Havskatter och varulvar
I helgen var vi först en sväng hemma och därefter ute på Hasslö. Det var.... intressant. Malva höglöpte, och Zixten ansåg sig vara en alldeles utmärkt avelshane som kunde ta hand om den saken. Det var dock bara Zixten själv som hade den uppfattningen.
Alltså förvandlades vårt hem till en hundsluss, när vi försökte skeppa runt hundarna mellan olika rum och kissrundor utan att valpar skapades. Malva tyckte mest det var sorgligt när hon blev instängd/utsläppt utan sällskap, medan Zixten valde att yla ut sitt missnöje. Konstant. Hela helgen har vi alltså levt med bakgrundsmusik i form av "wooooooooooooooooooo....", eller någon enstaka variation i form av "waowaowaaaaaaaaaaaaaoooooo".
Hans sång fortsatte även ute på Hasslö, fast där övergav vi honom för att istället lyssna på lite andra ylanden från bl.a Hoola Bandoola Band, Eldkvarn och September en stund.
Mr Karlsson och jag lyckades dessutom genomföra en promenad med båda hundarna tillsammans. Malva ramlade i havet och simmade säkert 63 cm till närmaste sten som gick att kravla upp på (den bredvid den hon druttade i från, alltså), och Zixten genomförde för eventuellt första gången någonsin ett hundmöte där han var den mest väluppfostrade parten. Kanske kände han sig så mallig för att han fick vara ute och gå med en löptik och det fick inte de andra spanielsen (spanielarna? spanielna? spaniel i plural?) som vi mötte, så han behövde bara spatsera förbi och se cool ut trots att de andra två (en cocker och en springer) hoppade omkring och lät och var allmänt galna.
Nu verkar dock löpandet börja lugna ner sig lite, och Malva börjar återgå till sitt normala jag, möjligen med undantag av nervositeten för ljud runtomkring. Igår var vi också hemma en liten runda, och då kunde faktiskt båda hundarna vara i samma rum utan våldtäktsförsök.
Överlag var jag hemskt effektiv igår. Eller, jag körde omkring mycket! Körde från Växjö på morgonen (eftersom mamma är iväg hela veckan har jag passat på att stjäla bilen), ner till Asarum och farmor och farfar, lämpade av Malva för att åka till sadisternas mörka samlingshåla - folktandvården. Efter att ha använts som visningsobjekt för någon form av tandläkarstudent (blivande tortyrmästare), och fått lite skällning för att jag inte hade tillräckligt äcklig mun för att det skulle vara roligt att visa mig, lyckades jag rymma och flydde tillbaka till mina farföräldrar. En stund senare tog jag fröken hund (som hade hunnit med att bli aningen bortskämd) och körde vidare in till Karlshamn (igen), för att hälsa på Linnea, konstatera att jag lyckas pricka in att komma hem dagen innan Östersjö börjar och dagen efter Östersjö slutar och alltså missa hela skiten, och slutligen begav jag mig hem till pappa och Zixten.
För att sen köra tillbaka till Växjö i morse, dumpa Malva hemma och åka till jobbet.
Nu sitter jag och försöker övertala mig själv att det är jättekul och givande att laga mat och att jag inget hellre vill, och att NeverStop inte är tillräckligt näringsrikt för att klassas som middag.
Alltså förvandlades vårt hem till en hundsluss, när vi försökte skeppa runt hundarna mellan olika rum och kissrundor utan att valpar skapades. Malva tyckte mest det var sorgligt när hon blev instängd/utsläppt utan sällskap, medan Zixten valde att yla ut sitt missnöje. Konstant. Hela helgen har vi alltså levt med bakgrundsmusik i form av "wooooooooooooooooooo....", eller någon enstaka variation i form av "waowaowaaaaaaaaaaaaaoooooo".
Hans sång fortsatte även ute på Hasslö, fast där övergav vi honom för att istället lyssna på lite andra ylanden från bl.a Hoola Bandoola Band, Eldkvarn och September en stund.
Mr Karlsson och jag lyckades dessutom genomföra en promenad med båda hundarna tillsammans. Malva ramlade i havet och simmade säkert 63 cm till närmaste sten som gick att kravla upp på (den bredvid den hon druttade i från, alltså), och Zixten genomförde för eventuellt första gången någonsin ett hundmöte där han var den mest väluppfostrade parten. Kanske kände han sig så mallig för att han fick vara ute och gå med en löptik och det fick inte de andra spanielsen (spanielarna? spanielna? spaniel i plural?) som vi mötte, så han behövde bara spatsera förbi och se cool ut trots att de andra två (en cocker och en springer) hoppade omkring och lät och var allmänt galna.
Nu verkar dock löpandet börja lugna ner sig lite, och Malva börjar återgå till sitt normala jag, möjligen med undantag av nervositeten för ljud runtomkring. Igår var vi också hemma en liten runda, och då kunde faktiskt båda hundarna vara i samma rum utan våldtäktsförsök.
Överlag var jag hemskt effektiv igår. Eller, jag körde omkring mycket! Körde från Växjö på morgonen (eftersom mamma är iväg hela veckan har jag passat på att stjäla bilen), ner till Asarum och farmor och farfar, lämpade av Malva för att åka till sadisternas mörka samlingshåla - folktandvården. Efter att ha använts som visningsobjekt för någon form av tandläkarstudent (blivande tortyrmästare), och fått lite skällning för att jag inte hade tillräckligt äcklig mun för att det skulle vara roligt att visa mig, lyckades jag rymma och flydde tillbaka till mina farföräldrar. En stund senare tog jag fröken hund (som hade hunnit med att bli aningen bortskämd) och körde vidare in till Karlshamn (igen), för att hälsa på Linnea, konstatera att jag lyckas pricka in att komma hem dagen innan Östersjö börjar och dagen efter Östersjö slutar och alltså missa hela skiten, och slutligen begav jag mig hem till pappa och Zixten.
För att sen köra tillbaka till Växjö i morse, dumpa Malva hemma och åka till jobbet.
Nu sitter jag och försöker övertala mig själv att det är jättekul och givande att laga mat och att jag inget hellre vill, och att NeverStop inte är tillräckligt näringsrikt för att klassas som middag.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Man kan ju annars tycka att Zixten borde ha fått nog när han försökte våldta Rut som gav honom stryk så det bara smällde om det. Han är uppenbarligen alldeles för maskulin för att låta ett sådant bakslag hindra hans avelskarriär.. :D
Trackback
