Halvtävling
Förra helgen var vi och tävlade igen, det gick inte riktigt som planerat. I korta drag gick det till såhär:
- Kom dit, kollade läget lite, anmälde mig och tog ut Malva en runda.
- Startordningen lottades, jag fick nr 3. Fick också veta att vi skulle köra platsliggningen sist, vilket innebar att det var bara 5 min till första start, ingen tid att förbereda sig medan andra körde plats alltså.
- Insåg att min lite halvkrassliga känsla på morgonen nog inte var bara nervositet och trötthet trots allt, så jag tog snabbt min nummerlapp och gick och spydde.
- Hämtade en styck superexalterad hund och hade ca 5 minuter på mig att väma upp innan det var min tid.
- Gick in och körde så gott vi kunde.
- Hade i alla fall en lagom förberedd hund till platsliggningen...
Inte de bästa förutsättningarna alltså, vilket syntes i poängen.
Platsliggning; 8,5 - precis sådär en sekund innan "lägg hundarna" så fick Malva en av sina ökända kliattacker, vilken naturligtvis var tvungen att lösas först så därför hann det bli dubbelkommando innan fröken kom ihåg att just det, vi höll ju på med något annat också. Vi fick också lite avdrag för att Malva passade på att nosa en liten runda runt sig medan hon ändå låg där och väntade.
Tandvisning; 8 - som vanligt satt Malva som ett ljus vid min sida tills jag hälsade på domaren, då drog hon till med hela åh-gud-vad-roligt-att-du-är-här-repertoaren. Sen kunde hon väl tänka sig att sätta sig igen en stund och visa tänderna, om det nu var det vi så himla gärna ville.
Linförighet; 7,5 - som redan konstaterat blev ju inte uppvärmningen riktigt så bra och framför allt lång som jag hade tänkt mig, vilket gav ganska mycket avdrag för att positionen blev lite ojämn, en och annan ljudeffekt från frökens sida och tydligen också ett dubbelkommando från mig någonstans på vägen. Jag var i alla fall nöjd att Malvas entusiasm inte ledde till ett massivt kooikerryck under språngmarschen...
Läggande; 0 - aaaaahhhh, Malvas trumfkort i vanliga fall. Men idag kände Malva för att visa upp att hon kan också sätta sig väldigt snyggt under gång. Och jag som tränat mig själv så himla duktigt på att lita på att hon kan och inte titta bakåt.... märkte förstås inte det förrän jag vände runt, jag hade ju ingen hund med mig framåt. Tyvärr var det nog denna missen som kostade oss förstapriset, men eh... nu vet jag ju att vi inte kommer behöva träna särskilt mycket på sättande under gång...
Inkallande; 9 - uppenbarligen tyckte domaren att Malva satte sig lite snedare än vad jag tyckte, och det är ju trots allt domarens åsikt som räknas lite, lite mer...
Ställande; 8,5 - här var det tydligen ojämn position under framförandet, och sen verkar det som att lilla fröken passade på att nosa lite på marken medan jag hade ryggen till.
Hopp; 8 - ännu ett sånt där tråkigt fulmisstag, Malva satt nog i lite andra tankar där på andra sidan för när jag hojtade "hopp" så ryckte hon till och stirrade febrilt på mig som för att säga "shit också, vad var det du sa nu?" Så det blev dubbelkommando även här.
Helheten fick vi ett 8 på, med kommentaren "glatt ekipage", och eftersom jag inte vet alls vad man egentligen bedömer så kan jag inte kommentera det särskilt mycket. Men tydligen var vi ett glatt ekipage!
Slutpoängen blev 147,5 vilket alltså gav ett andrapris, och en sista placering av de 8 startande. Förutom en, som bröt. Kan inte påstå att jag är jättenöjd, eftersom det är så glest mellan tävlingarna härmokring så var det lite surt att missa förstapriset med ungefär, ett nollat läggande, MEN man ska ju inte vara bitter. Nu vet jag hur det går när man är dåligt förberedd. Och magsjuk, vilket var en sådär halvbra kombo, men jag kunde i alla fall hålla uppe med spyendet tills jag kom hem igen.
(Kan tillägga att jag troligen inte smittade, jag blev bra ganska snabbt av en gammal hederlig kur av självsvält och te. Det var nog inte någon läskig kräksjuka eller annat utan mest troligt något jag hade ätit som inte var kompatibelt)
Om jag vore en superhjälte
Jag borde läggas in på anstalt. Jag borde observeras och kopplas elektroder till och noga studeras och analyseras in i minsta detalj. Varför? Jo, för när jag sover har jag en oerhörd förmåga att drömma ihop fantastiska spännande historier. Och då menar jag inte bara de vanliga idiotierna om flygande illrar och hästar som blir vargar och personer som dyker upp ifrån tomma intet och beter sig ännu mer mysko än i verkliga livet, och så vidare. Nej, jag pratar filmhistoria här. Alla äventyrsfilmer kan slänga sig i väggen, Sagan om ringen och Indiana Jones och Bond, James Bond och Brucan, de har inte en chans mot den action som utspelar sig i min hjärna om nätterna. Jag kan hitta på nya världar som hade fått J K Rowling att skämmas, och halsbrytande jaktscener värdiga endast eliten inom specialeffekter. Detta är en fantastisk förmåga, i klass med vilken superkraft som helst. Jag borde få betalt för att ligga och drömma hela dagarna! Eller så fortsätter jag utöva mina krafter om nätterna, medan Spiderman smyger omkring på byggnaderna och Batman lurar i skuggorna skapar jag episka filmer.
Jag har idag beslutat mig för att börja skriva ner saker jag drömmer, och sammanställa och lägga till en och annan lite mer verklighetsbaserad detalj, för att skapa ett manusarkiv som mina ättlingar kan utnyttja och bli rika på. Om jag nu inte bestämmer mig för att bli rik själv först, förstås. Vi får se.
Min kära Karlsson påstår ju att mitt superhjältenamn snarare hade varit AnalysAnna, eftersom jag överanalyserar allt in i minsta detalj och har en tendens att måla upp en smula överdrivna scenarion.
Jag förstår inte vad han menar.
God Jul!
Årets julkort fick bli lite hastigt ihopklippt, eftersom vi kom hem den 22:e och jag inte riktigt hann samla skaran och försöka få till en bild medan det fortfarande var ljust.... Men de arga små tomtarna från förra året har ju utökats, så lilla fröken Tilda var ju tvungen att få vara med i alla fall!
Så god jul och gott nytt år önskar vi!
Sprak
Det är inte lätt att vara Malva. När hon är inomhus är hon som ett litet batteri för statisk elektricitet och går inte att klappa på utan att få en hel hög med stötar. När hon är utomhus är det så kallt att hon får kramp i tassarna om hon står stilla mer än 45 sekunder. Vi får nog köpa skor. Och en avjoniseringsapparatmojäng.
MEN. Igår var vi och tävlade, i det majestätiska samhället Vännäs i ett alldeles lagom svinkallt ridhus. Och som vi tävlade! Jag var riktigt imponerad av lilla sprakhunden som fokuserade duktigt genom hela programmet (nästan i alla fall) och visade de stora tuffa brukshundarna att 8 kg kooiker kan minsann också strutta lydnad (Jo, hon var solklart minst. Nästa storleksklass var nog Smelli, som är en collietik). Trots att vi bara har tränat ordentligt i 4 veckor.
Här har vi en film på spektaklet, lite nerkortad så man ska slippa diverse mellanförflyttningar osv. Om ni undrar varför jag är ganska lik en falukorv så är det för att jag har 7 miljarder lager kläder på mig för att inte frysa ihjäl, men ville ändå slippa frasa omkring i tjocka vinterjackan och faktiskt låta hunden se vem det är hon går omkring med.
