monstermalva

Min nacke är konstig. Det känns som att jag har någon form av nackspärr, fast det sitter bara på vänstra sidan av nacken och har dessutom sträckt ut sig till att omfatta hela vänster hjärnhalva. Kanske håller jag på att få en långsam stroke. Eller så är jag lite lite hjärndöd, fast bara på vänster sida.

I alla fall. I söndags var vi på utställning. Ja, vi var faktiskt på utställning i lördags och fredags också, men i söndags deltog vi i spektaklet.
Den individuella bedömningen gick bra, även om jag måste säga att jag tyckte det var en väldigt snabb bedömning av domaren. Malva fick hoppa upp på bordet, bli klämd på lite grann, springa fram och tillbaka en gång och i samma veva som domaren bad oss springa ett varv runt efter det så riktade han uppmärksamheten mot nästa hund. Men, han kanske inte behövde så mycket tid, han visste väl vad han tittade efter. Vi fick i alla fall ett Excellent, vilket var mitt lilla mål för dagen, och följande kritik:

"Very feminin, 18 months. Needs to fulfill in maturity. Correct head with typical coloured and formed eyes. Scissor bite. Slightly low tail set."

Med andra ord: Malva ser ut som en tjej, vilket ju passar bra eftersom hon är just det, men en något omogen sån. Och, hon har fint huvud men svansen har trillat lite för långt ner (hon hade alltså inte svansen mellan benen, utan den sitter fast för långt ner på rumpan, så att säga).
För övrigt insåg jag just att jag ljög lite för domaren, Malva blev ju faktiskt 19 månader, samma dag och allt. Hoppsan.

I konkurrensklassen var vi dock inte så populära, och blev oplacerade som femma av fem deltagande tikar. Vilket inte gör mig särskilt mycket, förutom att jag stör mig lite på att vi fick sämre placering än hunden som bet sin ägare inne i ringen (något jag trodde skulle räknas som "oacceptabelt beteende").
Sorgligt nog hette denna hund också Malva, fast kom från en annan kennel. Vilket bland annat ledde till att någon frågade om min hund var Malva (jo, det var hon ju), och en tjej då förklarade för mig att min hund bet mig. Svaret är nej, snorunge, min hund har bättre vett än så, hade jag kunnat säga, men jag uteslöt snorunge-delen och talade om att det var hunden bredvid, den andra Malva, den icke-monstriga, mindre glada och inte lika söta Malva som hade bitit sin ägare (bedömningen om gladhet och söthet utfördes av mig, som själv-auktoriserad domare).
Därefter började jag fundera över varför hon släppte fram sin hund till min (de båda busade omkring under tiden), om hon nu trodde att hon var aggressiv på nåt vis. Och när jag hade funderat på det började jag fundera på om det var fler som trodde att det var MIN Malva som bets, och vilka åtgärder jag i så fall skulle behöva ta för att hämnas och rättfärdiga MIN Malvas namn.

Så, så att alla som någonsin besöker denna blogg vet:

Min hund biter ICKE i folk.

Om hon nu inte har fått tillåtelse, alltså. Typ "här, varsågod, kampa med min hand/näsa/insert valfri kroppsdel here". Och inte ens då biter hon hårt. Så det så.


Jag tror för övrigt att den andra Malva, bit-Malva, bets för att hon ville bli arg på en hund bakom, men blev stoppad av sin ägare så då bet hon i henne istället. Så sa i alla fall Anna, som såg det lite bättre än mig (jag hörde bara arga små ljud, och flyttade lite diskret min hund åt hållet där inga ljud hördes...).
Jag tycker dock fortfarande inte att det är okej att en hund gör så, om det inte är i någon form av väldigt pressad situation. Vilket en utställningsring inte är. Så.


Som tröst för att vi inte fick med oss någon blaffig rosett hem att skryta med gick jag och Malva och tröstköpte hundgodis. Hon har nu två påsar asbra-och-nyttiga-och-utan-tillsatser-hundkex från James Wellbeloved, och en påse Snack Meat Sandwich (visst låter det tufft?) som ser sjukt goda ut, från Profine. Och så har vi varit nära på att köpa en hel massa onödiga saker, men jag lyckades lägga band på mig.

Nu ska jag försöka sova bort min nackspärr. Eller äta glass. Jag har inte riktigt bestämt mig...