Sprak

Det är inte lätt att vara Malva. När hon är inomhus är hon som ett litet batteri för statisk elektricitet och går inte att klappa på utan att få en hel hög med stötar. När hon är utomhus är det så kallt att hon får kramp i tassarna om hon står stilla mer än 45 sekunder. Vi får nog köpa skor. Och en avjoniseringsapparatmojäng.
 
MEN. Igår var vi och tävlade, i det majestätiska samhället Vännäs i ett alldeles lagom svinkallt ridhus. Och som vi tävlade! Jag var riktigt imponerad av lilla sprakhunden som fokuserade duktigt genom hela programmet (nästan i alla fall) och visade de stora tuffa brukshundarna att 8 kg kooiker kan minsann också strutta lydnad (Jo, hon var solklart minst. Nästa storleksklass var nog Smelli, som är en collietik). Trots att vi bara har tränat ordentligt i 4 veckor.
 
Här har vi en film på spektaklet, lite nerkortad så man ska slippa diverse mellanförflyttningar osv. Om ni undrar varför jag är ganska lik en falukorv så är det för att jag har 7 miljarder lager kläder på mig för att inte frysa ihjäl, men ville ändå slippa frasa omkring i tjocka vinterjackan och faktiskt låta hunden se vem det är hon går omkring med.
 
 
Poäng och analys som följer:
 
Platsliggning - 8. Lilla fröken beslutade sig för att sätta sig upp, turligt nog innan de hade kommenderat att lämna hundarna så jag kunde lägga om henne och ändå få ihop poäng - efter det låg hon kanske inte som ett superljus, men stilla nog.
 
Tandvisning - 8. Numera måste man ju sitta still när man ska visa tänderna, men Malva körde sin vanliga åh-herregud-kommer-du-vad-underbart-ritual. Och efter att ha sett hunden före bli ordentligt uppryckt med hjälp av kopplet när han sträckte sig mot domaren, för att få en 10:a, så kom jag fram till att jag behåller nog hellre min glada och skuttiga hund och lever med ett par poängs avdrag på detta momentet.
 
Linförighet - 8. Var SÅ nöjd med att skrutt höll attityden genom hela rundan och äntligen verkar både förstå och uppskatta fotgåendet, jämfört med vilken uttråkad uppenbarelse hon ofta har varit förut. Trots att det var ganska knöligt att gå med små kooikertassar och verkade lukta hemskt gott i ridhuset så fokuserade hon på mig och gick till och med och svängde på svansen. Med andra ord gjorde det inget att vi fick avdrag för den tämligen misslyckade halten i början och för ljud (vilket jag trooor måste varit i samma halt, det kan komma lite läten när fröken blir frustrerad). Och så var det ju en liten nos där när vi saktade av från språngmarschen, men det var mest mitt fel eftersom jag glömde att man faktiskt får säga "fot" när man byter tempo, hade jag sagt det lite tidigare så hade hon nog inte glömt sig. 
 
Läggande - 10. Kunde inte blivit snyggare, uppenbarligen.
 
Inkallning - 10. Hon satte sig inte ens snett, vilket annars brukar hända i 90% av fallen.
 
Ställande - 7,5. Hon tog lite för många steg innan hon stannade, men jag är ändå nöjd över att hon gjorde rätt sak, och inte ens tittade åt hunden som skällde mitt i alltihop - vilket normalt sett hade fått henne att stå och stirra åt det hållet och helt glömma vad vi höll på med. Attention span på 3 sekunder, och det där.
 
Apportering - 9. För första gången typ någonsin insåg Malva att vad i hela havrehinken, det här är ju inte min apport! Någon annan har dreglat på den! Men, hon tog den ju i alla fall och höll den fundersamt tills jag fick ta tillbaka den.
 
Hopp över hinder - 8,5. Här började koncentrationen tryta för lilla fröken som liksom inte kunde låta bli att nosa runt en runda när jag ändå hade ryggen emot. Och så satte hon sig lite snett, vilket jag redan hade räknat med.
 
Helhetsintryck - 9, med kommentaren "fint samarbete"
 
Totalt: 169,5 poäng, vilket alltså gav oss vårt första förstapris och dessutom en tredjeplacering av de 14 som dök upp. Rätt bra för en knähund bland brukshundarna, de enda vi inte rådde på var en border collie och en malle. Men så var det ju bara andra gången vi tävlade... (insert ondskefullt, självgott skratt here)
Vi fick en glasgrej att sätta på troféhyllan (som jag alltså måste skapa nu, uppenbarligen), och Malva fick ett tuggben som är nästan lika långt som hon själv. Och vi fick världens finaste kommentar från en medtävlande på läktaren, som kallade "lillhunden" för sin nya referenspunkt. Jag dog lite inombords. På ett bra sätt, alltså.
 
Titti och Smelli fick även de ett förstapris med bara ett par poäng lägre än oss, och blev placerade 5:a. En hyfsad debut får man anse, speciellt eftersom fröken collie knappt kunde gå fot för en månad sen!
 
Jo, vi var ganska självgoda när vi åkte hem i bilen. Och jo, det blev en hel del extra korv matat under dagen. Och jajemän, vi har ganska blodad tand så nu är det jakten på LP1 som gäller!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0