monstermalva

(Här hade jag tänkt placera en bild på Malva med en gosig rådjursklöv i munnen, efter sitt senaste blodspårsäventyr, men nej då, min mobil anser inte längre att det här med bluetooth är något den vill befatta sig med. Och nej, jag kan inte hämta sladden istället. Den kan ju vara precis var som helst.)

Jaha, nu börjar det bli höstigare ute, vilket bland annat innebär att fröken Malfva af Monztier har fått ett alldeles nytt relfextäcke. Hon ser ut att pendla mellan stolthet och oerhörda plågor när hon har det på sig, medan Zixten som vanligt är superlycklig över att få klä ut sig till någon slags gul korv med en pälstofs i varje ände.
Det innebär också vissa beteendeförändringar hos hundarna, för att anpassa sig till hösten. Zixten börjar successivt minska ner på antalet kissrundor han kan tänka sig om dagen, idag vägrade han till exempel sätta tassarna utanför dörren förrän klockan var halv 1, eftersom det fanns misstanke om att det kanske skulle kunna börja regna. Nu vägrar han istället att gå in, eftersom klockan börjar närma sig när pappa kommer hem - och det får man inte missa, då gäller det att sitta på trappan och visa att man är en trogen och god hund.

Malva har istället börjat ta mer ansvar för sin vistelse på gården så här i mörkare tider när det gäller att vara en god vakthund, igårkväll trippade hon till exempel runt i sitt nya reflextäcke och försökte modigt jaga bort en vit plastspann som hade vågat sig in på gräsmattan... Till slut gav hon dock upp, eftersom den inte gav vika trots att hon hotade den på bara 5 meters avstånd (!) och satte sig framför Zixten på trappan för att blänga misstänksamt på den. Ansvarsfull som hon är försöker hon också fånga och sönderdela alla löv som har börjat flyga omkring.
Valpskrutten har också börjat utveckla ett stiligt rumpfluff, samt en lejonliknande man runt halsen för att överleva vintern, jag måste ta ett kort på det nån gång (när hon inte ligger som en liten kanelbulle vid mitt lår, som nu), för hennes huvud ser nu om möjligt ännu mindre ut än innan.
Katten har också gjort upptäckten om att det börjar bli höst, och försöker därför med en hysteri utan like att spendera så mycket tid inomhus som möjligt - vilket inte alltid uppskattas då herr katt har en tendens att stjäla allt han ser, hör eller känner lukten av som på något vis går att förtära.

Dessa beteenden gör att det numera är lite av en konst att försöka ta sig ut ur huset, eftersom inget djur är särsklilt samarbetsvilligt i den situationen. Zixten verkar överhuvudtaget inte ha kopplat att ytterdörren sitter där den sitter, han blir lika förnärmad varje gång man öppnar den och inser att det ligger en lurvig stoppkloss på trappan som vägrar flytta sig. Därmed begränsas öppningen man ska ta sig ut genom till en bredd av max 20 cm.
Utanför denna springa sitter katten redo, han gör sig så liten han kan och tar sats för att om det behövs kasta sig in under dörren, alltså måste man passa hela dörren mot kattattack trots att man bara har nyss nämnda två decimeter att själv klämma sig ut genom.
Samtidigt som man gör detta har lilla fröken Malva troligen tröttnat på att sitta innanför dörren och vänta snällt, och erbjuder sig att hjälpa till genom att placera sig ovanpå katten. Icke önskvärt, alltså måste hon parkeras i ursprungsläge och hållas ögonkontakt med (samtidigt som katten pareras och man försiktigt försöker pressa undan Zixten 2 mm till).
Sen kan man äntligen säga varsågod, vilket utlöser den lilla valpkanonen med full kraft. Malva far ut genom dörren och ger sig på katten, som då ännu mer hysteriskt försöker finta sig in. Zixten tittar upp med ett plågat uttryck, och när man slutligen har klämt sig ut, schasat ner Malva för trappan så man får plats att sätta ner i alla fall tre tår, och stängt dörren, DÅ går Zixten ner från trappan.

Då är ändå målet att alla djur är utomhus, en barnlek jämfört med när man vill ha olika djur på olika sidor av dörren.