Att kalla in en spaniel.

Zixten har blivit en valp. Han har gått från Master of Lufsighet till ungefär samma energinivå som Malva. Vi vet inte varför, men jag hävdar att det är en kombination av snön och mitt asbra beslut att tvinga pappa att börja ge honom glucosamin. Kan också vara något helt annat.
I alla fall, så insåg jag idag vikten av att lära in kommandon på rätt sätt. Till exempel, två små hundar är ute i snön. Jag ropar "kom". Malva sticker upp huvudet ur en snödriva och undrar vad det var som lät, ser matte + öppen dörr och skuttar in (hon tar sig numera fram enbart med hjälp av sorkhopp).
Zixten nosar. Jag säger "Zixten, kom". Zixten kissar. "Zixteen, kom." med lite sträng röst. Zixten tittar på mig, tittar neråt vägen, och verkar frysa fast i någon slags komaliknande, men ändå vaket, tillstånd. Nu till det fantastiska, när jag bytte taktik och istället frågade "Vill du ha den här?" började plötsligt svansen vifta och Zixten kom glatt travande till mig.

Kan någon räkna ut varför? Jag kan...


Malva har gjort ett framsteg i sin "osocial-träning". Häromdagen när vi var ute och gick i Växjö kunde hon gå lös vid sidan av mig och till och med hålla kontakt medan vi mötte folk! Visserligen folk som ignorerade Malva och överlag var ganska ointressanta, men ändå folk, vilket sorgligt nog är ett rättså stort steg för lilla fröken Kärlekstörst. Woho, nu är det bara joggare, cyklister och hundar kvar, sen kan hon gå lös hela dagarna! Piece of cake.

I övrigt har det inte blivit så mycket träning i helgen, jag har jobbat och Malva har varit hos hundvakt Maja, där hon bland annat har varit på Hasslö och irriterat Knut (Majas hund) och lekt med en annan, jämngammal hund som också behövde vaktas för att ägaren skulle jobba på Subway (vi råkar vara tre stycken som har hundar i samma ålder, någon gång måste vi ordna en subwayhundsplaydate).
Hon har också gått vilse i trapphuset, när hon i sin iver att få kuta ut i snön missade att jag och Daniel gick på andra hållet - dvs uppåt - för att hämta ner julpyntet (läs: en tomte av små lampor och en ljusslinga som jag inte vet om den ens funkade sen) från vinden. Och så har hon gått över till vuxenfoder, mest för att de beställde hem fel i djuraffären och inte hade så mycket annat att erbjuda, men också för att Malva faktiskt kan äta vuxenfoder nu, mogen som hon är.

Just det, hon har bitit av örat på den gula leksaken också, vilket har fått mig att fundera på om jag borde våndas för att jag i mitt bristfälliga hundägarskap har skapat en understimulerad, destruktiv hund. Men jag tror att jag struntar i det och istället skyller på att retrievern Yassi åt upp Malvas tuggben och jag inte köpte nya förrän igår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0