Massiv uppdatering?
Alrighty then, det var viss ett tag sen jag skrev här sist, så här kommer en genomgång av resten av sommaren:
Under Östersjö var fröken Fjant och jag med i en rallylydnadstävling. Det gick som vanligt fantastiskt bra under uppvärmningen och allting som hände utanför banan, och väl inne på banan kände Malva den förföriska lukten av grillningen på andra sidan planen och genomförde hela runden med nosen noga vänd ditåt. Fokus var inte på topp alltså, men vi lyckades ändå skrapa ihop till 81 poäng och därmed ett kvalificerat resultat. Well.
Sen var det då dags för fröken Tildas exalterande utställningsdebut. Nervositeten var på topp efter att mamma och jag bestämde oss för att åka på ringträning en vecka innan med en massa andra hundar vars ägare ville sista minuten-träna lite, och Tilda konstaterade att det var det äckligaste hon hade varit med om. Ha hundar springande BAKOM där man inte kan se dem? Inte en chans, tyckte fröken Golden. Med andra ord spenderades en stund av lördagens utställning samt förmiddagen på söndagens med att bara låta Tilda gå omkring och kolla in alla de enligt henne ganska läskiga olika hundar som knatade omkring med fluffiga pälsar och stressade ägare. Dagen till ära hade madam också bestämt sig för att korv och smarrigt godis var inget som hon var intresserad av. Det enda jag lyckades få hennes fulla uppmärksamhet med i ett par sekunder var en liten pipleksak i valpstorlek i form av en grön get. Och just det, Tilda hade inte heller känt behovet av att kissa sen kvällen innan. Med andra ord, det skulle bli väldigt spännande att se vad som hände inne i utställningsringen.
Anyway, vi hittade vår ring och där hittade vi även Gillbryanhunden Lotus, som vi kom fram till är typ Tildas morbror. Vi strosade omkring lite medan vi tittade på hanhundarna, konstaterade att det verkade vara en väldigt noggrann domare, och så småningom var det vår tur. I klassen deltog 14 tikar och vi var ungefär i mitten, men vid det här laget verkade Tilda ha tröttnat på att tycka att de andra var obehagliga. Så med den lilla gröna geten i högsta hugg knatade vi runt i ringen, Tilda viftade lite obligatoriskt på svansen åt domaren medan han mätte huvud och krafsade i päls och klämde på skulderblad, försökte lite (inte alls) diskret att kasta sig ut till mamma vid sidan av ringen en gång men skötte sig överlag väldigt fint och ställde duktigt upp sig som vi hade övat på köksgolvet.
Slutresultatet blev ett Excellent, en fjärdeplacering i klassen och följande kritik av den irländska domaren Colm Beattie:
"Very nice head, good expression, good earplacement. Nice broad skull, good neck and shoulder. Good topline and good tailset. Nice deep chest with good short loin. Well angulated hinded, moving well in both directions."
"Very nice head, good expression, good earplacement. Nice broad skull, good neck and shoulder. Good topline and good tailset. Nice deep chest with good short loin. Well angulated hinded, moving well in both directions."
En obligatorisk titta-vad-vi-var-duktiga-bild framför ankdammen.
Så när dagen var över var hund nöjd, handler nöjd och mamma nöjd (vi fick ju en rosett!!).
Moving on, helgen efter var det fröken kooikers tur att ställas ut, på SKoois Club Show i Degeberga. Efter att ha spenderat natten med Anna och Sanna i Åhus var vi på plats i god tid när utställningen började. Lite väl god, eftersom det var stekande sol och vi hade inte riktigt räknat med att det var alla hanhundarna först (vilket jag börjar inse nog är fallet vid alla utställningar...). När det var fröken Malvas tur efter lunch var vi båda ganska less och redo att åka hem efter en hel dag av kooikerspanande och sol, och dessutom var Schmallow sist i klassen av maaasssooooor med tikar. Men vi orkade trava ett varv i ringen och fick ett Very Good av den holländska domaren (han var ganska restriktiv med att dela ut Excellent, vilket jag tyckte var intressant eftersom en del domare verkar ge det till nästan alla hundar på rutin), och Malva fick följande kritik:
"3 years. Nice worktype. Fine cut head, good neck. Short in body, croup and bones, hindquarter slanding and going downhill. Nice coat, open, very good temperament."
Helt klart en kritik jag är nöjd med, framför allt såklart temperamentsbiten och att domaren ansåg henne som arbetstyp, vilket överlag verkade vara två saker han var noga med. Flera av de vinnande hundarna i klasserna beskrevs som att de skulle kunna "springa hela dagen", så överlag var det mycket intressant att se vilken typ av hundar som premierades av en domare med de prioriteringarna.
Och så till sist var det dags att styra kosan upp mot Norrland och Umeå, där Malva och jag numera huserar i en korridor, vars kök vi delar med 5 st synnerligen olika grannar. Men mer om det någon annan gång.
Kommentarer
Trackback
