Agilityhund!

Ja, i måndags var vi då på första agilitykurstillfället! Jag ska försöka skriva begripligt från denna lilla ipod då mr Daniel vägrar låna ut sin dator. (Edit, jag gav upp, så det fick bli datorn när jag kom hem igen)
Fröken Malva värmde upp på vägen dit genom att, när vi var nästan framme vid bk, hitta en skadad liten fågel i gräset. Som den fågelhund hon är stod hon inom några sekunder med munnen full av fågel, funderandes på vad hon skulle göra med den. Efter mycket om och men gick hon motvilligt med på att spotta ut det stackars kräket och låta sig kopplas. Så fort fågeln försökte hoppa i säkerhet verkade instinkterna ta över och hon kände sig tvungen att stoppa den, men till slut lyckades jag med hjälp av mycket övertalning och korvsmulor, samt kopplet som nödbroms, få med mig den lystna jakthunden bort från den ganska tufsiga och ledsna lilla fågeln. Jag är i alla fall väldigt nöjd med att hon inte valde att svälja fågeln när hon insåg att matte inte samtyckte till apporteringen!

Nåväl. Efter detta lilla drama var det dags för kurs! Vi var en ganska lagom liten grupp på 5 stycken - två labradorer, en dansk-svensk gårdshund, en pudel/sheltie-blandis och så vi. Alla hade ungefär samma energinivå ("vadskavigöranu? skavispringaokejyaaaaay!"), så det kommer nog bli spännande. Instruktören, Kristina, är ashärlig och verkar än så länge både pedagogisk och välplanerad, och dessutom anpassade hon övningarna väldigt bra så att hundarna kan avancera i sin egen takt. På menyn stod hopphinder och tunnlar, vilket verkade uppskattas av alla hundarna, eftersom man fick springa fort.
Malva uppförde sig ganska bra, någon gång fick jag påminna om det här med att man ska komma när matte ropar oavsett om man har nosat klart eller inte, men hon störde i alla fall ingen annan. Förutom i början då, när vi gick en liten bit för att hundarna skulle få bekanta sig och Malva kastade sig som en vild tjur i kopplet för att hinna terrorisera alla de andra. Men, det kommer nog att bli en givande kurs, hoppas vi. Jag har redan kommit till två insikter:
1. Jag har varit alldeles för dålig på passivitetsträning, och eftersom jag är den enda som inte har en bil att stoppa undan hunden i borde min hund vara asduktig på att ligga i bur/bunden och vänta. Borde.
2. Om jag ska ha den allra blekaste lilla chans att hina med att styra min oljade lilla blixt till agilityhund, måste jag nog investera i ett par ordentliga skor och ge mig ut och springa, omgående.


Idag har vi varit hos veterinären och vaccinerat lilla fjant. Den här gången slopade vi djursjukhuset och gick till Växjö Veterinärpraktik, där de visade sig vara mycket noggrannare (det var ju också en mindre klinik, med bara en veterinär), och speciellt veterinären var klart trevligare än den förra. Kanske var det för att hon själv hade tollare, kände till lite grann om kooiker och tyckte det var väldigt roligt att få pilla lite på en. Faktum är att hon pillade så noga att hon lyckades lägga märke till att Malva kisar pyttepyttepyttelite med ena ögat ibland. Efter ytterligare lite petande och en undersökning bestående av små pappersremsor i ögonen, visade det sig att Malva tydligen har ganska torra ögon. Så vi fick (läs: fick köpa för dyra pengar) också med oss en salva som vi ska ge 3 gånger om dagen i en månad för att se om det går att starta igång tårproduktionen. Malva verkar inte så värst imponerad av detta...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0