Malva vs Zixten vs slalompinnar
Dagens uppdatering! Nu är vi hemma hos mor och far igen för en snabb visit (och förhoppningsvis en utflykt till IKEA). Mallow-schmallow gjorde just ett ninjahopp genom luften, för att stoppa Zixten som "diskret" försökte smyga fram och sno hennes mat. Det är fullt upp för stackars Malva, hon har dessutom lagt beslag på ett halvt gammalt grisöra som till varje pris måste skyddas från herr spaniel.
För en stund sen beslutade jag mig för att förneka att marken fortfarande är stelfrusen, och tvingade ner ett par slalompinnar i gräsmattan för att introducera miss monster för denna kung av agilityhinder. Jag har bestämt mig för att försöka lära in slalomet med hjälp av Susan Garetts 2x2-metod, vilket i princip går ut på att man börjar med två pinnar, låter hunden själv tänka ut uppgiften á la klickerträning, och lägger till flera pinnar allt eftersom hunden blir duktig (sök på youtube om ni vill veta mer ingående). Jag hoppas på att jag därför kommer att få en liten mäster-slalomare som aldrig gör fel (nåja) och framför allt, inte behöver en massa hjälper för att ta sig igenom slalomet. Jag tror att det är ett ganska klokt beslut, eftersom jag insåg under dagens träningspass att det här med att göra saker självständigt, speciellt på lite avstånd, är något jag har missat helt i Malvas tidigare träning.
Om någon undrar hur det gick, så är svaret sådär. Nu kan man ju inte kräva så värst mycket av första försöken, men eftersom Zixten visade sig vara en mästare i jämförelse med Malva blev jag ändå lite misstänksam. Å andra sidan har ju Zixten och jag faktiskt kämpat oss igenom en agilitykurs i hans (vår?) forna ungdom, så han hade ju lite försprång. Dessutom underlättade det nog inte att det senaste jag och Malva har tränat mycket på är inkallnings-ingångar, vilka flitigt utövades varvat med en och annan snurr och "skäms" under hennes försök att komma på vad jag ville (bara så att alla vet, så är det ganska stor skillnad på en inkallningsingång och ett skickande bort genom slalompinner).
Det verkade ju ändå lite för lätt att det bara var att springa igenom pinnarna, en kooiker i Malvas klass bör ju göra mer avancerade saker än vad till exempel en sketen spaniel klarar av. Enligt henne.
Fortfarande verkar fröken inte helt nöjd med dagens stimulans, eftersom hon nu hoppar runt i köket och jagar flugor. Hon ser ut som en liten räv, fast med deformerade öron. Varför finns det förresten ens levande flugor nu, är det inte lite fel säsong för dem?
Nåväl, vi får väl försöka hitta på något intelligent att träna inomhus (inkallningsingångar, here we come...), för jag är då verkligen inte så ambitiös att jag går ut i både svinkyla och mörker för att träna. Inte en chans.
