monstermalva

Idag har jag först varit på jobbet, där båda cheferna för en gångs skull var glada. Den ena för att han faktiskt är glad ibland, och den andra för att hon hade tagit sitt körkort. Resultat: fika, och att den första chefen förklarade hur han hade varit utomlands och ätit väldigt mycket av något han inte insåg var kanel förrän han stoppade in en rejäl mängd i käften, och därför hatar kanelbullar. Sen kom en tramsig elektriker vilket ledde till att den andra chefen blev lite mindre glad för att hon inte insåg att vi använde oss av avancerad multitasking för att kunna jobba och diskutera samtidigt.

Efter detta var jag återigen duktig och begav mig till das brukshundsklubb för ännu en omgång hårdträning. Vi tränade till exempel platsliggning med en springer spaniel, som det visade sig också skulle tävla med oss (och som verkade ligga ett par månader längre fram i träningen...), vilket gick över förväntan. I gengäld gick läggandet under gång sämre än vanligt, och jag är nu livrädd för att Malvas kasta-sig-ner-på-marken-som-om-man-vore-under-flyganfall-beteende ska försvinna, för jag har ingen aning om hur jag i så fall skulle träna tillbaka det. I alla fall kan jag nu konstatera att vi behöver öva mer på följande:

- Stående. Jag kommer gång på gång på mig själv med att vifta lite på fingret när jag säger kommandot, vilket är väldigt onödigt och dessutom lär hundkräket att inte stanna förrän jag viftar.

- Platsliggning, med störning och på längre avstånd. Här kommer Malvas extremt korta attentionspan fram, och om det exempelvis skulle komma ett bi, eller om någon rör sig, eller om något får henne att släppa mig med blicken så glömmer hon liksom bort vad hon höll på med och kan börja kräla omkring, nosa i marken eller flänga omkring som en besatt med huvudet för att försöka hålla koll på hela himlen samtidigt.

- Linförighet. Se ovanstående beskrivning av attention span.

- Tandvisning, för det glömde jag be matten till spanieln att göra och jag har varit alldeles för dålig på att träna på det. Nu när jag har en liten hund inser jag att det inte är särskilt självklart att en främmande människa som böjer sig över en är en okej och trevlig upplevelse.

Annars är fröken faktiskt ganska okej. Eftersom min hund är så himla smart och duktig så har ihärdigt tränande på ingångar (=gå runt och sätta sig på vänster sida) gjort att både inkallning och hopp över hinder liksom bara funkar automatiskt. Visserligen är hon kvar på stadiet där man kan säga vad som helst, och om hon sitter mitt emot mig på en bit avstånd gör hon det vi brukar göra. Dvs, om jag säger "trattkantarell" eller "hårig apa", så tolkar min hund det som "hit" och utför en perfekt inkallning. Men det gör inte så mycket, just nu i alla fall.

Team Awesome, med löptikar bakom galler och icke löpande hundar framför galler.

(jag glömde ta en ordentlig gruppbild utomhus, så det fick bli denna där de så fint radade upp sig själva)

Och nej, Whin (till vänster) är faktiskt ingen hyena utan en border collie.

 

För övrigt fyller Malva 18 månader idag, och är alltså officiellt tillräckligt gammal för att tävla agility. Till skillnad från Ayax så firade inte Malva det med att bli klubbmästare eller göra massa coola och bra grejer. Hon valde istället att fira genom att rulla sig i riktigt blöt och mysig lera på väg hem från lydnadsträning....