monstermalva

Nr 1, busschaufförkvinnan som ställde sig upp någon hållplats efter att vi klev på och hojtade genom bussen:

- URSÄKTA, du med hunden! Hunden får INTE vara i sätet, antingen så får du ha den i knät eller så får den vara på golvet!! Annars...

- Ehm, ja alltså, hon sitter ju på golvet... (där Malva alltså hade suttit sen vi klev på eftersom jag är mycket väl medveten om att blöta hundtassar inte lämpar sig på bussäten)

- Jaha. Ja. så satte sig busschauffören ner igen och fortsatte köra buss.

Hundsamtal nr 2 två var egentligen inte så mycket ett samtal som en monolog, men ändå. Den inträffade när vi var ute och gick en runda och mötte en barmfamilj. 

Lite på efterkälken gick en liten kille på typ 8-10 år, och när Malva stannade och luktade runt lite på en snödriva så tittade han på henne och berättade lite tyst för sig själv:

- Äntligen, får hon äta snö. Hon älskar ju snö. Åh... Och så fortsatte han mumla lite för sig själv medan de gick vidare.

Så tydligen är Malva ett stort fan av att äta snö. Så kan det vara!