Poäng och analys som följer:
Platsliggning - 8. Lilla fröken beslutade sig för att sätta sig upp, turligt nog innan de hade kommenderat att lämna hundarna så jag kunde lägga om henne och ändå få ihop poäng - efter det låg hon kanske inte som ett superljus, men stilla nog.
Tandvisning - 8. Numera måste man ju sitta still när man ska visa tänderna, men Malva körde sin vanliga åh-herregud-kommer-du-vad-underbart-ritual. Och efter att ha sett hunden före bli ordentligt uppryckt med hjälp av kopplet när han sträckte sig mot domaren, för att få en 10:a, så kom jag fram till att jag behåller nog hellre min glada och skuttiga hund och lever med ett par poängs avdrag på detta momentet.
Linförighet - 8. Var SÅ nöjd med att skrutt höll attityden genom hela rundan och äntligen verkar både förstå och uppskatta fotgåendet, jämfört med vilken uttråkad uppenbarelse hon ofta har varit förut. Trots att det var ganska knöligt att gå med små kooikertassar och verkade lukta hemskt gott i ridhuset så fokuserade hon på mig och gick till och med och svängde på svansen. Med andra ord gjorde det inget att vi fick avdrag för den tämligen misslyckade halten i början och för ljud (vilket jag trooor måste varit i samma halt, det kan komma lite läten när fröken blir frustrerad). Och så var det ju en liten nos där när vi saktade av från språngmarschen, men det var mest mitt fel eftersom jag glömde att man faktiskt får säga "fot" när man byter tempo, hade jag sagt det lite tidigare så hade hon nog inte glömt sig.
Läggande - 10. Kunde inte blivit snyggare, uppenbarligen.
Inkallning - 10. Hon satte sig inte ens snett, vilket annars brukar hända i 90% av fallen.
Ställande - 7,5. Hon tog lite för många steg innan hon stannade, men jag är ändå nöjd över att hon gjorde rätt sak, och inte ens tittade åt hunden som skällde mitt i alltihop - vilket normalt sett hade fått henne att stå och stirra åt det hållet och helt glömma vad vi höll på med. Attention span på 3 sekunder, och det där.
Apportering - 9. För första gången typ någonsin insåg Malva att vad i hela havrehinken, det här är ju inte min apport! Någon annan har dreglat på den! Men, hon tog den ju i alla fall och höll den fundersamt tills jag fick ta tillbaka den.
Hopp över hinder - 8,5. Här började koncentrationen tryta för lilla fröken som liksom inte kunde låta bli att nosa runt en runda när jag ändå hade ryggen emot. Och så satte hon sig lite snett, vilket jag redan hade räknat med.
Helhetsintryck - 9, med kommentaren "fint samarbete"
Totalt: 169,5 poäng, vilket alltså gav oss vårt första förstapris och dessutom en tredjeplacering av de 14 som dök upp. Rätt bra för en knähund bland brukshundarna, de enda vi inte rådde på var en border collie och en malle. Men så var det ju bara andra gången vi tävlade... (insert ondskefullt, självgott skratt here)
Vi fick en glasgrej att sätta på troféhyllan (som jag alltså måste skapa nu, uppenbarligen), och Malva fick ett tuggben som är nästan lika långt som hon själv. Och vi fick världens finaste kommentar från en medtävlande på läktaren, som kallade "lillhunden" för sin nya referenspunkt. Jag dog lite inombords. På ett bra sätt, alltså.
Titti och Smelli fick även de ett förstapris med bara ett par poäng lägre än oss, och blev placerade 5:a. En hyfsad debut får man anse, speciellt eftersom fröken collie knappt kunde gå fot för en månad sen!
Jo, vi var ganska självgoda när vi åkte hem i bilen. Och jo, det blev en hel del extra korv matat under dagen. Och jajemän, vi har ganska blodad tand så nu är det jakten på LP1 som gäller!
Tävlingsdags!
Ahmahgaaad, nu har vi anmält oss till lydnadstävling. Den andra december, dvs bara typ tre veckor från nu. I ridhus, vilket kommer bli spännande eftersom Malva aldrig har varit i ett ridhus förr, men förhoppningsvis hinner vi öva lite någonstans innan.
Om vi suger så kan vi ju inte skylla på att det är första gången nu (även om det var över ett år sen vår enda tävling), men jag kan alltid dra till med "fast det är ju ingen brukshund"-kortet.
Fast vi kommer ju inte att suga förstås, vi kommer äga. Jag och Malva och Titti och Smelli, resten kan gärna få vara lite halvkassa om de vill, men VI kommer äga. Vi ligger ju i hårdträning.
Ketchup
Dagens i-landsproblem är att jag inte kommer ihåg om jag anser att ketchup ska förvaras i kylen eller skafferiet. Jag tror att det är så att jag tycker att den ska vara i kylen, men herr Karlsson tycker att den ska vara i skafferiet så för att vara snäll brukar jag sätta in den där. Nyss klagade dock nämnde Karlsson på att ketchupen stod i skafferiet, så kanske är det i själva verket så att det är tvärtom? Det kan ju uppenbarligen inte vara så att vi tycker likadant, det skulle vara ett genombrott värt nobelpris, så någon av oss måste ha fel.... hm.
Malva och jag har för övrigt påbörjat hårdträning. Vi har slagit oss ihop med Titti och collieparet och bestämt oss för att nu ska det drillas lydnadshundar så det osar linförighet på mils avstånd. Nästa lydnadstävling vi hittade i krokarna är dock i februari, så vi borde ju inte kunna misslyckas med att träna upp oss i tävlingsform tills dess.
Vi har också testat på lite spår, vilket faktiskt gick över förväntan (jämfört med de enstaka viltspår vi gick när Malva var valp, alltså) så det ska vi försöka se till att göra lite då och då.
OCH så var vi på bhk här i Umeå på en testa rallylydnadsdag, och vad hittade vi där om inte en annan liten kooikerfröken! Vi kunde dock konstatera att Malva behöver öva på en aning om hon ska komma ifatt i träningen där, de låg nog ett par år före oss...
Nu tänker jag äta upp den sista chokladmuffinsen innan Karlsson tar den, och sen är det helt motiverat att baka nya istället för att rita analysmodeller till grupparbetet!
Norlanders
Jajamänsan, nu är vi norrlänningar, Schmalva och jag och herr Karlsson. Än så länge överlever vi, genom att intala oss att det är bara sensommar och det är MASSOR med löv kvar på träden och det kommer inte alls bli kallt förrän framåt januari eller så. Hm.
Hittills har vi (läs jag) hunnit med första momentet i företagsekonomi A, som vi kommer ha hela denna terminen, med två grupparbeten och en tenta, och förhoppningsvis klarat det också. Malva har hunnit utforska Hagaparken (nope, ingen hagaman i sikte), lära sig att hoppa upp i soffan och... inte så mycket mer. Vi jobbar på att samla energi att leta fram brukshundsklubben, som jag tror ligger på andra sidan stan, nånstans.
Denna veckan är vi dessutom själva hemma eftersom mr Karlsson är i Växjö (skitgubbe) utan vare sig mig eller Malva. Men, det innebär att vi kan a) ligga på diagonalen i sängen (särskilt Malva som gärna brer ut sig på husses sida) och b) äta alla saker som normalt inte uppskattas särskilt mycket här i hushållet, som lasagne. Eller våfflor. Eller makrill.
Och, eftersom vi har börjat läsa en kurs i marknadsföring denna veckan, så slipper jag höra om hur otroligt lite jag kan om ämnet i jämförelse med "fil. kand. Karlsson", experten själv. Som jag skamlöst kommer utnyttja i pluggandet av just denna anledning.
