Malva the nosy kooik(de)er
Låt mig få presentera: Sture!
Sture har den här ondskefulla minen för att han är arg. Arg är Sture, för att jag just hindrade honom från att röja runt och pulvrisera julgranen. Och inte fick han gnaga på julklapparna. Och äta på blommorna, nej det fick man inte heller! Inte konstigt att Sture är sur.
Men eftersom det är jul, så har till och med pappa gått med på att Sture får vara inne om han vill (och det vill han!). Malva är jätteglad, eftersom hon anser att Sture är en alldeles utmärkt lekkompis, och Zixten lider i stillhet medan de brottas på köksgolvet. Ibland hör man ett plågat "gnnnggrröööhhh...", men då är det bara Sture som har kastat sig över Zixtens huvud som om det vore en dödsfarlig fiende. Då är det mest att se till att inga ögon klöses ut och att ingen spaniel kvävs, sen kan man skänka en krigande katt till Malva istället.
Idag är det ju, som alla troligen vet, julafton. Och i väntan på ett visst traditionellt fjäderfä på TV har min familj däckat ihop efter julfrukosten. Alla utom Malva, förstås. Och Sture. De försöker ihärdigt få resten av hushållet att inse att det finns mycket viktigare saker att göra än att slöa. Som att underhålla Malva till exempel. Eller att hämta fram den goda blöta kattmaten, såna där köttbitar i sås, till den magra stackars u-landskatten Sture och den undernärda gatuhunden Malva...
Igår fyllde jag en hel ica-kasse med spanielpäls, vilket jag anser vara ganska duktigt gjort av mig med tanke på att klippmaskinen var sönder och det enda jag hade till hjälp i kampen mot pälsmonstret var ett gäng kammar och en kökssax. Sorgligt nog syns det inte så värst mycket skillnad på Zixten, förutom att han har lite midja och linjer till skillnad från den jämntjocka korv han såg ut som innan. Malva slapp både julbad och jukfrisyr, mest för att det inte är så värst nödvändigt, men också för att det inte fanns så mycket energi kvar till henne efter det antal timmar det tog att reducera Zixten till normalstorlek. Men hon hjälpte till så gott hon kunde ändå, och hon har assisterat flitigt vid både julklappsinslagning och skinkgriljerin och grötkok. Hon är så huslig, den där hunden.
Fast hon var inte riktigt lika pigg på att ha tomteluva på sig och skapa julkort. Speciellt inte eftersom katterna slapp, och dessutom retades genom att brottas precis bredvid. Synd för henne att hon har en så ondsint och slavdrivande matte, som tvingade henne att sitta still i flera sekunder i alla fall! Dessutom bredvid stackars Zixten, som hellre hade sovit vidare bredvid trappan i lugn och ro.
Men här får ni resultatet av mina plågade julehundar, helt oredigerat, och med det får jag väl ta och tala om för gubben Scrooge där uppe i huvet att nu är det dags, nu är det julstämning för hela slanten, och så önskar jag alla mina (kanske inte så värst många..) läsare en glittrig, grötig, knäckig och alldeles oförskämt GOD JUL!
Men eftersom det är jul, så har till och med pappa gått med på att Sture får vara inne om han vill (och det vill han!). Malva är jätteglad, eftersom hon anser att Sture är en alldeles utmärkt lekkompis, och Zixten lider i stillhet medan de brottas på köksgolvet. Ibland hör man ett plågat "gnnnggrröööhhh...", men då är det bara Sture som har kastat sig över Zixtens huvud som om det vore en dödsfarlig fiende. Då är det mest att se till att inga ögon klöses ut och att ingen spaniel kvävs, sen kan man skänka en krigande katt till Malva istället.
Idag är det ju, som alla troligen vet, julafton. Och i väntan på ett visst traditionellt fjäderfä på TV har min familj däckat ihop efter julfrukosten. Alla utom Malva, förstås. Och Sture. De försöker ihärdigt få resten av hushållet att inse att det finns mycket viktigare saker att göra än att slöa. Som att underhålla Malva till exempel. Eller att hämta fram den goda blöta kattmaten, såna där köttbitar i sås, till den magra stackars u-landskatten Sture och den undernärda gatuhunden Malva...
Igår fyllde jag en hel ica-kasse med spanielpäls, vilket jag anser vara ganska duktigt gjort av mig med tanke på att klippmaskinen var sönder och det enda jag hade till hjälp i kampen mot pälsmonstret var ett gäng kammar och en kökssax. Sorgligt nog syns det inte så värst mycket skillnad på Zixten, förutom att han har lite midja och linjer till skillnad från den jämntjocka korv han såg ut som innan. Malva slapp både julbad och jukfrisyr, mest för att det inte är så värst nödvändigt, men också för att det inte fanns så mycket energi kvar till henne efter det antal timmar det tog att reducera Zixten till normalstorlek. Men hon hjälpte till så gott hon kunde ändå, och hon har assisterat flitigt vid både julklappsinslagning och skinkgriljerin och grötkok. Hon är så huslig, den där hunden.
Fast hon var inte riktigt lika pigg på att ha tomteluva på sig och skapa julkort. Speciellt inte eftersom katterna slapp, och dessutom retades genom att brottas precis bredvid. Synd för henne att hon har en så ondsint och slavdrivande matte, som tvingade henne att sitta still i flera sekunder i alla fall! Dessutom bredvid stackars Zixten, som hellre hade sovit vidare bredvid trappan i lugn och ro.
Men här får ni resultatet av mina plågade julehundar, helt oredigerat, och med det får jag väl ta och tala om för gubben Scrooge där uppe i huvet att nu är det dags, nu är det julstämning för hela slanten, och så önskar jag alla mina (kanske inte så värst många..) läsare en glittrig, grötig, knäckig och alldeles oförskämt GOD JUL!
(Tillägg: tydligen blir det sjukt liten text på inläggen av någon anledning när jag använder mammas dator. Kanske för att det är så liten att den inte kan skriva större bokstäver. Får försöka åtgärda det när jag återvänder till mitt gamla skrälle i Växjö)
Kommentarer
Trackback
