Lägenhetshund
Jaha, då är vi återigen i storstaden Växjö, utrustade med ett nytt fint rött koppel med matchande halsband, för att lära oss hur man beter sig som en stadshund. Resultatet varierar, vill jag påstå.
Malva är en ganska bra lägenhetshund, då hon nästan har lärt sig att inte springa ut på balkongen utan tillåtelse, inte skäller så fort någon rör sig, och passar i fönsterkarmen. Dessutom har hon fortfarande inte kopplat sambandet mellan dörrklockan och besökande människor. Hon är en någon sämre koppelpromenadshund, då hon gärna går aningen mitt i vägen när hon har koppel på sig. Hon går förvisso fint lös, om det nu inte råkar befinna sig någon inom ett avstånd av 20 meter. Då kan Malva nämligen inte hålla sig, och denna någon har henne snart i ansiktet. Slutligen är hon en värdelös gågatehund, eftersom hon dels fortfarande tror att alla världens varelser finns till för hennes höga nöjes skull, och dels har en tendens att vilja vara cool och tugga tuggummi, vilket inte är någon vidare bra idé om man är en hund.
Idag har vi varit inne en runda i stan, där Malva var så upptagen med att titta på allt folk, framför allt barn, att hon missade ett flertal hundar som gick precis förbi henne. Med andra ord har hon uppfört sig riktigt bra. Bitvis travade hon till och med snällt vid sidan och verkade faktiskt komma ihåg att jag också var där.
Vår ursprungliga plan idag var att titta på Sanna och Rut när de lydnadstävlade idag, MEN eftersom de var skitdåliga och ställde in hela tävlingen så blev det inget med det. Istället fick Malva chansen att fortsätta sin omvändning av Daniels hundrädda mamma, som har kommit riktigt långt, anser jag.
Jag tror för övrigt att prinsessan kooiker (som jag just hittade sovande i sängen bredvid Daniels lika sovande "sambo" Filip - "ensamhetsträning" a'la Malva) har fått lite kroppskomplex, eftersom hon helt på eget bevåg har skurit ner sitt dagliga matintag till ungefär hälften. Å andra sidan är hon ju en mästare på att hitta diverse mer eller mindre ätbara saker utomhus, och svälja dem fortare än blixten, så det går nog ingen nöd på henne. Hon börjar också utveckla ganska muskulösa lår, gissningsvis av den enda anledningen att hon ska kunna hoppa upp i soffan liite snabbare och smidigare.
Malva är en ganska bra lägenhetshund, då hon nästan har lärt sig att inte springa ut på balkongen utan tillåtelse, inte skäller så fort någon rör sig, och passar i fönsterkarmen. Dessutom har hon fortfarande inte kopplat sambandet mellan dörrklockan och besökande människor. Hon är en någon sämre koppelpromenadshund, då hon gärna går aningen mitt i vägen när hon har koppel på sig. Hon går förvisso fint lös, om det nu inte råkar befinna sig någon inom ett avstånd av 20 meter. Då kan Malva nämligen inte hålla sig, och denna någon har henne snart i ansiktet. Slutligen är hon en värdelös gågatehund, eftersom hon dels fortfarande tror att alla världens varelser finns till för hennes höga nöjes skull, och dels har en tendens att vilja vara cool och tugga tuggummi, vilket inte är någon vidare bra idé om man är en hund.
Idag har vi varit inne en runda i stan, där Malva var så upptagen med att titta på allt folk, framför allt barn, att hon missade ett flertal hundar som gick precis förbi henne. Med andra ord har hon uppfört sig riktigt bra. Bitvis travade hon till och med snällt vid sidan och verkade faktiskt komma ihåg att jag också var där.
Vår ursprungliga plan idag var att titta på Sanna och Rut när de lydnadstävlade idag, MEN eftersom de var skitdåliga och ställde in hela tävlingen så blev det inget med det. Istället fick Malva chansen att fortsätta sin omvändning av Daniels hundrädda mamma, som har kommit riktigt långt, anser jag.
Jag tror för övrigt att prinsessan kooiker (som jag just hittade sovande i sängen bredvid Daniels lika sovande "sambo" Filip - "ensamhetsträning" a'la Malva) har fått lite kroppskomplex, eftersom hon helt på eget bevåg har skurit ner sitt dagliga matintag till ungefär hälften. Å andra sidan är hon ju en mästare på att hitta diverse mer eller mindre ätbara saker utomhus, och svälja dem fortare än blixten, så det går nog ingen nöd på henne. Hon börjar också utveckla ganska muskulösa lår, gissningsvis av den enda anledningen att hon ska kunna hoppa upp i soffan liite snabbare och smidigare.
Kommentarer
Trackback