För övrigt ska jag nu testa en ny taktik i kampen om popcornen. Jag tänker att om jag BARA ger Malva de brända popcornen så kanske hon lär sig att popcorn smakar bränt och slutar vilja ha dem. Win, popcornen stannar i min ägo. Och Malva kanske kan tänka sig att tugga på något annat än Dentastix, som är asdyra och räcker i ca 7 sekunder.
Återkomst!
Aha! Jag är hemma igen. I Svarvaremåla, skogen, Sverige. Eftersom jag inte har skrivit något sen typ ungefär runt min födelsedag, så kan jag ju sammanfatta de senaste två månaderna enligt följande:
- Som ni kanske minns fick fröken Darcy 5 valpar på min födelsedag, den 31:e maj.
- Nästan två veckor senare, den 12 juni, fick den andra tiken Sia 6 stycken valpar. Med andra ord hade vi plötsligt 11 valpar som krävde mer eller mindre dygnet runt-bevakning.
- I slutet på juni kom mamma och pappa och hälsade på några dagar, vi var på match på ringcraft, shoppade lite i Carlisle, och pappa blev kär i alla hundarna.
- En svensk tjej kom för att ta över efter mig, klarade 4 dagar och åkte sen hem igen.
- Herr Joseph var på utställning och fick sitt fjärde reserv-cert.
- Ännu en svensk tjej kom för att ta över efter mig, den här gången gick det betydligt bättre.
- Jag gjorde min domardebut, i junior samt senior handling på ringcraft-match den 31:a juli. Det var en ganska konstig känsla, eftersom flera av de handlers jag dömde är betydligt bättre på att visa hund än vad jag troligen någonsin kommer bli...
- Den 5:e augusti gjorde jag och Tira, som nu hunnit bli 6 månader, vår officiella utställningsdebut på Golden Retriever Club of Northumbia's Open Show. Vi kom tvåa!
- Den 6:e augusti vinkade vi hejdå till alla Sias valpar som åkte till sina nya hem.
- Och slutligen den 7:e augusti körde Brian mig till Manchester Airport, och planet bar av till Helsingfors, Kastrup och slutligen HEM. Varför via Helsingfors? Jo, för med mig på hemresan följde detta lilla kräk: 
Gillbryan Waltzing Matilda, mer känd som Tilda. Som jag skrev så blev far min ganska glad i hundarna på kenneln, tillräckligt för att övertala mamma att eftersom det nu fanns en tikvalp ledig ur Darcys kull sååå visst behövdes det väl ändå en ny hund här hemma?
Som ni ser så lever Tilda det hårda livet här i Sverige, hon håller på att lära sig hur man jagar katter, vilka skor som är godast och att man inte ska störa kooikern.
Hennes kungliga kooikerhet drottning Malva minns nämligen inte alls hus skitjobbig hon var som valp, och förstår inte varför den hemska lilla fluffiga isbjörnen tvunget ska gnaga av henne öronen hela tiden. Dessutom får hon en massa uppmärksamhet som borde tillfallit Malva, och till råga på allt ska man behöva dela med sig av sina leksaker. Malva är inte nöjd.
Fast hon kan ändå tänka sig att leka med Tilda ibland. Och hon är ju ganska lätt att lura av diverse tuggben och leksaker. Och än så länge kommer hon inte upp på kökssoffan.
Zixten väljer istället att låtsas att han inte finns, och försöka undgå valpens radar efter tuggvänliga saker. Han passade också på att följa med pappa till Öland denna veckan.
Malva fick istället sin semester från valpen i lördags, när vi var på sommarträff på Änglahedens kennel. Efter att ha varit lektant hela veckan och dessutom lekt med Sannas border collies hela fredagen passade Malva på att knappt leka och busa överhuvudtaget utan bara strosa omkring bland alla kooikrar och beaglar och titta på. Och snäsa av en jobbig unghane. Och hjälpa till att sätta fart på katten, och tigga korv. Och hoppa upp i främlingars knä och kräva uppmärksamhet. Inget ovanligt, alltså.
I söndags var tanken att vi skulle åkt på utställning i Ronneby, men det struntade vi i av flera olika anledningar, till exempel:
1. I lördags kväll insåg jag att Malvas stamtavla och vaccinationsintyg ligger i tryggt förvar 8 mil bort i Växjö.
2. Malva har de senaste veckorna tydligen jobbat hårt på att bli så tunnhårig som möjligt, och fäller så mycket päls hon bara orkar. Inklusive tydligen, ena örat. Vilket innebär att ena örat har långa fina svarta behäng, det andra har några enstaka mörka fjun.
3. Efter min hemkomst verkar min mage har gjort myteri, och jag gick för tillfället på en diet av yoghurt och provivadryck med förhoppningen att få behålla lite av det länge nog att utvinna några näringsämnen.
Inte de bästa förutsättningarna att åka på utställning, alltså. Det får helt enkelt bli en annan gång, och har hon tur kanske fröken Tilda har blivit stor nog att få följa med då hon också!
21
Jahapp, så nu är jag plötsligt 21 och skitgammal och allt sånt.
Jag firade min födelsedag bland annat med följande:
- Gav mig själv hela 10 minuters sovmorgon, och började alltså inte med hundarna förrän 6.40!
- Fick present av Gill och Brian, "The book of the bitch" (vilket blir jätteroligt om man inte vet att den handlar om hundar och avel och sånt).
- Var ute och gick med hundarna, i ösregnet.
- Fick följande awesome-awesome-awesome födelsedagstårta:
(och ja, kniven är kanske något överdimensionerad..)
.
- När solen väl kom fram, började fröken Darcy att flåsa och se allmänt ut som att det var dags att bli av med valpgänget som huserade inuti henne. Så Gill och jag stressade i oss lite middag och parkerade bredvid valplådan och gjorde oss redo....
...och ett par timmar senare hade det fortfarande inte hänt nåt. Vid 9-tiden började vi misstänka att Darcy behövde lite hjälp på traven, och gav oss iväg till veterinären. Dvs, in med mig och hund i bagaget, och så fick jag en snabbgenomgång i vad jag skulle göra om en valp plötsligt anlände och Gill inte kunde stanna bilen just då...
I alla fall, till slut fick det bli kejsarsnitt, eftersom det visade sig att den stora första valpen verkade ha fastnat på vägen ut. Men hem kom vi med 5 högst levande valpar, som nu är en vecka gamla och tämligen jättetjocka.
Dessvärre har Darcy nu bestämt sig för att det är ju ganska tråkigt att ha valpar och behöva mata och tvätta dem jämt och ständigt, så vi får med jämna mellanrum övertala henne om att jo, det är ganska nödvändigt. Dessutom tittar hon inte nödvändigtvis efter om de är under henne när hon dimper ner, så vi lider av en liten aning sömnbrist för tillfället medan vi försöker hålla någon inom hörhåll dygnet runt.
Och i helgen eller början på nästa vecka är det dags för nästa valpkull...!
Förra tisdagen var vi förresten på Match som anordnades av klubben som vi går på ringcraft hos. Det innebär i princip en inofficiell utställning, de hyr in en domare och man har ungefär samma klasser som på en vanlig utställning, fast alla raser tävlar mot varandra.
Vi åkte dit med lilla Tira, som bara har varit på ringcraft en enda gång, mest på kul och för att hon skulle få lite miljöträning. Vi var i första klassen, de yngsta valparna, och tänkte åka hem så snart det var klart. Fast så vann vi den klassen, mot sju andra valpar. Eh, jaha. Change of plans, vi var ju tvungna att stanna kvar till Best Puppy.
