Allmänlydnad, javisst.


Varma sommarhundar


Idag har vi varit på valpkurs igen, förutom lite i början gick det superbra och lilla fröken lyckades koncentrera sig riktigt bra trots de andra hundarna. Förvisso tränade vi mest sitt, vilket vi har hårdtränat hela veckan, men ändå.
Den enda inkallningsövningen vi fick göra klarade hon alldeles jätteutmärkt och kom som ett litet glatt spjut, vilket var bra men samtidigt dåligt. Uppenbarligen bra, eftersom man vill ha en hund som kommer på inkallning, men dåligt för att Annika lovade att nästa gång ska vi minsann få göra det med störning i form av hela den övriga gruppen runt om. Förvisso är det också bra att träna med störning, men kaaanske inte riktigt så mycket på en gång... men vi får väl tvinga ut pappa att agera störning och träna på det denna veckan.
Att det lyckades trots mild störning i form av en uppenbarligen väldoftande lydnadsplan och dessutom faktumet att jag knappt lyckades åstadkomma en vissling är för övrigt bevis på att leverpastej = fungerande inkallningskommando stämmer.

Malva har även hittat två nya kompisar idag, när vi släppte hundarna i små grupper för att leka. En dansk-svensk gårdshund, som hade samma smak i lekar som Malva, och en korvig liten mops som såg allmänt gullig och tramsig ut då det verkade vara en ren slump om den hamnade på benen eller på rygg medan den förgäves försökte hänga med de andra två i sitt raceande. Såklart var fröken kooiker den klart kaxigaste i den lilla gruppen, SÅ förvånad jag blev... Kanske inte så konstigt eftersom hon är van vid ganska hårda tag med den stackars Zixten, men jag hoppas nästan att hon hamnar med de lite större valparna nästa gång, hon hade knappast mått dåligt av upptäckten att det faktiskt finns de som är större än lilla Malva (Zixten räknas inte, eftersom han beter sig som en snäll gammal tant).

Ännu en upptäckt under dagen är att röda strumpor tydligen inte accepteras. Jag hittade inte den gamla, äckliga, håliga, svarta strumpan vi brukar kampa med (gissningsvis har någon med lite känsla för hygien och bakterihärdar slängt den), så jag offrade en annan söndrig, ren, och röd. Tydligen inte okej, Malva bet mycket tveksamt i denna röda tingest, drog lite försiktigt och lade sig sen och krälade på marken alternativt satte sig och väntade på skinkost. Med andra ord är det väl bara att leta upp snusksockan, eller tillverka en ny med mer lämplig färg.


Såhär kan man sova, om man är en fjant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0