Alla älskar Malva.
Det är sant. Alla älskar min hund. Hon är en kärleksmagnet utan like. Som bevis tänker jag berätta om mina senaste två dagar, medan jag sitter här och frossar i kakor. (Eventuellt den enda fördelen med att jobba kväll på Subway. Ibland blir det kakor över. Idag blev det asmånga kakor över.)
Igår till exempel, så var vi ute och gick runt-sjön-rundan. Hade jag varit ute med Zixten så hade kanske någon kommit fram och hälsat på honom och kanske pratat lite kort, och del av de vi hade passerat hade tittat på honom och sett glada ut. Någon hade gått över till andra sidan och sett lite osäker ut, och resten hade ignorerat oss.
Nu gick jag med Malva. Några ignorerade oss, de flesta tittade på henne och såg glada ut. Ingen gick över till andra sidan. Några stannade till och ville hälsa lite, en liten tant ville veta vad det var för ras och talade om att hon blev glad av att se Malva. En kvinna med en storpudel gick först förbi som vanligt, men precis när vi möttes utbrast hon plötsligt "ÅÅÅÅÅHHH, den är så söt, vad liten, vilken liten, kan de få hälsa, åh hon är så liten, söööt...." och så vidare. Vi ställde också upp på att bli fotograferade av en tjej som höll på med ett fotoprojekt om hundar och hundägare. Det var faktiskt väldigt snällt av mig att ställa upp på det, eftersom frågan kom efter nästan en timmes promenad följt av bus och spring på gräsplanen, och jag var både oduschad och synnerligen osminkad. Ni kan ju tänka er själva hur det såg ut, så antagligen kommer just det bilden att synas överallt bara för att reta mig.
Eh, och en kvinna gick lite framför oss, stannade och stirrade på mig medan vi gick förbi. Sen gick hon lite bakom oss en lite för lång bit för att det skulle kännas bekvämt, och när Malva slaskade runt lite i en vattenpöl utspelade sig följande konversation:
- Det är farligt för din hund att dricka det vattnet. (den här kvinnan hade en väldigt monoton röst, så det lät nästan lite kusligt när hon pratade. Som en skräckfilm kanske, fast på dagen. Och kanske inte riktigt så läskigt som en skräckfilm)
- Eeeäähh, naa jag tror nog inte det är någon fara.... (observera att detta var i skogen, alltså inte på typ en parkeringsplats fylld med diverse bensin och glykol och annat gojs)
- Vattnet är smutsigt. Infektion.
- Eh, ja, eh, fast hon drack nog inte så mycket, hon mest plaskade runt i...
- Du måste säga till henne att inte göra så igen. Infektionsrisk. Annars kommer hon att få en infektionssjukdom i levern. (det verkade som att hon stoppade in ordet infektion lite här och var i meningarna, hon sa det ganska många gånger under vårt lilla samtal)
- Ja, eh, jag ska tänka på det...
- Infektion...
Här skiljdes våra vägar, och den skumma kvinnan gick iväg åt ett annat håll medan hon muttrade lite för sig själv. (Har ni noterat att jag använder mig av väldigt mycket parenteser? Det har jag. Jag vet inte varför, dock)
Detta kanske inte var ett ultimat bevis på kärleken alla omedvetet hyser till min hund, men jag kände ändå att jag ville dela med mig av denna skumma lilla historia.
Idag, har jag och valpen varit på Växjö Int. utställning och mässa i Tipshallen och minglat runt bland mestadels vinthundar och pudlar, men också lite andra hundar. Vi har fått konstigt fiskgodis och övat på att stå på bord, skrattat lite åt Sanna som kommer stå och sälja hundsaker hela helgen (och Malva tiggde till sig ganska mycket godis), och jag lät mig luras till att köpa tassalva gjord på rapsolja, som tydligen ska vara asbra på alla vis. Malva har hälsat på en goldenvalp, en papillonvalp och en irländsk varghund, samt ett antal människor i olika former. Vi träffade tre kromfohrländer, varav den ena såg ut precis som Malva fast lite större och lite prickigare. Vi var också i Häromis monter och köpte lite snuskiga tuggsaker, där Malva blev synnerligen älskad, gosad med, upplyft på disken för att visa den som stod bakom ("titta! En sån här borde vi ha!"), gosad med igen och slutligen beundrad för sin oerhörda trevlighet. Nu kanske någon tror att jag överdrev det sista där, men det gjorde jag faktiskt inte, de älskade henne. Om jag någonsin ska beställa något från Häromi funderar jag på att skicka med ett kort på Malva med en vänlig förfrågan om rabatt...
På vägen hem blev hon klappad av tre olika människor på bussen, och en på stationen.
Malva har helt enkelt haft grym utstrålning idag.
Jag gråter lite över att jag ska jobba imorgon och därför kommer missa när kooikrarna ställs ut. Speciellt sorgligt är det eftersom de kommer befinna sig enbart ett par hundra meter ifrån där jag jobbar... Och extra sorgligt eftersom jag just insåg att klockan är över 12 och jag borde ha gått och lagt mig för länge sen, eftersom jag borde gå upp svintidigt för att hinna motionera skiten ur Malva innan jag ska jobba. Och det är fredagkväll, och jag ska upp svintidigt imorgon.