Tilläggas kanske bör att det är inte särskilt många "vanliga" hundmänniskor som kommer med sin sällskapshund till den här klubben, utan snarare alla asproffessionella uppfödare som råkar ha bosatt sig i trakten...
Anyway, för att göra en lång historia kort, så trotsade vi alla de snygga äldre valparna (upp till ett år), fick ännu en liten chock, och vann hela skiten. JAG FICK ROSETT! Den är fin, och matchar födelsedagskortet jag fick från familjen Pearson. Och jag tar det som ett tecken på att Gill har tränat upp mina handlingskills till en helt acceptabel nivå.
Tydligen något över det, för dagen efter ringde hon som håller i det hela och talade om att jag ska döma junior handling på matchen i slutet på juli. EH, WHAT?!
Jag firade min födelsedag bland annat med följande:
- Gav mig själv hela 10 minuters sovmorgon, och började alltså inte med hundarna förrän 6.40!
- Fick present av Gill och Brian, "The book of the bitch" (vilket blir jätteroligt om man inte vet att den handlar om hundar och avel och sånt).
- Var ute och gick med hundarna, i ösregnet.
- Fick följande awesome-awesome-awesome födelsedagstårta:
(och ja, kniven är kanske något överdimensionerad..)
.
- När solen väl kom fram, började fröken Darcy att flåsa och se allmänt ut som att det var dags att bli av med valpgänget som huserade inuti henne. Så Gill och jag stressade i oss lite middag och parkerade bredvid valplådan och gjorde oss redo....
...och ett par timmar senare hade det fortfarande inte hänt nåt. Vid 9-tiden började vi misstänka att Darcy behövde lite hjälp på traven, och gav oss iväg till veterinären. Dvs, in med mig och hund i bagaget, och så fick jag en snabbgenomgång i vad jag skulle göra om en valp plötsligt anlände och Gill inte kunde stanna bilen just då...
I alla fall, till slut fick det bli kejsarsnitt, eftersom det visade sig att den stora första valpen verkade ha fastnat på vägen ut. Men hem kom vi med 5 högst levande valpar, som nu är en vecka gamla och tämligen jättetjocka.
Dessvärre har Darcy nu bestämt sig för att det är ju ganska tråkigt att ha valpar och behöva mata och tvätta dem jämt och ständigt, så vi får med jämna mellanrum övertala henne om att jo, det är ganska nödvändigt. Dessutom tittar hon inte nödvändigtvis efter om de är under henne när hon dimper ner, så vi lider av en liten aning sömnbrist för tillfället medan vi försöker hålla någon inom hörhåll dygnet runt.
Och i helgen eller början på nästa vecka är det dags för nästa valpkull...!
Förra tisdagen var vi förresten på Match som anordnades av klubben som vi går på ringcraft hos. Det innebär i princip en inofficiell utställning, de hyr in en domare och man har ungefär samma klasser som på en vanlig utställning, fast alla raser tävlar mot varandra.
Vi åkte dit med lilla Tira, som bara har varit på ringcraft en enda gång, mest på kul och för att hon skulle få lite miljöträning. Vi var i första klassen, de yngsta valparna, och tänkte åka hem så snart det var klart. Fast så vann vi den klassen, mot sju andra valpar. Eh, jaha. Change of plans, vi var ju tvungna att stanna kvar till Best Puppy.
Tilläggas kanske bör att det är inte särskilt många "vanliga" hundmänniskor som kommer med sin sällskapshund till den här klubben, utan snarare alla asproffessionella uppfödare som råkar ha bosatt sig i trakten...
Anyway, för att göra en lång historia kort, så trotsade vi alla de snygga äldre valparna (upp till ett år), fick ännu en liten chock, och vann hela skiten. JAG FICK ROSETT! Den är fin, och matchar födelsedagskortet jag fick från familjen Pearson. Och jag tar det som ett tecken på att Gill har tränat upp mina handlingskills till en helt acceptabel nivå.
Tydligen något över det, för dagen efter ringde hon som håller i det hela och talade om att jag ska döma junior handling på matchen i slutet på juli. EH, WHAT?!
Border collies at the Borders
Plötsligt har vädret gjort en helomvändning. På ett par dagar gick det från att sparka is från vattenhinkarna på morgonen, till att spraya hundarna med vattenslang för att försöka hålla dem svala...! Senaste dagarna har det varit strålande sol, blå himmel och minst 25 grader varmt...
Som vanligt är det fullt ös, vi håller nu på att leta efter någon som ska ta över efter mig när jag åker hem i slutet på juli, och två valpkullar är på ingång de närmaste dagarna/veckorna.
I lördags följde jag med Brian och tittade på vallhundsprov som anordnas här i närheten, ett av de större tydligen. Det var väldigt... speciellt. Nu har jag aldrig varit på vallprov i Sverige, så jag vet inte hur det går till men det var INTE lätt kan jag konstatera. Ska det testas så ska det testas rejält, verkar det som!
Så här gick det till:
1. Fyra får släpptes ut från ett flak högst upp i ena hörnan. Tanken var sen att de skulle samla sig ungefär runt en stolpe, och stillsamt beta i väntan på att bli vallade.
2. Föraren, som var placerad längst ner i motsatt hörna, skickade iväg hunden och tanken var nu att de skulle valla fåren genom den första grinden, ner och runda stolpen där föraren stod, upp genom grind nr två, tvära över planen till nästa grind för att därefter komma ner och få in alla fyra fåren i fållan vid föraren. Jag har gjort en snitsig liten illustration av det hela här:
Det gröna är alltså där fåren ska springa.
Därefter släppte de ut fåren igen, delade upp dem två och två, och vallade slutligen bort dem till fältet bredvid - tror jag i alla fall, det var inte så många som kom så långt.
Varför? Jo.
Fåren hade anlänt i en nätt liten grupp om 250 stycken samma morgon, från någon gård i krokarna, troligen. Fåren hade alltså aldrig sett det här fältet innan, och de var inte nödvändigtvis invallade på något sätt - ingen visste egentligen om de någonsin hade sett en hund förr. Dessutom var det väldigt envisa och bestämda får, och de var inte alls särskilt sugna på att bli vallade, som det verkade.
Svårighet nummer två var att fåren släpptes ut direkt från ett flak, ut på fältet i nerförsbacke. Det var därför ganska svårt att övertala fåren att stanna vid stolpen som de var tänkta att stanna vid, istället för att dra i full fart ner för backen och bygga upp en trevlig hastughet för att springa rakt förbi hundföraren och bort mot horisonten. Tro mig, det hände ett antal gånger... Trots att tre-fyra pers stod och försökte mota fåren till att stanna kvar uppe i sin hörna.
Svårighet nummer tre var att det blåste rätt så rejält denna dag, vilket gjorde att det ibland var svårt för hundarna att höra föraren.
Detta ledde till att under de dryga två timmarna vi var där och tittade så var det endast två stycken som lyckades få in fåren i fållan. (Fåren var nämligen inte särskilt intresserade av att gå in i fållan...)
Ingen lyckades få fåren genom alla tre grindarna.
Ganska många gånger fick en extrahund, funktionärer och då och då även publik kallas in för att samla ihop får och se till att de slutade på samma ställe. Vid ett tillfälle krävdes tre man för att schasa in ett får på fältet dit de släpptes när de var färdigvallade (eller härjade runt för mycket för att ens kunna börja vallas).
Men! Det var väldigt underhållande. Och alla som var där var små skotska eller engelska gubbar med fåraherdestav och överlag väldigt fåraherdiga till utseende och sätt, med sina border collies antingen i ett gammalt snöre eller fastkrokade i herdestaven. Och jag fick lära mig lite grann om vallning, och det var väldigt intressant.
