda, mer känd som Tilda. Som jag skrev så blev far min ganska glad i hundarna på kenneln, tillräckligt för att övertala mamma att eftersom det nu fanns en tikvalp ledig ur Darcys kull sååå visst behövdes det väl ändå en ny hund här hemma?
 
Som ni ser så lever Tilda det hårda livet här i Sverige, hon håller på att lära sig hur man jagar katter, vilka skor som är godast och att man inte ska störa kooikern.
Hennes kungliga kooikerhet drottning Malva minns nämligen inte alls hus skitjobbig hon var som valp, och förstår inte varför den hemska lilla fluffiga isbjörnen tvunget ska gnaga av henne öronen hela tiden. Dessutom får hon en massa uppmärksamhet som borde tillfallit Malva, och till råga på allt ska man behöva dela med sig av sina leksaker. Malva är inte nöjd.
Fast hon kan ändå tänka sig att leka med Tilda ibland. Och hon är ju ganska lätt att lura av diverse tuggben och leksaker. Och än så länge kommer hon inte upp på kökssoffan.
Zixten väljer istället att låtsas att han inte finns, och försöka undgå valpens radar efter tuggvänliga saker. Han passade också på att följa med pappa till Öland denna veckan.
 
Malva fick istället sin semester från valpen i lördags, när vi var på sommarträff på Änglahedens kennel. Efter att ha varit lektant hela veckan och dessutom lekt med Sannas border collies hela fredagen passade Malva på att knappt leka och busa överhuvudtaget utan bara strosa omkring bland alla kooikrar och beaglar och titta på. Och snäsa av en jobbig unghane. Och hjälpa till att sätta fart på katten, och tigga korv. Och hoppa upp i främlingars knä och kräva uppmärksamhet. Inget ovanligt, alltså.
I söndags var tanken att vi skulle åkt på utställning i Ronneby, men det struntade vi i av flera olika anledningar, till exempel:
1. I lördags kväll insåg jag att Malvas stamtavla och vaccinationsintyg ligger i tryggt förvar 8 mil bort i Växjö.
2. Malva har de senaste veckorna tydligen jobbat hårt på att bli så tunnhårig som möjligt, och fäller så mycket päls hon bara orkar. Inklusive tydligen, ena örat. Vilket innebär att ena örat har långa fina svarta behäng, det andra har några enstaka mörka fjun.
3. Efter min hemkomst verkar min mage har gjort myteri, och jag gick för tillfället på en diet av yoghurt och provivadryck med förhoppningen att få behålla lite av det länge nog att utvinna några näringsämnen.
 
Inte de bästa förutsättningarna att åka på utställning, alltså. Det får helt enkelt bli en annan gång, och har hon tur kanske fröken Tilda har blivit stor nog att få följa med då hon också!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0