Peace, love, och 50 000 personer.

Ja, jag är hemma igen! Verkligheten ska åter börja efter några dagars vistelse i Borlänge, tillsammans med 49 999 andra personer.
Jag har gjort saker som man ska göra på festival, till exempel:

Ätit langos - Köat - Nästan kokats levande i ett svinvarmt tält -  Bongat (för er som inte vet kan jag upplysa om att det innefattar en öl/cider, en tratt och en slang. Inte bra idé) - Suttit i gräset och softat - Blivit borttappad - Skapat en liten klubb för borttappade personer (vi var i alla fall två medlemmar) - Blivit hittad igen - Köat - Ätit asgod mat på ett mysigt litet café - Inte ätit Ben&Jerrys, för att de hade sålt slut på ett ton glass - Skrattat åt en sovande snubbe som välte -
Och en massa andra tramsiga saker.


Dessutom har jag sett och lyssnat på en del artister. Jag gör en kort sammanfattningslista a'la tidningsrecensioner:
Bäst:
Journey - Don't stop believing. Any way you want it. Duracellkanin-sångare. Wah.
30 seconds to Mars - plötsligt gjorde det inget att jag hade tappat bort mig själv. Jag blev kär.
The Ark - man kan ju faktiskt inte annat än älska Ola Salo.

Bubblare:
All time low, Jimmy Eat World (fast vi missade början) och kanske också Timbuktu.

Sämst:
Bob Dylan
The Strokes
M.I.A.

(sorgligt nog tre av de största namnen)

Och att de hade satt Filip & Fredrik på en inomhusscen där det fick plats 800 personer. Det stod ett par tusen fler i kön...



Men nu är det som sagt tillbaka till det verkliga livet. Det där vi fortfarande inte har fått något schema för denna veckan, så att jag inte har någon aning om ifall jag ska jobba imorgon eller inte. Jagälskarmittjobb.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0