Och jag brände sönder mig, så numera är jag en snitsig mörkröd färg, och mitt hår är några nyanser blondare. Det är ganska smärtsamt, ja.
Imorgon ska vi åka till ringträningens träningsutställning (eller nåt i den stilen), jag har fått äran att visa 4-månadersvalpen Tira, som eh.. har varit på träning en enda gång och som egentligen inte riktigt har lärt sig att gå i koppel ordentligt än. Typ alls. Meeen det går säkert bra!
Som vanligt är det fullt ös, vi håller nu på att leta efter någon som ska ta över efter mig när jag åker hem i slutet på juli, och två valpkullar är på ingång de närmaste dagarna/veckorna.
I lördags följde jag med Brian och tittade på vallhundsprov som anordnas här i närheten, ett av de större tydligen. Det var väldigt... speciellt. Nu har jag aldrig varit på vallprov i Sverige, så jag vet inte hur det går till men det var INTE lätt kan jag konstatera. Ska det testas så ska det testas rejält, verkar det som!
Så här gick det till:
1. Fyra får släpptes ut från ett flak högst upp i ena hörnan. Tanken var sen att de skulle samla sig ungefär runt en stolpe, och stillsamt beta i väntan på att bli vallade.
2. Föraren, som var placerad längst ner i motsatt hörna, skickade iväg hunden och tanken var nu att de skulle valla fåren genom den första grinden, ner och runda stolpen där föraren stod, upp genom grind nr två, tvära över planen till nästa grind för att därefter komma ner och få in alla fyra fåren i fållan vid föraren. Jag har gjort en snitsig liten illustration av det hela här:
Det gröna är alltså där fåren ska springa.
Därefter släppte de ut fåren igen, delade upp dem två och två, och vallade slutligen bort dem till fältet bredvid - tror jag i alla fall, det var inte så många som kom så långt.
Varför? Jo.
Fåren hade anlänt i en nätt liten grupp om 250 stycken samma morgon, från någon gård i krokarna, troligen. Fåren hade alltså aldrig sett det här fältet innan, och de var inte nödvändigtvis invallade på något sätt - ingen visste egentligen om de någonsin hade sett en hund förr. Dessutom var det väldigt envisa och bestämda får, och de var inte alls särskilt sugna på att bli vallade, som det verkade.
Svårighet nummer två var att fåren släpptes ut direkt från ett flak, ut på fältet i nerförsbacke. Det var därför ganska svårt att övertala fåren att stanna vid stolpen som de var tänkta att stanna vid, istället för att dra i full fart ner för backen och bygga upp en trevlig hastughet för att springa rakt förbi hundföraren och bort mot horisonten. Tro mig, det hände ett antal gånger... Trots att tre-fyra pers stod och försökte mota fåren till att stanna kvar uppe i sin hörna.
Svårighet nummer tre var att det blåste rätt så rejält denna dag, vilket gjorde att det ibland var svårt för hundarna att höra föraren.
Detta ledde till att under de dryga två timmarna vi var där och tittade så var det endast två stycken som lyckades få in fåren i fållan. (Fåren var nämligen inte särskilt intresserade av att gå in i fållan...)
Ingen lyckades få fåren genom alla tre grindarna.
Ganska många gånger fick en extrahund, funktionärer och då och då även publik kallas in för att samla ihop får och se till att de slutade på samma ställe. Vid ett tillfälle krävdes tre man för att schasa in ett får på fältet dit de släpptes när de var färdigvallade (eller härjade runt för mycket för att ens kunna börja vallas).
Men! Det var väldigt underhållande. Och alla som var där var små skotska eller engelska gubbar med fåraherdestav och överlag väldigt fåraherdiga till utseende och sätt, med sina border collies antingen i ett gammalt snöre eller fastkrokade i herdestaven. Och jag fick lära mig lite grann om vallning, och det var väldigt intressant.
Och jag brände sönder mig, så numera är jag en snitsig mörkröd färg, och mitt hår är några nyanser blondare. Det är ganska smärtsamt, ja.
Imorgon ska vi åka till ringträningens träningsutställning (eller nåt i den stilen), jag har fått äran att visa 4-månadersvalpen Tira, som eh.. har varit på träning en enda gång och som egentligen inte riktigt har lärt sig att gå i koppel ordentligt än. Typ alls. Meeen det går säkert bra!
Golden Children
Igår åkte Jenny hem till Sverige! Det är ganska sorgligt, och det innebär att jag nu är själv kvar, och också att det är slut på allt småprat på svenska. Men! Vi har smidit bra planer tills jag kommer hem.
Idag har Gill och jag varit i Gretna, som är en liten by-aktig historia precis på andra sidan skotska gränsen, och gått omkring med två hundar i någon slags utomhus-köpcenter med massor av outlet-affärer. Bland annat råkade jag gå in i en chokladoutlet....
Hundarna tyckte också det var trevligt, 7 månader gamla Cassie skötte sig exemplariskt och 10-åriga Flo som var med som moraliskt stöd var totalt galen och ville krama alla vi mötte.
Jag har också fått höra att jag numera har lagt mig till med en irländsk dialekt (både Gill och Brian är från Irland), vilket tex innebär att det som innan hette "flowers" numera uttalas "flaaars" på bästa Belfast-vis... Vet inte om det är bra eller dåligt, men det är väl bättre än svensk brytning i alla fall!
Anyway, här kommer lite bilder på huliganvalparna Chico och Tira (som troligen inte ska heta Tira, men vi kallar henne det för det är fint!), som igår var ute och promenerade i koppel för första gången. Bilderna är dock från när de var ute och kutade på bakgården häromdagen.
Idag har Gill och jag varit i Gretna, som är en liten by-aktig historia precis på andra sidan skotska gränsen, och gått omkring med två hundar i någon slags utomhus-köpcenter med massor av outlet-affärer. Bland annat råkade jag gå in i en chokladoutlet....
Hundarna tyckte också det var trevligt, 7 månader gamla Cassie skötte sig exemplariskt och 10-åriga Flo som var med som moraliskt stöd var totalt galen och ville krama alla vi mötte.
Jag har också fått höra att jag numera har lagt mig till med en irländsk dialekt (både Gill och Brian är från Irland), vilket tex innebär att det som innan hette "flowers" numera uttalas "flaaars" på bästa Belfast-vis... Vet inte om det är bra eller dåligt, men det är väl bättre än svensk brytning i alla fall!
Anyway, här kommer lite bilder på huliganvalparna Chico och Tira (som troligen inte ska heta Tira, men vi kallar henne det för det är fint!), som igår var ute och promenerade i koppel för första gången. Bilderna är dock från när de var ute och kutade på bakgården häromdagen.
Vadå "inte vara i rabatten"? Vet inte vad du pratar om.
Glad påsk, och sånt!
Ja, här är det som vanligt, valpar hämtas, tikar paras, folk kommer och går, hundar tas om hand, regnet faller och det är allmänt fullt upp.
Jag inser att jag har varit väldigt dålig på att lägga upp bilder, men så kom jag på att jag kan ju lägga hit en länk till kennelns photobucket, där vi hyfsat ofta lägger upp nya bilder. (Idag lade vi exempelvis upp två bilder på Joseph som jag har photoshoppat lite åt Gill, har dock inte tagit bilderna så det kan jag inte ta någon cred för).
Så där kan ni ju gå in om ni vill se hur voffsingarna ser ut!
Nu ska jag kasta ut den stora guldiga björnen som försöker sätta sig i mitt knä, och bryta mig in i mitt superstora chokladägg som jag fick idag!
