Ännu mer vinter
Det verkade som att det till slut blev ganska tråkigt att plöja runt som en galning i snön, men mest berodde det nog på att det började bli lite skare på snön. Men, turligt nog för Malva har det nu rasat ner en omgång till så det är bara att börja om och fräsa vidare. Med lite större svårighet i och för sig, eftersom hon nu försvinner helt i snön och det enda som syns är ett litet huvud som skuttar runt. Dessvärre innebär det här också att alla stigarna, som var upptrampade så att man faktiskt kunde gå ungefär där man brukar gå, nu är ganska översnöade och även där är det alltså bara att börja om.
Jag plågas, Malva gläds.
Eventuellt går fröken flams också igenom någon form av andra spökålder, och försöker varna mig för potentiellt farliga saker som kan finnas längs våra promenader. Igår var det ett barn som skrek uppe vid slottet, och idag en tjej som tog bilder på sig själv en liten bit iväg. Uppenbara hot mot vår existens, som krävde lite skällande och skuttande runt i snön innan hon fann sig i att misstänksamt gå bakom mig och spana... Dessutom står det någon form av grävmaskin (läs: livsfarligt monster) ute på "gräs"planen, som måste blängas på med största möjliga misstänksamhet när vi går förbi. Fördelen med det hela är i alla fall att hon verkar ha lärt sig att springa till mig, istället för att själv springa fram och undersöka/skrämma bort eventuella farligheter, vilket gör att hon ändå kan gå lös för det mesta (nu även vid cyklister, om hon får sitta ner medan de kör förbi!). Tydligen inte med Daniel dock, som tog med sig henne för att hämta posten igår (och då behöver man alltså inte lämna byggnaden, så hon fick vara lös), varpå Malva smet ut när någon gick in, och vägrade komma tillbaka, och Daniel fick smyga omkring för att försöka fånga henne medan hon nosade på något. Jag önskar att jag hade varit hemma så jag kunde tittat och skrattat åt honom.
Idag är jag ledig, och borde åka in till stan för att införskaffa de sista julklapparna och sånt trams. Men, jag borde nog aktivera Malva först eftersom hon just nu ligger på rygg i soffan och tuggar på sin egen tass, vilket inte ser särskilt värdigt ut.
Dessutom snöar det igen...
Fönstertittande hund
Hehe! Det där med att se spöken alltså! :P Ayax är visserligen inte rädd för stora brummande bilar,traktorer mm, men han kan reagera på en soptunna eller någonting annat som ser mystiskt ut. Trapphus är skitfarliga, vilket är lite intressant eftersom han måste klättra en trappa varje gång vi går ut! Han reagerade starkt idag när några tonårskillar började imitera hundskall efter honom, och jag blir så störd. Men så länge folk inte bryr sig om honom så är det inga problem alls. :P
Haha Diesel är än idag skraj för vissa saker. I veckan låg det en svart sopsäck nära en soptunna och det var med nöd och näppe han vågade gå(springa)förbi den. han är världens största mes :) Det är jätteskönt när de springer till en och inte ifrån en när de blir rädda för något. Jag har turen att ha en hund åt vardera hållet; Diesel springer iväg (om det inte är en annan hund han blir rädd för, då fryser han fast), Hippie springer till mig. De är bra roliga alltså..
