Värdelös på att blogga
Är jag.
Men jag skyller på att jag har spenderat den senaste veckan på diverse olika ställen förutom hemma, och därmed inte haft varken tid eller möjlighet att uppdatera världen om mitt och fröken Malvas alldeles fruktansvärt instressanta liv (ehum..)!
Det började i alla fall förra lördagen med grisfest hos min gode vän Anna i skåne, där Malva stortrivdes bland alla människor som hon kunde kasta sig på rygg framför och kräva kärlek av. Hon fick också leka lite med Garbo och Dante (stor fluffig och liten fluffig) på söndagen, lilla Dante tyckte att fröken kooiker var en ganska läskig varelse inomhus, men när de fick röja loss på gräsmattan lekte de riktigt bra. Optimistisk som jag är försökte jag ta kort på det, vilket resulterade mestadels i bilder på vita streck eller fläckar på gräset...
Här satt de ju i alla fall någorlunda still...
I övrigt såg det mest ut såhär (fast med Garbo och hennes älskade boll i bakgrunden).
I alla fall, efter detta bar det av till Älmhult och Daniel och hans familj, där vi spenderade veckan med att miljöträna, lära oss att inte äta mattor och bota Daniels mammas hundskräck. Vi lyckades i alla fall i viss mån, intalar jag mig.
Här upptäckte Malva bland annat också att man kan skälla på små arga trasselhundar (vid hund nr 3 lyckades hon dock fokusera liiite mer på matte än på trasslet), hur lycklig man kan bli av att få en halv, bränd korv att göra vad man vill med, hur mycket nya saker att äta man kan hitta i stan och hur ledsen man blir när man inte får vara med och spela kubb. Med andra ord en ganska händelserik vecka för fröken valp. Hon har också utvecklat ett alldeles speciellt sätt att väcka nästan-husse (aka Daniel) på morgonen, genom att vänligt slicka honom på halsen och sedan, när han så smått börjar återkomma till livet, hugga honom i näsan. Mycket underhållande för den som råkar få för sig att lyfta upp Malva i sängen...
Midsommar spenderade vi hos Ida i Lönsboda (alltså åter till skåneland), där Malva fick en hel del ljudträning i form av exempelvis luftgevärsskott, applåder, snapsvisor och skånska (fast just det hade vi ju redan tränat på lite veckan innan). Hon fick också träffa sin älsklingslektant Rut, och Thia som verkade uppgraderas från "stor, vit, läskig" till lektant nr 2.
Malva däckade sen först av alla, trots att hon inte hade druckit en enda snaps, och sov i godan ro inne i Idas hus medan vi andra tampades med mygg och annat otyg på logen...
Slutligen bar det alltså hem till Zixten som faktiskt blev riktigt glad över att ha det lilla monstret hemma igen, och hela lördagkvällen gick åt till att försöka få en väldigt trött och tjurig liten valp att lugna ner sig och sova... och när det äntligen inträffade var jag ungefär lika trött själv...
Sådär, det var en massiv uppdatering om den senaste veckans fängslande företeelser! Det påstås för övrigt att Malva har utvecklat en viss långbenthet, vilket jag nog tyvärr måste inse är ganska sant...
Men jag skyller på att jag har spenderat den senaste veckan på diverse olika ställen förutom hemma, och därmed inte haft varken tid eller möjlighet att uppdatera världen om mitt och fröken Malvas alldeles fruktansvärt instressanta liv (ehum..)!
Det började i alla fall förra lördagen med grisfest hos min gode vän Anna i skåne, där Malva stortrivdes bland alla människor som hon kunde kasta sig på rygg framför och kräva kärlek av. Hon fick också leka lite med Garbo och Dante (stor fluffig och liten fluffig) på söndagen, lilla Dante tyckte att fröken kooiker var en ganska läskig varelse inomhus, men när de fick röja loss på gräsmattan lekte de riktigt bra. Optimistisk som jag är försökte jag ta kort på det, vilket resulterade mestadels i bilder på vita streck eller fläckar på gräset...
Här satt de ju i alla fall någorlunda still...
I övrigt såg det mest ut såhär (fast med Garbo och hennes älskade boll i bakgrunden).
I alla fall, efter detta bar det av till Älmhult och Daniel och hans familj, där vi spenderade veckan med att miljöträna, lära oss att inte äta mattor och bota Daniels mammas hundskräck. Vi lyckades i alla fall i viss mån, intalar jag mig.
Här upptäckte Malva bland annat också att man kan skälla på små arga trasselhundar (vid hund nr 3 lyckades hon dock fokusera liiite mer på matte än på trasslet), hur lycklig man kan bli av att få en halv, bränd korv att göra vad man vill med, hur mycket nya saker att äta man kan hitta i stan och hur ledsen man blir när man inte får vara med och spela kubb. Med andra ord en ganska händelserik vecka för fröken valp. Hon har också utvecklat ett alldeles speciellt sätt att väcka nästan-husse (aka Daniel) på morgonen, genom att vänligt slicka honom på halsen och sedan, när han så smått börjar återkomma till livet, hugga honom i näsan. Mycket underhållande för den som råkar få för sig att lyfta upp Malva i sängen...
Midsommar spenderade vi hos Ida i Lönsboda (alltså åter till skåneland), där Malva fick en hel del ljudträning i form av exempelvis luftgevärsskott, applåder, snapsvisor och skånska (fast just det hade vi ju redan tränat på lite veckan innan). Hon fick också träffa sin älsklingslektant Rut, och Thia som verkade uppgraderas från "stor, vit, läskig" till lektant nr 2.
Malva däckade sen först av alla, trots att hon inte hade druckit en enda snaps, och sov i godan ro inne i Idas hus medan vi andra tampades med mygg och annat otyg på logen...
Slutligen bar det alltså hem till Zixten som faktiskt blev riktigt glad över att ha det lilla monstret hemma igen, och hela lördagkvällen gick åt till att försöka få en väldigt trött och tjurig liten valp att lugna ner sig och sova... och när det äntligen inträffade var jag ungefär lika trött själv...
Sådär, det var en massiv uppdatering om den senaste veckans fängslande företeelser! Det påstås för övrigt att Malva har utvecklat en viss långbenthet, vilket jag nog tyvärr måste inse är ganska sant...
Kommentarer
Trackback