Jag inser att jag har varit väldigt dålig på att lägga upp bilder, men så kom jag på att jag kan ju lägga hit en länk till kennelns photobucket, där vi hyfsat ofta lägger upp nya bilder. (Idag lade vi exempelvis upp två bilder på Joseph som jag har photoshoppat lite åt Gill, har dock inte tagit bilderna så det kan jag inte ta någon cred för).
Så där kan ni ju gå in om ni vill se hur voffsingarna ser ut!
Nu ska jag kasta ut den stora guldiga björnen som försöker sätta sig i mitt knä, och bryta mig in i mitt superstora chokladägg som jag fick idag!
Vår i Cumbria!
Jodå, våren verkar ha bestämt sig för att kravla uppför kullen till Liddel Park också! Idag har det varit strålande sol, 12 plusgrader, påskliljorna är utslagna och fåglarna sjunger som galningar. Och fasantupparna struttar omkring och ser tuffa ut, och retar hundarna.
För att befästa våren ordentligt har vi idag börjat hänga tvätten ute, och kastat av oss underställen. Aha!
I tisdags var Jenny och jag i Carlisle, som är den närmsta staden, ett liten stund på eftermiddagen. Vi kollade in en katedral och en super-skitgammal kyrka (som om vi inte tyckte det var nog att bo i ett hus som är typ 900 år gammalt (nej, jag vet inte säkert att det är så gammalt. Men det finns ett utkiksfönster i vardagsrummet för att spana efter skottar, och hål för ett spett att grilla kött på över spisen, så det är i alla fall skitgammalt)). Och så strosade vi runt lite, åt en GIGANTISK chokladkaka:
och helt enkelt kände oss som normala människor ett tag. Såna där som inte går runt i halvskitiga hundkläder hela dagarna, det vill säga. Det var ganska trevligt, som omväxling.
Igår var veterinären här och kollade över valparna, de äldre fick vaccination och idag har vi försäkrat dem. Så nu är nog (kanske, eventuellt) det mesta klart för de 6 omgångarna med folk som kommer och hämtar valp på lördag. Det kommer nog bli... intressant...
EDIT:
Glömde ju berätta att det var utställning förra helgen för två av pojkarna här. Den här gången gick det aningen bättre än på Crufts, herr Lino vann sin klass och mister Joseph vann sin och blev reserv-BIS (det var en golden-clubshow), samt fick sitt andra cert! Tydligen är det supersvårt att komma åt cert här, speciellt i numerärt stora raser eftersom konkurrensen är stenhård och det bara ges ut cert på stora utställningar, så det var väldigt glada miner som kom hem.
För att befästa våren ordentligt har vi idag börjat hänga tvätten ute, och kastat av oss underställen. Aha!
I tisdags var Jenny och jag i Carlisle, som är den närmsta staden, ett liten stund på eftermiddagen. Vi kollade in en katedral och en super-skitgammal kyrka (som om vi inte tyckte det var nog att bo i ett hus som är typ 900 år gammalt (nej, jag vet inte säkert att det är så gammalt. Men det finns ett utkiksfönster i vardagsrummet för att spana efter skottar, och hål för ett spett att grilla kött på över spisen, så det är i alla fall skitgammalt)). Och så strosade vi runt lite, åt en GIGANTISK chokladkaka:
och helt enkelt kände oss som normala människor ett tag. Såna där som inte går runt i halvskitiga hundkläder hela dagarna, det vill säga. Det var ganska trevligt, som omväxling.
Igår var veterinären här och kollade över valparna, de äldre fick vaccination och idag har vi försäkrat dem. Så nu är nog (kanske, eventuellt) det mesta klart för de 6 omgångarna med folk som kommer och hämtar valp på lördag. Det kommer nog bli... intressant...
EDIT:
Glömde ju berätta att det var utställning förra helgen för två av pojkarna här. Den här gången gick det aningen bättre än på Crufts, herr Lino vann sin klass och mister Joseph vann sin och blev reserv-BIS (det var en golden-clubshow), samt fick sitt andra cert! Tydligen är det supersvårt att komma åt cert här, speciellt i numerärt stora raser eftersom konkurrensen är stenhård och det bara ges ut cert på stora utställningar, så det var väldigt glada miner som kom hem.
Fullt ös medvetslös.
Ojoj, vad dålig jag är på att uppdatera! Får skylla på att jag har dåligt med tid. Och att jag har bytt rum, och dessvärre räcker inte nätverket in till där jag bor nu så jag får sätta mig med datorn i köket ibland.
Förra helgen var det Crufts, och för att göra en lång och krånglig historia kort så var tanken att jag skulle vara själv hemma och tre hundar skulle åka dit på fredagen, men det slutade med att en hund åkte och Gill stannade hemma (stackaren har fått vuxen-varianten av vattkoppor, inget att rekommendera. Och av hundarna var det en som hade tappat pälsen och en som började löpa). Det var lite tråkigt att inte kunna åka med och se spektaklet Crufts, men det gick inte att hitta någon som kunde ta hand om hundarna så det var inte mycket att göra åt. Vi tittade lite på livestreamingen på Youtube, och så är de faktiskt så kloka i detta landet att de visar hundevenemang på tv (jag såg i alla fall en kooiker, den som vann BIR). Tyvärr gick det inte så bra för mister Lino som inte placerade sig, fast det hade vi tydligen väntat oss av domaren där så ingen var förvånad.
Denna helgen är det också utställning, och vi har precis vinkat av Gill och Brian med två hundar som ska ställas imorgon, så jag och Jenny kommer vara själva hemma tills imorgonkväll.
Resten av veckan har vi badat hundar, parat tikar, avmaskat valpar, kollat ögon, pusslat ihop alla besökare som har varit här (tikägare, valpköpare, vänner och bekanta, osv..) och haft allmänt fullt upp. Det är inte direkt som att man behöver gå runt och ha tråkigt här!
Idag är det faktiskt väldigt soligt här, för första gången på ett tag, vilket uppskattas väldigt mycket! Det är nästan skrattretande att titta på väderrapporterna här, oavsett hur vädret är i resten av landet så är det nästan alltid ett moln över vår lilla hörna. Dessutom ligger huset väldigt högt, så ganska ofta inser vi att vi går omkring inuti själva molnet, när man inte kan se så långt framför sig.
Idag är det dock sol som sagt, fåglarna sjunger och påskliljorna ser ut att börja fundera på saken, knopparna börjar bli stora nu. Så våren har tagit sig hit, om än på sitt eget fuktiga lilla vis.
Nästa helg ska valparna börja åka hemifrån, vilket kommer bli väldigt lugnt och skönt. Just nu bor de alla elva tillsammans, och de är i den värsta huliganåldern vilket gör att det är ganska tids- och tålamodskrävande att försöka hålla städat och fint hos dem.... men de är fruktansvärt söta, så det är ganska lätt att förlåta dem (har försökt ta lite bilder på dem, men inte orkat tömma kameran på ett tag. Och de är inte stilla så mycket, så jag tvivlar på att det är så många bilder som går att se vad de föreställer...)
Någon gång nästa vecka ska vi också försöka få till en tripp till Carlisle, Jenny och jag. Inte för att jag kommer kunna shoppa något ändå, med tanke på hur full min resväska var när jag åkte hit.... Men det ska väl gå att knö ner lite till!
