Kooikerdags!

Förra helgen åkte Tilda Tönt och jag hem till blekingeskogen igen. Den här gången var det Malfons Åbergs tur att gå anlagsprovet, denna gången i Karlskrona, och det började fint i ungefär 10 meter innan hon vek rakt bort från spåret på ett annat vilt som hade gått över.... Efter att ha snurrat sig tillbaka till början och där tappat bort sig totalt i vittringen fick jag släppa på henne på samma ställe som hon gick ifrån spåret, och efter det gick resten av spåret utan större problem. Malva har ju en tendens att överanalysera saker i livet en aning (vet inte var hon kan ha fått det ifrån?), och domaren konstaterade att hon ibland gjorde sig själv en otjänst genom att noga lukta igenom varenda löv som hade någon form av blodstänk på sig längs hela spåret. På ett så pass enkelt spår som anlagsprovet blir det lite ineffektivt och gör tydligen att hon nästan tappar bort sig eftersom vittringsspåret är så brett. På sträckorna med bloduppehåll gick fröken däremot exakt längs släpspåret, så domaren trodde att det skulle ordna upp sig när hon går spår som legat lite längre.
 
Godkänd blev hon i alla fall, fröken kooiker, med perfekt tempo som man kan promenera i lugn och ro efter. Och klöven markerade hon duktigt, även om hon inte hade något intresse alls av att ta i den. Så nu har vi två hundar att träna för öppen klass!
 
Senare på dagen var det Tildas tur att visa sina kunskaper, då vi var med på en ytterst liten, improviserad andjakt hemma i dammen. Bror och far hade ihjäl två änder och tanken var att vi skulle se om Tilda var redo att hämta in dem.
Det var hon inte.
Första anden skickade jag ut Tilda mot, hon simmade klockrent fram till den, simmade ett varv runt den och konstaterade att japp, där är den, sen simmade hon in till land igen.... Zixten fick rycka in och hämta in den istället.
Vid and två hade Tilda blivit lite avundsjuk på att Zixten verkade få ta sakerna istället för henne, så efter att ha simmat runt ett par varv och funderat lite beslutade hon sig för att bogsera in anden till land! Tyvärr var det ganska snårigt med gräs där hon valde att gå upp så hon redde inte riktigt ut att få med sig anden upp och lämna av den ordentligt, men en liten framgång var det ju i alla fall. Sen tyckte Tilda att hon hade gjort sitt jobb och ville inte se änderna mer... Strålande viltintresse där alltså.
 
Söndagen spenderade vi i Växjö på utställning med Tilda, eftersom hon hade tappat mycket päls hade jag inga större förhoppningar och domaren höll med. Very good blev betyget, domaren tyckte att hon var för spinkig och eftersom hon inte hade så mycket päls förstärktes det intrycket ytterligare. Så med kritiken "behöver breddas hela vägen från nos till svans" begav vi oss hemåt och konstaterade att hon inte var riktigt rätt typ för den domaren. Men ett bra träningstillfälle på inomhusutställning fick vi i alla fall, och kunde konstatera att fröken har lärt sig slappna av fullständigt i sin canvasbur.
 
Och så var det dags att åka upp till Norrland igen, den här gången med Malva som bagage. Eftersom jag hade köpt en flygväska som fröken med nöd och näppe gick att knöla ner i, hade jag och mamma dagen innan panikköpt en mycket fin prickig väska som Malva åtminstone kunde sitta någorlunda bekvämt i. Och som med absolut minsta möjliga marginal gick att pressa ner vid mina fötter på flyget, skulle det visa sig.... Malva var inte helt nöjd med att flyga flygplan, och jag var inte helt nöjd över att ha ca två kvadratmillimeter att placera fötterna på och dessutom få sitta som en ostbåge hela resan eftersom fröken kooiker började gråta högljutt om inte jag hade handen hos henne (på första flyget fick jag frågan "åh, har du lilla valpen med dig?" och fick förklara att nja, trots att det låter som en åttaveckorsvalp som just lämnat mamma så är hon faktiskt fullvuxen....), men hon trivdes ganska bra med att trippa runt på Arlanda och titta på folk. 
Och fram till Umeå kom vi, hoppade ur planet och jag tänkte att jag skulle släppa ut lillråttan så hon fick gå själv, varpå hennes halsband gick sönder och jag plötsligt hade en lös kooiker på flygfältet... tur för oss att kooikern ifråga har hyfsad inkallning.
 
Lagom till att vi kom hem började det dessutom snöa, så tur för kooiker att hon dessutom just har fått ett nytt fint vintertäcke...!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0