Nåväl, nåväl, nu ska jag bespara er min sorgsenhet och skriftliga misshandel, eftersom jag känner att jag skulle kunna fortsätta skriva nonsens hela natten, trots att jag redan har skapat ett eventuellt alldeles för långt inlägg. Jag har ju kakor att äta, kära nån!
Igår till exempel, så var vi ute och gick runt-sjön-rundan. Hade jag varit ute med Zixten så hade kanske någon kommit fram och hälsat på honom och kanske pratat lite kort, och del av de vi hade passerat hade tittat på honom och sett glada ut. Någon hade gått över till andra sidan och sett lite osäker ut, och resten hade ignorerat oss.
Nu gick jag med Malva. Några ignorerade oss, de flesta tittade på henne och såg glada ut. Ingen gick över till andra sidan. Några stannade till och ville hälsa lite, en liten tant ville veta vad det var för ras och talade om att hon blev glad av att se Malva. En kvinna med en storpudel gick först förbi som vanligt, men precis när vi möttes utbrast hon plötsligt "ÅÅÅÅÅHHH, den är så söt, vad liten, vilken liten, kan de få hälsa, åh hon är så liten, söööt...." och så vidare. Vi ställde också upp på att bli fotograferade av en tjej som höll på med ett fotoprojekt om hundar och hundägare. Det var faktiskt väldigt snällt av mig att ställa upp på det, eftersom frågan kom efter nästan en timmes promenad följt av bus och spring på gräsplanen, och jag var både oduschad och synnerligen osminkad. Ni kan ju tänka er själva hur det såg ut, så antagligen kommer just det bilden att synas överallt bara för att reta mig.
Eh, och en kvinna gick lite framför oss, stannade och stirrade på mig medan vi gick förbi. Sen gick hon lite bakom oss en lite för lång bit för att det skulle kännas bekvämt, och när Malva slaskade runt lite i en vattenpöl utspelade sig följande konversation:
- Det är farligt för din hund att dricka det vattnet. (den här kvinnan hade en väldigt monoton röst, så det lät nästan lite kusligt när hon pratade. Som en skräckfilm kanske, fast på dagen. Och kanske inte riktigt så läskigt som en skräckfilm)
- Eeeäähh, naa jag tror nog inte det är någon fara.... (observera att detta var i skogen, alltså inte på typ en parkeringsplats fylld med diverse bensin och glykol och annat gojs)
- Vattnet är smutsigt. Infektion.
- Eh, ja, eh, fast hon drack nog inte så mycket, hon mest plaskade runt i...
- Du måste säga till henne att inte göra så igen. Infektionsrisk. Annars kommer hon att få en infektionssjukdom i levern. (det verkade som att hon stoppade in ordet infektion lite här och var i meningarna, hon sa det ganska många gånger under vårt lilla samtal)
- Ja, eh, jag ska tänka på det...
- Infektion...
Här skiljdes våra vägar, och den skumma kvinnan gick iväg åt ett annat håll medan hon muttrade lite för sig själv. (Har ni noterat att jag använder mig av väldigt mycket parenteser? Det har jag. Jag vet inte varför, dock)
Detta kanske inte var ett ultimat bevis på kärleken alla omedvetet hyser till min hund, men jag kände ändå att jag ville dela med mig av denna skumma lilla historia.
Idag, har jag och valpen varit på Växjö Int. utställning och mässa i Tipshallen och minglat runt bland mestadels vinthundar och pudlar, men också lite andra hundar. Vi har fått konstigt fiskgodis och övat på att stå på bord, skrattat lite åt Sanna som kommer stå och sälja hundsaker hela helgen (och Malva tiggde till sig ganska mycket godis), och jag lät mig luras till att köpa tassalva gjord på rapsolja, som tydligen ska vara asbra på alla vis. Malva har hälsat på en goldenvalp, en papillonvalp och en irländsk varghund, samt ett antal människor i olika former. Vi träffade tre kromfohrländer, varav den ena såg ut precis som Malva fast lite större och lite prickigare. Vi var också i Häromis monter och köpte lite snuskiga tuggsaker, där Malva blev synnerligen älskad, gosad med, upplyft på disken för att visa den som stod bakom ("titta! En sån här borde vi ha!"), gosad med igen och slutligen beundrad för sin oerhörda trevlighet. Nu kanske någon tror att jag överdrev det sista där, men det gjorde jag faktiskt inte, de älskade henne. Om jag någonsin ska beställa något från Häromi funderar jag på att skicka med ett kort på Malva med en vänlig förfrågan om rabatt...
På vägen hem blev hon klappad av tre olika människor på bussen, och en på stationen.
Malva har helt enkelt haft grym utstrålning idag.
Jag gråter lite över att jag ska jobba imorgon och därför kommer missa när kooikrarna ställs ut. Speciellt sorgligt är det eftersom de kommer befinna sig enbart ett par hundra meter ifrån där jag jobbar... Och extra sorgligt eftersom jag just insåg att klockan är över 12 och jag borde ha gått och lagt mig för länge sen, eftersom jag borde gå upp svintidigt för att hinna motionera skiten ur Malva innan jag ska jobba. Och det är fredagkväll, och jag ska upp svintidigt imorgon.
Nåväl, nåväl, nu ska jag bespara er min sorgsenhet och skriftliga misshandel, eftersom jag känner att jag skulle kunna fortsätta skriva nonsens hela natten, trots att jag redan har skapat ett eventuellt alldeles för långt inlägg. Jag har ju kakor att äta, kära nån!
Kommentarer
Trackback