Förra helgen var det Crufts, och för att göra en lång och krånglig historia kort så var tanken att jag skulle vara själv hemma och tre hundar skulle åka dit på fredagen, men det slutade med att en hund åkte och Gill stannade hemma (stackaren har fått vuxen-varianten av vattkoppor, inget att rekommendera. Och av hundarna var det en som hade tappat pälsen och en som började löpa). Det var lite tråkigt att inte kunna åka med och se spektaklet Crufts, men det gick inte att hitta någon som kunde ta hand om hundarna så det var inte mycket att göra åt. Vi tittade lite på livestreamingen på Youtube, och så är de faktiskt så kloka i detta landet att de visar hundevenemang på tv (jag såg i alla fall en kooiker, den som vann BIR). Tyvärr gick det inte så bra för mister Lino som inte placerade sig, fast det hade vi tydligen väntat oss av domaren där så ingen var förvånad.
Denna helgen är det också utställning, och vi har precis vinkat av Gill och Brian med två hundar som ska ställas imorgon, så jag och Jenny kommer vara själva hemma tills imorgonkväll.
Resten av veckan har vi badat hundar, parat tikar, avmaskat valpar, kollat ögon, pusslat ihop alla besökare som har varit här (tikägare, valpköpare, vänner och bekanta, osv..) och haft allmänt fullt upp. Det är inte direkt som att man behöver gå runt och ha tråkigt här!
Idag är det faktiskt väldigt soligt här, för första gången på ett tag, vilket uppskattas väldigt mycket! Det är nästan skrattretande att titta på väderrapporterna här, oavsett hur vädret är i resten av landet så är det nästan alltid ett moln över vår lilla hörna. Dessutom ligger huset väldigt högt, så ganska ofta inser vi att vi går omkring inuti själva molnet, när man inte kan se så långt framför sig.
Idag är det dock sol som sagt, fåglarna sjunger och påskliljorna ser ut att börja fundera på saken, knopparna börjar bli stora nu. Så våren har tagit sig hit, om än på sitt eget fuktiga lilla vis.
Nästa helg ska valparna börja åka hemifrån, vilket kommer bli väldigt lugnt och skönt. Just nu bor de alla elva tillsammans, och de är i den värsta huliganåldern vilket gör att det är ganska tids- och tålamodskrävande att försöka hålla städat och fint hos dem.... men de är fruktansvärt söta, så det är ganska lätt att förlåta dem (har försökt ta lite bilder på dem, men inte orkat tömma kameran på ett tag. Och de är inte stilla så mycket, så jag tvivlar på att det är så många bilder som går att se vad de föreställer...)
Någon gång nästa vecka ska vi också försöka få till en tripp till Carlisle, Jenny och jag. Inte för att jag kommer kunna shoppa något ändå, med tanke på hur full min resväska var när jag åkte hit.... Men det ska väl gå att knö ner lite till!
Newsflash
Malva har varit hos Anna Nilsson i helgen, och jag har varit full. När jag fick tillbaks henne var hon trött.
Av husse.
Blå.
Idag har jag testat på en ny.. sport, kan man säga. Jag var nämligen ute och gick med fyra styck goldens i morse, när det plötsligt dök upp en annan hund, något som ganska sällan händer härute. Nåväl, det går säkert bra tänkte jag och gick in med gänget till kanten för att låta den andra hunden passera. Vad jag dock inte tänkte på var att jag hade över 100 kg retriever i kopplen, och att jag själv inte har riktigt samma vikt att sätta i mot. Så när de vänliga hundarna bestämde sig för att jo, vi vill hälsa på den här hunden, så släpade de helt enkelt med mig bort till den.
På mage, längs grusvägen, som en liten ilsket vrålande trasa.
Inget att rekommendera.
Jag är dock inte skadad (lugn, mamma), förutom att min ena höft och mitt andra smalben har börjat skifta i diverse fina blåa nyanser. Vilket tydligen behandlas med arnica, förklarade min plötsligt homeopati-intresserade värdmamma för mig och gav mig genast ett gäng små piller som ska dra blåmärkena ur mig på nolltid, typ.
För övrigt har vi idag skickat iväg Gill och Brian och tre hundar till södra änden av landet för utställning, vilket innebar en något kaotisk morgon som förutom min släpfärd innehöll en massa badande och förberedande av hundar, för att sen övergå i en väldigt lugn eftermiddag, eftersom de valde att ta med sig de mest livliga och högljudda hundarna (exempelvis de två galna unghundarna). Vi får se hur det går för dem imorgon.
Nu ska jag dock mysa ner mig i sängen och hoppas på att den elvärmda filten kan hjälpa till att bota mina något mörbultade kroppsdelar!
På mage, längs grusvägen, som en liten ilsket vrålande trasa.
Inget att rekommendera.
Jag är dock inte skadad (lugn, mamma), förutom att min ena höft och mitt andra smalben har börjat skifta i diverse fina blåa nyanser. Vilket tydligen behandlas med arnica, förklarade min plötsligt homeopati-intresserade värdmamma för mig och gav mig genast ett gäng små piller som ska dra blåmärkena ur mig på nolltid, typ.
För övrigt har vi idag skickat iväg Gill och Brian och tre hundar till södra änden av landet för utställning, vilket innebar en något kaotisk morgon som förutom min släpfärd innehöll en massa badande och förberedande av hundar, för att sen övergå i en väldigt lugn eftermiddag, eftersom de valde att ta med sig de mest livliga och högljudda hundarna (exempelvis de två galna unghundarna). Vi får se hur det går för dem imorgon.
Nu ska jag dock mysa ner mig i sängen och hoppas på att den elvärmda filten kan hjälpa till att bota mina något mörbultade kroppsdelar!
C-uppsats och Mens-monster
Nu är det Daniel "Husse" Karlsson som skriver! Eftersom jag inte anser att blogga är en en giltig aktivitet för en människa med mer än två vänner, kan jag inte lova en jämnare uppdateringsfrekvens angående Malvas lilla ynkliga liv. Däremot kan jag lova att jag kommer göra substansrika uppdateringar som kanske kan tillför er läsares liv med någon form av glädje.
Tidigare tillkännagivna rykten har visat sig stämma! Malva ankom under gårdagskvällen med bussgods, och med sig hade hon en liten hormonstinn 16-åring som numera sitter klistrad framför sitt Xbox!
Denna lilla fröken känner ni säkert igen. Men just nu är hon inte sig själv. Hon har förvandlats till ett blödande mensmonster som bara springer runt i min lägenhet och droppar blodfläckar över hela golven. Som ett led i den studentkultur jag lever i gör det mig ingenting, eftersom jag inte har några mattor. Så det är ganska lättstädat. Det där med avsaknande av mattor i lägenheten är dock inte självvalt. Det är något samma lilla monster har hjälpt till med genom att spy ner mina tidigare mattor. Detta är dock runt ett år sedan, så jag har typ kommit över det Hmpf...
I övrigt har min och Malvas dag varit sådär, för första gången på väldigt länge stannade jag hemma från en föreläsning idag. Är fruktansvärt stressad över den kommande inlämningen på onsdag där första delen av arbetet betygsätts. Jag och Danne har därför spenderat nästan sex timmar av eftermiddagen och kvällen till att finslipa skiten. Det går sådär, men mitt rum har förvandlats till ett kontor som kan skådas nedan:
Lägg märket till följande;
1. Påsen med tvätt är ren!
2. Ljusstaken är kvar sedan julen, för det är snyggt
3. Det stora lysande på bordet är en isbjörn. Coolt.
Om ni vill veta vad vi skriver om så kan man beskriva det som följer;
Tidigare tillkännagivna rykten har visat sig stämma! Malva ankom under gårdagskvällen med bussgods, och med sig hade hon en liten hormonstinn 16-åring som numera sitter klistrad framför sitt Xbox!
