monstermalva

Jaha, så blev det vinter till slut och snön kom. Alltså är Malva lycklig, och fräser återigen runt som en trimmad snöslunga och stoppar huvudet så långt ner i snön hon kan utan att få jord i munnen. Eftersom jag inte har tagit en enda vinterbild innan (känns inte så lönt att ta kort på lera och vissna löv), så tryckte jag av några plikttrogna mobilbilder häromdagen på den vanliga rundan. Så, varsågoda:

 

För övrigt är paniken stor, eftersom jag imorgon ska bege mig på resa till Retrieverland. Ja, England alltså. Och detta innebär, bland annat, följande saker:

1. Jag måste flyga, själv. Och jag har bara flugit två gånger förut, och aldrig själv.

2. Jag måste byta flyg. Utan att gå vilse. På Heathrow.

3. Jag kommer inte komma hem på flera månader

4. Jag måste lämna Malva hemma.

Nu kanske ni tror att jag har ångest över att lämna familj, vänner, pojkvän osv. hemma. Jo, visst det har jag, lite, fast dem kan jag ju hålla kontakten med och dessutom vet de om att jag kommer tillbaka igen. Det är ingenting mot ångesten att lämna min fluffiga lilla kompanjon och sängvärmare. Men, jag vet att hon kommer köra med sina tillfälliga hussar och mattar och med all sannolikhet vara den odrägligaste och överlägsnaste kooikerdrottningen i hela världen när jag kommer hem igen. Eller så skickas hon med express till Newcastle om ett par veckor, när hon har slitit ut sin omgivning.

I alla fall så har husse Karlsson fått tillåtelse att uppdatera fröken fjants liv här på bloggen, och jag kommer väl förhoppningsvis att uppdatera från mitt nya regniga tillhåll, om nu jag och min 22 kilo tunga väska lyckas ta oss dit smärtfritt. Och om jag inte blir uppäten omgående av de hemska små Golden-valparna.

 

Den som lever får se!