Busråtta!
Malva har inga problem med att vara ensam ett par timmar ibland. Faktum är att Malva är jätteduktig på att hitta på saker att roa sig med medan matte inte är hemma, när hon har vilat upp sig efter långrundan vi brukar ta på morgonen. Lite väl duktig. I förrgår, till exempel, gnagde hon sönder ett plastlock som hade hamnat på golvet (burken till locket klarade sig enbart eftersom den hade turen att ramla ner i trappan, där kooikrar inte får vistas). Och innan i veckan tuggade hon hål i två av mina strumpor. Självlklart valde hon två olika strumpor, det smarta lilla djuret, och eftersom jag tyckte att jag lika gärna kunde skänka dem till henne nu när de var odugliga slutade det med att Malva plötsligt hade 4 nya strumpor som är tillåtna att tugga på.
Igår var hon såpass påhittig att jag beslutade mig för att skriva ihop en annons efter dagmatte, som jag nu ska försöka sätta upp på något bra ställe. Malva hade nämligen inte bara varit uppe på soffbordet och hämtat sin godisburk (för tillfället innehållande små bitar av torkad leverpastej), utan också lyckats ta av locket på burken, äta upp allt godiset och därefter tugga sönder locket och gömma det i sin bur. Det enda tecknet på brott var en liten, liten grön plastbit som hon hade missat...
Jag antar att jag åtminstone får vara glad över att hon lät bli kakorna (innehållande choklad), som också befann sig på bordet, och hade varit betydligt lättare att komma åt. Skithund.
Och på tal om skithundar, kan jag ju tala om att vi har träffat på grannens eventuellt köttätande schäfer ett par gånger denna veckan. Först en dag när vi skulle gå ut, och plötsligt möttes av ett stort schäferhuvud i trappan. Ingen ägare i sikte. Eh, jaha, vad gör man då med en liten kaxig kooiker i snöret och en potentiellt hundaggressiv vovve nedanför sig? Mitt beslut blev att pipa fram ett "schas?", vilket inte hjälpte så mycket. Som tur väl var kom ägaren tillbaka (han hade tydligen gått ner i tvättstugan utan en tanke på att stänga sin lägenhetsdörr) och släpade in hunden till sig innan den hann besluta om den ville komma upp och hälsa på oss.
Igår mötte vi den återigen, efter att Sanna med sambo hade varit här och hälsat på (yay) skulle vi bege oss ut till campus en runda, och på väg ut till bilen med en pizza i ena handen och hund och lite andra grejer i andra var jag kanske inte helt redo för att genömföra ett framgångsrikt hundmöte ens om den andra hunden hade varit under kontroll. Nu var den ju inte det dock, hon var lös och brydde sig inte alls om husses lockande utan stormade fram till Malva i bästa Zixten-stil (alla som känner Zixten vet ju att han kan vara något... burdus). Hussen hojtade "hon vill bara hälsaaa, stå bara still!" och eh, jo, nu ville fröken jätteschäfer faktiskt bara hälsa och verkade inte ha några planer alls på att äta småhundar, men det hjälper liksom inte när MIN hund kryper omkring och är skiträdd längst ut i kopplet (kaxigheten var plötsligt som bortblåst)...
I alla fall så kom han och tog sin hund, som för övrigt verkar heta Shiba, när jag förklarade att jag försökte lära Malva att inte hälsa på alla hundar (det verkade som den enda förklaringen han skulle kunna se som en anledning att faktiskt ta tag i hunden, även om han verkade hemskt förvånad över att någon skulle göra så mot sin hund). Nåväl, ingen större skada skedd (förutom att jag nästan tappade Daniels pizza!), även om jag knappast kommer se fram emot att möta Shiba med eller utan ägare flera gånger. Hade det varit en liten hund hade man ju i värsta fall kunnat mota/sparka bort den om den blev för närgången, men en schäfer vet man aldrig riktigt hur den är i huvudet och det är liksom ingen hund man önskar ha i armen/ansiktet/annan värdefull kroppsdel.
Vi önskar alltså att herr Granne istället köper sig en fransk bulldogg som heter Gucci, i likhet med vår andra granne, eftersom en sån är söt och och låter roligt!
Igår var hon såpass påhittig att jag beslutade mig för att skriva ihop en annons efter dagmatte, som jag nu ska försöka sätta upp på något bra ställe. Malva hade nämligen inte bara varit uppe på soffbordet och hämtat sin godisburk (för tillfället innehållande små bitar av torkad leverpastej), utan också lyckats ta av locket på burken, äta upp allt godiset och därefter tugga sönder locket och gömma det i sin bur. Det enda tecknet på brott var en liten, liten grön plastbit som hon hade missat...
Jag antar att jag åtminstone får vara glad över att hon lät bli kakorna (innehållande choklad), som också befann sig på bordet, och hade varit betydligt lättare att komma åt. Skithund.
Och på tal om skithundar, kan jag ju tala om att vi har träffat på grannens eventuellt köttätande schäfer ett par gånger denna veckan. Först en dag när vi skulle gå ut, och plötsligt möttes av ett stort schäferhuvud i trappan. Ingen ägare i sikte. Eh, jaha, vad gör man då med en liten kaxig kooiker i snöret och en potentiellt hundaggressiv vovve nedanför sig? Mitt beslut blev att pipa fram ett "schas?", vilket inte hjälpte så mycket. Som tur väl var kom ägaren tillbaka (han hade tydligen gått ner i tvättstugan utan en tanke på att stänga sin lägenhetsdörr) och släpade in hunden till sig innan den hann besluta om den ville komma upp och hälsa på oss.
Igår mötte vi den återigen, efter att Sanna med sambo hade varit här och hälsat på (yay) skulle vi bege oss ut till campus en runda, och på väg ut till bilen med en pizza i ena handen och hund och lite andra grejer i andra var jag kanske inte helt redo för att genömföra ett framgångsrikt hundmöte ens om den andra hunden hade varit under kontroll. Nu var den ju inte det dock, hon var lös och brydde sig inte alls om husses lockande utan stormade fram till Malva i bästa Zixten-stil (alla som känner Zixten vet ju att han kan vara något... burdus). Hussen hojtade "hon vill bara hälsaaa, stå bara still!" och eh, jo, nu ville fröken jätteschäfer faktiskt bara hälsa och verkade inte ha några planer alls på att äta småhundar, men det hjälper liksom inte när MIN hund kryper omkring och är skiträdd längst ut i kopplet (kaxigheten var plötsligt som bortblåst)...
I alla fall så kom han och tog sin hund, som för övrigt verkar heta Shiba, när jag förklarade att jag försökte lära Malva att inte hälsa på alla hundar (det verkade som den enda förklaringen han skulle kunna se som en anledning att faktiskt ta tag i hunden, även om han verkade hemskt förvånad över att någon skulle göra så mot sin hund). Nåväl, ingen större skada skedd (förutom att jag nästan tappade Daniels pizza!), även om jag knappast kommer se fram emot att möta Shiba med eller utan ägare flera gånger. Hade det varit en liten hund hade man ju i värsta fall kunnat mota/sparka bort den om den blev för närgången, men en schäfer vet man aldrig riktigt hur den är i huvudet och det är liksom ingen hund man önskar ha i armen/ansiktet/annan värdefull kroppsdel.
Vi önskar alltså att herr Granne istället köper sig en fransk bulldogg som heter Gucci, i likhet med vår andra granne, eftersom en sån är söt och och låter roligt!
Kommentarer
Trackback