Denna lilla fröken känner ni säkert igen. Men just nu är hon inte sig själv. Hon har förvandlats till ett blödande mensmonster som bara springer runt i min lägenhet och droppar blodfläckar över hela golven. Som ett led i den studentkultur jag lever i gör det mig ingenting, eftersom jag inte har några mattor. Så det är ganska lättstädat. Det där med avsaknande av mattor i lägenheten är dock inte självvalt. Det är något samma lilla monster har hjälpt till med genom att spy ner mina tidigare mattor. Detta är dock runt ett år sedan, så jag har typ kommit över det Hmpf...
I övrigt har min och Malvas dag varit sådär, för första gången på väldigt länge stannade jag hemma från en föreläsning idag. Är fruktansvärt stressad över den kommande inlämningen på onsdag där första delen av arbetet betygsätts. Jag och Danne har därför spenderat nästan sex timmar av eftermiddagen och kvällen till att finslipa skiten. Det går sådär, men mitt rum har förvandlats till ett kontor som kan skådas nedan:
Lägg märket till följande;
1. Påsen med tvätt är ren!
2. Ljusstaken är kvar sedan julen, för det är snyggt
3. Det stora lysande på bordet är en isbjörn. Coolt.
Om ni vill veta vad vi skriver om så kan man beskriva det som följer;
Uppdatering hemifrån!
Häromdagen fick jag denna bilden på Malva:
Det ryktas också om att fröken ska bli stadshund ett tag och åka upp till husse, så att hon kan förpesta hans liv med hjälp av diverse löp-hormoner (löpet som vi har väntat på sen i början på januari verkar faktiskt fundera på att anlända nu)
Idag har jag tappat en skitdyr glödlampa (värmelampa) i golvet, det var inte så duktigt gjort. Men jag fick inte stryk för det, istället får jag äran att försöka lära Gill att använda sin nyinköpta Iphone.
Åh, just det, jag har lärt mig ett nytt ord idag också!
Sleeping policemen = vägbulor
Bra att veta!
Det ryktas också om att fröken ska bli stadshund ett tag och åka upp till husse, så att hon kan förpesta hans liv med hjälp av diverse löp-hormoner (löpet som vi har väntat på sen i början på januari verkar faktiskt fundera på att anlända nu)
Idag har jag tappat en skitdyr glödlampa (värmelampa) i golvet, det var inte så duktigt gjort. Men jag fick inte stryk för det, istället får jag äran att försöka lära Gill att använda sin nyinköpta Iphone.
Åh, just det, jag har lärt mig ett nytt ord idag också!
Sleeping policemen = vägbulor
Bra att veta!
Mmmm....
(reservation för stavfel, testar att använda ajfånen till det hära...)
Klockan är nu strax 2 på natten här, och jag ligger och försöker andas och ska snart försöka mig på ännu en liten powernap innan Jenny kommer och byter av mig vid 3. Andas, tänker kanske ni, det är väl inte så komplicerat! Svaret är jo, när man har sprayat sönder rummet med odor kill så är det faktiskt lite jobbigt.
Valpvakten ikväll består av att ligga och sova i rummet med ena tiken (som lätt känner sig ensam) och då och då gå upp och kommendera in tiken i andra rummet till sina valpar så att de får i sig lite mat. So far, so good.
Ikväll verkar dock fröken Orchid känna sig lite extra ensam, så på de tio minuter ungefär det tog mig att kolla de andra valparna, hann hon kissa inne, bajsa inne och spy inne. Fyra gånger. Precis det man längtar efter mitt i natten...
I alla fall, för att skippa snusket och kanske faktiskt skriva om nåt trevligt, så kan jag konstatera att jag fortfarande trivs och har det bra, efter en månad här på gården. Kanske är det för att Brian bakade 3 olika sorters bakverk idag (makroner, muffins och äppelpaj) och vi dessutom har kvar cheesecake från igår, kanske inte. Tur för mig att det är mycket gående här, risken finns att jag kommer vara gödd som en julgris när jag kommer hem...
Idag frågade Gill om vi hade hört talas om ett företag som heter Siemens.
(Jovars, nån gång har man väl hört namnet...)
Okej, sa hon, han som kommer och tittar på valpar idag äger tydligen det.
Kanske kommer alltså en av de små ludna odjuren som just nu sjunger så fint för mig att bli en liten rikemansvalp så småningom! Det känns inte som att det vore den första att komma härifrån.
Häromdagen fick jag för övrigt titta i mikroskop på ett cellutstryk från en löptik som kom hit för parning, det var väldigt intressant (och bevisar att NV-linjen går att ha nytta av i hundsammanhang). Jag fick en väldigt pedagogisk lektion om celler som ser ut som stekta ägg och celler som ser ut som cornflakes.
Nu tror jag faktiskt att doften av rengöringsmedel och odor kill börjar lägga sig så smått, eller så börjar jag helt enkelt bli lite hög av den. Bäst för Orchid att hon håller sitt maginnehåll kvar inuti sig nu, jag har ingen lust att vakna upp till en ny omgång av kaos...
Pancake tuesday!
Är det idag, men vi åt inte pannkakor. Fast jag fick en pannkaka i alla fall, som Gill och Jenny hade snott på ringcraften som tröst för att jag inte var med. Den hade citrongojs och socker på sig, och var mycket smaklig.
Om någon undrar varför inte jag fick följa med på ringcraft så var det mest för att vi delade på oss för att slippa ha ett gäng hundar att göra sent på kvällen (de var hemma vid halv 10, normalt börjar vi fixa det sista med hundarna vid 7...), samt två valpkullar som vill ha mat. Jag fick istället följa med tidigare idag och ögonlysa en bunt av hundarna, vilket var ganska intressant. Alla var fria, så det var ju bra.
För övrigt så måste jag säga att jag är ganska förvånad över hur pass bra hundhållningen är här. Jag kom hit med låga förväntningar efter att ha sett hur det var på Irland, men faktum är att de här hundarna har det riktigt bra. Några bor visserligen i burar, vilket inte hade varit tillåtet i Sverige, men alla får komma ut många gånger om dagen, de får sina promenader varje dag, borstas minst en gång i veckan och de får ganska mycket mänsklig kontakt. Faktiskt så får de här hundarna betydligt mer stimulans en de på en viss stor svensk kennel jag vet om... Sen är det inte så säkert att det är så i resten av landet, jag vet ju att jag råkar bo hos en dam med rejält höga krav.
I alla fall, nu ska jag powernappa lite tills Jenny kommer och byter av mig hos valparna. Imorgon blir det troligen en ganska händelserik dag, igen.
Om någon undrar varför inte jag fick följa med på ringcraft så var det mest för att vi delade på oss för att slippa ha ett gäng hundar att göra sent på kvällen (de var hemma vid halv 10, normalt börjar vi fixa det sista med hundarna vid 7...), samt två valpkullar som vill ha mat. Jag fick istället följa med tidigare idag och ögonlysa en bunt av hundarna, vilket var ganska intressant. Alla var fria, så det var ju bra.
Så här stora har de här töntarna blivit!
För övrigt så måste jag säga att jag är ganska förvånad över hur pass bra hundhållningen är här. Jag kom hit med låga förväntningar efter att ha sett hur det var på Irland, men faktum är att de här hundarna har det riktigt bra. Några bor visserligen i burar, vilket inte hade varit tillåtet i Sverige, men alla får komma ut många gånger om dagen, de får sina promenader varje dag, borstas minst en gång i veckan och de får ganska mycket mänsklig kontakt. Faktiskt så får de här hundarna betydligt mer stimulans en de på en viss stor svensk kennel jag vet om... Sen är det inte så säkert att det är så i resten av landet, jag vet ju att jag råkar bo hos en dam med rejält höga krav.
I alla fall, nu ska jag powernappa lite tills Jenny kommer och byter av mig hos valparna. Imorgon blir det troligen en ganska händelserik dag, igen.
